Zayn

Hennes ögon stängs och hennes mage stannar. Tårarna rinner häftigt och snart kommer ambulansmännen upp. De lyfter upp Ellinor på en bår och jag springer med dem mot ambulansen. När vi sitter där på väg till sjukhuset tar jag upp mobilen och ringer Harry som svarar efter ungefär fyra signaler.

 "Zayn, where the hell are you?" frågar han snabbt.

 "I went to Ellinors apartment" gråter jag.

 "What happened Zayn?" frågar han hastigt.

 "We talked and she closed the door infront of me. After a while I decided to go in, because I had to talk to her. But when I got in I saw her half dead on the couch. She had cut her self and...." gråter jag men han avbryter.

 "Stop... How is she?"

 "We're on our way to the hospital" säger jag och han suckar.

 "God... We'll be there"

Vi lägger på och ambulanskillen ser på mig. Berättar att hon tagit en mängd med piller, plus att hon förlorat mycket blod. Och allt det här var på grund av oss. Hon kanske dör på grund av oss! Helvete!

Väl på sjukhuset följer jag efter ambulansmännen och får vänta i ett väntrum. Ellinor förs direkt till akutavdelningen. Efter bara några minuter kommer killarna: alla. Alla ser lika oroliga ut, till och med Liam.

 "What happened?!" frågar Louis.

 "She took a lot of pills, and she cut herself. She lost a lot of blood and they don't know if she will survive" säger jag hest och Niall börjar gråta högt.

 "Niall!" säger Louis och kramar honom hårt.

 "She never wanted to kiss that guy Sam. She kissed back, but she said it didn't feel right so she pushed him away, and no one believed her" berättar jag medan jag torkar tårarna.

 "She can't die!" gråter Niall.

Så söt... Lilla gubben. Jag sneglar mot Liam. Han sitter på en stol med blicken fast på... ingenting egentligen. Harry sätter sig bredvid Liam och pratar tyst med honom medan Louis har fullt upp med att trösta den gråtande Niall. Jag sitter bara och väntar på svar från någon doktor som kan berätta hur hon mår. Men det verkar inte vara någon som vet.

Dr. Jensen, mannen som ska ta hand om henne, kommer emot oss.

 "How is she?" frågar jag snabbt.

 "We don't know yet. But you should go home and get some rest. Come back tomorrow" säger han snällt och jag suckar.

 "Call me if something happens" säger jag och han nickar.

Jag ger honom mitt nummer och tar med mig killarna ut. Först kör Louis förbi Ellinors hus eftersom jag vill fixa lite, plus att min bil är där. Niall vill med, så de andra kör hem till oss medan jag och Niall går upp till hennes lägenhet. Dörren är öppen så vi går rakt in. Det finns bloddroppar på köksgolvet och spår av bloddroppar mot badrummet. Det spelas upp i mitt huvud hur hon skär sig med den blodiga kniven som nu ligger i diskhon och hur hon går till badrummet. Vi hittar en tom tablett burk. Hela historien spelas upp i mitt huvud. Hur hon sedan staplar sig till soffan och väntar på att dö.

 "I can't do this! I wont be able to handle it if she dies" gråter Niall och jag kramar honom.

 "She'll do it. She's strong enough" tröstar jag.

 "She is, but she wont fight to survive, don't you get that? She wanted to die. She wont fight to survive this. She will give up" gråter han och jag börjar gråta själv.

 "We need to stay strong for her. Maybe it will help... In some way.

Vi städar upp lite innan jag letar reda på en extranyckel som jag tar. Vi går ut, låser och går ner mot min bil. Vi säger ingenting, utan går tysta istället. Det finns inte så mycket att säga.

Väl i min lägenhet (jag har en egen medan Louis delar med Harry och Niall delar med Liam) sätter jag mobilen på högsta ringsignal och lägger mig i sängen. Det är ganska svårt att somna, men tillslut gör jag det ändå och sover ända tills morgonen.

Direkt när jag vaknar kollar jag på mobilen. Inget nytt.

Niall

Jag sov inget på hela natten. Kanske en timme, totalt. En kvart i taget. Varför trodde vi henne inte? Varför var jag så kall mot henne? Jag kunde i alla fall ha bett henne att förklara.

Jag kliver in i duschen och står helt still med blicken någonstans i luften. Allt som snurrar i mitt huvud är Ellinor. Tänk om hon inte klarar sig? Tänk om hon dör? Tänk om hon verkligen, verkligen dör? Jag skulle aldrig klara det. Min bästa kompis. Jag kan inte ens tänka på hur Liam känner sig. Han sov nog absolut, bokstavligt ingenting inatt. Stackars han... Jag skulle aldrig klara av att inte veta om min kärlek skulle överleva.

Efter duschen drar jag på mig en t-shirt och ett par mjukisar innan jag smyger in till Liam. Han ligger i sängen. Fullt påklädd. På täcket och stirrar upp i taket.

 "Liam? How are you?" frågar jag tyst och han blänger på mig.

 "I'm broken, you?" säger han kallt och jag suckar.

 "Broken" säger jag och går fram till honom.

Jag lägger mig bredvid honom i sängen och sedan ligger vi där. Helt tysta.

Louis

När jag vaknat och tagit en dusch, plus dragit på min kläder, går jag in till Harrys rum. Han står vid sin byrå när jag kommer in. Han kollar på mig och ler svagt.

 "Breakfast?" frågar jag och han nickar.

Vi går ut till köket och gör frukost åt alla. Medan Harry steker pannkakor ringer jag runt till alla och säger at vi gör frukost. Så efter fem minuter är alla samlade runt mitt och Harrys matbord. Ingen säger något, så det är helt tyst. Ganska obekvämt, men ändå skönt.

 "Are you done?" frågar jag tyst när jag ser att ingen äter.

 "Yes" mumlar alla och vi hjälps åt att plocka undan.

Sedan går vi ner till min bil och jag kör oss alla mot sjukhuset. I bilen börjar Zayns mobil ringa. Alla - förutom jag - ser förväntansfullt på honom.

 "Hello?" svarar han.

Ellinor

Det gör ont, men jag tvingar mina ögon att öppnas. Det är ljus och allt blir suddigt ett tag. Men när det gått över ser jag att jag är på ett sjukhus. Paniken slår emot mig när jag ser alla nålar i mina armar. Snabbt försöker jag rycka bort dem, men avbryts när en doktor kommer in.

 "Stop it!" säger han hastigt och hindrar mig från att ta bort allt som håller mig levande.

 "I want to DIE! Didn't you get that?!" fräser jag och börjar gråta. "I don't want to do this anymore!  I'm tired of hurting everyone I love!" gråter jag och mannen ler svagt.

 "We're going to help you" säger han.

 "I don't want help!" skriker jag och börjar hysteriskt rycka i armarna så att allt ska lossna.

 "Stop it! Calm down!" befaller doktorn, men jag slutar inte.

Plötsligt känner jag något som sticker i min axel och jag slutar med allt. Jag blir riktigt trött och snart somnar jag in igen.

------------------------------------------------------------

Kommentera!

Love ya'll so much! Tack för alla kommentarer! YOU'RE THE BEST!

LYSSNA SAMTIDIGT

Liam... Vad gör han här? De andra killarna är också här, great. Niall ler stort och vinkar. Försiktigt ler jag tillbaka men slutar aldrig sjunga eller spela.

Efter Skyscraper går jag av scenen för att prata med John som ser förvirrat på mig.

 "You're supose to be on stage" säger han och jag suckar.

 "I want to switch song" säger jag och han nickar sakta.

 "Which song?"

 "Same Mistakes, you know that song I wrote?" säger jag och han nickar.

 "I'll tell the band" säger han och jag ler tacksamt.

 "I'll play I Wont Give Up first, and then Same Mistakes" förklarar jag och han nickar.

Jag tar snabbt min gitarr och går upp på scenen igen. När jag sitter på pallen längst fram i mitten av scenen lägger jag gitarren i min famn och fixar mikrofonen.

