Ben har gått igen, så jag är själv. Run med Leona Lewis börjar spelas och jag kryper upp i hörnet av soffan med en filt runt mig.

Plötsligt slås dörren upp och killarna rusar in. De smäller igen den och låser. Deras ansikten visar att de är skräckslagna.

 "What's going on?" frågar jag och ställer mig upp.

Jag ser att alla har antingen rivmärken eller blåmärken på armarna. Liam ser på mig och jag ser ett rivmärke på hans kind ner till käkbenet.

 "What happened?!" utbrister jag och Liam tar mina händer.

 "The fans are outside and the fences have falled down" säger han och skräcken tog tag i mig.

 "You're kidding, right?" frågar jag och han skakar på huvudet.

Jag tar med Liam till badrummet och tvättar rent hans sår. När jag tagit hand om honom så gör jag samma sak med alla andra också.

När alla står vid "samlingsrummet" hör jag flera slag mot bussen. Hårda knackningar typ. Liam tar min hand och går med mig till chaufförens "rum". Han sitter vid ratten och försöker komma ut. Fansen blockerar vägen och vi kommer ingenstans.

 "This is crazy" suckar jag och han nickar.

 "And they won't give up" säger Liam.

 "We've called the cops" säger chauffören och jag nickar.

JAg går tillbaka till soffan och sätter mig i hörnet igen. Utanför fönstret bakom mig står flera tusen fans. Jag suckar och drar för gardinerna på båda sidorna. I allt skrikande finns det fortfarande dom som kallar mig hora, men dom ska fan inte  få slå ner mig.

 "What are we going to do?" frågar Niall.

Han är rädd. Det ser jag. Han som alltid skrattar och är positiv, han har ändrats totalt nu. Jag reser på mig och kramar honom. Han kramar mig tillbaka och jag ler lite bakom hans rygg.

 "We'll get out of here. The fans will back of from the cops, I promise" ler jag och pussar hans kind.

Vi alla sätter oss i soffan och sätter på teven. Nyheter, på spanska. Då ser jag vad det visar på bilden bakom tjejen som pratar. Det är här. De filmar på vår buss. Alla fans. Då är jag glad att jag läste spanska alla år i skolan. Jag lyssnar på vad hon säger och suckar.

 "She says that the cops won't get here that fast. The fans are making it almost impossible to get here" suckar jag och de ser chockat på mig.

 "Do you know Spanish?!" utbrister Louis förvånat men imponerat.

 "Yepp"

 "What will happen with the concert?" frågar Louis och alla ser på varandra.

 "I'll call Paul" säger Zayn och går iväg till sovsalen.

Jag går fram till Liam och drar ner honom i soffan. Med benen runt hans midja och pannan mot hans axel suckar jag tyst. Liam lägger armarna om min midja och lägger sitt ansikte mot min hals. Hans andetag kittlar mjukt mot min hud och jag ler lite. Plötsligt gäspar jag och alla skrattar lite.

 "That's the clock?" frågar jag.

 "Ehm... Four" svarar Harry.

Zayn kommer tillbaka och alla ser mot honom.

 "They will try to get away all the fans, but if they doesn't move, we'll move the concert and go away from here" säger han och killarna ser lite besvikna ut.

 "Think about all the fans that have look forward to this" säger Niall och jag ser på honom.

 "Yeah, but I don't think they would like that you guys went out now to get inside that building" säger jag och alla nickar gillandes. "I'll go and rest for a moment" fortsätter jag och reser mig upp.

 "I'll wake you up later" viskar Liam och kysser mig.

Jag nickar och går sedan till sovsalen. Där drar jag av mig mina kläder och drar på mig ett par pyjamasbyxor och ett linne. Sedan lägger jag mig i sängen och sluter ögonen. Det är omöjligt att somna med fansens eviga skrikande och bankande, men det är skönt att bara kunna ligga där.

Plötsligt hör jag dörren till sovsalen öppnas och steg mot sängen hörs. Liam sticker in huvudet mellan "gardinerna" och ler gulligt.

 "Can I join you?" frågar han och jag ler.

 "'You don't even have to ask that" ler jag och han ställer sig upp igen, antagligen för att byta om.

När han kryper in igen har han på sig ett par pyjamasbyxor och utan tröja. Han lyfter på täcket och lägger sig bredvid mig. Jag lägger mig med magen emot hans och han trycker mig emot sig.

 "I love you" viskar han och pussar min panna.

 "I love you too" viskar jag och lutar pannan mot hans nakna bröst.

Jag drar mina fingrar upp och ner för hans magrutor och han drar fingrarna fram och tillbaka på min rygg. Sakta, försiktigt och smidigt lägger jag mig halvt över honom med huvudet på hans bröst och ena benet emellan hans (misstolka inte). Min arm lägger jag runt hans midja och han drar sin armn under mig och runt min midja så jag kan ligga på hans arm istället. Jag ser upp på hans profil och ler lite. Han ligger med andra armen på kudden och handen under huvudet. Han stirrar rakt upp i "taket".

 "Why are you staring at me like that? It's creepy" flinar han, men släpper inte blicken ifrån "taket".

 "It's not creepy, it's romantic. And I want to look at my beautiful boyfriend" ler jag och pussar hans kind.

 "You're beautiful. I'm more like... hot" flinar han och möter min blick.

Jag skrattar och kysser honom. Han drar upp mig över honom och lägger händerna på min rumpa. Jag flinar mot honom och drar mitt finger över hans kind.

 "You bad boy" flinar jag och han skrattar.

 "I just love my girlfriend" flinar han och jag fnissar.

Jag kysser honom snabbt och lägger mig bredvid honom igen. Han lägger sig mitt emot mig och drar armarna runt mig. När jag hör fansen skrika ord till mig utifrån stelnar jag till, och Liam märker såklart det. Han sätter sig på min midja med varsitt ben på varje sida. Det är läskigt, men hans ögon riktigt nålar fast min blick i hans ögon.

 "Don't listen to them, okey? They're just jealouse" säger han och jag vänder blicken mot väggen utan att säga något. "Ellinor!" säger han allvarligt och tar tag i mitt ansikte. "Promise me" säger han när han borrar fast mina ögon i hans.

 "I can't promise that. It would be different if it was one person, then I would laugh about it. But it is a thousands of people out there that hates me" säger jag och han flyttar sitt ansikte mot mitt.

 "Please, Ellie. I can't handle walking around knowing that you feel bad when I can't do anything about it" säger han sorgset.

 "You are helping me all the time, Liam, even if you don't know it" säger jag och kysser honom.

