Louis' POV

Vad vill hon? Först är hon arg på mig och vill inte ha något med mig att göra, sedan skickar hon x (puss) på sms? Jag bestämmer mig för att ringa upp direkt, så jag reser mig upp och går ut ur turnébussen och ringer upp henne. Hon svarar nästan direkt.

 "Hi..." svarar hon.

 "What do you want?" frågar jag.

 "Why so grumpy?" frågar hon förvånat.

 "Well, first you're angry with me and when I've just got over you, you text me with an x on the end? What is that suppose to mean?!" utbrister jag.

 "I just... I feel sorry for not letting you explain" mumlar hon.

 "And you felt that now?" 

 "Louis, why are you so angry? I wasn't the one who cheated" säger hon surt och jag spärrar upp ögonen.

 "So bring that up again?! You text me late at night, asking me to call you with an x on the end, then when I call you, you bring that shit up again?! It's bullshit! I didn't even kiss that girl!" utbrister jag irriterat.

 "Why are you screaming at me?! I didn't do anything wrong!" utbrister hon.

 "You know what? I can't do this right now" säger jag och ska precis lägga på när jag hör hennes brustna röst i luren. 

 "But I love you..."

Jag blir tyst. Hör henne snyfta i luren. Älskar jag henne fortfarande? Nej, då skulle jag inte kommit över henne så fort som jag gjorde. Då skulle jag försökt ta tillbaka henne, eller hur? 

 "I saw the news. About that girl, Chachi, in the dance crew who are touring with you" mumlar hon tillslut.

 "She's a friend" svarar jag lugnt.

 "It didn't seem like it" 

 "So you're accusing me again, huh? Do you really want to go there again?" frågar jag irriterat.

 "Louis..." 

 "No, Eleanor. It's over. I can't do this, I'm sorry" säger jag och lägger på.

Sedan står jag där i tystnaden. Mobilen släpper jag ner i fickan igen och lutar mig mot bussen. Varför ska det vara så komplicerat för? Varför vill hon ha tillbaka mig när jag precis kommit över henne? Vill hon ens ha tillbaka mig? 

 "Louis..."

Jag vänder huvudet mot dörren till turnébussen och ser Chachi stå där. Hon ser oroligt på mig precis som jag känner en varm tår rinna nerför kinden. Jag snyftar och torkar bort den snabbt, men Chachi skyndar sig emot mig och kramar mig hårt med armarna runt min nacke och ansiktet mot min halsgrop.

 "I heard... You don't have to say anything" mumlar hon.

Jag lägger armarna hårt om hennes lilla kropp och märker att hon har tagit på sig ett par rutiga pyjamasbyxor till sin stora t-shirt. Hennes hår är rufsigt, men gulligt. Hon står på tå, eftersom hon inte räcker upp annars.

Snart känner jag tårarna rinna nerför mina kinder. Varför gråter jag? Kanske är det för att jag är så trött och irriterad på Eleanor, eller så saknar jag henne. Men jag tror inte det, då skulle jag väl må skit över att hon inte är min, eller? 

 "It's going to be okay, Louis" mumlar Chachi och jag ryser samtidigt som mitt hjärta slår ett extra slag.

Vad var det där om? Varför kände jag sådär? På senaste tiden har jag märkt att jag är annorlunda runt henne. Hela jag bara förändras. Jag blir varm i hela kroppen, nervös, fjärilar i magen och bara... lycklig. 

Jag har känt så förut, när jag träffade Eleanor första gången. Men jag kan inte gilla Chachi, eller hur? Hon gillar nog inte mig, förresten. Vi är bara kompisar, precis som vi sagt. Men varför får jag den där känslan då? Den där underbara känslan av lycka. 

 "I'll walk with you to your bus, I think you should sleep" säger hon och släpper mig.

 "Thank you" säger jag hest och hon tar min hand.

Med ett leende följer hon med mig till vårann buss. Det är helt tyst, så jag antar att Liam, Zayn och Niall redan sover. Tyst byter jag om medan Chachi ser till att killarna sover. När jag bytt om går jag mot min sovbrits under Harry och lägger mig ner. Chachi ler och sätter sig på huk bredivd sovbritsen. Våra huvuden kommer i samma höjd och jag ler mot henne.

 "Thank you, really" viskar jag och hon ler tillbaka.

 "That's what friends are for" svarar hon och drar täcket över min kropp, som om jag vore en bebis.

 "I'm the older one here, remember?" flinar jag och hon fnissar.

 "I know, but you're the sad one, remember?" ler hon och min mage knyter sig av hennes gulliga leende.

 "Right. Good night, Chachi" ler jag och hon böjer sig fram för att pussa min kind.

 "Night" ler hon och går ut ifrån bussen.

Jag hör dörren stängas och jag sluter mina ögon. Den natten drömmer jag om Chachi....

Chachi's POV

Nästa morgon vaknar jag av att någon drar av mitt täcke som jag lindat in mig i under natten, vilket slutar med att jag ramlar ner på golvet. Jag kvider av smärta och jag hör asgarv komma från alla håll. Min rygg gör ont som jag vet inte vad, men jag vaknar ändå inte helt.

 "Oh my God! Did you see that?!" tjuter Pacman.

 "Yes!! Hilarious!" garvar Millie.

 "Shut up you bastards!" skriker jag utan att öppna ögonen.

 "What the hell is going on in here?" hör jag en annan röst fråga.

 "We just pulled her cover out of the bunk and she just came with!" garvar Jaja.

 "Are you okay, Chachi?" frågar någon skrattandes.

 "Oh like you care" muttrar jag och alla skrattar mer. 

 "She's super mad at us! We'll be dead when the sun goes down" skrattar Brandon.

 "Just let me sleep! Jesus" fräser jag åt dem, men det får dem bara att fortsätta fnissa.

 "We just brought her bad mood to the surface" säger Moon.

 "Oh no.... She's no fun then!" muttrar Millie.

 "It's your god damn fault" mumlar jag och sätter mig upp för att för första gången på morgonen öppna ögonen.

Bakom mig står Pacman, Millie, Jaja och Brandon medan Moon står framför mig med 5/5 av One Direction. Louis står längst fram och flinar mot mig. Trött reser jag mig upp och kastar upp täcket i min sovbrits igen medan de andra går tillbaka till det normala. 

 "You okay?" frågar Louis och jag blänger på honom. 

 "Just fine" svarar jag.

 "They were right, you're no fun when you're in a bad mood" säger Louis och putar med underläppen.

 "Blame them"

Jag tar med mig ett par mönstrade tights, ett vitt linne och en grå hoodie, plus underkläder, till det lilla badrummet och låser dörren bakom mig. Jag drar av mig min t-shirt och kollar på ryggen där jag nu är helt röd. Med en suck sätter jag på mig min bh och drar linnet och hoodien över huvudet. Sedan drar jag på mig tightsen för att avsluta med smink och en keps på mitt huvud.

I köksdelen sitter Louis ensam kvar. Förvånat får jag mot honom och ser frukost uppdukat. Han ler mjukt mot mig och jag sätter mig framför honom, utan att släppa blicken ifrån honom. 

 "What?" frågar han.

 "Where are the others?" frågar jag och börjar ta frukost.

 "They're already in the arena, but I thought I could wait here with you while you eat a calm and nice breakfast" flinar han och jag skrattar lite.

 "Could use that after the mornings happenings" säger jag.

 "Does it  hurt?" frågar han försiktigt.

 "I'm a little sore, but I'll be alright" ler jag och han nickar sakta.

 "You sure?"

 "Yeah, stop worrying" fnissar jag.

Han nickar och kollar på mig medan jag äter. Det får mig lite obekväm, men jag glömmer snabbt bort det. Min mage bubblar av glädje när han plötsligt börjar fnissa. Förvirrat ser jag upp på honom.

 "What?" frågar jag och han flinar.

 "You have something on your cheek" påpekar han.

Snabbt börjar jag borsta på min kind med min hand. 

 "Is it gone?" frågar jag och han skakar på huvudet.

 "I got it" ler han och sträcker sig mot mig över bordet.

Hans hand nuddar min kind och våra blickar möts. Hans blå/gröna ögon stirrar in i mina och glittrar vackert från ljuset utanför. En rodnad stiger på mina kinder men när jag ska kolla bort vänder han tillbaka mitt huvud så jag kollar in i hans ögon igen. Våra ansikten förs närmre och närmre varandra och våra läppar ska precis mötas när hans mobil plingar till. Snabbt  backar vi tillbaka och han tar upp sin mobil. Awkward..

Jag rodnar kraftigt och fortsätter äta medan jag hoppas på att håret döljer mitt röda ansikte. Maten känns inte så lockande längre, så jag ställer mig upp och slänger sista biten på mackan. Louis hjälper mig plocka undan allt ifrån bordet, i tystnad. En pinsam tystnad. 

Skulle vi verkligen kyssas? 

Vi är väl bara vänner?

Gillar han mig? 

Gillar jag honom?

Gillar han Eleanor?

Alla dessa tankar flyger omkring i mitt huvud medan vi går tillsammans mot arenan, tystare än någonsin, med minst en meter emellan oss. Det är riktigt jobbigt, faktiskt. Vi som alltid skojar och pratar, skulle verkligen en kyss - eller nästan kyss - förstöra allt? 

 "What are we doing today?" frågar jag för att bryta tystnaden.

 "Nothing, I think" svarar han.

Jag nickar.

Där rök det samtalsämnet...

---------------------------------------------------------------------------

Kärleken är på väg mina vänner!

Så är som sagt ledig torsdag-söndag, men ska på kryssning imorgon, kommer hem på fredag och direkt efter det ska vi till vårann båt, så kommer inte vara hemma något, så tror inte jag kommer kunna uppdatera. Kanske lördag eller söndag, men lovar ingenting.

Hoppas alla överlever!

Har någon fått sommarlov än, btw? 

Puss på er pussgurkor!

 "Well that's it guys! Thank you, I.aM.mE for coming here today and good luck with the tour!" säger Aaron efter tjugo minuter.

 "Thank you, bye!" säger Pacman och det blir en paus i radiosändningen. 