 "I Wont Give Up with Jason Mraz" säger jag och börjar spela. "When I look into your eyes, it's like watching the night sky. Or a beautiful sunrise" sjunger jag och fortsätter spela och sjunga igenom hela låten.

Jag låter min blick flyga runt över alla och stannar på Niall. Han ler stolt mot mig och gör tummen upp. Jag ler svagt mot honom och undviker att möta Liams blick.

Efter den låten kollar jag bak mot John som nickar. En kille sätter sig vid pianot och ler mot mig. Jag ler tillbaka och vänder mig mot publiken igen.

 "This is a song I wrote myself called Same Mistakes" säger jag och börjar spela tillsammans med pianot. Sedan börjar jag sjunga.

I mitt huvud snurrar alla underbara stunder tillsammans med Liam. Som en flashback. Alla bra stunder vi hade. Alla bråk.

Tårarna stiger i mina ögon, men jag fortsätter spela och sjunga. En tår ringlar nerför kinden och jag får inte möjlighet att torka bort den. När jag inte ska sjunga lutar jag mig lite bak från mikrofonen och snyftar. Sedan fortsätter jag och fäller ytterligare två tårar, men jag behåller rösten stark.

När låten är slut rusar jag av scenen och börjar gråta. Sam kommer fram och kramar mig. Han tröstar mig innan John avbryter oss med att säga att vi ska gå upp och sjunga. Så vi går upp och sjunger, jag lotsas som att allt är som vanligt.

 "It was only just a dream! So I traveled back, down that road. Wish she'd come  back, no one knows. I realized, yeah. It was only just a dream!" sjunger vi och låten avslutas.

Vi tackar och går av scenen. Snabbt plockar jag ihop mina saker, säger hejdå till John och börjar gå mot dörren in till aulan.

 "Ellinor!" säger Sam bakom mig.

Jag vänder mig om och ser honom komma springandes emot mig. Ett leende finns på hans läppar.

 "I'm going home too" säger han och jag ler.

Vi går ut till aulan och möts av applåder. Jag ser på Sam och skrattar. Plötsligt ser jag Niall komma emot mig, med alla fyra bakom sig.

 "Ellie!!" tjuter han och kramar mig hårt.

 "Niall!!" piper jag och kramar honom hårt tillbaka.

 "I'm sorry, he's my friend too" viskar han i mitt öra och jag sväljer hårt.

 "I know"

Jag hälsar på Louis, Harry och Zayn också innan jag backar lite.

 "I'm going home now, but I'll see you around" säger jag och drar med Sam därifrån.

Han skyndar ikapp mig och snart går vi i samma takt. Beskyddande lägger han armen över mina axlar och jag ler lite. Han är så snäll mot mig! Även om vi träffades för dryg en vecka sedan.

 "Bye then" säger han och vi stannar vid våra bilar - som står bredvid varandra.

 "Bye then" ler jag och han går lite närmre mig.

Han lägger försiktigt en hand på min midja och en på min kind. Snart känner jag hans andedräkt mot min kind och efter det känner jag hans varma läppar mot mina. Jag besvarar den svagt och tveksamt, men snart puttar jag bort honom försiktigt.

 "Sam, I..." säger jag och han suckar.

 "I know, I'm sorry" säger han, hoppar in i sin bil och kör därifrån.

Jag suckar och sätter mig i min bil, men startar den aldrig. Iställer låter jag pannan slå emot ratten flera gånger och flera gånger mot rutan.

 "Fuck!" skriker jag och slår på ratten med händerna.

Jag gillar inte Sam på det sättet. Inte alls faktiskt. Han är en vän, inte mer. Aldrig! Han är som en bror. Men tydligen är jag mer än så för honom. Plötsligt plingar mobilen och jag kollar på den. Niall...

Good job, Ellinor. Good job!

Jag flämtar till och ställer mig utanför bilen. Lite längre bort på parkeringen ser jag Liam sitta på marken med alla runt sig. Niall blänger på mig och jag börjar gråta. HELVETE! De hade sett!

Snabbt går jag emot dem men Niall stoppar mig.

 "Stop it, Ellinor" ryter han och jag flämtar till.

Hastigt stannar jag och bara stirrar på dem. Liam möter min blick och ger mig en besviken blick. Snabbt springer jag mot min bil och kör fort som i helvete därifrån. Jag kör mot den där skogen och gråter häftigare. Jag kör in på en grusparkering mitt i skogen och hoppar ur bilen. Mina ben bär mig inte längre, så jag faller ihop på marken. De vassa stenarna skaver emot mina bara ben och jag känner blodet rinna, men jag bryr mig inte. Jag borde bara försvinna. Jag är en hemsk människa. Skadar alla jag älskar. Får alla jag älskar att hata mig. Varför jag?

Efter att ha legat på marken i två timmar ute i kalla natten sätter jag mig i bilen och kör hem. När jag kommer dit parkerar jag och går emot porten. Tårarna strömmar ner och jag torkar några av dem, men det hjälper ju knappast.

När jag når upp till min lägenhet stannar jag hastigt. Utanför min dörr sitter Zayn. Jag flämtar till och han ställer sig upp så fort han fått syn på mig.

 "What happened?" flämtar han när han får syn på mina såriga ben.

 "Nothing" mumlar jag och går fram till min dörr.

 "Ellinor, I'm not mad at you" säger han och jag ser på honom.

 "You should be. I made your friend sad" säger jag och öppnar dörren.

 "But you should be sad too. Plus, you and Liam aren't together, so you can kiss every boy you see" säger han.

 "Every boy I see? What the hell Zayn?! I pushed him away! Yeah, I kissed him, but it felt wrong so I pushed him away! And I haven't kissed another guy except him! Not after getting together with Liam!" fräser jag och han suckar.

 "I didn't mean it like that, Ellie, I just..."

 "Bye Zayn" avbryter jag och smäller igen dörren.

Nu gör jag sådär igen! Sårar alla jag älskar! VARFÖR?! Jag kommer inte ha någon kvar efter det här! Så varför ska jag då finnas?! Jag gör ju bara problem ändå.

Jag tar fram en kniv och drar den mot handleden. Blod sipprar ner och jag börjar gråta häftigare. Efter att ha dragit med kniven minst åtta gånger på handleden släpper jag kniven och går emot badrummet. Jag hittar en burk med tabletter. Efter att ha kollat mig själv i spegeln häller jag i mig alla tabletter och går ut till vardagsrummet. Där lägger jag mig på soffan och låter energin sugas ur mig. Låter blodet rinna ur min kropp. Låter tårarna strömma ner för mina kinder. Plötsligt öppnas min dörr, men jag bryr mig inte. Snart är det över. Snart finns jag inte.

 "Ellinor!!" hör jag Zayn skrika någonstans i mitt huvud.

Hans huvud dyker upp över mig. Hans mun rör sig, men jag hör inte vad han sägger. Han gråter häftigt och lägger mobilen mot örat. Hans hand kramar min och en av hans miljarder tårar landar på min kind.

 "Don't leave me" kan jag läsa av hans läppar och jag ler svagt.

 "Goodbye Zayn" viskar jag och känner hur allt stängs av.

Hjärtat. Hjärnan. Blodet slutar strömma i mig. Allt blir bara jobbig. Mina ögonlock blir tunga, så jag låter dem falla. Allt blir svart....

----------------------------------------------------------------

Kommentera!

LÅTEN HON SJÖNG: SAME MISTAKES

KOMMENTERA MERA!

Jag ligger i sängen hela dagen och tycker synd om mig själv. Ibland gråter jag hur mycket som helst och ibland ligger jag bara och stirrar rakt ut i luften. Mobilen dampar och plingar hela tiden. Men jag har lärt mig att ignorera den.

Efter några timmar tar jag upp mobilen och letar reda på Johns nummer (om ni glömt vem John är så är det Ellinors "maneger", hennes gamla chef typ). Jag trycker på ring och lägger den mot örat.