 "But you have to promise to tell me if you're really sad. I don't want to see my angel sad" säger han och jag ler mot honom.

 "Promise!"

Han skrattar åt min pipiga röst och pussar min näsa. Jag fnissar innan jag puttar ner honom ifrån mig.

 "I actually came here to rest" flinar jag och han ser oskyldigt på mig.

 "Sorry" säger han generat och jag skrattar lite.

Jag kryper mot honom och sluter ögonen. Sedan somnar jag snabbt, trots allt skrikande och bankande. Jag tror det beror på att Liam ligger bredvid mig.

-----------------------------------------------

Tack för alla kommentarer! Ni är underbara!!

Tror faktiskt att jag lägger ut kapitel 22 ikväll också... Har nämligen det kapitlet klart i utkast OCH håller på med 23 ;) Vad säger ni?! Ett till ikväll eller?!

 "Don't care about them" säger Ben i mitt öra.

 "It's hard, but I'll try" ler jag och sväljer hårt.

Snart är vi framme vid byggnaden och jag öppnar plåtdörren.

 "I'll wait for you here" ler han och jag nickar.

Jag går in och ser mig omkring. Vart ska jag? Det är tre korridorer, en till höger, en till vänster och en rakt fram. Sedan finns en trappa i järn. Det står en skylt med ordet STAGE på så jag går rakt fram dit pilen visar. Jag går in genom dörren i änden av korridoren och kommer ut till själva "aulan". Och jag svär, det är jättestort! På scenen står killarna och kollar mot kanten av scenen där en kille står och pratar med dom. Med långsamma steg går jag emot scenen och plötsligt ser Niall mig.

 "Hi Ellinor!!" ropar han och jag ler lite.

De andra ser på mig och vinkar glatt. Liam hoppar ner från scenen och springer fram till mig. Han joggar sista metern och kramar mig hårt.

 "Hi love" ler han och kysser mig hårt och passionerat.

 "Hello dear" ler jag och pussar han snabbt innan jag går med honom till scenen igen.

Medan han går uppför den lilla trappan till scenen sätter jag mig ner på en stol ganska långt fram.

 "Okey, so sing again and then you're all going to the dressroom" säger killen och de nickar.

Alla lämnar scenen (förutom killarna) och de börjar sjunga What Makes You Beautiful. Utan musik. UNDERBART för min del. Jag ler stort och Liam möter min blick.

När låten är slut applåderar alla och killarna kommer fram till mig. De drar med mig upp på scenen och jag ser ut över aulan.

 "This... Is awesome" säger jag och de skrattar.

 "You would be able to performe here" ler Louis och jag ler mot honom.

 "Thank you, Mr. Tommo" säger jag och alla skrattar.

Vi går till duken bakom scenen och kommer backstage. Där är ett utrymme med några dörrar, men vi fortsätter genom en korridor. Killarna tjatar om konserten och jag lyssnar lite halvt. Vi går in genom en dörr med ordet DRESSROOM och vi möter en tjej i 20-25 års åldern.

 "Hello guys! I guess you are the famous Ellinor?" säger tjejen och ler mot mig.

 "Famous and famous..." flinar jag.

 "I'm Rita, theese crazy boys rescue. I help them with the clothes" skojar hon och jag skrattar.

Jag sätter mig i soffan medan hon plockar fram kläderna. När hon står med ryggen emot dom bråkar dom lite och knuffas, och när hon vänder sig emot dom står dom helt still och ler emot henne. Jag skrattar och de ser på mig med onda ögat. Det får mig att fnissa, men jag håller tyst.

När de har tränat klart går vi mot dörren jag kom in igenom.

 "What are we doing now?" frågar jag och skuttar lite framför dom.

 "We have to do an interview" säger Harry och jag stannar.

 "Oh, alright. I'll wait for you in the buss" säger jag och vi går ut till alla fans.

De skriker högre och massa livvakter kommer fram direkt. Ben ställer sig vid min sida och vi går bakom killarna. Fansen trycker sig mot staketen och jag ser hur de vinglar till.

 "Is this really safe?" frågar jag osäkert och han rycker på axlarna.

 "I didn't put them up, so I don't know" säger han minst lika osäkert.

 "YOU WHORE!" skriker någon och något träffar mitt huvud.

En vattenflaska. Rakt i tinningen. Det svajar till lite och jag ser hur killarna vänder sig mot oss.

 "Are you okey?" frågar Ben oroligt och ställer sig framför mig.

 "I'm fine" stammar jag och Liam kommer fram till mig.

 "What happened? Who called you..." frågar han oroligt, argt och besviket, men jag avbryter.

 "I'm fine. Someone hit me with a water bottle, I'm alright" säger jag lugnt och han ryter till.

 "That's not okey" ryter han och jag lägger händerna på hans axlar.

 "I'm okey, right? I'm standing in front of you" säger jag och han suckar.

 "But it's not okey to call my girlfriend whore" ryter han och ser runt på fansen.

En del fortsätter skrika elaka saker medan andra frågar hur det gick. Liam får nog. Han springer till bussen och ställer sig på trappan.

 "HEY!" skriker han och alla vänder sig emot honom, men fortsätter skrika.

Louis kommer med en megafon till honom och går sedan till mig.

 "Are you okey?" frågar han oroligt och ser mig i ögonen.

 "Yes"

 "Hey! Listen up!" säger Liam i mikrofonen och alla tystnar.

 "LEAVE ELLINOR! SHE'S A WHORE!" skriker någon och han ser sårat ut bland fansen.

 "That is not okey! If you hurt her you hurt me! And real fans respect the fact that I got a girlfriend, and they'll respect her. I love her. She's perfect. And you don't even know her, so you can't call her whore, bitch or whatever. And I feel really bad because of this. My girlfriend too, even if she doesn't admit it. And... I don't know what to do if this keep on going in this direction"

 "KEEP HER LIAM! SHE'S AMAZING!" skriker någon och jag ler stort.

 "Thank you, whoever that was" ler Liam och alla pekar på en tjej som räcker upp handen. "You said it?" frågar han och hon nickar.

Alla skriker högt och vi bestämmer oss för att gå. Liam går fram till mig och kramar mig hårt. Jag kramar honom tillbaka medan vi hör fansen skrika högre. Vi går in med de andra till bussen, men killarna stannar inte länge. När de ska gå igen går Liam fram till mig och tar tag i mitt ansikte.

 "Promise me to stay in this buss, okey? Don't ever leave it. Don't even go outside, okey?" säger han allvarligt och jag ler.