Vi säger ett lite längre hejdå innan vi går ut ifrån studion och ner i korridoren. När vi tagit hissen ner igen går vi mot utgången. Det är mer fans där nu än när vi kom och ännu fler säkerhetsvakter. Fansen skriker när de ser oss igenom glasdörren. 

 "Am I that hot?" skojar Millie och rycker lite i kragen på sin polo tröja. 

Jag börjar skratta högt och puttar till honom lite innan vi går ut. Alla fans blir galna och skriker på oss. Vi stannar och skriver lite autografer och tar lite bilder innan vi hoppar in i minibussen igen. Vi vevar ner rutan och vinkar åt fansen när vi åker därifrån.

När vi kommer fram till arenan står det såklart hur många fans utanför som helst. En del köar, andra väntar vid turnébussarna för att få en skymt av killarna - som inte ens är här. Vi springer in i arenan och delar upp oss så det ska gå fortare. Jag och Jaja börjar vid kläderna. Vårann designer - Sophie - visar oss kläder som hon har tänkt att vi ska ha på oss och det ser riktigt bra ut. Det är svarta byxor tillsammans med guldiga jackor. 

Efter en timme på arenan har vi en typ "paus" så vi bestämmer oss för att skoja runt utanför arenan med fansen. Vi springer ut bakvägen och smyger runt arenan för att kolla vad alla fans gör. De som köar sitter ner utanför entrén, andra står vid sidan av och pratar och en del joggar omkring och letar efter killarna. 

Vi går emot dem och först ser ingen oss, men när de ser att det är vi blir de galna. Men de är inte så många, inte just här, så vi klarar oss. Vi pratar med dem ett tag innan vi går vidare igen. 

 "Oppa gangnam Style!" utbrister Brandon och börjar göra Gangnam Style dansen tillsammans med Pacman, Moon och Millie.

Jag och Jaja skrattar först åt dem, men hänger sedan på. Mitt i dansen kommer jag på en idé som jag snabbt berättar för de andra. Medan Pacman springer för att hämta John - vår livvakt - letar resten av oss på ett gäng med fans. Vi hittar en grupp som ser hyfsat lugna ut, runt 25 stycken.

 "Hey guys, can you help us with something?!" ropar jag medan vi går emot dem.

De ser vilka vi är och först blir de lite galna, men sedan bara glada att få träffa oss. 

 "So we thought we could do a short video when we're dancing gangnam style, you all know how to do it?" frågar Millie och alla nickar.

Pacman kommer tillbaka med John med en kamera i handen. John tar kameran och Jaja lägger sin mobil på marken och höjer på högsta volym.

John börjar filma, musiken startar och alla dansar med. Efteråt pratar vi lite med fansen medan John går runt och filmar oss. Vi tar bilder och skriver autografer innan vi blir kallade till arenan igen. 

 "Bye guys, nice to meet you!" ropar vi och springer in till arenan igen. 

När vi kommer in tar vi vägen så vi kommer ut på parkettplatserna. 1D killarna står på scenen och lyssnar på Bryan som babblar på om ingenting. I händerna håller de varsin mikrofon. De har inte märkt oss än. Efter en kort stund börjar de sjunga sin låt C'mon C'mon. Jag och Jaja börjar dansa galet till den och sedan springer vi bredvid varandra mot scenen.

 "OMG! I LOVE YOU SO MUCH! HARREH CAN I TOUCH YOUR CURLS?! LOUEH YOUR BUM IS AWESOME!" skriker jag och härmar ett fan. 

Killarna slutar sjunga och ser på oss. Alla börjar asgarva och Louis hoppar ner från scenen för att sedan springa emot mig. Han lyfter upp mig på sin axel och lyfter upp mig på scenen. 

 "Come on Chachi! Sing with us!" uppmanar han och släpper ner mig på scenen. Hela mitt crew skriker ut i protester.

 "NO! NO PLEASE DEAR MOTHER OF JESUS DON'T LET HER SING!" skriker Jaja och resten håller med.

 "Wow, thanks guys" skojar jag.

 "She can't be that bad" säger Louis och jag skrattar.

 "Yes, I am. So no thanks, I won't sing" fnissar jag och sätter mig på kanten av scenen. 

 "Come on boys, again!" ryter Bryan irriterat.

 "Chill Bryan, let's breathe deep together" säger jag och han stirrar sint på mig.

 "If you're going to disturb their rehearsal you can leave, now" fräser han tillbaka.

 "Alright, good luck guys" säger jag och reser mig upp för att gå bakom scenen. "Good luck with the grympy old man" viskar jag i Louis öra när jag går förbi honom och han börjar skratta.

Jag skuttar bakom scenen och kollar runt lite. Snart hittar jag mina crewmates igen och vi börjar kolla runt tillsammans. Och så dumma som vi är så lyckas vi gå vilse. Jag vet, vi är riktigt smarta.

 "Hey, I know this place!" tjuter Jaja.

 "You said that the last time we were here too you moron" säger Millie och hon rynkar ögonbrynen.

 "Have we been here before?" frågar hon och jag brister ut i garv.

 "We're walking in circles Jaja, remember? Did you lose your brain on the way?" retas jag och hon ger mig det onda ögat.

 "Shut up"

Vi fnissar och fortsätter gå runt. Plötsligt ser vi en man gå i korridoren och som om han var den sista flaskan vatten i en varm öken springer vi emot honom. 

 "Help us!" skriker vi och han vänder sig mot oss.

 "What's going on?" frågar han och vi rycker på axlarna.

 "We're lost" säger Millie och han skrattar.

 "Follow me"

Vi följer efter honom och kommer snart tillbaka till scenen. Efter att ha tackat honom märker vi att klockan hunnit bli fyra och konserten börjar sju. De släpper in fansen vid sex och då ska allt vara klart. 

 "I.aM.mE, you're on in ten minutes!" ropar en scenarbetare och vi samlas vid sidan av scenen. 

 "Okay guys, we got this" säger Pacman och vi står och försöker värma upp kroppen genom att skaka på armarna, stampa lite med fötterna och hoppa.

 "Hey guys, good luck!" säger Harry som kommer tillsammans med resten av One Direction.

 "Thanks" ler vi och vi kramas innan de försvinner iväg igen. 

Jag och crewet samlas i en liten ring och taggar upp oss med armarna om varandra och huvudena ihop. 

 "Two minutes!" ropar scenarbetaren.

Sophie kommer en sista gång och kollar våra kläder så allt är rätt och sedan ska vi upp. Hela arenan släcks ner och vi springer ut på scenen till ljudet av skrikande fans. Det är så mörkt så de har inte sett oss komma in än. Musiken till S&M börjar spelas och vi börjar dansa.  ( http://www.youtube.com/watch?v=Y-1XVjDeKdA 

När vi dansat igenom koreografin till S&M utan fel så får vi varsin mikrofon av tre scenarbetare. 

 "Hello London!" ropar Pacman i arenan och alla fans skriker högt.

 "So, we're I.aM.mE and we all hope you're having a great time!" säger Jaja och fansen skriker högt igen.

 "We thought that we should do a what we call dance battle. For you who doesn't know, a dance battle is were you're competing against another dancer. So we'll be competing against each other" säger jag.

 "Who should start?" frågar Millie och vi pratar ihop oss lite utan mikrofoner. 

Efter en halvtimme är vår tid slut och vi tackar alla fans innan vi springer av scenen. Vi får massa high fives av olika folk innan vi springer mot vår loge. Jag och Jaja tar våra saker och går mot ett typ omklädningsrum med duschar och allt där vi duschar och byter om till normala kläder. För min del blir det ett par ljusa jeans och en rosa kortärmad skjorta med en knut längst nere. På huvudet sätter jag en keps och på fötterna ett par svarta vans.

När Jaja är klar går vi tillbaka till logen med våra väskor för att sedan möta resten av crewet vid sidan av scenen. Vi kramar varandra för att sedan kolla på resten av showen. Brandon och jag skojar runt och dansar lite medan resten pratar med varandra, vilket är ganska svårt på grund av den höga musiken.

När killarna får en kort paus hälsar de på oss innan de rusar iväg för att byta om. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till vår loge och bara slappa. Väl därinne börjar vi prata om vilken låt vi ska dansa till på nästa konsert. Vi diskuterar länge, men bestämmer oss snart för Turn Up The Music med Chris Brown. 

Efter ett tag blir vi trötta på att sitta här och inte göra något, så vi bestämmer oss för att gå tillbaka till turnébussen. Först frågar vi John - som har koll på allt - om vi måste stanna, men han säger nej, så han följer med oss ut till turnébussen. När han sett till att vi kommit in i säkerhet går han igen och ber oss ringa om vi vill ha hjälp med något eftersom det är fans överallt nu, typ. 

 "I'm going to bed" mumlar Jaja trött och låser in sig på det lilla badrummet.

Pacman, Brandon och Moon sätter sig vid teven för att spela x-box medan Millie byter om för att sedan krypa upp på sin sovbrits och dra för draperiet. När Jaja kommer ut ifrån badrummet går jag in där. Jag ser till att jag låser dörren innan jag går på toa, tar bort mitt smink, borstar tänderna och masserar in en ansiktskräm i ansiktet. 

Jag går ut ifrån badrummet och går fram till min resväska. Jag drar fram min stora sov t-shirt och lägger den på golvet. Snabbt och smidigt drar jag av mig skorna, jeansen och tröjan - vi är väldigt nära varandra, jag och crewet, så jag bryr mig inte om jag byter om inför dem - och drar på mig sov t-shirten. 

 "Night guys" säger jag och klättrar upp till min sovbrits.

 "Night" säger alla i kör och jag drar för draperiet.

Som vanligt kollar jag mobilen, skickar ett godnatt sms till mamma och pappa och kollar så alarmet är påå innan jag låser den, lägger den under kudden och sluter ögonen. 

Louis' POV

När konserten är slut och alla har duschat och så bestämmer vi oss för att gå till I.aM.mE's turnébuss för att se om de är vakna. Vi går fram till bussen, knackar på och kliver in. Precis när jag ska fråga om de är vakna hör jag x-boxet och låga rop, så jag antar att de är vakna.