 "John McGraw" svarar han och jag drar in ett djupt andetag.

 "Hello John. It's Ellinor. Ellinor Stanley" säger jag och han flämtar.

 "Ellinor? Hi! How are you?" frågar han glatt.

 "Well... I'm... Fine. But I need a job so... I wonder if I maybe can start working with you again?" frågar jag försiktigt.

 "Of course! That'd be awesome! You will get paid as you did before, so when can you start?"

 "Tonight?" frågar jag och han skrattar lite.

 "Yeah! Come to the theater at six pm and bring your guitar"

 "Okey, bye" ler jag och lägger på.

Jag skuttar ur sängen och medan jag byter om värmer jag upp rösten lite. Det får bli en midjehög svartblommig tubkjol tillsammans med ett vitt linne under kjolen. För att jag inte ska frysa tar jag en skinnjacka över. Jag tar min gitarr på ryggen och drar på mig ett par svarta pumps. Sedan går jag ut ur lägenheten och ner mot parkeringen. Klockan är strax innan sex när jag kommer fram, men John är glad att se mig.

Det är massa personer i aulan. Tydligen är det någon som har en after-work fest typ. Så det är ganska många där.

Jag går upp på scenen och ställer mig framför mikrofonen. Snabbt stämmer jag gitarren och ser ut mot alla människor.

 "Hello! I'm Ellinor Stanley and I'm going to sing here tonight" säger jag och alla jublar.

Jag börjar spela massa olika rockiga låtar och alla dansar. Även om det här inte riktigt är min stil så är det riktigt kul, det måste jag erkänna.

Efter ett tiotal rockiga låtar spelar jag Pieces med Sum41 som är lite rock men ändå lugn.

När jag spelat klart går jag av scenen och dricker två flaskor med vatten.

 "Are you coming back tomorrow?" frågar John och jag nickar. "See you then" ler han.

 "Thanks for giving me this job back, by the way" säger jag och han ler försiktigt.

 "What made you change your mind?" frågar han.

 "Me and my boyfriend broke up" säger jag och han ser sorgset på mig.

 "I'm sorry"

 "It's okay, I guess" suckar jag.

 "But see you tomorrow then" säger han och jag nickar.

Jag går därifrån och ut mot bilen. När jag ska fibbla upp nycklarna ur fickan ramlar de såklart ner på marken.

 "Crap" mumlar jag och sätter mig på huk för att ta upp dom.

När jag reser mig upp ser jag Liam stå där. Jag flämtar till och han ser sorgset på mig.

 "Please, Ellinor" ber han och går emot mig.

 "No, Liam" säger jag allvarligt.

Han tar tag i mina armar och trycker mig mot min bil. En flämtning flyger ur mig och han trycker sig emot mig.

 "Liam, stop it" säger jag snabbt, men han fortsätter.

 "I love you Ellinor, don't you see it?!" säger han och jag försöker dra mig loss.

Det börjar göra ont där han håller i mina armar och jag känner gråten i halsen.

Det här är inte Liam. Han är inte sånhär. Varför gör han såhär?!

 "Liam, it hurts" kvider jag, men han vägrar släppa.

 "I love you!" skriker han och trycker mig emot min bil.

Det smärtar till i ryggen och jag låter en tår falla.

 "Liam, it hurts!" skriker jag och försöker komma loss. "Liam!!" skriker jag och ser John komma ut från teatern.

Han ser oss och ser mig gråta. Då rusar han emot oss och drar bort Liam ifrån mig.

 "What the hell is going on?!" utbrister John och Liam blänger på mig.

Han ser på mig en stund innan han går iväg. Jag börjar gråta av chocken och John kramar mig. Han tröstar mig medan jag bara gråter. Visst, han är säkert 20 år äldre än mig, men han är som min pappa. Överbeskyddande ocha alltid där.

 "Are you okay?" frågar han och jag snyftar.

 "Yes, or no, but I'll be okay" snörvlar jag och han nickar.

Han ser på mig när jag sätter mig i bilen och åker iväg. Det är ganska svårt att se vägen när tårarna försämrar min syn, men jag ser i alla fall så jag åker rätt.

Varför betedde han sig sådär? Det är inte den Liam jag känner.

Några veckor senare

Idag ska killarna komma hem. De senaste veckorna har jag jobbat varje dag. Bara så ni vet har jag inga planer på att träffa killarna, inte än. Liam har jag tänkt på varje dag och jag kan inte släppa honom. Men jag måste. Efter den där "visiten" utanför teatern är jag nästan rädd för honom. Han har förändras och jag vet inte varför.

Jag har träffat en kille som heter Sam Tsui och vi har börjat jobba lite tillsammans. Vi håller just nu på att spela in vår cover av Just A Dream. Vi ska ha en liten uppvisning senare där vi sjunger covers var och en för sig, men också just den låten tillsammans.

Jag sätter mig i bilen och startar motorn. Sedan kör jag mot teatern. Klockan är halv sex och vi ska börja uppträda vid sju, men innan det ska vi öva lite till, plus värma upp. I bilen sjunger jag med lite i låtarna som spelas på radion.

Ute på parkeringen ser jag Sams bil stå. Han stiger ur den och ser sig omkring innan han smäller igen dörren till bilen. Jag parkerar bredvid honom och kliver ut.

 "Hi!" säger jag och låser bilen.

 "Hello!" ler han och kramar mig.

Vi går tillsammans mot entrén. Medan vi går pratar vi nonstop och jag skrattar åt hans dåliga skämt. Han ler mot mig och vi letar reda på John. Han står som vanligt bakom scenen och ler vänligt mot oss. Som vanligt är han lite stressad, så jag och Sam fnissar åt honom. Men vi lyssnar på när han förklarar i vilken ordning allt ska komma. Först ska Sam sjunga tre covers, sedan ska jag sjunga tre och till sist ska vi sjunga Just A Dream. Jag bestämmer mig för att sjunga I Wont Give Up, Skyscraper och My Heart Will Go On.

Jag och Sam står på scenen och övar lite inför kvällen och fixar med mikrofoner och allt. Pianot står redan framme på scenen och min gitarr ligger bakom scenen.

 "Okay guys, come here!" kallar John och vi går till honom. "Sam, get ready, Ellinor just sit and wait" säger han och vi nickar.

Sam fixar sig lite innan han ställer sig vid kanten. Jag sätter mig ner i en soffa och drar upp mobilen. När jag kollar FaceBook får jag ett SMS från Niall.

Hey bestie! Where are you? Wanna hang out?xx

Jag suckar och skriver in ett svar.

Hi bestie! Sorry, I'm busy...xx

Jag låser mobilen och lyssnar lite på Sams röst. Snart avslutar han första låten och massa applåder hörs. Då plingar mobilen igen.

Oh, okay... Well, maybe tomorrow?xx

Yeah...xx svarar jag och lägger ner mobilen.

 "Ellinor, it's your time" säger John och jag skuttar mot scenkanten.

Jag kliver upp och möts av applåder. Ett leende sprids på mina läppar och jag sätter mig vid pianot.

 "Hello everyone! I'm going to start with Skyscraper" säger jag och börjar spela.

Snart börjar jag sjunga också och ser ut lite i publiken. Då möter jag ögonen jag inte vill se.

-------------------------------------------------------

Kommentera!

Kom igen nu! Kommentera mer! Är mycket roligare att skriva då...

I alla fall... Kommer antagligen skriva mer idag, men jag skulle verkligen uppskatta om ni kommenterade mer!

LOVE YALL

LYSSNA SAMTIDIGT

Niall

 "No!! Niall! You're cheating again!!" utbrister Louis med en ljus röst.

Jag skrattar högt och kastar kontrollen till Zayn innan jag svarar Louis.

 "Sorry man, I think that... You just have to admit that I'm better than you on this" flinar jag och Harry ger mig en high five.

Det ringer på Harrys mobil och han går iväg för att svara. Han försvinner in till badrummet i mitt och Zayns hotellrum medan jag kollar på Louis och Zayn som spelar. Zayn leder. Om ni undrar så spelar vi FIFA, som vanligt.