 "I promise" ler jag och kysser honom. "Thanks for that, by the way" ler jag och syftar på det han sa till fansen.

 "It won't help, but I won't let them call you that" säger han och lämnar bussen med killarna framför sig.

Skrik hörs utifrån, men det dämpas lite när de stänger dörren igen. Med en suck lägger jag mig på rygg i soffan och ser upp i taket. Vad ska jag göra nu då? Fast i en turnébuss, ensam.

JAg tar fram min lilla stereo till mobilen och sätter i min kära iPhone. Jag börjar med Wherever You Will Go cover med Boyce Avenue. Plötsligt knackar det på dörren. När jag öppnar står Ben utanför med två påsar McDonalds.

 "Hungry?"

-------------------------------------------------------------

Kom igen nu! Vad händer med kommentarerna?! Jag har uppdaterat dagligen i några dagar nu och tycker jag förtjänar mer än två kommentarer... Jag har kapitel 21 som nästan är klart, men för att jag ska lägga ut det så vill jag ha 10 kommentarer! Från olika IP adresser! Jag vet att ni klarar det! För jag har ungefär fyra gånger mer läsare än antal kommentarer jag vill ha, så kom igen nu allihopa!!

LOVE U GUYS!!

 "Where are we going first?" frågar jag när vi sitter i soffan senare på dagen.

 "Spain" svarar Niall med blicken på teven där Louis och Harry kör Xbox.

 "For how long?" frågar jag och han ler emot mig.

 "Two days, I think. Maybe three, and then we're going to France" ler han och jag ler stort.

 "Really?!" utbrister jag och han nickar. "That's the city of love! Oh my God! That's like my dream! When I was little I always dreamed that I was in Paris, standing in the Eiffel Tower, looking out at the city with the guy I love" säger jag drömmande och Liam drar mig hårdare intill sig.

 "And I'm going to make that dream come true" viskar han.

 "What if you isn't that guy I love?" skojar jag, men han tror jag är allvarlig.

 "What?" viskar han hest och hoppar ifrån mig.

 "I was kidding" säger jag men han sitter kvar en meter ifrån mig. "Liam, I love you! I really do! Haven't I showed that enough?" säger jag allvarligt och han andas ut.

 "I'm sorry... Overreacting again" suckar han och sätter sig nära mig igen.

 "It's okey" ler jag och kysser honom på läpparna.

Han besvarar kyssen och jag hör killarna klaga. Jag kollar klockan och ser att den redan är halv sju.

 "We haven't eat dinner yet and..." säger jag, men avbryts av att min mage kurrar. "...I'm hungry" avslutar jag och alla skrattar.

 "I think that we're stopping at McDonalds" säger Zayn.

 "Mcdonalds? Really? With theese busses? Don't think so" skrattar jag men de ser allvarligt på mig.

 "It's true"

Eftersom jag inte tror dom så tar Niall med mig till chauffören. Där får jag reda på att det är sant. Precis då ser jag en skylt där det står att det är tre minuter till McDonalds. Jag och Niall går tillbaka till de andra och jag får höra flera stycken "what did I tell you?".

Plötsligt svänger vi kraftigt och jag håller på att ramla då Niall tar tag i mig. När jag står på benen igen skrattar vi och Liam ställer sig upp med en utsträckt hand emot Niall.

 "Thanks for saving my princess" säger han och Niall tar hans hand.

 "You should look out for her more" skojar han och Liam skrattar, men jag ser att han tar åt sig det.

Resten av kvällen är han ganska tillbakadragen men ändå överbeskydande.

 "I'm tired and I'm going to sleep" säger jag när vi ätit upp våra hamburgare.

 "I'll come with you" säger Liam snabbt och står på fötterna.

Vi ställer undan vårt och går till sängarna. Det finns en dörr in till den lilla korridoren som vi stänger med hjälp av en knapp på väggen bredvid. Jag drar av mig kläderna och tar på mig ett linne till ett par hotpants. Sedan borstar jag håret, borstar tänderna, tar bort sminket och går på toa innan jag lägger mig i sängen bredvid Liam. Han håller mig hårt och verkar lite spänd.

 "Liam, don't think that you're not taking care of me. You do. You're the best boyfriend ever. Niall was just kidding before" säger jag allvarligt och ser in i hans ögon.

 "I know, I just... I just don't want something to happen to you" säger han och jag ler lite.

 "As long as you don't leave me, I will be okey" ler jag och han kysser mig hårt.

 "I will never leave you" viskar han och jag ler.

Han sätter sig gränsle över mig och börjar kyssa mig vilt. Jag besvarar alla och drar fingrarna upp och ner för hans bara mage. Han drar upp mitt linne lite och ser prövandes på mig. Jag trycker honom emot mig och kysser han hårt som svar och han lägger händerna om mina bröst.

 "I don't know what you're doing, but I just wanted to say that I'm in here now!" hör vi Niall säga generat och jag rodnar.

 "Sorry Niall, it won't happen again" fnissar Liam och jag gömmer mig under täcket.

 "Kill me" viskar jag och Liam drar ner täcket från mitt ansikte.

 "Never" viskar han och kysser mig.

Han lägger sig bredvid mig och jag vänder mig om så jag har ryggen tätt emot hans mage. Liams händer ligger på min mage precis vid mina revben. Jag lägger händerna på hans och han kysser min nacke. Ett fniss lämnar min mun och jag hör Niall sucka obekvämt.

 "Okey, I don't want to ruin your little moment, but I feel really uncomfortable over here" säger han och jag skrattar lite.

 "Sorry Niall, it's Liams fault" säger jag.

 "No, it's Ellies fault. If she weren't this hot, I would be able to stay away from her" säger Liam och han suckar.

Vi fnissar innan jag sluter ögonen och pussar Liams hand.

 "Good night love" säger jag.

 "Good night babe" svarar han.

 "Good night Niall!" säger jag lite högre.

 "Good night Ellie!" svarar han.

 "Good night Niall!" härmar Liam och jag skrattar lite.

 "Good night Liam!" svarar Niall och skrattar lite.

 "I want to be in this 'good night'- party too!!"

Vi alla suckar när Louis kommer in i rummet. När han har fått sagt godnatt till alla och alla har svarat lägger han sig ner över mig och Liam. Efter ett tag kommer de andra in också. Och snart har alla somnat djupt.