 "Hey buddies" ler jag och går fram till Philip, Di och Brandon som sitter längst bak i bussen. "Are the girls and Emilio asleep?" frågar jag och Philip ser på mig med en konstig blick.

 "Who is.... Oh, you mean Millie, yeah, they're all asleep" säger han.

 "Is that his nickname?" frågar Niall och jag, Niall och Liam sätter oss i soffan medan resten sätter sig nedanför den.

 "Yup"

Zayn, Liam och Niall går till vår buss igen för att sova medan jag och Harry stannar och spelar x-box. Samtidigt lär Brandon mig allas smeknamn. Mitt i allt hör jag hur någons draperi öppnas och jag kollar mot sovbritsarna. Från en av de övre britsarna sticker snart ett par ben ut och snart hoppar Chachi ner på golvet. Hon kliar sig trött i ögonen och ser på oss.

 "Oh, you're here" mumlar hon hest och jag flinar.

 "Someone's tired" retas jag.

 "And thirsty. Do we have water?" frågar hon och går mot köksavdelningen.

 "In the fridge!" ropar Moon.

 "When are we leaving, by the way?" frågar Chachi medan hon tar ut en vattenflaska.

 "We'll do another show here tomorrow, then we're heading of to Glasgow" berättar Harry.

 "Alright, night guys" säger hon och klättrar trött upp till sin brits igen.

 "Night love" svarar Harry.

 "Night!" säger vi andra och hon drar för draperiet igen.

Plötsligt plingar min mobil. Vem messar mig nu? Jag drar upp mobilen och stelnar till då jag ser ett nytt meddelande ifrån Eleanor.

Call me when u can... x

-------------------------------------------------------------------

HEY CUPCAKES!!

How are ya'll? 

Endast 10 dagar kvar till skolavslutning (minus fyra lediga dagar, skolavslutningsdagen, en baddag och städdag, så alltså tre riktiga skoldagar kvar)! OMG! Känns som att jag räknat fel, men det är HELT RÄTT! 

Bara jag som taggar sommarlov? Hoppas inte det

Love yoooou

Efter tio minuter går jag ut ifrån bussen för att ringa mamma. Det är klar himmel och solen skiner, men luften är ganska kall. Det är ju trots allt bara februari. 

Jag drar upp mobilen och slår mammas nummer, men hon svarar inte, så jag ringer pappa istället. Men han svarar inte heller. Med en suck lägger jag ner mobilen i fickan och lutar mig mot bussen, njuter av solen med stängda ögon. Jag kan höra bilar köra på  den lite större vägen och fans skriker en bit bort. Våran chaufför körde bort bussen en bit på grund av att fansen började slå på bussen, så nu är det tomt runt bussen. 

Plötsligt ringer mobilen, så jag plockar upp den och ser att pappa ringer. Med ett leende svarar jag.

 "Hi dad" svarar jag.

 "Hey princess! How is it?" frågar han och jag hör hur han ler.

 "It's awesome, we've just been in the arena to practice, but we're done now. The first show is tomorrow" säger jag glatt. "How are you and mum?" frågar jag sedan.

 "Good! We miss you though" säger han och jag känner skuldkänslorna komma krypandes.

 "I'll see you guys soon, I promise" lovar jag honom.

 "I know hun"

 "Why didn't mum answer, by the way? Is she at work?" frågar jag.

 "Yeah, she said it was pretty hectic at work so I guess she has a lot to do" säger han.

 "Aren't you working?" 

 "I'm on break right now"

Klockan fem är killarna klara, då bestämmer vi oss för att köpa McDonalds. Så jag, Brandon, Louis och Niall åker tillsammans i en minibuss till McDonalds med allas beställningar. Vi åker på Drive In och eftersom vi beställer så mycket så bildas det en kö med bilar bakom oss. Jag fnissar medan deras livvakt Paul fortsätter rabbla upp beställningarna. 

När vi beställt allt betalar Paul och vi får ställa oss vid sidan eftersom det kommer ta längre tid med maten. Vi får vänta i kanske tjugo minuter. Under de minuterna pratar vi om allt och inget. Niall och Louis berättar om galna saker som fans har gjort och jag och Brandon berättar om vår tid på America's Best Dance Crew. 

 "Food is here!" utropar jag när vi fyra - jag, Louis, Niall och Brandon - kliver in i 1D killarnas turnébuss, där vi ska äta eftersom deras är störst.

Snabba steg dundrar igenom bussen medan jag ställer ner maten på köksbordet som står direkt när man kommer in. 3/5 av One Direction och 4/6 av I.aM.mE kommer springandes och kastar sig över McDonalds påsarna för att få sin mat. Jag skrattar åt dem och sätter mig ner så länge.

När alla tagit sitt tar jag min cheese burgare och cola för att sedan sätta mig på stolen längst in mot fönstret med fötterna upp på den bredvid. De andra sitter i sofforna, men det verkade inte finnas någon plats över, men det gör mig ingenting. Jag sitter bra här.

 "Why are you out here on your own?"

Jag kollar upp och ser Louis sticka fram huvudet till köksdelen av bussen. De andra pratar och skrattar högt längst bak i bussen. Louis håller i sin cola med sugröret i munnen.

 "Well, it seem to be pretty full back there" fnissar jag och han ler mot mig och sätter sig på stolen mitt emot min på andra sidan bordet.

 "Then I'll join you out here" ler han och jag nickar sakta.

Vi pratar om allt och inget. Skrattar åt dåliga skämt och roliga minnen. 

Kvällen blir lyckad men avslutas tidigt på grund av att det blir riktigt körigt imorgon. Killarna t.ex ska upp vid sex för att göra en radio intervju, sedan ska de på två andra efter det medan jag och crewet ska gå på en radio intervju vid åtta och sedan åka tillbaka till arenan för att välja kläder, träna och sånt. 

Så nästa morgon går jag upp vid halv sju och väljer kläder för dagen. Det får bli ett par ljusa jeans, ett vitt, löst linne och en beige cardigan. Skor får bli vanliga uggs och sminkningen blir foundation, puder, rouge, mascara, eyeliner och läppglans.

Jaja gick upp ungefär samtidigt som jag, men killarna går upp när jag och Jaja sitter och äter frukost eftersom de fixar sig snabbare. Frukosten som finns på bussen består av bröd, smör, ost, juice, mjölk, flingor och yoghurt. Jag tar mjölk och flingor eftersom jag inte har aptit på mornarna. 

 "So... are you nervous?" frågar Jaja och biter en bit på sin macka.

 "About the interview?" frågar jag och hon nickar. "Nah, it can't be that bad" svarar jag

 "They may ask about you and Louis" påpekar hon och jag himlar med ögonen.

 "Then I'll tell them the truth, that we're just friends" suckar jag.

 "And you think they'll believe that?" frågar hon envist. 

 "They can believe it or not, as long as me and Louis know the truth, it's alright"

Hon håller upp händerna i försvar och jag fnissar åt hennes töntiga ansiktsuttryck.

Vi åker minibuss mot radiostationen när klockan är halv åtta och vi kommer fram kvart i. Det är en hög byggnad och det är fullt med fans utanför. Förvånat kliver vi ur minibussen tillsammans med vårann egna livvakt John och hälsar på fansen som skriker galet åt oss.

 "Is this because we know One Direction or because we are I.aM.mE?" frågar Jaja mig med munnen mot mitt öra för att jag ska höra henne.

 "I have no idea" svarar jag och vi går in i byggnaden. 

Vi åker upp till sjätte våningen och går igenom en lång korridor med massa olika studios på sidorna. Tillslut står vi utanför en studio med skylten BBC Radio 1. De är i sändning nu, så vi sätter oss i en soffa utanför. John berättar om saker vi får och inte får nämna i intervjun. Inte trodde jag det fanns så många regler.

Tillslut kommer en tjej och två män ut. Männen kanske är runt 30 och tjejen är kanske runt 25. De ler mot oss och vi presenterar oss. De heter Kathy (uttalas som det låter, inte Katy), Eric och Aaron. 

 "We're so glad that you could make it" ler Kathy och kramar mig.

 "We're glad to be here!" ler jag och de leder oss in till studion. 

Vi får dela på tre mikrofoner. Alla får varsina hörlurar och jag delar mikrofon med Millie. Vi flinar åt varandra medan Eric börjar prata efter en låt som spelats. 

 "You're listening to BBC Radio 1, this is Eric, Aaron and Kathy together with the American dance crew I.aM.mE!" babblar han på snabbt och de tre applåderar och vi ler lite. "Thank you so much for coming" säger han sedan.

 "Thanks for having us" säger Pacman och vi andra nickar.

 "So, for those who has no clue about who you are, tell them!" säger Aaron.

 "Well I think we're most famous because we won America's Best Dance Crew season six. Right now we're going on tour with One Direction. We're going to open the shows on their tour Take Me Home" berättar jag kort.

 "And that's why you're here! So we asked our listeners to send us their questions for you on Twitter so we're going to read some of them..." börjar Aaron och läser igenom något på sin dator. "This one is from HayleeLoves1D and she wants to know which relationships you have with the guys" läser han.

 "Well, for now we're all just good friends. We haven't really made this best friends relationship yet, but it'll come, definitly" svarar Brandon.

 "This is from ItsSammyZ, who is single and who's not?" frågar Kathy.

 "Single" svarar jag och Jaja samtidigt, vilket får oss att skratta.

 "Taken" säger Brandon, Pacman och Moon. 

 "Single and ready to mingle" svarar Millie och vi fnissar åt honom.

 "This one's from TammyIAMME to Chachi, is there anything going on between you and Louis?" frågar Eric.

 "No, there's nothing going on. We're just friends" svarar jag och ler. 

 "Are you sure because it seems like you have a really good connection between the two of you" envisas han och jag skrattar.

 "No, we're just very good friends" ler jag och han nickar.

 "Alright then"

--------------------------------------------------------------------------------------

Sådär jaa, nu börjar den ta fart! Glöm inte bort att kommentera sötnosar!