 "Wait, calm dowm. He's right here" hör jag Harry säga och sedan steg.

Jag kollar upp och ser honom räcka ut mobilen mot mig. Förvånat tar jag den, lägger den mot örat och hör direkt Liams höga gråt. Snabbt går jag till badrummet och stänger dörren.

 "Liam, what's wrong?" frågar jag direkt, oroligt såklart.

 "I don't know what's wrong with me! Why did I do it?! Niall, please help me!" gråter han och jag stelnar till.

 "What exactly did you do?" frågar jag snabbt.

Han börjar berätta allt. Om hur de började bråka och om att han skyllde på henne, även om det egentligen var hans fel.

 "Did she brooke up with you?" frågar jag hastigt.

 "I don't know Niall! Please can you call her? She can do anything!" gråter han och snyftar.

 "Of course I will, but Liam, listen to me. Go straight to your apartment and go to bed, okay?"

 "But all my stuffs is at her place" snyftar han.

 "You can get them tomorrow, alright? Call me later, I'll call Ellinor now" säger jag och lägger på.

Snabbt går jag ut för att ge Harry sin mobil och ta min. Killarna frågar vad det är som har hänt, men jag säger bara att de ska vänta, eftersom jag måste ringa Ellinor. Den här gången sitter jag kvar i soffan med de andra. Signalerna går. Till sist kommer jag till telefonsvararen.

 "Hello, this is Ellinor Stanleys phone. I'm really busy right now, so leave a message at the tone and I'll call you right back!"

 "Hello Ellinor, it's Niall... Please call me as soon as you get this. I heard what happened. I want to help you! Love you" säger jag och lägger på.

Jag skickar massa meddelanden till henne och ringer flera gånger, men hon svarar inte. Tänk om något har hänt? Tänk om hon har gjort något farligt...? Tänk om hon har skadat sig själv...?

 "Niall, tell us what's going on, please" ber Louis och jag suckar, men börjar berätta allt som Liam sagt, i detalj!

Ellinor

Med tårar strömmande nerför mina kinder slänger jag igen dörren och låser den efter mig. Sedan stormar jag fram genom lägenheten till mitt sovrum. Frustrerat och ångestfullt skriker jag och drar händerna genom håret. Rycker lite lätt i det. Sedan kastar jag täcket och alla mina kuddar på golvet. Slänger runt dem och faller meningslöst ihop på golvet.

Varför är livet så meningslöst? Varför måste måste allt vara så komplicerat? Kan allt inte bara vara enkelt? Kan allt inte bara funka som rinnande vatten.

Plötsligt vibrerar min mobil i hallen. Med trötta steg går jag efter den. 13 nya röstmeddelanden, 53 nya olästa meddelanden, 16 nya missade samtal

Jag lyssnar på alla röstmeddelanden och hör Nialls röst, samt Louis, Harrys och Zayns. Meddelandena är från allihopa. Till och med Liam. Ungefär tio av dom är ifrån Liam, resten är ifrån de andra killarna. Men jag orkar inte ringa upp. De har säkert pratat med Liam och han har säkert slängt ihop en lögn så jag ska få allt skäll. Så vi ska förlora kontakten helt, precis som han vill. Jag orkar inte bli utskälld nu. Inte inatt. Imorgon, kanske.

Jag lägger mig i sängen med endast underkläder och en stor, grå t-shirt med svart NewYork tryck. Blicken är fäst ut genom fönstret. Stjärnorna lyser starkt, men månen lyser starkare. Den är smal inatt. Mindre än halv. Vacker. Som vanligt.

Hur trött jag än är så kan jag inte sova. Tårarna har torkat på mina kinder och hela jag är helt torr på insidan. Allt är slut. Mina tårar. Min energi. Nu när Liam är borta kommer det inte vara något kvar av mig. Jag kommer falla tillbaka i samma gamla spår som innan. Kanske kan jag försöka få tillbaka jobbet hos John. Försöka glömma Liam.

Kanske var vi inte menade för varandra, Liam och jag. Kanske är han inte den rätta. Men varför känns det så rätt när jag är med honom? Varför måste han göra mig så jävla lycklig?

Efter två timmar är klockan halv tre på natten. Mobilen plingar ibland, inte lika ofta som för några timmar sedan. Men jag tröttnar. Så jag tar upp den och skriver ett SMS till Niall.

Stop texting. I'm fine. Stop worry so much skriver jag och trycker på den gröna knappen där det står skicka.

Direkt efter får jag svar.

Promise to call me tomorrow, we really have to talk skriver han.

Nervositeten stiger, men jag svarar ändå.

Look, I know that you're mad at me for 'hurting Liam', but all wasn't my fault. And if you're mad at me, tell me and then leave me, because I can't handle this anymore

Nervöst lägger jag mobilen bredvid mitt huvud på kudden och ser ut genom fönstret igen. Jag saknar redan känslan av trygghet. Värme. Sällskap.

Plötsligt plingar min mobil och jag får en seriös hjärtattack.

Mad at you? No! No one is mad at you Ellinor. We're all just worried about you

Jag ler lite och stänger av mobilen. Sedan kryper jag ner under täcket och försöker somna.

Den natten vaknar jag minst tio gånger. Men snart blir klockan i alla fall sju. Fast jag har inga planer på att gå upp. Istället sätter jag på en film. 10 Saker Jag Hatar Med Dig(översatt titel, engelsk film) kommer först. Jag kryper ihop i sängen och slår på mobilen snabbt. Efter den blir det Taken. När klockan blir två tar jag upp mobilen och ringer Niall. Lite orolig är jag. Tänk om han är sur? Men jag saknar hans trygga röst.

 "Ellinor? Thank God, you're okay!" pustar han ut och jag ler lite.

 "I told you not to worry" säger jag och ser ut genom fönstret. Regn. Yippi.

 "Sorry, I couldn't sleep. How are you, seriously?" frågar han och jag suckar.

 "I'm really happy! Yaay..." säger jag ironiskt och han suckar.

 "Ellinor, I want you to be serious now. Really serious" säger han och jag känner gråten i halsen.

 "I feel like shit! I made this shit happen! And even though I wrote it's not only my fault, it is! Liam was just trying to help me and protect me! He isn't the problem here: I am! And it hurts so bad to know that I hurt him, but I won't take him back. Because I know that I maybe can hurt him again, and that is something I hate. I don't want to see him hurt Niall!" gråter jag och jag hör honom snyfta lite själv.

 "This isn't just your fault. It's both of you. You were right about the privacy, but he was right about this whole famous world. If you choose Liam, you also have to live with the consequences. And I talked to him yesterday. Yes, he was crying. But all he said was kind of: I'm so worried about her, she can do anything, what if she does something bad, what have I done and stuffs like that. So he's just worried about you. And, I may have told him to come to your apartment to get his stuffs. Even though it hurts to say this, but I think you two may need a paus" säger han och jag flämtar.

 "When is he coming?!" frågar jag, precis då knackar det på dörren. "Niall!" tjuter jag och han snyftar lite.

Vi lägger på och jag drar på mig ett par mjukisar. Medan jag rusar mot hallen sätter jag upp mitt hår i en slarvig bulle på huvudet. Sakta öppnar jag och möter Liams rödgråtna ögon.

 "I'm just... Uhm... Going to get my stuffs..." mumlar han tyst och jag flyttar på mig.

Han släpar sig in och går till sovrummet. Någon stund senare kommer han tillbaka och går ut. Men hindrar mig från att stänga dörren.

 "I'm sorry, Ellinor" säger han.

 "Me too" säger jag och smäller igen dörren.

Snabt låser jag och springer till sovrummet. Fan, jag hatar det här...

----------------------------------------------------------

Kommentera!

Well... Andra kapitlet ikväll/inatt... Sista för inatt i alla fall! Jag ska försöka få det här att bli ett långt drama som håller sig länge ;) hahaha, känner mig lite ond faktiskt... men aja,

love yall

gnight

Efter en stund skuttar jag upp och Liam sätter sig upp.