När jag vaknar har bussen stannat och killarna är borta. Jag kliver upp och ser ut genom fönstret. Jag ser att det står Madrid på en skylt. Solen skiner så jag drar på mig ett par tighta, ljusa, ganska korta jeansshorts med ett ganska tjockt, brunt bälte med en dekoration mitt fram. Till det tar jag på mig en vit, löst skjorta med trekvartsärmar. Jag stoppar in den lite i shortsen och plattar mitt hår. Sedan sminkar jag mig med mascara, lite eyeliner, foundation, mascara och lite läppglans. När jag fått på mig ett par bruna gladiatorskor tar jag en brun handväska och lägger ner pengar och mobil.  Precis innan jag lämna bussen tar jag på mig ett par RayBan's.

Utanför bussen står flera fans, inte jätte många, men ändå många liksom. De skriker när jag kommer ut och jag vinkar lite. Ben står utanför och ler mot mig så jag går emot honom.

 "Good morning Ellinor" ler han och kramar mig lätt.

 "Good morning! Do you know where the boys are?" frågar jag och han nickar.

 "They're training for the concert tonight in there" säger han coh pekar på den stora byggnaden framför oss.

 "Can I go there?" frågar jag försiktigt och han nickar.

 "I'll go with you. I don't know how safe this fences are" säger han lite tyst och jag nickar.

Vi går emellan fansen innanför staketen och jag vinkar lite till några. Ibland hör jag några fula ord, men jag försöker ignorera dom.

------------------------------------------------------------

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!!

Har redan kapite 20 klart (eller nästan klart...) så jag tror ni vet vad ni ska göra för att få det!!! KOMMENTERA PÅ!! :)

Love u guys!

Jag vaknar av att Liam kysser mig mjukt på läpparna. Trött öppnar jag ögonen och möter hans gulliga ögon. Han ler mot mig och jag ler lite tillbaka.

 "We're about to land" ler han och jag ler tillbaka.

Zayn sover fortfarande, så jag petar på hans axel. När han inte reagerar upprepar jag hans namn ett... x antal gånger. Efter ett tag märker jag att det inte kommer funka, så jag petar på hans kind istället.

 "Zayn. Zayn. Zayn. Zayn" säger jag samtidigt.

Niall börjar asgarva och jag ler mot honom. När jag lutar mig emot Zayns öra drar jag in luft för att skrika.

 "ZAYN! WE'RE CRASHING!" skriker jag och han flyger upp.

 "WHAT?!"

Alla börjar asgarva och jag ler lent mot honom. HAn ger mig onda ögat och börjar kittla mig.

 "NO!" skriker jag och börjar asgarva. "Liam!! Help me!!" skriker/skrattar jag och han ser ont mot Zayn.

 "Let her go!!" utbrister han dramatiskt, och ironiskt.

Zayn skrattar och sätter sig ner igen. Alla spänner fast sig och jag fattar tag om Liams hand. Jag hatar att flyga, men mest att landa. Liam märker att jag klämmer hans hand riktigt hårt och jag ler oskyldigt mot honom.

 "I don't like flying" erkänner jag och han fnissar.

 "You know what? That's so cute" ler han och kysser mig hårt. "I won't let anything happen to you" viskar han och jag kysster honom igen.

 "Okey guys, we got that you love each other, but we have a child here" säger Harry och lägger handen för Nialls ögon.

Alla skrattar och Niall biter Harrys hand.

 "AOUCH! Bad boy, bad boy Niall" bannar han och alla skrattar.

 "Sorry daddy" flinar han och ser på Louis. "Mum! Dad is mean to me!" säger han och vi fnissar.

 "Harreh?! Really?! How can you be so mean to this little baby?" tjuter han och tar tag om Nialls kind och gör något ljud.

Plötsligt dunsar det till under oss och jag stelnar till. Men när jag märker att vi är på marken fattar jag att vi har landat.

 "Okey, so, our busses is on the parking lot,and there will be a thousands of fans here waiting for us. So, to you boys, you can't write any autographs or taking photos. Just smile, wave and just pass through, alright?" säger Paul som ställer sig framför oss.

 "Why not?" frågar Liam sorgset.

 "That would be a risk. It can be dangeres to you, and for Ellinor. And for you, honey, stay close to Ben, one of our bodyguards. He's waiting outside the plane. We're all going to stick together and no one can go closer the fans than the guards are saying, do you get it?"

 "Yes!" säger alla samtidigt och jag tar Liams hand.

Vi går ut från planet där minst sju livvakter står. Vakterna har satt upp staket för en gång och bakom staketet på båda sidorna är det proppat med fans. De skriker högre när vi kommer och killarna stannar i trappan för att vinka. Själv släpper jag Liams hand och går ner för trappan.

 "Hi! I'm Ben" säger en livvakt och ler mot mig.

Han är långt, lite kraftig och ser riktigt snäll ut.

 "Hi, Ellinor" ler jag.

 "Stick as close to me as you can, okey? We don't know if any fan will get to you in the airport. We couldn't get any fence there, so it will be full" säger han och jag nickar.

Killarna kommer och vi går emot flygplatsen. Just då behöver vi inte gå så nära varandra eftersom vi har plats att gå på utan att bli skadade av fansen. Liam kommer fram till mig och lägger armarna runt mig bakifrån. Han kysser mig på halsen och jag lägger mina händer på hans. Han pussar min kind innan han ställer sig bredvid mig och tar min hand.

Fansens skrik är öronbedövande, verkligen. Riktigt irriterande, men ändå så gulligt.

När vi kommer in till flygplatsen går alla i en ring. Killarna, jag och Paul i mitten och alla livvakter runt om. Fansen sträcker armarna emot oss för att röra killarna, men de går med sänkta ansikten. Jag går emellan Liam och Harry med Niall framför mig och en livvakt bakom. Liam tar m in hand och kramar den hårt.

 "I don't want to lose you" viskar han i mitt öra och jag nickar.

Jag går så tätt intill honom som möjligt och snart är vi ute ur flygplatsen. Där står tre bussar uppradade.

 "Okey, so all of you are going to sleep in that buss over there" säger Paul och pekar på den i mitten.

Vi nickar och går dit.

 "And hey!" ropar han precis innan vi går på. "Don't turn of your phones!" ropar han och alla nickar.

 "Wow..." mumlar jag när vi kommer in.

Killarna går vant in och letar på deras sängar. Längst bak är det en liten korridor med sängar på sidorna. Inbyggda dubbelsängar med en gardin man kan dra för. Riktigt mysigt faktiskt!

 "But hey, where is our stuffs?" säger Niall och vi ser på varandra.