VILL BARA SKRYTA OM ATT JAG SKA TILL LONDON OM 13 DAGAR. Tänkte ni ville veta ;) nejmen är så SJUUUKT taggad så det finns inte! Skolavslutning om 12 dagar också, YAY!

Märkte att det blev ett väldigt kort kapitel, men hoppas ni står ut... 

Älskar er :*

Louis' POV

 "Are they here yet?" frågar jag uppspelt och kollar runt över den stora, tomma parkeringen.

 "No Louis, not yet" suckar Liam.

På parkeringen står alla turnébussar som vi ska ha på konserten. Jag och killarna har en egen turnébuss, I.aM.mE också, resten håller jag inte koll på. 

Den första veckan efter att Eleanor och jag gjorde slut var jag väl ganska nere och borta i mina tankar, men nu har jag kommit över det, delvis. Jag vet inte, jag har annat att tänka på. Och det är något som gör att jag är mycket gladare helt plötsligt. Jag har pratat med killarna om det, de säger att de tror att det är på grund av Chachi, men jag vet inte.

Plötsligt kör en svart minibuss in på parkeringen. Den stannar en bit bort och jag ser hoppfullt mot den. Förardörren öppnas och Rick hoppar ut. Glädjen sprids inom mig då jag förstår att Chachi är där. Glatt springer jag mot bilen med killarna efter mig. Danscrewet hoppar ut, ser oss och ler. 

Chachi kommer ut sist. Det är när jag hälsar på resten av crewet som jag ser henne hoppa ur bilen. Hon ser trött ut, men ändå glad. När hon möter min blick skiner hon upp och jag kan slå vad om att jag gör detsamma.

 "Louis!!" tjuter hon och kramar mig.

 "Hey Chachi!" ler jag och kramar henne tillbaka.

 "What about us?" hör jag Niall fråga retsamt bakom mig.

Chachi skrattar och kramar honom och resten av killarna. Jag hjälper Philip (Pacman) att lyfta ut väskorna ur bilen medan de andra hälsar. När vi fått ut allt åker Rick iväg igen.

 "So... Where's our tourbus?" frågar Emilio (Millie) och ser sig omkring.

 "Over there" säger Liam och pekar mot den tomma turnébussen bakom vår.

 "Sweet" säger Brandon och springer emot den. Emilio hänger på.

Chachi börjar gå bredvid mig mot turnébussen och kämpar med hennes två stora resväskor. Hon erkänner det inte, men jag ser det på henne. Snällt tar jag en ifrån henne och hon ler tacksamt. 

 "So... Where are we going first?" frågar hon och jag tänker efter.

 "We're first doing some tours in the UK in different cities and then we're going to Ireland" berättar jag och hon nickar.

Chachi's POV

När vi kommer fram till turnébussen blir jag chockad. Den är så stor! Direkt när jag kommer in kommer man till en liten typ köksdel med kylskåp, bänk och ett bord med sex stolar. Sovbritsarna kommer sedan, det är totalt sex stycken. Bakom dem är det en hörnsoffa med ett soffbord och en tv. 

 "This is amazing" andas Jaja ut och ser sig omkring.

Jag väljer en bunk högst upp och Jaja väljer den under mig. Mitt emot oss ska Millie och Pacman sova. Brandon och Moon sover i den tredje som är liksom bakom min och Jajas. 

 "So, we're having a quick meeting now, then we'll head of to The 02 arena to practice. The first show is tomorrow" meddelar Louis som sticker in huvudet i turnébussen.

 "Alright" svarar vi och jag byter snabbt om till ett par mörkblåa jeans, en grå ylletröja med tryck av en panda, en blå Superman keps och ett par svarta Supras. 

Sedan följer jag och crewet med 1D killarna mot en liten folksamling mellan två bussar. Vi ställer oss där och lyssnar på en man som verkar ordna saker och ting, lite som en chef. Zayn viskar i mitt öra att han heter Bryan och att man inte borde reta upp honom. 

Efter ett tio minuters möte går alla till sina bussar. När jag och crewet kommer på vår buss igen sätter sig killarna bak i soffan för att spela X-Box. Jag och Jaja sätter oss i hennes sovsits. Vi sitter mitt emot varandra och lutar ryggarna mot kortsidorna. 

 "So... Do you like anyone yet?" frågar jag henne och sätter min keps lite på sne. 

 "Nah, don't think so" säger hon och bussen börjar åka. "What about you?" frågar hon sedan med ett flin. "You and Louis, huh?" retas hon och jag skrattar.

 "No way, we're just friends. And by the way, why would he like me?" säger jag och fnyser lite på slutet.

 "Oh shut up, I know he likes you" säger hon och jag skrattar.

 "Yeah, right"

Vi fortsätter prata tjejsaker i en kvart, men avbryts av att bussen stannar och motorn stängs av. Bussdörren öppnas plötsligt och det låter som en elefanthjord kommer inspringandes. De springer förbi oss, antagligen ser de oss inte eftersom vi har dragit för drageriet.

 "Where are the girls?" hör jag Liam fråga.

 "Did we leave them behind?" frågar Louis panikslaget.

 "Oh, yeah, they said they would walk here" hör jag Moon svara och jag biter mig i läppen för att inte börja skratta.

 "Are you kidding me?! It's too far for them to walk and they don't even know how to get here!" utbrister Harry.

Jag kan inte hålla mig längre utan börjar asgarva. Jaja börjar också skratta och hon börjar slå mig, men jag kan inte sluta skratta.

 "You destroid the prank! God Chachi!" skrattar hon högt och puttar ut mig ur sovsitsen.

Jag landar med ryggen mot golvet och benen fortfarande i sovsitsen. Draperiet har åkt isär lite, men Jaja är fortfarande inte synlig. Killarna kollar på mig medan jag kämpar för att sluta skratta. Hela crewet skrattar, och snart stämmer 1D killarna in.

Fnissandes torkar jag tårarna och lägger händerna på magen för att andas ut. Niall hjälper mig upp och Louis flinar åt mig. Jag flinar tillbaka och slänger mig på soffan över Pacman och Millie.

 "Get off of me!" tjuter Millie och härmar en tjejröst för att knuffa ner mig på golvet.

 "God! What is with people and pushing me on the floor?!" utbrister jag och alla skrattar.

 "Come on, we gotta go" säger Zayn och börjar gå mot dörren.

 "Moon! Help me up!" utropar jag när alla reser sig upp och börjar gå mot dörren, men han fortsätter bara gå. "Thanks for the help" muttrar jag och Louis går emot mig när han ser att jag fortfarande ligger på golvet.

 "Need some help?" fnissar han och sträcker ut en hand mot mig.

 "Thanks, now I know that somebody cares" flinar jag och han lägger sin arm över mina axlar när vi börjar gå ut ifrån turnébussen.

 "I'll always care" ler han och jag pussar hans kind vilket får honom att rodna.

Utanför turnébussen är höga galler uppställda med hundratals skrikande fans. Louis börjar le direkt och vinkar åt fansen. Jag fortsätter gå och ser Millie stå lite för sig själv, så jag går till honom.

 "Hey buddy" säger jag och han skrattar.

 "Hey lil sis" flinar han och lägger en arm hårt om mina axlar så jag blir pressad mot hans sida.

 "Cozy, really" muttrar jag mot hans tröja och han skrattar högt.

 "Chachi! Millie!"

Både jag och Millie vänder oss om och ser en tjej stå bakom gallret. Hon har på sig en I.aM.mE tröja och har skrivit I.aM.mE i pannan. Hon ser ut att vara runt 12-13. Jag går mot henne med ett leende på läpparna. Alla fans runt omkring henne blir galna och skriker och trycker sig närmre gallret. Flickan blir pressad emot gallret och jag ser att hon får ont. 

 "Hey! Go back! You're squeezing each other against the grid!" ropar jag, men ingen lyssnar. 

Flickan börjar bli vit i ansiktet och jag ber Millie hämta en säkerhetsvakt eller något. Så länge tar jag flickans  hand och ler mot henne. Mimar It's alright. Hon nickar sakta. Flera händer sträcks emot mig, en del puttar på flickan. Snart kommer Millie med några säkerhetsvakter som får alla fans att flytta bak så alla längst fram kan andas. 

 "You alright?" frågar jag flickan och hon nickar. "What's your name sweetie?" ler jag.

 "Abigail" säger hon och sträcker fram ett block. "Can I have your autograph?" frågar hon och jag nickar.

 "So what do you want to be when you grow up?" frågar jag henne samtidigt som jag signerar hennes block.

 "A dancer, just like you. You're my number one rolemodel" ler hon och jag ler stort medan jag skickar vidare blocket till Millie så han kan signera det. 

 "Go for your dreams, don't let anything stop you, alright?" säger jag och Millie tillbaka hennes block.

 "Thanks Chachi and Millie" ler hon och vi går iväg mot de andra.

Jag och Millie skuttar mot resten av gänget och jag kan höra en del fans skratta åt oss, medan en del skriker dumma saker, men det lyssnar jag inte på. Millie snurrar runt mig och jag skrattar åt honom. Vi går med de andra in i arenan och går backstage. 

 "This is awesome" säger jag när vi står på scenen inför den tomma arenan.

 "Yeah, it really is" säger Louis bakom mig. 

 "Aren't you nervous?" frågar jag och han rycker på axlarna.

 "I'm use to it" 

Jag får en rusch och hoppar ner från scenen för att sedan börja springa runt i arenen på själva ståplatserna. Hela golvet är tomt, så jag kan springa hur jag vill. Snart kommer Pacman och Millie och gör detsamma som jag. Våra skratt hörs i hela arenan. Det ekar. 

 "I could get used to this" skrattar jag och lägger mig utmattat på golvet, i mitten av arenan.

 "Me too" säger Millie och går tillbaka mot scenen, Pacman också.

Snart kommer Louis och lägger sig bredvid mig. Jag ler mot honom för att sedan kolla upp i taket igen. Tanken av att snart stå framför en fullpackad publik i den här stora arenan ger mig gåshud. Jag är taggad, men ändå nervös. Men jag antar att alla är det. Det går väl över mer sen också när jag gjort det några gånger.