 "Where are you going?" frågar han och jag plockar ihop ett par svarta mjukisbyxor, rena underkläder och ett vitt linne med ett svart tryck som föreställer ett par glasögon.

 "A shower" säger jag bara och ler lite mot honom.

 "Can I join?" frågar han med ett leende.

Jag rycker lite lekfullt på axlarna och skuttar till badrummet. När jag är inne i badrummet lägger jag kläderna på golvet och går in till duschen. Jag sätter på vattnet och känner hur det slår emot mig. Med ansiktet lutat uppåt känner jag det varma vattnet rinna nerför mitt ansikte.

Liam slingrar sina armar om mig bakifrån och lutar sin panna mot min axel. Jag ler lite och lägger mina händer på hans.

 "I love you baby" viskar han.

 "I love you too Liam" viskar jag och vänder mig mot honom.

Han kysser mig mjukt och försiktigt och jag besvarar den. Det är inte en sån där kyss som man ger varandra när man ska göra 'det'. Det här är en kyss som betyder ungefär 'jag älskar dig och jag kommer aldrig låta dig gå'. Hans händer ligger på mina höfter och mina ligger på hans nacke.

 "Can you help me?" frågar jag och håller upp shampoo flaskan.

 "If you help me" ler han och jag nickar.

Vi schamponerar varandras hår och ler mot varandra.

 "Liam, I got shampoo in my eye" fnissar jag och försöker få bort det.

 "Oh, sorry" säger han generat och jag skrattar.

Vi sköljer ur schampot och kliver ur duschen. Jag tar en vit handduk och sätter omkring min kropp. Liam tar en runt hans midja och jag sneglar mot hans mage. Gaah, han gör mig galen...

Jag torkar mitt hår med en annan handduk och blåser det lite. Liam ler mot mig och lämnar badrummet. Medan jag borstar håret nynnar jag lite på Didn't Mean It med Jasmine Villegas. Jag fortsätter nynna när jag drar på mig kläderna och när jag sätter upp håret i en bulle på huvudet.

Liam dyker upp i dörröppningen bakom mig och jag ler mot honom genom spegeln.

 "I love your voice" ler han och jag fnissar.

 "I love yours" säger jag.

 "What should we do today?" frågar han.

 "I think I just want to stay inside" säger jag och han nickar. 

 "Okay"

Vi går ut till vardagsrummet och sjunker ner i soffan. Jag lutar mig in i hans famn och slår på teven. Top Model på trean... Jag slår på trean och Liam suckar lite.

 "Girls..." mumlar han och jag skrattar.

Efter en stund reser han på sig. Han går emot köket och jag ser lite efter honom.

 "What are you doing?" frågar jag och han kollar lite på mig.

 "Brunch" flinar han och jag fnissar.

 "Need help?" frågar jag och han skakar på huvudet.

 "You can look at those models who get their dream come true" flinar han och jag skrattar.

Jag lyssnar halvt på Liam som skramlar i köket men kollar mot teven. Jag hör honom börjar sjunga och jag sänker på teven. Han sjunger på More Than This. Ett stort leende sprids på mina läppar och jag smyger ut till köket. Han står vid spisen och jag smyger upp bakom honom.

 "When he lays you down I might just die inside. It just don't feel right. Cause I can love you more than this. Can love you more than this" sjunger han.

 "If I'm louder. Would you see me? Would you lay down, in my arms and rescue me. Cause we are, the same. You saved me, when you leave it's gone again" sjunger jag och han vänder sig mot mig.

 "And then I see you on the street. In his arms, I get weak. My body falls, I'm on my knees. Praying" sjunger han och jag ler stort.

 "I love your voice" säger vi samtidigt och vi skrattar.

Han fortsätter med maten och jag hjälper honom. Vi sjunger ibland och ler mot varandra. När maten är klar ställer vi fram och äter. När vi ätit en stund ringer Liams mobil. Han svarar med ett leende.

 "Hello Harry!" ler han och jag fortsätter äta. "Good, how are you guys?" frågar han och dricker lite mjölk.

De fortsätter prata ett bra tag och även när vi är klara pratar dem. Så jag plockar undan disken och allt för att sedan känna ett par armar om min midja.

 "Someone wants to talk" viskar han i mitt öra och jag ler.

Snabbt vänder jag mig om och tar hans mobil.

 "Hello?" säger jag och skuttar ut till vardagsrummet.

 "Ellie!!" tjuter Niall och jag hör Liam skratta åt mig.

 "Nialler!!" piper jag och Niall skrattar.

 "How is everything?" frågar han och jag ler lite åt hans gulliga omtänksamhet.

 "I'm good! And you?" frågar jag och däckar i soffan.

 "Great! Miss you, though" säger han och jag aww:ar.

 "Niall! I miss you too man" säger jag och han skrattar.

Vi pratar ett tag innan vi lägger på. Liam och jag sätter på en film och slappar i soffan hela dagen.

Och ja, jag menar HELA DAGEN. För plötsligt har klockan blivit fem på eftermiddagen. Så vi bestämmer oss för att ta en promenad till någon restaurang för att få lite luft. Jag drar på mig ett par ljusa jeans och en vit lite genomskilnig shorta med trekvartsärmar. Snabbt borstar jag mitt hår och sminkar mig.

 "Are you done?" frågar jag och tar min handväska.

 "Yeah" säger Liam och vi lämnar lägenheten.

Han tar min hand och jag ler lite. Vi pratar nästan hela tiden och skrattar åt minnen. Riktigt härligt faktiskt. Hans mobil plingar ibland och han skriver snabbt svar med ett leende. Men han är riktigt noga med att inte visa mig. Vilket gör mig nyfiken, men också orolig. Tänk om han är otrogen?

Nej, Ellinor. Sluta tänk så. Han kanske har en överraskning? Eller? Kanske är det bara hans mamma eller något...

Hans mamma... Hon saknar mig nog inte. Jag tror hon är glad över att slippa mig. Hur mycket jag än försöker så är hon så otrevlig mot mig. Jag vet inte vad jag har gjort för att få henne att hata mig så mycket, men något måste det ju vara. Men vad? Eller så vill hon inte acceptera att hennes son har skaffat flickvän i ett sånt här äkta förhållande.

 "Ellinor, did you hear what I said?" flinar Liam och jag kommer tillbaka till verkligheten.

 "What?" säger jag förvirrat och han skrattar mjukt.

 "What are you thinking about?" frågar han och lägger armen om min midja.

 "Nothing" säger jag snabbt och skakar på huvudet.

 "It is something. I can see it in your eyes" säger han och stoppar mig. "What is it?" frågar han och vänder sig mot mig.

Hans ögon borrar sig igenom mina och jag suckar lätt. Varför ska han veta allt? Kanske vill han inte att jag ska må dåligt, men jag måste ju få ha lite privatliv... Fast jag måste erkänna att det är grymt gulligt. Att han frågar hela tiden och försöker få mig på topp humör. Charmigt, för han lyckas ju varje gång. Vad han än gör får mig ju att le. Och hans ögo...

 "You're doing it again" suckar Liam och jag rycks tillbaka till verkligheten, precis som förra gången.

 "Sorry" säger jag generat.

 "Ellinor, what's on your mind?" frågar han allvarligt och tar mina båda händer med sina ögon fäst på mina.

Ganska coolt att han bara kan fästa dem vid mina sådär. Som att han spikar fast hans blick i mig. Som att han tvingar mig att inte kolla bort. Och det funkar ju, för det är helt omöjligt att kolla bort. Hans ögon är så gudomligt vackra.

 "Ellinor!" ryter Liam och jag rycker till. "Seriously!" ryter han och jag stelnar till.

 "I'm sorry" säger jag med gråten i halsen och släpper hans händer. "But I don't know what to apologize for! I guess I just want some privacy! Is that a crime?" säger jag och backar lite.