Då knackar det på dörren och flera män kommer in med alla våra väskor. Vi tackar och turas om att packa in sina grejer i de tre garderoberna eftersom det är ganska trångt. Två stycker delar på en garderob, så jag och Liam delar. Vi packar upp tillsammans och lyssnar på killarna ute i soffan.

 "Are you excited?" frågar han och jag nickar.

 "It will be so much fun" ler jag och han ler stort emot mig.

 "So... Where am I going to sleep?" frågar jag när jag kommit till mina sängkläder.

 "There" säger han och pekar på sängen längst ner till vänster.

 "And where are you sleeping?" frågar jag och han pekar på samma säng.

 "If it's okey for you, we can sleep in the same bed" säger han och jag nickar med ett stort leende.

 "I love you" ler jag och lägger armarna om hans midja.

 "I love you to" ler han och lägger armarna om mig.

Vi lutar oss emot varandra och kysser varandra. Han har ena handen på min kind och andra på min midja. Jag lägger händerna på hans nacke och besvarar kyssen, om och om igen. Den blir mer och mer passionerad, men jag avbryter den sakta.

 "Maybe not now" flinar jag och han ler.

 "OKey then" ler han och kysser mig innan vi går ut till de andra hand i hand.

--------------------------------------------------------------------

Det blev inte ett till igår eftersom jag bara fick två kommentarer (igår) när jag hade 44 unika besökare. Visst, 44 besökare är inte mycket, och det känns lite tråkigt, men jag är glad att det är i alla fall några som kollar in bloggen. Men det tar en minut (kanske mindre) att kommentera. En minut av era alla 1440 minuter på ett dygn. Kan ni inte lägga en av de minuterna på att kommentera?

Jag klagar inte på er, jag älskar er! Och ni är de bästa läsarna i världen! Men det är så mycket roligare att skriva när jag får flera kommentarer.

DON'T FORGET I LOVE YOU!

En vecka senare

Jag drar två av mina tre resväskor till hallen och springer sedan för att hämta den sista. En sista blick runt i mitt sovrum och jag ser att jag glömt min handväska. Jag greppar tag om den och hänger den på axeln, sedan går jag med resväskan till hallen.

Fem minuter senare knackar det på dörren. Utanför står Niall och Liam.

 "Hello!" ler jag och kramar dom.

 "Hi!"

Liam kysser mig och sedan tar alla en varsin resväska och vi lämnar lägenheten. När jag försäkrat mig om att dörren är låst ställer vi oss i hissen och åker ner.

Massa fans har samlats utanför och det står ett flertal vakter för att hålla dom borta. De andra killarna möter oss utanför bilen och hjälper oss att bära in väskorna i bilen. Fansen skriker hela tiden och jag hör en del skrika att jag och Liam är söta tillsammans. Innan vi sätter oss i bilen går killarna runt och skriver några autografer och tar lite kort.

Jag och Paul står vid bilen och pratar lite.

 "Liam is really happy with you. I can see it" ler han och jag ler mot honom.

 "I hope so, because I love him so much" säger jag.

 "ELLINOR!"

Jag vänder mig om och ser ett par fans stå och skrika mitt namn. Sakta går jag emot dom och de ler stort och gråter lite.

 "You're so lucky to have Liam! And you're the cutest couple ever!" säger en tjej och jag ler stort.

 "Aww, thank you!"

 "Can you give this to him?" frågar en annan och räcker fram ett papper. 

 "Of course" ler jag och tar emot den.

 "OMG! Thank you sooo much,  Ellinor!!" piper tjejerna och jag skrattar.

 "Thank you for supporting us" ler jag och de fnissar.

 "Real directioners support the boys girlfriends as long as they are happy. The haters are going to hate, but then they can't call themselves directioners" säger en och jag ler.

 "True"

 "Ellie! We have to go!" ropar Liam från bilen.

 "Bye girls!" ler jag och de skriker bye tillbaka.

Jag joggar mot Liam som ler stort emot mig. Han håller ut armarna och jag går rakt in i hans famn.

 "Did they say something bad?" viskar han och jag skakar på huvudet.

 "They supported us to 100" ler jag och han kysser mig.

 "Bye everyone!!" ropar han och alla skriker högre.

Vi sätter oss i bilen med de andra. Längst bak sitter Louis, Harry och Zayn och på raden framför sitter jag, Liam och Niall. Fram sitter Paul och en av deras livvakter. Sätena är vända emot varandra så man sitter mittemot varandra. Så jag sitter mittemot Harry med Liam på min högra sida. På Liams högra sida sitter Niall. Liam sitter mitt emot Zayn och Niall mittemot Louis. Eftersm klockan bara är tre på natten/morgonen är jag riktigt trött.

 "Are you tired love?" frågar Liam och lägger armen om mig.

 "Yes, much" gäspar jag och lutar mig emot honom.

 "You can sleep if you want. It takes one and a half hour to drive to the airport anyway" ler han och pussar min panna.

 "OKey, goodnight" säger jag och sluter ögonen.

 "Goodnight princess!" säger alla i kör och jag ler.

Liam

Ellinor somnar snabbt och Harry ler mot henne.

 "She's really a nice girl" säger han och jag ler emot honom.

 "Yeah, and she's hot too" skojar jag och alla skrattar.

 "Good choice Liam" säger Louis stolt och ler glatt mot mig.

 "Thanks dude" flinar jag.

Alla börjar prata igen och då börjar As Long As You Love Me med Justin Bieber spelas på radion. Niall piper till.

 "Pump up the volume!!" utbrister han och vi skrattar.

 "You're so cute Nialler" säger Zayn med sin accent och Niall börjar asgarva.

Vi börjar fnissa åt honom och han och Louis börjar göra någon konstig dans. Jag kollar på Ellinor och ser hur hon har ett litet leende på läpparna, men ändå ser man att hon sover. Gud va söt hon är!

Plötsligt vaknar hon och ler trött mot mig.

 "It's impossible to sleep with you guys in the same car" mumlar hon och vi skrattar.

 "You're so cute" ler jag och kysser henne.

Alla börjar sjunga med när Call Me Maybe börjar spelas. Louis börjar göra vår lilla dans och alla hänger på, förutom Ellie som spelar in. Hon skrattar åt oss. När dansen är slut så är låten inte slut, så vi börjar sjunga med. Efter låten tackar vi och Louis börjar gråta och skojar till ett tacktal.

 "I want to thank you mother for always being there, and I also want to thank our cameraman, or in this case, woman, Ellinor. Thank you honey"

Vi börjar asgarva och hon slutar filma.