Snart blir vi tillsagda att gå tillbaka till scenen. En man med svarta kläder frågar mig och crewet vad vi har tänk dansa. Vi berättar att vi först ska dansa till S&M med Rihanna och sedan ska vi bara skoja runt lite och typ köra battles efter det. De nickar och berättar att vi ska dansa i en halvtimme. 

Vi har dansat igenom koreografin tre gånger medan 1D killarna kollar på. De går iväg en efter en för att testa sina mikrofoner och sånt. När vi är klara tar de över och vi pratar lite med den där mannen vi pratade med innan. 

Efter två timmar har vi tränat klart och får gå tillbaka till bussarna. 1D killarna får stanna och träna mer, men vi har ju inte så mycket att träna på, så vi fick gå.

 "So... What to do?" frågar Brandon och sätter sig i soffan på bussen.

--------------------------------------------------------------------------

Vi har redan nått 10 kapitel gott folk!

Har egentligen ingenting att säga, så.... ja, hoppas ni njöt av kapitlet! 

LövJu

Veckorna rullar på. Louis och jag messar varje dag. Resten av killarna messar också, men inte lika mycket. Jag och Louis har också videochattat på Skype och ringt varandra via telefon och vi har kommit varandra ganska nära. Och nu är det snart dags, planet ifrån Houston åker 2 på natten/morgonen imorgon. Nu är klockan fyra och jag bestämmer mig för att sova, för att vara pigg imorgon.

Innan jag lägger mig kollar jag igenom mina två stora resväskor för att se så jag har med allt, när det är klargjort stänger jag dem och ställer dem vid dörren. Sedan lägger jag mig på sängen och somnar på den mjuka madrassen.

Mamma och pappa väcker mig vid halv tolv, de ska skjutsa mig och de andra till flygplatsen. Mamma säger att hon fixat frukost till mig i köket och pappa lyfter ut mina resväskor till minibussen. På köksön står en tallrik med pannkakor, grädde och socker. Framför tallriken står ett glas med apelsinjuice. Efter att ha tackat mamma sätter jag mig och äter. Mobilen plingar och Millies namn fyller upp skärmen.

When r u picking me up?x

We're leaving my house at 12:30x

Jag lägger ner mobilen efter att ha svarat honom och fortsätter äta. Tanken av att bo med killarna i nio månader är faktiskt lite skrämmande. Fast de berättade att I.aM.mE kommer få en egen turnébuss (!) så det blir nog bra. Plus att jag tror jag kommer bli mer bekväm efter ett tag. 

När jag ätit klart går jag upp till mitt rum och drar på mig kläderna jag lagt på en stol - ett par svarta, lite genomskinliga strumpbyxor, ett svart linne som går ner över rumpan och en oversize, marinblå tjocktröja som också går ner över rumpan och linnet. Jag sov i en av pappas tröjor, så jag slänger den i tvätten. 

Jag borstar mitt hår och sätter upp det i en lös bulle mitt på huvudet. På fötterna sätter jag ett par marinblåa, slitna Converse. 

 "Chachi, are you ready yet?!" ropar mamma nerifrån.

 "Yeah, coming!" ropar jag och greppar tag om min kudde innan jag springer ner.

Örngottet på min kudde är aprikos färgat som är täckt med små blommor. Det örngottet har jag haft sedan jag var typ fyra och jag älskar det, det får mig att känna mig hemma. Varje gång jag skulle sova hos en kompis - även om det bara var för en natt - så tog jag med min kudde. Så tanken att åka på turné i nio månader utan min kudde fanns inte. 

Jag klämmer kudden mot min mage med båda armarna och min svarta Adidas träningsväska hängandes på axeln. Mamma står utanför dörren och ler mot mig när jag går ut. Pappa sitter redan i minibussen som är startad och utkörd på gatan. 

Jag sätter mig i bilen vid fönstret och messar Pacman, som vi ska hämta först, att vi har åkt. 

Snart har vi hämtat upp alla och vi sitter och halvsover i bilen. Vi är framme vid flygplatsen en kvart senare. Alla tar sina resväskor och går emot incheckningen. Mamma och pappa följer oss till säkerhetskontrollen. Resten av gruppen går lite framför oss, en jag väljer att gå bak med mina föräldrar. 

 "This is it" säger pappa och stoppar händerna i jeansfickorna.

 "I'll miss you guys, so much" säger jag och kramar dem i en mysig gruppkram. 

Jag tror att alla tre gråter. Så fort jag gått igenom den där säkerhetskontrollen kommer jag få vänta jag vet inte hur länge på att få träffa dem. Det får mig lite rädd. Mina föräldrar har alltid varit min trygghet, och att vara utan dem för så lång tid är inte så kul, men jag vet att det här är min dröm, och jag vet att jag kommer ha mitt crew med mig, hela tiden. 

 "I have to go now" snyftar jag efter en titt på klockan och torkar mig under ögonen.

 "Have fun honey, and try to call and text us as much as you can" säger mamma och ger mig ett litet leende.

 "I will, bye, love you" säger jag och går emot mitt crew som redan gått igenom säkerhetskontrollen.

Jag går igenom och vänder mig om för att se mina föräldrar stå där och vinka mot mig, med tårar i ögonen. Efter att ha skickat dem ett leende och en vinkning följer jag med mitt crew till gaten. Vi får gå ombord direkt, som tur är.

Som när vi flög till London första gången sitter jag med Jaja vid fönstret. Skivbolaget gav oss första klass biljetter, vilket är väldigt positivt då jag är så trött och sätena i andraklass är små och obekväma medan förstaklass sätena är lika bekväma som min säng. 

Direkt när jag sätter mig ner somnar jag, tror jag i alla fall. För när jag vaknar är vi i luften och en flygvärdinna säger att vi flygit i ungefär tre timmar, så vi har fortfarande 6 timmar kvar. Efter en trött suck beställer jag en ost- och skinksmörgås med varm choklad. Medan jag väntar plockar jag upp mobilen och mina vita Beat hörlurar. När jag får min macka och papperskoppen med varm choklad ler jag åt flygvärdinnan och ställer det på den nerfällbara "brickan/bordet" som man viker ner ifrån sätet framför. 

Jag slår på min Spotify lista på mobilen och sätter hörlurarna på huvudet. Sedan börjar jag äta. Jaja ligger och sover bredvid mig. Hon snarkar tyst, vilket är sjukt gulligt. 

Flygresan går segt, men när det är typ en timme kvar till landning vaknar Jaja och vi försöker fördriva tiden som är kvar. Vi glömmer bort tiden och snart åker vi ner för landning. Jaja fnissar åt ett skämt jag drog innan piloten avbröt oss i högtalarna. Samtidigt sätter vi på oss bältena och fnissar tyst medan vi börjar sjunka. 

När vi åker igenom molnen skakar planet lite, vilket får mig ganska nervös. Att flyga är inte direkt en favorithobby, men väl i luften är det helt okej. Luftgroparna är värst. Men jag antar att jag måste komma över det nu när vi ska turnéra i hela Europa, plus USA. 

 "Hey girls, why so giggly?" frågar Millie som sitter bakom oss med Brandon.

 "Nothing that you would understand" säger jag och Brandon skrattar.

 "Oh, burn!" tjuter han och jag skrattar när hans röst spricker. 

 "We're weird, aren't we?" fnissar jag.

Vi landar mjukt och planet bromsar kraftigt. När vi kör mot "parkeringen" för flygplanet applåderar vi, lite töntigt, men ändå ganska gulligt. 

När vi klivit av planet går vi för att leta reda på våra väskor. Det tar ganska lång tid, men det är helt okej. Klockan är fem på eftermiddagen här, så jetlagen slår till ganska rejält. I Houston är klockan elva på morgonen/dagen. Mamma och pappa är säkert på jobbet nu.

 "Chachi, your bag is over there" meddelar Pacman och pekar mot min resväska som kommer åkandes på bandet.

 "Yaay" tjuter jag och går emot den.

När jag lyft av den ser jag min andra komma också, så jag tar den och rullar dem båda mot de andra. Efter en kvart har de också fått sina och vi går mot utgången.

 "Wait, where are we going now?" frågar Moon och Jaja kollar på mobilen.

 "You remember Rick, right?" frågar hon och alla nickar. Föraren som körde oss till hotellet när vi kom till London första gången. "He's picking us up. We're sleeping at a hotel tonight and then we'll go to all the tour buses" berättar hon.

 "We don't have to learn a specific choreography, right? We'll just do what we feel for" frågar jag och alla nickar.

Vi ser Rick stå - precis som förra gången - i kostym och en lapp med texten I.aM.mE Han ler mot oss och vi ler tillbaka. Han hälsar och vi går tillsammans ut till en minibuss. Vi lastar in våra väskor och sätter oss.

 "How was your trip? Did everything go alright?" frågar Rick och alla nickar.

 "It was perfect" ler Pacman.

Jag tar upp mobilen och ringer mamma. Mitt löfte om att ringa när vi landat kom just in i min hjärna, och det är bäst att göra som mamma säger. 

 "Hi Chachi! How's it going? Did the trip go alright? Are you hurt? Why aren't you answering? Answer me Chachi, are you alright? I'm wo-" babblar hon på och jag avbryter henne.

 "Mum, I didn't answer because you weren't exactly giving me the chance" fnissar jag och resten av mitt crew skrattar.

 "Oh, I'm sorry honey... You may now answer my questions" säger hon.

 "It's going alright. Yes. No. You already know why. Yes I'm alright" svarar jag och hon skrattar.

 "Oh I'm glad. So what are yo-" börjar hon fråga, men blir avbruten. "I'm sorry hun, I have to go. Have fun now! And be careful!" säger hon och lägger på.

 "That woman is crazy, I swear to God" säger jag och alla skrattar, till och med Rick.

Vi anländer till hotellet och får rumskort. Det är tre rum totalt, så vi får sova två och två igen. Jag och Jaja sover såklart tillsammans, Moon med Pacman och Millie med Brandon. Vi går ner till middagsbuffén och äter middag innan vi går upp och lägger oss. 