 "Privacy? Really?! You know, sure, fine, have your privacy! But when you're in this world you have to meet me in the middle! Because in this world, there is no privacy(har ingen aning om hur man översätter det där...)!" ryter han.

 "In this world? Serously? Liam, you've totaly lost your mind! You're a celebrity! I got that! But I'm not together with the famous Liam Payne, I'm together with the boy, that cute boy with the same name and look as the famous one. This isn't my world, Liam! I don't belong here! I have to fight with hate! And if it wasn't because of you, I would have left this world a looong time ago! But you're here and I don't leave! Because I love you! Don't you get that?!" fräser jag och han ser skamset ner i marken. "I didn't choosed this. I choosed you. And you choosed this. This is your world, not mine. You're my world. And yeah, I got hate with it, but I keep on fighting it for you, Liam. And if you don't want me, just tell me. If you think I stand in your way, just tell me. Because if you don't want me here, I'll leave. Because I want the best for you" säger jag stelt och lägger armarna i kors.

 "I don't want you to leave" mumlar han.

 "Then why are you acting like this?!" frågar jag upprört och slår ut med armarna.

 "Like what? You're blaming me? I'm not the one talking shit about my fans!" fräser han och jag flämtar till.

 "What?!"

 "It's not my fault that we're having this fight right now! It's your fault! It's all your fault! Yeah, I choosed this life because this is what I love! This is my dream" ryter han.

 "Fine, if it's my fault, then I should probably leave, so you can live your perfect life in the celebrity world. Tell the boys I said goodbye" säger jag, vänder mig om och börjar gå ifrån honom.

 "FUCK!" hör jag honom skrika och jag börjar gråta.

Snabbt lägger jag handen för munnen och börjar springa mot min lägenhet.

Gjorde jag nyss slut med Liam...?

-----------------------------------------------------------

Kommentera!

Okej, så... Jag hade skrivit en bra bit av det här kapitlet innan, men då tänkte jag att det kanske blir för mycket drama... Men så såg jag i omröstningen att flest hade röstat på just drama, därför vart jag lättad (så jag slapp ta bort hälften och börja om). Kanske fortsätter skriva direkt!

Jag kör ganska sakta hem för att tänka igenom vad jag ska säga. Vad ska jag säga? Jag har ingen aning! Tänk om han hatar mig? Tänk om han aldrig förlåter mig? Okej, asså, egentligen kanske det inte är en så stor grej, men det gör ont att inte veta vad han tycker.

När jag parkerar utanför drar jag in ett djupt andetag innan jag går in till det flera våningar höga huset. I hissen stampar jag nervöst med foten i golvet. Tänk om han inte är här? Han kanske har åkt till sin lägenhet?

Jag öppnar tyst dörren och stänger den tyst bakom mig. Försiktigt tar av mig mina skor och smyger in. Liam sitter i soffan och glor på TV. Hans ansikte visar ingenting.

 "Liam...?" säger jag och han ser snabbt på mig, för att sedan se tillbaka på teven.

 "Hi" säger han snabbt.

 "Look, I'm sorry" säger jag och sjunker ner bredvid honom i soffan.

 "I just want to protect you, you should know that" säger han och jag suckar lite.

 "I know Liam, and I love you for that! But sometimes you maybe just have to... Back off" säger jag tyst.

 "Back off? Back off?! Are you out of mind?! Then they'll never stop!" ryter han.

 "If we just ignores they will back off" säger jag lugnt.

 "No, Ellinor! I wont let them send these messages to you!" utbrister han.

 "I knew you wouldn't listen to me" säger jag och går till mitt sovrum.

Jag ställer mig mitt på golvet och drar fingrarna frustrerat genom mitt hår. Sakta snurrar jag lite och ser ut genom fönstret. Tårarna hotar med att rulla nerför mina kinder, men jag tvingar dem tillbaka. Liam tror inte att jag kan klara det här. Visst, det gör riktigt ont att få hat, men jag kommer bli starkare och starkare och tillslut kommer jag kunna skratta åt det! Problemet är att Liam kommer göra det värre! När fansen skickar hat till mig så reagerar ju Liam och ger dem uppmärksamhet. På det viset kommer de ju aldrig sluta.

 "Can I come in?" hör jag Liam säga utanför min dörr.

 "Yeah" mumlar jag och sätter mig på sängen med pannan i händerna.

Liam kommer in och går sakta och prövandes fram till mig. Han sätter sig på huk framför mig och tar mina händer. Försiktigt ser jag upp på hans ansikte och möter hans blick.

 "I'm sorry, Ellinor. I guess you're right" säger han tyst.

 "You just say that because you don't want to fight with me" mumlar jag och han suckar.

 "No, I don't. I say i because I mean it. Why say something you don't mean, right?" säger han och jag suckar frustrerat.

 "You know that you have to be able to back off when we are around the fans. Because it will be fans who call me stuffs that I don't even wants to mention, but you have to promise that you will just hold my hand and go through them, without stopping" säger jag och han ser allvarligt på mig.

 "Anything for you, even if it will be hard" säger han och jag kramar honom hårt.

 "I love you" säger jag och han kysser min hals.

 "I love you too"

Han kysser mig och jag besvarar den. Hans hand letar sig upp till min kind och han lutar sig försiktigt över mig så jag ligger på rygg i sängen. Jag ler svagt och lägger händerna på hans nacke. Hans tunga möter min och han börjar röra lite överallt på min kropp. Hans händer dras upp längst min mage, upp till mina bröst och ner längst mina lår. Jag flätar in mina  fingrar i hans hårfäste och låter honom kyssa min hals. Han flyttar sig ner till mina nyckelben och upp längst halsen igen. Han fortsätter upp mot mitt käkben och avslutar på läpparna.

Han börjar fingra på min tröja och ska dra av mig den när jag avbryter. I början fortsätter han, men sedan inser han att jag säger ifrån - utan att prata. Hans läppar lämnar mina och han lutar pannan mot min.

 "Sorry" viskar han andfått och jag kysser honom snabbt.

 "Don't be. It's not that I don't want it, Liam. I just... I'm tired after everything today and after the flight and stuffs" förklarar jag och han ler.

 "I'll wait" flinar han och jag skrattar.

Snabbt byter jag om till en skönare bh och en av Liams t-shirts. Sedan kryper jag ner i sängen under täcket. Liam går upp och lämnar rummet. Jag hör honom gå runt lite och snart tystnar teven. Han kommer tilbaka igen och drar av sig sina byxor och sin tröja innan han kryper ner vid mig. Jag kryper upp mot hans varma kropp och låter  hans armar slingra sig runt mig. Han pussar min panna och jag ler svagt.

 "Good night" säger jag.

 "Good night Ells" viskar han.

 "Ells, one new nickname... again" säger jag och han skrattar.

 "Yepp"

Jag fnissar lite och sluter mina ögon. Efter bara några skunder slappnar hela min kropp av och jag faller ner i drömmarna.

 "Babe" hör jag någon viska. "Honey, wake up sleepyhead"

Sakta öppnar jag ögonen och ser rakt in i Liams. Han ler mot mig och drar bort lite hår som fallit ner i mitt ansikte.

 "Morning" säger jag riktigt hest och han ler stort.

 "Morning"

 "What time is it?" frågar jag och sätter mig upp för att sträcka på mig.

 "Eleven, we should probably get up" flinar han och kysser mig hårt.

Jag besvarar den och sätter mig gränsle över honom. Liams händer sjunker ner till min rumpa och jag lutar mig mer över honom. Försiktigt smeker han min rumpa och jag lägger mina händer på hans bara bröst. Hans tunga glider in i min mun och jag möter hans med min. Jag känner att han växer mot mitt lår och flinar lite.

 "Get up, huh?" viskar jag och han skrattar.

 "Oh, shut up" flinar han och kysser mig passionerat igen.