 "Twitter in three, two, one... OUT!" ler hon och vi går in och favoritmarkerar.

Och plötsligt har videon flera tusen favoritmarkeringar och Retweets.

Tiden går fort och nu står vi på flygplatsen. Några män tar alla våra väskor medan jag och killarna skriver några autografer och tar foton med några av alla fans som står på flygplatsen.

Ellinor

Jag står med Paul en bit ifrån fansen och ett stolt leende har letat sig på mina läppar.

 "You should be proud of them" ler jag.

 "I am" ler Paul.

Killarna kommer snart fram till oss och vi går tillsammans mot dörren som leder oss till en trappa. Liam fattar tag om min hand och flätar ihop våra fingrar. Vi ler mot varandra och går emot privatplanet en bit bort. Vi går uppför trappan och in i planet. Ganska stort faktiskt! Det finns en hörnsoffa, flera säten, fåtöljer, en TV, ett XBox och massa annat. Vi slår oss ner i sätena där man sitter som i bilen. Tre säten på varje rad och sätena vända mot varandra.

 "I want to sit backwards!!" utbrister Louis barnsligt och sätter sig där.

 "Me too!!"

Det slutar med att Niall, Louis och Harry sitter baklänges och jag sitter emellan Liam och Zayn. Redan innan vi lyft har jag och Zayn somnat emot varandra.

------------------------------------------------------------

Medan jag väntade på kommentarer på inlägget under skrev jag två kapitel, så jag har ett till i utkast och gissa vad: jag ska börja på kapitel 19 nu! Så kommenterar ni bra nu så får ni ett till kapitel IKVÄLL!

bara för att jag älskar er så grymt mycket!

När klockan är ett ringer Liam. Med ett leende svarar jag.

 "Hello baby" svarar jag och han skrattar i andra änden.

 "Hello the-sweetest-girl-in-the-entire-wold" jag fnissar.

 "Are you done yet?" frågar jag.

 "No, but e have a break. I think that we'll be done in a few hours"

 "Oh, okey"

 "I'll be back soon, honey. I promise"

 "I know, I just... I miss you"

 "I've been gone for just three hours"

 "That's long enough for me"

Liam

När jag och Ellie har lagt på går jag tillbaka in till studion. Killarna sitter samlade i en halvcirkel runt Paul. De ser inte glada ut direkt. Sakta går jag fram till dom och sätter mig ner bredvid Niall.

 "What's up?" frågar jag försiktigt.

 "We'll have a Europe tour. It starts next week" säger Harry coh ser sorgset på mig.

 "No, no, that won't go" säger jag och Paul ser allvaligt på mig. "Ellinor is having her worst time for a long time right now! She found out that she is adopted and she don't know where her biological parents are! I have to be with her, support her!" utbrister jag och alla stelnar till.

 "I'm sorry, Liam, but you choosed this. You have to come" säger Paul lugnt och jag ryter till.

 "You don't get a shit, Paul! This is serious!" fräser jag och stormar ut.

 "Liam! Wait!" ropar Louis bakom mig.

 "What?!" ryter jag, stannar och vänder mig om.

 "Is that true? Is Ellinor adopted?" frågar han försiktigt och jag nickar lugnt.

 "Yes" säger jag.

 "I can help you. I don't want to leave her either. We can ask Paul if she can follow us on the tour" säger han.

 "She's mine, Louis, so if you..."

 "I know, won't take her from you. She's happy with you. I can see it in her eyes" säger han och jag ler lite.

Vi går tillbaka till Paul och frågar om hon får följa med.

Ellinor

När klockan är fyra ringer Liam igen.

 "Hey honey" svarar jag.

 "Hey! We're on our way to your place right now"

 "Who?" fågar jag och sätter mig upp.

 "Just me and the boys. We have to talk with you about some things..." säger han nervöst.

 "What? What have happened?" frågar jag oroligt.

 "We'll talk about it later. Bye honey!"

 "Bye..."

Efter samtalet sitter jag bara och oroar mig över vad de vill säga.

Killarna kommer snart in genom dörren och vi samlas i vardagsrummet. Jag sätter mig i Liams knä och de andra trängs runt oss i soffan.

 "So... What did you wanted to talk about?" frågar jag och de ser på varandra.

 "We're going on tour. Next week" säger Liam tyst och hela jag stelnar till.

 "What?" viskar jag hest och tårarna stiger i ögonen.

 "Paul told us today" säger Harry.

 "For how long?" viskar jag.

 "One month" säger Louis.

 "One month?" viskar jag och en tår rinner nerför min kind. "I'm sorry" säger jag och går till mitt sovrum.

Tårarna strömmar nerför mina kinder. En månad ifrån Liam? En månad ifrån mina bästa vänner? En månad utan stöd och sällskap? Jag kommer aldrig klara mig.

 "Ellie"

Jag vänder mig om och möter Liams sorgsna blick. Han går emot mig och kramar mig hårt.

 "I won't survive one month without you" gråter jag och drar mig närmre honom.

 "You don't need to" viskar han och jag ser förvånat på honom.

 "What?" säger jag och släpper honom.

 "You're coming with us" ler han och jag ser förvirrat på honom.

 "On the whole tour?!" ler jag.

 "Yepp, on the whole tour"

 "OH MY GOD!!" skriker jag och lägger handen för munnen. "Thank you, thank you, thank you!!" utbrister jag och slänger mig på honom.

 "You're welcome" skrattar han.

Han snurrar runt mig och jag skrattar glatt. Men snart kommer jag på en sak.

 "Liam, I can't go" säger jag och han ser chockat på mig.

 "What?"

 "I have to find out more about my real parents. I have to know where they are and..."

 "Ellie" avbryter han. "You need a break. You need to get away from everything for a while" säger han lugnt.

Jag tänker ett tag. Efter allt jag varit med om kanske jag skulle behöva en paus. Slippa tänka på någonting, bara leva. Bara leva med mina bästa vänner och se livet från den positiva sidan, slippa tänka på allt det negativa. Det kanske skulle vara bra för mig? Komma ifrån det här för en månad. Allt finns ju kvar när jag kommer tillbaka, men då kanske jag är starkare än när jag åkte. Då kommer jag kunna hantera allt mycket bättre. Plus att Liam och de andra kommer vara vid min sida hela tide och hjälpa mig.

 "Okey" säger jag och han ler stort.

 "Okey?"

 "Yeah, okey. I'll follow you guys on your tour!" ler jag och han kramar mig igen.

 "Do you know how much I love you?" frågar han och kysser mig.

 "Do you know how much I love you?" upprepar jag och vi skrattar.