Nästa morgon vaknar jag av ett sms. Trött plockar jag upp mobilen och låser upp den. Jaja stönar när ljuset från min mobil träffar hennes ansikte. Snabbt går jag in på inställningar och sänker ljusstyrkan innan jag läser smset från Louis.

HEY MATE! You're in London again!! YAY, we're officially in the same country again!xx

Jag ler, även om jag är så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Snabbt kollar jag klockan och ser att den redan är halv tio. Jetlag... 

Hey crewie! Am I? I thought I were in Africa.... awkward...xx

Jag lägger ner mobilen och sätter mig upp. När ska vi åka till bussarna? När måste vi vara klara? Trött tar jag upp mobilen igen och skriver ännu ett sms till honom.

When are we leaving the hotel again?

Jag ställer mig upp och drar på mig dagens outfit, vilket får bli ett par leopardfärgade tights, en vit oversize t-shirt med den rosa texten SWAG över bröstet och ett par vita sneakers. Mitt hår får ligga naturligt lockigt över mina axlar och ansitket förblir lätt, naturligt sminkat. 

När jag återvänder till mobilen ser jag två nya sms, båda ifrån Louis. Ena fick jag precis när jag skickade mitt andra sms, det andra kom lite senare.

Oh, yeah, maybe I got it wrong... SORRYx

I think Rick is picking you up at eleven... THINK

Jag fnissar och väcker Jaja som trött kliver upp, duschar, drar på sig kläder, lägger sig på sängen och somnar om igen. Ett skratt slinker ur min strupe samtidigt som jag går ut i korridoren för att knacka på killarnas dörrar. När jag väckt dem, berättat när Rick hämtar oss och bett dem komma över till mig och Jaja när de är klara så går jag tillbaka till mitt hotellrum. Jag väcker Jaja igen och hon fixar sitt hår och sminkar sig.

Jag och Louis fortsätter messa. Killarna har nu kommit över och vi väntar på Rick. När klockan är elva går vi alla ner - med våra resväskor - och ställer oss ute på gatan utanför hotellet. Snart kör Rick upp framför oss och hjälper oss in med bagaget.

r u already at the buses?xx

Jag låser mobilen och medan jag väntar på svar pratar jag med resten av crewet. Vi skrattar, pratar och diskuterar helt ologiska saker. Som hur livet skulle vara om solen lös rosa. Såhär lever vi. 

Yup! Have u left the hotel yet???xx

Jag ler och skriver snabbt in ett svar till honom.

Yeah, we're on our wayXx

YAAY! Can't wait 2 meet u again xx

Jag ler och svarar detsamma innan jag fortsätter hänga med i diskutionen de andra har startat.

-------------------------------------------------------------------------------

Har inget att säga, sååå.... Ja, här har ni det!

Förlåt förresten för att jag hoppar ganska mycket, men tänkte att det blir roligare om man hoppar in i fanficen mer, då händer det ju mer saker ;) 

Tack för alla AMAZAYN kommentarer ni skickar! Älskar er!

 "Have you told your family yet?" frågar jag Jaja när vi sitter på planet hem.

 "No, have you?" frågar hon och jag skakar flinandes på huvudet.

 "I can't wait until I tell them" fnissar jag och hon fnissar med mig.

 "I know, right? They will be so shocked"

Skivbolaget killarna är signade till bokade om våra biljetter till första klass, så resan hem till USA blev mycket bättre än när vi åkte till London. Innan vi åkte till flygplatsen i London berättade skivbolaget om vad som kommer hända under turnén, vart vi ska, när den börjar och slutar, vilka datum det är en paus och sånt. Vi fick också mobilnummer till alla i One Direction, Simon Cowell och deras livvakt, Pauls nummer, ifall vi behövde hjälp med något. Om t.ex fans upptäckte oss och vi behöver hjälp eller nåt, inte för att det kommer hända men...

När planet äntligen landar i Houston bubblar jag av glädje. Vad är det man säger, borta bra men hemma bäst. Houston är min hemort och jag har bott här hela mitt liv. Det här är verkligen den bästa platsen jag vet. 

Vi i första klass får gå av planet innan de andra och eftersom det inte är fullt här uppe - jumbojet - så går det fort för oss att komma av. Klockan är ett på natten här, och jetlagen får mig på fall. Tröttheten tar över och Millie ser det. Han säger att jag får rida på hans rygg, vilket jag inte tackar nej till. 

Vi tar våra resväskor och när vi går mot utgången av gaten - där alla familjer och vänner står och välkomnar de resande - letar jag desperat efter min familj. Resten av gruppen bor ju ensamma, så deras familjer är inte här. Min pappa har ordnat en minibuss åt oss - han ringde mig när vi fortfarande var i London - så vi ska skjutsa hem alla.

 "There they are!" utbrister jag och pekar mot mamma och pappa.

De ler stort när de ser mig och vi möts i en gruppkram. Mamma börjar gråta smått och jag skrattar åt henne. Pappa ler ner mot mig och lägger en arm om mina axlar medan han hälsar på resten av gruppen.

Min familj är väldigt nära med resten av gruppen. De är också nära vänner med resten av gruppens familjer. Vi brukar ordna grillkvällar eller tacokvällar hos mig - eftersom vi har störst hus - och bara mysa. 

 "How did it go? Did you win?!" frågar mamma uppspelt medan vi går mot bilen.

 "No, we didn't..." mumlar jag och spelar ledsen, men vad ska jag säga, mina skådespelkunskaper är lika med noll. 

 "Oh honey, I'm so sorry" säger mamma och kramar mig, då börjar jag skratta.

 "I'm just kidding! We won mum! We're going on tour!!" tjuter jag glatt och hon skriker till glatt och börjar hoppa runt som en galen tonåring.

 "Don't joke like that, Chachi! I almost got a heart attack!" tjuter hon med sin utländska dialekt och slår mig löst på armen. "I'm so happy for you guys, you really deserve it" ler hon sedan och samlar resten av gruppen till en gruppkram.

Pappa har gått iväg för att köra fram minibussen, så vi andra ställer oss vid våra resväskor och väntar på honom. Det är riktigt mörkt ute och jag blir direkt trött igen. Jag sätter mig på min resväska och sluter ögonen.

 "Don't fall asleep, Chachi" skrattar mamma.

 "Whatever you say" mumlar jag och alla skrattar åt min hesa röst.

Så fort pappa kommer med minibussen hoppar jag in och skiter fullständigt i att lyfta in min resväska. Istället sätter jag mig längst bak och lutar mig mot rutan. Det sista jag minns är att Pacman sätter sig bredvid mig och att jag lägger mig mot hans axel, sedan somnar jag.

Jag vaknar av att solen lyser rakt i mitt ansikte. Även om det är början på februari - snön är borta, som tur är - så skiner solen och ja, jag svettas under mitt tjocka täcke. Trött sparkar jag av mig det och det ramlar halvt ner på golvet. Jag har fortfarande på mig mina jogging tights och min vita oversize tröja sedan flygresan igår. Ja, jogging tights. De är ju riktigt sköna!

Halvt sovande reser jag mig upp och vandrar bort till badrummet. Trött kliar jag mig i hårbotten och ser på mig själv i spegeln. Jag tappar hakan. 

Mitt hår ser ut som ett fågelbo, mitt smink är utkletat, jag har mörka ringar under ögonen och en finne har placerat sig uppe i pannan vid hårfästet. Livet kan väl inte bli så mycket sämre? 

Efter en uppfriskande dusch smörjer jag ansiktet med ansiktskräm och smetar sedan på ett lager med foundation över mitt bleka ansikte, för att sedan tillsätta lite concealer under ögonen och över finnen. Jag borstar på lite puder över det också, för att ge ansiktet en lite mer jämn ton. Sedan böjer jag mina ögonfransar och kletar på två lager med mascara. Till sist målar jag mina ögonbryn lite och ser på mig själv i spegeln. Hyfsat.

Jag avslutar det med att borsta mitt hår och reder ut tovor. Det tar sin tid, men det lönar sig när håret lägger sig lockigt på mina axlar. Jag gör ett snabbt val och plattar mitt hår.

Inlindad i endast en ljusrosa handduk går jag tillbaka till sovrummet för att välja kläder. Efter en snabb titt på vädret beslutar jag mig för att det blir bra med ett par ljusa jeans, en svart stickad oversize tröja - ja, jag älskar oversize tröjor - och ett par vita toms.

Nere i köket sitter endast mamma och läser på sin Macbook. Hennes läsglasögon sitter långt nere på nästippen och hon är riktigt koncentrerad, det vet jag på grund av hennes rynkade ögonbryn.

 "Morning mum" hälsar jag och går fram för att pussa hennes panna.

 "Oh hi hun, I'm inviting the crew's families over tonight, thought we could celebrate" säger hon och jag nickar medan jag går mot kylskåpet.

 "That'd be great. Barbecue?" gissar jag och tar fram mjölk och smör.

 "Yes" svarar hon.

Jag fixar min frukost och går sedan upp till mitt rum med skålen med mjölk och flingor. Min mobil ringer precis när jag kommer in så jag ställer snabbt ifrån mig skålen och kastar mig på sängen. Jag sträcker mig efter mobilen som ligger på sängbordet på andra sidan sängen och rycker ur laddaren. Innan jag svarar hinner jag läsa Jaja's calling...

 "Hey yo wazzup yooo?" svarar jag på skoj och hoppar upp ur sängen.

 "Someone's happy" muttrar hon och jag skrattar medan jag hämtar skålen igen.

 "What do you think? We're touring with One Direction, OMG!" skojar jag och härmar ett fan.

 "Yeah, we're awesome" fnissar hon.

 "Well what was on your mind sweetheart?" frågar jag henne med en tillgjord bebisröst.

 "Creep..." mumlar hon. "I was just wondering what time we're coming over tonight? Can I come over earlier?" frågar hon.

 "Yup, you can come and join me in the VIP section" skojar jag och hon skrattar.

 "What time?"