Han snurrar runt snabbt och smidigt så han nu sitter över mig. Jag lägger händerna på hans nacke och drar fingrarna genom hans hår. Liam drar händerna upp och ner för min mage och avslutar vid mina bröst. Lite försiktigt smeker han mig och jag stönar lågt. Han ler nöjt och kysser mig nerför halsen och ner till mina nyckelben. Jag känner hans fingrar glida ner till tröjkanten och fingrar lite på den, ser godkännande på mig som nickar. Han drar upp tröjan och drar den över mitt huvud. Ett leende sprids på hans läppar och han kysser mig hårt igen medan han klämmer försiktigt på mina bröst.

 "I love you" viskar han lite andfått.

 "I love you too" viskar jag minst lika andfått.

 "Do you want to do it?" viskar han och jag nickar sakta.

Han ser på mig en stund och jag ler ett övervinnande leende. Ett leende syns på hans läppar och han kysser mig medan han försöker få av min bh. Jag fnissar och hjälper honom lite och snart är den av. Han drar av mina trosor och jag drar av hans kalsonger. Efter bara några sekunder är han inne i mig och jag stönar högt. Han smeker mina bröst samtidigt som han kysser mig nerför halsen och upp till läpparna igen.

 "Did I tell you that I love you?" viskar jag andått och han skrattar.

 "You so did" ler han och kysser mig igen.

Efter en stund lägger han sig utmattat bredvid mig och jag tar hans hand.

 "You and me forever, right?" säger jag tyst och leker försiktigt med hans fingrar.

 "You and me forever" bekräftar han och jag ler innan jag placerar mitt huvud mot hans bröst.

---------------------------------------------------------------

Kommentera på!

Har inte så mycket att säga... Lova ya'll

 "Seat... 13C and 13D" läser Liam och jag fortsätter gå i den smala gången mellan sätena.

 "Here" säger jag och lägger upp mitt handbagage i utrymmet över.

 "The guys are suppose to do" mumlar Liam i mitt öra och lägger upp sitt handbagage.

 "Please can I sit furthest in?" ler jag och han skrattar.

 "Yes, of course baby"

Jag hoppar in längst in och kollar ut lite snabbt. Liam sätter sig bredvid mig och tar min hand. Jag ler mot honom innan vi sätter på oss bältena.

Efter en kvart lyfter vi och jag är lite nervös som vanligt. Liam håller trygt min hand och leker lite med mina fingrar. Jag sitter med slutna ögon och lutar huvudet bakåt mot stolen. Min högra hand ligger knuten på armstödet medans min vänstra ligger ihopflätad med Liams i hans knä.

 "Do you want something?" frågar han och nickar mot flygvärdinnan som har den där vagnen med godis och dricka.

 "No, thanks" ler jag en aning nervöst.

Liam köper i alla fall två cola och en liten pringles. Han ställer ena colan på mitt lilla "bord" och jag suckar lite.

 "I didn't...." börjar jag men han avbryter.

 "This is good for you" ler han.

Jag suckar lite men pussar hans kind. Det är ingen som sitter på vår rad, så Liam hoppar till stolen bredvid honom och jag lägger mig med huvudet i hans knä. Liam drar sin ena hand genom mitt hår medan hans andra ligger på min mage. Jag flyttar min hand till hans och flätar ihop våra fingrar.

När vi landat i London väntar vi lite tills nästan alla gått av. Sedan reser Liam på sig och lyfter ner vårt bagage. Då ställer jag mig upp och tar mitt med högre handen och tar Liams hand med min vänstra. Vi kliver av planet och går ut i den lilla tunneln.

 "Are we going to your place?" frågar Liam och jag rycker på axlarna.

 "Doesn't matter" ler jag.

 "If you want, I can live with you until the boys are back" föreslår han och jag ler större.

 "Yaay!!" tjuter jag och hoppar upp på hans rygg.

Han skrattar och tar tag i mina ben. Jag lägger armarna om hans hals och lutar hakan mot hans axel. Liam börjar jogga lite och jag tjuter till. Han snurrar runt ett varv och jag skrattar. Folk omkring oss kollar på oss. En del ler mot oss medan andra kollar på oss som om vi vore idioter.

 "I love you" säger jag och pussar hans kind.

 "I love you too" säger han.

Jag hoppar ner från hans rygg och vi fortsätter vi hand i hand mot rullbandet. Vi ställer oss ganska nära bandet och väntar på våra väskor. Jag nynnar lite tyst och ser lite omkring oss.

När vi fått våra väskor går vi mot utgången. Det är ganska många fans både i och utanför flygplatsen, men det är ändå ganska lugnt. Liam skriver några autografer medan jag står en bit bort. En tjej i kanske 17 års åldern kommer fram till mig. Hon har platinablondt hår och iskalla blåa ögon. Hennes ansikte är förstört av alla miljoner lager smink och hon har endast på sig en riktigt kort magtröja och ett par riktigt korta shorts.

 "You should leave Liam alone" fräser hon och jag suckar.

 "No, I wont" säger jag och hon spänner nävarna.

 "I don't get why he chosed you! You're not even pretty and everyone can see how fake you are" väser hon och puttar till mig.

 "Hey, what's going on?" säger Liam och kommer snabbt fram till oss.

 "Don't you see that she is fake?! She only wants you because you're famous!" ryter hon och Liam ser ilsket på henne.

 "You don't even know her, so why blame her for that?!" utbrister han och jag tar hans hand.

 "Liam, let's go" mumlar jag och försöker dra honom därifrån.

 "No, Ellinor! We can't let people say those things about you!" säger han irriterat och jag släpper hans hand.

 "Fine, I'll wait outside" säger jag och tar min resväska för att gå mot utgången.

Jag hör Liam suckar bakom mig och sedan hur han börjar prata med den där tjejen. Några fans hälsar och jag ler lite tillbaka. När jag kommit ut sätter jag mig på en bänk och drar fram mobilen. Inga SMS eller missade samtal. Lite hastigt går jag in på FaceBook och Instagram. Ingenting nytt, förutom meddelanden från fans, både positiva och negativa.

 "Honey..."

Jag kollar upp och ser Liam komma emot mig. Han ser ganska ledsen ut, faktiskt. Jag ser ner i mobilen och låser den. Sedan reser jag mig upp, tar min resväska och går emot vägen.

 "Ellie, I'm sorry" säger Liam bakom mig.

 "I just want to go home" säger jag med gråten i halsen.

 "Hey, babe, don't cry" säger Liam och ställer sig framför mig.

Jag viker undan blicken. Han försöker få mig att se på honom, men jag försöker att inte göra det.

 "Babe, look at me" säger han och flyttar mitt ansikte emot honom. "I'm sorry" säger han och jag snyftar lite.

Han kramar mig hårt och jag kramar lite löst tillbaka. Vi får tag på en taxi och chauffören lyfter in våra väskor bak. Liam säger min gata och han börjar köra. Jag lutar mig mot bildörren och ser ut genom fönstret. Jag känner Liams blick på mig. Han flätar ihop våra händer, men jag drar bort den.

När vi är framme tackar vi chauffören och går mot hissen.

 "Babe, I..." börjar Liam, men jag avbryter snabbt.

 "You're sorry, I get it" säger jag en aning irriterat.

 "Ellinor, I just..."

 "Liam, I get it!" ryter jag och går in i hissen.

Liam ser chockat på mig och kliver in med mig. När vi är framme vid min lägenhet låser jag upp, ställer in väskan och plockar ihop pengar, mobil och nycklar i min handväska.

 "I go to the cemetery" säger jag kort och går igen.

Dörren stängs bakom mig och jag tar min egen bil mot en blomsteraffär. Där köper jag två röda rosor innan jag åker vidare mot kyrkogården.

Även om de inte var mina riktiga föräldrar betyder de mycket för mig. Det var de som uppfostrade mig och fick mig att vara den jag är idag. De har förtjänat att jag ska kalla dem mamma och pappa. Även om jag är lite sur på dem eftersom de inte sa något, så älskar jag dem.

Jag går fram till deras gemensamma grav och sätter mig på huk. Efter bara några sekunder börjar jag gråta. Fan vad jag saknar dem.