-----------------------------------------------------

Kommetera!

Hon ska med på deras tour! Yay! Vad tycker ni?! Kommentera på nu! Snälla! Det är mycket roligare att skriva när ni kommenterar!

Ellinor

Även om det kanske inte var sant så kan inte jag sluta tänka på det. Tänk om jag aldrig varit deras dotter. Och i så fall, vart är mina riktiga föräldrar?

 "Ellie, don't think about it" säger Liam lent och stryker handen över min panna.

 "That's easy for you to say. You have your parent a phonecall away" mumlar jag hest och han sänker blicken.

 "It isn't that easy. Even if I can call them. I almost never meet them" säger han sorgset och jag får direkt skuldkänslor.

 "Liam" säger jag och sätter mig upp. "I'm sorry. I just think about myself, I'm sorry" säger jag med gråten i halsen.

 "No, it's okey" säger han och möter min blick medan mina tårar stiger. "No, no, don't cry, please?" säger han och smeker mina kinder med händerna.

 "I just... I.... I don't know" viskar jag och snyftar.

 "You need to sleep, and I'll be right next to you, I promise" viskar han och kysser mig i pannan.

Han bäddar om mig och lägger sig bakom mig med kläderna på.

 "Aren't you going to sleep?" viskar jag och vänder mig emot honom.

 "No, I'm going to watch and protect you" viskar han och lägger armen om mig.

 "Thanks Liam" viskar jag och kryper in mot hans bröst.

Jag drar in hans doft och ett litet, litet leende sprids på mina läppar.

Liam

Snart hör jag hennes djupa andetag och hon sover inom kort. Med ett leende börjar jag leka lite med hennes hår. När jag märker att persiennerna är uppe reser jag mig försiktigt för att dra ner dom.

 "Liam..." mumlar Ellinor och jag ler mot henne.

 "I'm right here, babe"

 "Liam... Help me..." mumlar hon och då förstår jag att hon drömmer.

Jag drar av mig byxorna och min tröja innan jag kryper ner under täcket hos henne. Med armarna om hennes rygg drar jag henne emot mig. Hon trycker sig emot mitt bröst och hennes fingrar snuddar min nakna hud.

 "Mum..." mumlar hon och börjar andas fortare. "Dad..." Hon vrider på sig igen och jag kan se hennes ögon knipas ihop hårdare.

Hon spänner hela kroppen och jag funderar på att väcka henne. När jag ser en tår i hennes ögonvrå börjar jag skaka om henne lite. Hon stönar, men plötsligt sätter hon sig hastigt och slutar andas för en sekund. Jag ser på hennes ansikte och ser att ögonen är öppna och fulla av tårar.

 "Hey, honey, it was just a nightmare. Go to sleep again" säger jag lent och försöker få henne att lägga sig ner, men hon tvingar sig själv att sitta upp.

 "They weren't my parents..." viskar hon och möter min blick. "I weren't their daughter" säger hon och rösten brister.

 "What do you mean?" frågar jag och stryker handen upp och ner för hennes arm.

 "They did never love me" viskar hon och fäller en tår. "I'm adopted"

 "Wait... So you're "mum" and "dad" who died, wasn't your real parents?" frågar jag förvånat och hon rycker på axlarna.

 "I guess not" snyftar hon.

 "Okey, you really have to sleep now. We can talk about this tomorrow... After we've been to the studio" säger jag och hon nickar.

 "Okey"

Vi lägger oss ner igen och jag trycker henne hårt emot mig. Hon snyftar, och snyftar. Jag drar handen upp och ner för hennes rygg och viskar tröstande ord till henne. Snart somnar hon igen, den här gången med ett leende på läpparna.

Ellinor

När jag vaknar nästa morgon känner jag Liams kropp tätt intill min. Han andas tungt mot mitt hår och hans armar ligger fortfarande runt mig. Men leendet jag vaknat med försvinner när jag kommer ihåg natten som varit...

Vart är mina riktiga föräldrar? Varför berättade aldrig 'mamma' eller 'pappa' att jag var adopterad? Varför lämnade mina biologiska föräldrar mig?

Sakta reser jag på mig och drar på mig min leopardmönstrade One Piece. Med en svart tofs sätter jag upp mitt hår en en bulle på huvudet. Mina trötta, svaga ben för mig till glasdörren i köket som leder ut till balkongen. Jag sätter mig på en av de två stolarna där ute och ser ut över London.

Vart är mina biologiska föräldrar nu? Bor de i London? Lever dom överhuvudtaget?

Plötsligt hör jag snabba, panikslagna steg inifrån lägenheten. Liam... tänker jag och ler lite för mig själv.

 "Ellinor?!" ropar han.

Jackpot...

 "Out here!" ropar jag och han springer ut till mig.

Han suckar lättat, men säger inget. Istället slår han sig ner på stolen bredvid det lilla bordet som är bredvid min stol.

 "Liam, I know that you just care about me, but for your best, don't worry that much about me. I'm here, and I'm not leaving" säger jag lugnt och ler lite mot honom.

 "I'm sorry, I just... I'm just worried that you maybe will do things you'll regret later, after all this... After all that happens to you" säger han tyst och jag ser allvarligt på honom.

 "You don't need to worry about that. I won't do something like that, Liam" säger jag och han ler lite svagt.

 "Breakfast?" säger han för att byta samtalsämne.

 "Yes!" säger jag och vi går in i köket, när jag plötsligt kommer på en sak. "Eh, Liam. When are you going to the studio?" frågar jag och han ser på klockan.

Hans ögon blir stora och han ser panikslaget.

 "In ten minutes" säger han och jag fnissar.

 "Then, go!!" säger jag eftersom jag inte fattar varför han stannar kvar.

Han springer till sovrummet och kommer ut tio sekunder senare med kläderna på sig sedan igår. Med snabba steg går han emot mig och kysser mig lätt.

 "Bye honey, I'll get here as fast as I can!" säger han och lämnar mig och lägenheten.

 "Let's make some breakfast..." mumlar jag för mig själv och öppnar kylskåpet.

----------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt för dålig uppdatering, men som sagt så har jag fullt upp!

Mår inte lika dåligt längre, hostar inte lika mycket, men ska till min stuga i Sälen imorgon... Dels kommer min syster ha med sig en kompis och mina föräldrar ska jobba med huset (vi har renoverat) så det kommer nog bli lite mer tid framför datorn för mig...

Men komigen! Vad händer med alla kommentarer?! Aja, hoppas på fler än FEM kommentarer! Det klarar ni!!!