 "Soon? Now? In a minute? Five minutes? Whenever you want babe!" babblar jag på.

 "I'll just shower and get ready, then I'll be right at your house" säger hon och lägger på.

 "Right..." mumlar jag för mig själv och sätter på teven.

Jag börjar äta flingorna med mjölken medan jag kollar på teven där det är en leopard som jagar en typ gnu, tror jag. En suck flyger ur min strupe och jag byter kanal. Då hamnar jag istället på Pretty Little Liars, mycket bättre. 

 "Honey, I'm going to work but I won't be gone for long! Your dad is coming home at two and the guests are coming at four!" ropar mamma igenom huset.

 "Alright! See you later!" ropar jag tillbaka. 

Ytterdörren öppnas och stängs, sedan blir det tyst. Endast Arias röst hörs och jag koncentrerar mig på teven medan jag äter mina kära flingor. 

När jag står i köket och ställer in skålen i diskmaskinen knackar det på dörren. Snabbt torkar jag av mina händer och går för att öppna dörren. Där utanför står Jaja med en plastpåse och ett stort leende på läpparna. 

 "Hola!!" ler hon och kramar mig.

 "Hey, what's in the bag?" frågar jag och nickar mot påsen. 

 "Things for tonight, thought we can get ready together" säger hon och jag nickar.

 "Yeah, absolutely"

Vi går in i huset och jag låter henne hänga av sig sin jacka och ta av sig sina skor. Efter det går vi tillsammans upp till mitt rum. Hon lägger påsen vid dörren och slänger sig på min säng. Jag skrattar åt henne när hon pustar ut.

 "Yup, still loving your bed" mumlar hon mot madrassen och jag fnissar.

 "You're a creep, Jaja" fnittrar jag och sätter mig på sängen med ryggen mot sängstommen. 

 "Hey, I got this choreography up in my head and I was thinking we should use it!" säger hon plötsligt och hoppar upp ur sängen. 

Hon börjar göra jätte töntiga dansrörelser och jag ligger utsprid över hela sängen och skrattar åt henne. Inte nog med den töntiga dansen, hon sjunger även på Justin Biebers låt Baby med sin fullaste röst. Tårar börjar rinna i ögonvrån och jag får knappt in luft i min strupe.

 "Breathe honey breathe" säger Jaja med en bebisröst. 

 "You're killing me!" klämmer jag ut mig och fortsätter garva.

 "You say what?!" tjuter hon med en överdriven söderamerikansk dialekt. "You thought the dance was so funny? I can do it again if you want" säger hon och ska precis dansa igen, när jag kastar mig på henne så hon ramlar ner på golvet med mig över henne.

 "No please God no!" skriker jag.

 "What on earth is going on up here?" 

Jag kollar mot dörren och ser mamma stå där med ett förvirrat ansiktsuttryck. Tillslut kan hon inte hålla sig utan börjar skratta också. Och snart fylls mitt rum av glada skratt.

 "Jaja was just showing me the best dance moves on earth" fnissar jag. "Or the worst" ändrar jag mig.

 "Hey! That wasn't very nice!" tjuter Jaja. "Mrs. Gonzales, you're daughter is behaving very inappropriately. I'd suggest you put her up for adoption" säger Jaja och mamma skrattar.

 "Will do!" skojar hon och vi skrattar lite. "Do you girls want anything? Food? Fruit? Ice cream?" frågar hon sedan och jag hoppar upp på golvet.

 "Ice cream!!" skriker jag och Jaja garvar åt mig.

 "Mrs. Gonzales, we'd like to have some ice cream, please" säger Jaja.

 "Chachi, why aren't you more like Ms. Vankova here?" retas mamma och jag kastar en kudde på henne.

 "I love you too mum!" ropar jag efter henne när hon börjar gå härifrån.

 "You too hun! I'll get you some ice cream!" ropar hon tillbaka och jag lägger mig platt på rygg mitt på golvet.

 "Now what are you doing?" frågar Jaja som sitter upp en bit ifrån mig.

 "Dying, shh" viskar jag och hon fnissar.

 "Sorry"

Mamma kommer upp med glass åt oss båda som vi äter medan vi kollar på Judge Judy (Judys Domstol). Vi båda sitter fascinerat mot teven och äter glassen utan att bryta bilcken ifrån teven. 

 "She got that power!!" skriker Jaja plötsligt vilket får mig att hoppa till.

 "Geez woman! Take a chill pill and go to bed!" skriker jag och hon garvar.

När klockan är halv tre börjar vi göra oss i ordning. Jaja duschar snabbt medan jag väljer mina kläder, vilket blir en svart, midjehög kjol och en "bralet top" med amerikanska flaggan på, och letar på ett par matchande skor - Jeffrey Campbell. Jag drar på mig kläderna och när jag sminkar mig kommer Jaja ut och fixar sig. 

Vi fixar varandras hår och sånt för att höra dörrklockan ringa i hela huset. 

Vi skyndar oss nerför trappan där mamma och pappa står och tar emot resten av gänget, plus Jajas, Brandons och Pacmans föräldrar. Millies och Moons föräldrar bor ju inte här i stan, så det blir bara vi. Jag kramar allihopa, Jaja också. Vi förflyttar oss ut till baksidan där papporna samlas runt grillen, mammorna sätter sig vid utebordet medan vi andra börjar skoja runt på gräsmattan. 

Efter ett tag sätter vi oss vid bordet med mammorna. Vi börjar prata om turnén och hur allt kommer bli. Jag kan knappt vänta tills den börjar, det kommer bli så kul! 

Plötsligt, mitt under en konversation, plingar min mobil. Förvirrat tar jag upp den. 1 new message from SassMastaFromDoncasta. Först förstår jag inte vem det är, men sedan kommer jag på att Louis döpte sig själv till det när vi böt nummer. Ett flin uppstår på mina läppar och jag öppnar meddelandet.

Heeey :)x

Jag skrattar. Vem skriver ett sms för att säga hej? Snabbt svarar jag tillbaka.

Weirdo, who the hell writes a text 2 say hey?x

Jag lägger mobilen på bordet och fortsätter prata med de andra, men hinner inte länge förrän jag får ett nytt sms. Jaja, som sitter framför mig, flinar mot mig och lyfter ena ögonbrynet. Jag lägger pekfingret mot mina läppar, i ett tecken på att hon inte ska säga något. Hon nickar leendes.

I do!! No but I just wanted 2 make sure u got home safe x

Jag ler och rodnar lite lätt. Vadå? Lite gulligt var det i alla fall.

Naaw, Sass Masta From Doncasta actually has a heart? Wow... ;)x

Oh shut it.... Well, I take that as a yes...x

That's definitely a yes x

Han svarar inte, så jag lägger ner mobilen och hoppar in i en diskussion om... Ja, egentligen vet jag inte vad den handlar om, men jag försöker hänga med så gott jag kan.

Grillkvällen blir lyckad med mycket glada miner och skratt, och nu ligger jag i min säng och försöker sova. Klockan är typ elva och jag är riktigt trött. Jag somnar och drömmer om Louis...

------------------------------------------------------------------------------------

Det kom inte upp ett kapitel igår som jag trodde, så jag skrev ett lite längre! Hoppas ni gillar fanficen och glöm inte att kommentera och sprida bloggen!! 

Luv ya'll xx

En vecka senare

Så nu är det dags. Vi sitter nu i korridoren utanför danslokalen tillsammans med alla andra dansgrupper och väntar på att det ska bli vår tur att dansa inför One Direction, Simon Cowell och någon mer ifrån deras skivbolag. Jag står upp och går fram och tillbaka av nervositet. Resten av min grupp sitter mitt emot varandra i korridoren så de sitter med ryggarna mot väggarna. 

 "How can you not be nervous?" frågar jag dem och de fnissar.

 "We are, but we can actually handle it" retas Pacman.

 "Shut up" muttrar jag och sätter mig bredvid Jaja. 

Egentligen vet jag inte varför jag är så nervös. Jag kan koreografin till både den gemensama och den egna dansen. Men jag antar att det är nerver. Och varför skulle jag inte vara nervös? Jag ska dansa inför ett av världens mest kända pojkband, plus Simon Cowell. 

Dansgruppen som varit inne och dansat kommer ut och en kvinna i pennkjol och en vit skjorta kollar ner på ett papper. Hon verkar leta efter något på pappret och kollar sedan upp.

 "Hotsteppers, it's your turn" säger hon och jag andas ut efter att ha hållt andan.

Under den senaste veckan har jag och min grupp blivit ganska bra vänner med killarna i One Direction. Jag och Louis jag kommit varandra speciellt nära, eftersom vi båda är rätt galna och har mycket energi. Dansgrupperna är inte tillåtna att tillägna så mycket tid med killarna, men vi har lyckas hitta vägar för att kunna prata. 

Louis är härlig att vara runt. Han har alltid så mycket energi och är alltid positiv. Även om man bara vill gråta eller om man är så arg att man vill skriva så kan han få en att skratta. Vi är inte så nära att jag fått reda på sånt egentligen, men killarna har berättat för mig, plus att jag hade hemlängtan häromdan och Louis märkte att jag var nere, och han lyckades få mig att skratta. 

 "I.aM.mE, you're up next" säger kvinnan plötsligt och vi reser oss upp.

Vi går in i rummet och ser killarna med Simon Cowell och en annan okänd man sitta vid ett bord framför helväggsspegeln. Efter att ha gett varandra ett leende samlas jag och min grupp i en liten cirkel, som vi alltid gör när vi ska framträda.

 "Let's do this" säger Brandon.

 "One" börjar jag och ser på Jaja som fortsätter.

 "Two" säger hon och kollar på Millie.

 "Three" avslutar han.

 "I.aM.mE!" utropar vi i kör och ställer oss i våra positioner för att köra den gemensamma koreografin till Live While We're Young. 

Som vanligt när jag dansar försvinner jag in i min egna bubbla. Då försvinner allt. Jag bryr mig inte om jag sitter framför One Direction och Simon Cowell. Jag skulle inte ens bry mig om självaste Gud satt framför mig. Det är jag och musiken. 