Jag tar upp mobilen och ringer Niall. Han svarar efter bara några få signaler.

 "Hi Ellie! Are you in London yet?" frågar han glatt.

 "Niall, I'm tired of everything" gråter jag och Niall drar efter andan.

 "Are you crying?! What happened?!" frågar han oroligt.

 "It was a girl at the airport that said some stupid things to me and when she pushed me, Liam saw it and came to us. And you know what Liam thinks about the hate, so he refused to go away. But I did and I just..." gråter jag och Niall suckar lite.

 "Are you mad at him?" frågar han.

 "No! Or... I don't know. I just... I love him" snyftar jag.

 "Is he mad at you?"

 "I don't know, actually"

 "Where are you now?"

 "At the cemetery"

 "Okey... I guess you should talk to Liam"

 "But that's not the end of this shit! I'm just so tired of getting hate everyday and I love Liam for standing up for me, but he can get so annoyed about nothing" snörvlar jag.

 "He loves you, Ellinor. You really should talk to him and tell you how you really feel about this"

 "Thank you Niall..." säger jag tyst och torkar mina tårar.

 "Anytime Ellie. And the boys are saying hi" säger han och jag skrattar till.

 "Tell them I miss them"

 "I will, bye Ellinor. And good luck"

 "Thank you, bye"

Vi lägger på och jag går tillbaka till bilen. Tänk om Liam överreagerar och blir sur? Tänk om han lämnar mig? Vågar jag verkligen ta upp det här med honom?

-------------------------------------------------------------------

Kommentera på!

Well... Har inget att säga... Haha xd

Liam

Efter ett tag åker killarna hem igen för att duscha lite. Klockan är nu halv tolv på kvällen och vi har inte hört något om Ellinor. Irina har varit inne några gånger och tagit lite prover för att se att allt går som det ska. Och det gör det.

 "Irina" säger jag när hon är på väg ut.

 "Yes?" ler hon och vänder sig mot mig.

 "Have you heard something?" frågar jag och hennes leende försvinner.

 "No, not yet. But I promise that when I know something, you're the first person I tell" lovar hon och går ut från rummet.

Jag suckar och lutar bak huvudet. Kanske ska jag sova lite. Och när jag vaknar imorgon kommer Ellinor vara vaken och frisk. Hon kommer le och säga att hon mår bra.

Efter tio minuter somnar jag utan problem.

Ellinor

Jag slår sakta upp ögonen och blinkar några gånger. Ljuset slår emot mig och jag blundar igen. Efter en stund öppnas dörren och jag öppnar ögonen snabbt. Där står Dr. Manson med ett leende.

 "You're awake" ler han och kommer fram till mig.

 "What happened?" frågar jag.

 "Your body didn't like the feeling that something was missing" säger han och kollar lite på mina värden.

 "Where are the boys?" frågar jag och han ser på mig.

 "Mr. Payne is awake and he is good. Your other friends went home last night, but I'm sure they'll come back today" säger han.

 "Can I talk to Liam?" frågar jag och han tänker lite.

 "I think that we can take you into his room. His room is pretty big, so if you want to we can take you in there" säger han och jag nickar sakta.

 "Is he mad at me?" frågar jag när han börjar ta bort några sprutor från mina armar.

 "No, he asks about you everytime someone walks into his room" ler han och börjar skjutsa ut mig i korridoren.

Niall

När jag och killarna sitter inne på Liams rum är det ganska spänt. Alla väntar på att en doktor ska komma in och säga att vi får hälsa på henne. Plötsligt öppnas dörren och Dr. Manson kommer in med en säng bakom sig. Vi reser på oss och ser att det är Ellinor som ligger i sängen.

Hon är ganska blek, men vaken. Hennes ögon skimmrar och under dem syns mörka påsar. Hon ser riktigt sliten ut, men hon lever. Det är huvudsaken.

 "Thank you" säger hon och Dr. Manson ler.

När han fixat dropp åt henne lämnar han rummet. Det blir tyst. Ellinor stirrar bara ner på sina händer. Hon har inte mött någon av våra blickar.

 "Please don't hate me" viskar hon och Liam börjar gråta.

 "Why didn't you tell me?" gråter han och hon fäller en tår.

 "Because you would have stoped me" snyftar hon.

 "Of course I would! I don't want you to feel bad because of me" snörvlar Liam.

 "Hey! This isn't maybe the best time to think about that, right? Done is done, she did it for love. That's nothing we can make undone" utbrister Zayn och alla ser på honom. "Ellinor told me first. She love you all and when everyone just left the room she was crying for I don't know how long! She was also afraid that Liam would hate her" berättar han och jag kollar skamset ner i golvet.

Ellinor

Jag känner Liams blick på mig, men jag fortsätter bara kolla ner på mina händer. Pillar lite med mina naglar.

 "Ellinor, I would never hate you" säger Liam kort.

 "So if I was cheating on you, you wouldn't be mad, or what?" frågar jag tyst och alla drar efter andan.

 "Are you cheating on me?!" skriker Liam och jag stelnar till.

 "No! No, Liam! I would never ever do that!" säger jag och möter hans blanka ögon.

 "Promise" säger han hest.

 "I promise Liam, I would never cheat on you" säger jag helt ärligt och han ler lite.

Några dagar senare

Eftersom både mina och Liams doktorer inte tyckte det var världens bästa idé att vi åkte på turnén så bestämde vi snabbt tillsammans med Paul att Liam och jag åker hem till London igen. Kanske åker Liam tillbaka efter ett tag, men doktorerna tyckte det var bäst att han skippade turnén den här gången.

 "Bye guys! Have a great time!" säger jag och kramar allihopa förutom Liam.

 "Bye Ellie-Pellie!" ler Louis och kramar mi hårt men ändå försiktigt.

 "Bye BoBear" flinar jag och han slår mig löst på armen. "Aouch" skojar jag och puttar till honom.

När vi sagt hejdå till killarna knuffas de till gaten och Liam lägger armen om min midja. Jag lutar huvudet mot hans axel och vi går sakta mot vår gate.

 "Are you okay?" frågar Liam och jag ler lite.

 "Tired"

 "Tell me if you want something" ler han och kysser mig.

När han ska backa undan drar jag honom nära mig och kysser honom igen. Jag lägger armarna om hans nacke och han stoppar ner sina händer i mina bakfickor. Ett litet leende kryper fram på mina läppar och jag avbryter sakta kyssen, men låter våra pannor lutas emot varandra.

 "I love you" säger jag och han pussar min kind.

 "I love you too" ler han och vi går hand i hand mot gaten.

Några fans kommer fram och ber om autograf och såklart ställer Liam upp. Jag tar några bilder med tjejernas kameror och när jag väntar på att Liam ska signera klart kommer en fem årig tjej fram till mig. Hon har kort, orangeblont hår och klarblåa ögon.

 "Hello sweetie" ler jag och hon ler blygt.

 "How are you?" frågar hon med sin ljusa röst.

 "I'm good, and how are you?" ler jag och sätter mig på huk så jag kommer i hennes längd.

 "I'm perfect! I really think you and Liam look so good together!" ler hon och jag ler stort.

 "Aww, thank you!" ler jag och hon sträcker ut armarna.

Jag kramar henne hårt och sedan tar flickans mamma kort på mig, tjejen och Liam. Jag och Liam sitter på huk på varsin sida om henne. Liam pussar hennes kind och hon fnittrar gulligt.

Efter en kvart sitter jag och Liam på varsin stol utanför gaten. Vi får åka ett vanligt plan den här gången. Ganska skönt faktiskt, även om jag vet att det kan finnas fans. Men det ska bli skönt att flyga utan privatjet.

------------------------------------------------------

Kommentera!

Ändrade planer: jag åker inte till min båt! Så, nu kan jag skriva som vanligt. Har kapitel 40 i utkast (är inte säker på att det är helt klart... tror det) så om ni kommenterar mycket så lägger jag ut det IDAG!