KISS AND HUGS

 "So, where are the others?" frågar jag och slår mig ner i soffan.

 "They went home to Louis and Harrys place, I think" säger han och sätter sig bredvid mig.

 "Alright..." säger jag och det blir pinsamt tyst. Eftersom Liam inte säger något tvingar jag mig själv att säga något, men såklart ångrar jag mig efteråt. "So, how did the interview go?"

 "It went fine, like everything else"

Jag plockade upp mobilen och gick in på Twitter. Liam skådar mig hela tiden. När jag loggar in ser jag tusentals nya mentions. Jag läser några och tårar bildas i mina ögon. Haters... Såklart. Även om det sårar fortsätter jag läsa. Som att jag tvingar mig själv att läsa vad folk tycker om mig.

 "Ellinor, what's wrong?" frågar Liam oroligt.

Tårar tvingar sig fram, men jag fortsätter läsa och har mobilen i ett stengrepp. Liam försöker ta mobilen ifrån mig, men jag håller kvar den.

 "Ellie, stop it. Give me the phone" säger han allvarligt och jag lossar greppet om telefonen.

Liam läser allt hat och ser sedan strängt, allvarligt och sorgset på mig.

 "Don't read this shit, they're just jealous" säger han och jag snyftar. 

 "They maybe are, but when everybody says the same I'm starting so believe it" snörvlar jag.

 "Don't. Don't believe that shit"

Han kramar mig och jag känner hur jag börjar frysa igen. Måste jag vara sjuk? Han märker att jag börjar skaka och ser oroligt på mig. Mina tänder börjar skaka och jag drar mina händer emot varandra.

 "I'm freezing" stammar jag och snyftar.

 "Do you wat to take a bath? I can fix it" säger han och jag nickar svagt.

 "Thank you, Liam" säger jag och han går till badrummet.

När Liam håller på där inne tar jag tempen igen. 40,2. Undrar om det är farligt? Är det normalt att hela kroppen värker, huvudet bultar, blodet brinner och man är kall som en isbit?

Liam kommer ut till mig och hjälper mig till badrummet. Snabbt drar jag av mig kläderna och sätter mig i den varma vattnet, fyllt av bubblor. Innan jag doppar händerna sätter jag upp mitt hår i en knut på huvudet. Värmen sprider sig i kroppen, men jag fryser ändå. Det gör ont såfort jag rör på mig.

 "How are you?" frågar Liam och jag ler ansträngt.

 "I can't say that I'm fine, because I'm not... But I'll survive... I think" säger jag och han sätter sig på en stol bredvid mig.

 "You will" säger han och tar min hand.

 "With you by my side, yes" ler jag och han ska kyssa mig när jag backar undan. "I'm sick, Liam" säger jag allvarligt.

 "I don't care"

 "I won't let you kiss me when I'm sick" säger jag och han drar tummen fram och tillbaka på min handrygg.

 "I can stay here for tonight" säger han och jag ler stort.

 "Are you sure?"

 "You maybe don't want me here" säger han nervöst och sneglar på mig.

 "Of course I want!"

Han ler och kramar min hand hårdare. Efter en stund går han och letar efter en ren handduk i min garderob. Min blick faller på bubblorna som är överallt.

Tankarna vandrar iväg mot mamma och pappa. Varför kastade de ut mig? Fanns det någon anledning? Teorin just nu är att de var fulla och kastade ut mig, för att sedan tre dagar efter krocka med en lastbil och köra nerför en bro, rakt i vattnet. Betydde jag ens något för dom? Kanske var jag bara ett barn för dom? Men de brydde sig ju så mycket om mig innan! Gav mig det jag ville ha, gjorde det jag ville. Men de kanske fick nog när jag kom i tonåren och blev stöddig? Kanske tyckte de att jag inte gav tillräckligt tillbaka?

Plötsligt såg jag dom. På en äng. Jag är klädd i en blommig sommarklänning och mitt hår är flätat. Mamma har en vit bröllopsklänning och pappa har kavaj.

 "You're not our daughter" säger de samtidigt.

De upprepar det. Flera gånger. Jag skriker. Skriker. Frågar vad de menar. De svarar inte.

 "Ellie!!"

Jag skriker till och möter Liam oroliga blick.

Liam

När jag hittat två handdukar hör jag Ellie skrika. Snabbt springer jag till badrummet och ser henne sitta fastfrusen i badkaret med slutna ögon och tårar rinnandes på hennes kinder. Hon ser död ut. Fast hon skriker, och gråter.

 "Ellinor, what's wrong?" säger jag oroligt, men hon svarar inte. "Ellinor?" försöker jag och tar hennes kalla hand. "Ellie!!" skriker jag och hon skriker till och möter min blick.

 "What happened?" frågar hon snabbt och skräckslaget.

 "Why did you scream?" frågar jag oroligt och hon stelnar till igen.

 "My parents..."

 "What?" säger jag förvånat. "Your parents aren't here, Ellinor" säger jag lent.

 "I saw them" säger hon kort, men säger inget mer.

Jag hjälper henne upp och ger henne en handduk. Även om jag kanske inte vill erkänna det, så har hon världens finaste kropp.

Hon lägger sig i sängen med sin pyjamas på sig och fäster blicken i taket. Vad hände egentligen?

 "Hey, I can see something is wrong, what is it?" frågar jag och sätter mig bredvid henne, tar hennes hand och försöker få hennes ögonkontakt.

 "I don't know" viskar hon hest.

 "What did you see?" frågar jag.

 "A meadow. With flowers" säger hon och får ett litet leende på läpparna. "A clear blue sky" hennes leende försvinner. "Mum and dad. In wedding clothes" säger hon tonlöst. "You're not our daughter" viskar hon och jag ser förvirrat på henne.

 "What?"

 "You're not our daughter, you're not our daughter"

Hon börjar säga det flera gånger och jag blir lite skrämd. Varför säger hon så? Flera gånger? Känslolöst?

 "Ellie" säger jag och hon vaknar från sin 'tankekoma'.

 "They said I wasn't their daughter" säger hon hest och tyst.

-----------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt att jag inte uppdaterat på ett tag. Men det är sommarlov! Var på Ullared från fredagen till idag, imorgon ska jag på bio med mina kompisar + ha tjejkväll, på torsdag åker jag till min båt för att fira midsommar och jag tror vi ska till vår stuga i Sälen på måndagen efter det...

Som ni märker har jag FULLT UPP! Så uppdateringen kan bli sämre :/

Älskar er grymt mycket!