Vi gör inte ett enda fel och när vi är klara så applåderar alla. Snart startas vår egengjorda låt där vi mixat ihop Thrift Show, That Power, Can't Hold Us och Look At Me Now. Vant dansar vi igenom låten och när vi är klara applåderar de ännu en gång. Killarna - i One Direction - går upp och går emot oss.

 "You're really great" ler Louis och kramar mig.

 "Thanks" ler jag och kramar honom tillbaka.

När vi kramat alla går vi ut igen och låter nästa grupp gå in. Nu ska vi vänta på att alla grupper dansat, sedan har vi en paus i en timme. Efter det ska vi få reda på vem som ska turnéra med dem. Jag och min grupp går ut till kaféet på andra sidan gatan och beställer lite fika. 

 "I think we did good" säger Brandon och alla håller med.

 "I'm just gonna call my mum" säger jag och reser mig upp.

Jag går ut och drar upp mobilen. Snabbt slår jag mammas nummer och hon svarar snabbt. 

 "Hi Chachi honey! How are you?! Have you danced yet? How did it go?" babblar hon på och jag skrattar.

 "Good. Yes and good again" fnissar jag.

 "OH I'm so excited! I know I was all negative in the beginning but now when I know how big this really is for you guys, I'm just so happy for you, even if you don't win. You were still in the ten best out of like thousands" säger hon och jag får lite tårar i ögonen.

 "That means a lot, mum. Thank you" ler jag och kollar upp mot himlen. "How's dad?" frågar jag sedan.

 "He misses you, but he's good. He's here now if you want to talk to him" säger hon och jag nickar, men kommer snabbt på att hon inte kan se mig.

 "Yes, I would love to" ler jag och det hör lite prassel, men sedan blir det tyst. 

 "Hi sweetheart!" hör jag pappa säga.

 "Hi dad! How are you? What are you doing?" frågar jag leendes.

 "I'm great, thank you! We're just chilling, watching tv. We have a day off today" säger han.

 "Oh, that sounds nice!" 

När jag pratat med mina föräldrar i tjugo minuter går jag tillbaka in till de andra. Vi börjar prata om hur våra liv skulle förändras om det är vi som får turnéra med killarna. 

 "We would get famous, for real" säger Moon.

 "It's going to be weird to get home again, if we're the ones who win, because everyone will know and they will maybe see you in a different way" säger jag och de andra nickar.

 "This is pretty damn huge" säger Millie och alla skrattar.

 "Oh really? I didn't know!" retas Jaja och han skrattar åt sig själv.

 "But I mean, it's bigger than I thought it would be" skrattar han och alla håller med.

 "I mean, it's One Direction!! OMG!" tjuter Jaja och härmar en fangirl.

 "One Direction?! Where?!" hör vi en tonårstjej utbrista någonstans på kaféet och vi alla biter oss i läppen för att inte börja skratta.

Ingen av oss svarar, och tjejen blir tyst. Då börjar vi alla skratta hysteriskt. 

Vi lämnar kaféet och börjar gå lite på gatan. Klockan sex kommer vi få reda på vem som ska turnéra med dem och klockan är bara fem ännu, eftersom vi gick innan de andra grupperna var klara, så vi går runt lite på stan och shoppar lite. 

Jag köper en ny Obey keps och en ny hoodie. Efter att ha ryckt av prislappen på kepsen sätter jag den på mitt huvud. Vi fortsätter gå runt ett tag innan vi går tillbaka till dansstudion. Vi är framme när klockan är kvart i sex. Då blir vi direkt visade till en större lokal där det redan sitter några grupper på golvet. Vi sätter oss ner bredvid Kaylas grupp och börjar prata med dem lite.

 "I'm really nervous" erkänner Kayla.

 "Why? You're really good" säger jag och hon himlar med ögonen.

 "Well, yeah, but you're better" säger hon och jag flinar lite.

 "How do you know?" säger jag och hon fnissar.

Vi fortsätter prata om allt och inget, men alla tystnar när dörren öppnas och One Direction kliver in, tillsammans med Simon Cowell och den där andra mannen. Alla applåderar och en del busvisslar. Killarna skrattar. 

 "So we're at least really happy that there is a positive atmosphere in here!" säger Harry och alla skrattar.

 "Well, at first we just want to thank you all for auditioning. You're all very good dancers and if we could, we would pick all of you to dance at our conerts, but unfortunately that's not possible" säger Louis.

 "Second, we want all of you to keep dancing, even if you're not the ones that are touring with us. You all have a good chance in the world. And to help you, we'll send videos of you dancing to a dance company" säger Zayn och alla jublar och klappar händerna.

 "Now, we will annouce which crew is going to tour with us for nine whole months! Oh God, I feel bad for that crew" skojar Louis och alla skrattar.

 "So the crew that will be touring with us is..." säger Niall och skapar en sån där spänd tystnad, då det brukar vara typ trumvirvel.

I den stunden satt jag förlorad i mina egna tankar. Mamma, pappa, Joshua, Ethan. Allt snurrar i mitt huvud och jag funderar lite över hur mitt liv kommer se ut efter det här.

Om vi får turnéra med One Direction kommer hela mitt liv förändras, totalt. Jag kommer bli igenkänd på gatorna, få hat på Twitter, få fans. Jag skulle bli känd. Hemma skulle det inte vara samma sak som innan jag åkte hit. Alla kommer känna igen mig och jag kommer bli utnyttjad. 

Om vi inte får turnéra med dem kommer det inte bli så stor skillnad, men jag skulle nog ändå vara mer känd än jag är nu, för jag antar att pressen skriver mycket om det här just nu. 

Plötsligt  flyger mitt crew upp ifrån golvet och tjoar och har sig. Allas blickar är på oss och jag kommer sakta tillbaka till verkligheten. 

 "Chachi! We won!" tjuter Jaja som ser att jag fortfarande sitter på golvet.

 "Seriously?" frågar jag henne förvirrat och hon nickar med ett stort leende på sina läppar.

 "Congratioulations guys. I hope you will survive the nine months" säger Louis och jag skyndar mig fram för att krama dem alla.

Jag fattar det inte. Min dröm gick i uppfyllelse. Jag kommer få dansa varje kväll i nio månader inför flera tusentals människor. 

 "Thank you" viskar jag i Louis' öra när jag kramar honom.

 "My pleasure" viskar han tillbaka och jag skyndar mig till mitt crew för att fira lite med dem. 

Alla andra dansgrupper grattar oss och sedan åker de tillbaka till hotellet för att packa eftersom de åker hem redan ikväll, vi däremot stannar tills imorgon. Vi får vara hemma i ungefär två veckor och sedan åker vi tillbaka till London för att starta turnén. 

---------------------------------------------------------------------------------

Så det kom inget kapitel igår... Kan väl säga att det beror på att min bästa kompis (som tog självmord för lite mer än två månader sedan) skulle ha fyllt 14 igår. Så efter skolan åkte jag och mina två kompisar - som också var riktigt bra kompisar med henne - till hennes grav. Jag satt där i någon timme och åkte sedan hem. Då jag slutade tjugo i tre - plus tiden att cykla till kyrkogården och köpa blommor - så kom jag hem runt halv fem tiden. 

Såååå.... Här är kapitel 7 i alla fall! Hoppas ni gillar det! Kommer nog hoppa lite tills turnén börjar också för det är mycket enklare/roligare att skriva då. Men ja, vi får se när nästa kommer upp. Släkten kommer över imorgon så kommer inte kunna skriva så mycket på kvällen, men ska försöka börja i alla fall. 

Puss på er alla!

Chachi's POV

 "That's everything for today guys! You did a great job!" ropar Kevin ut i lokalen och applåderar åt oss, vilket får oss andra att hänga på.

Alla börjar plocka ihop sina saker, men jag stannar för att fråga Kevin om ett steg jag inte fattade. Han visar en gång och jag försöker härma honom, men han rättar mig lite och hjälper mig med steget enda tills jag kan det. 

 "Thanks" ler jag och hämtar min väska.

 "See you tomorrow" ler han och vinkar lätt.

Jag nickar som svar och lämnar lokalen. Utanför står resten av gruppen och väntar på mig. Jag och Millie går och skojar med varandra. Vi tävlar nerför trapporna och fram till entrédörren. En minibuss väntar på oss utanför. När vi börjar åka hör vi Titanium spelas på radion.

 "Oh this is my jam!!" utbrister jag och de skrattar åt mig. "I'm bulletproof! Nothing to lose! Fire away, fire away! Ricochet, you take your aim! Fire away, fire away! You shoot me down! But I won't fall! I am titanium! You shoot me down! But I won't fall! I am titanium!" skrik/sjunger jag och alla håller för öronen.

 "For the sakes of God, keep your mouth shut!" utbrister Brandon och jag garvar.

 "Never!!" skriker jag och fortsätter sjunga med.

 "Chachi, please stick with dancing, keep the singing out of it, alright?" säger Jaja och jag fnissar.

 "I know I suck, don't worry about it" fnissar jag och alla suckar av lycka.

När vi kommer till hotellet blir vi meddelade att vi ska äta på en fin restaurang med killarna ikväll så vi ska vara klara i lobbyn vid sex och klockan är nu fyra. Jag och Jaja turas om att duscha och sedan hjälper vi varandra med outfit, frisyr och smink. 

 "What about this one?" frågar jag och håller fram en beige spetsklänning. 

 "That's the one hun" skojar Jaja och jag skrattar åt henne. "Now come here and let me fix your makeup girl" säger hon och gör en gest mot en stol.

Jag sätter mig och hon sminkar mig i tjugo minuter. När jag fått på mig klänningen väljer jag accessoarer och sånt.

Tillslut är båda klara och klockan är kvart i sex. Vi går över till Millie och Moons rum, där de precis sätter på sig sina kostymer. Jaja och jag kollar på dem med imponerade blickar. 

 "Help me with the tie, yeah?" frågar Millie och går emot mig.

 "Of course" fnissar jag och hjälper honom med slipsen. 

 "These are so uncomfortable" klagar Moon.

 "We promised Pacman and Brandon to wear them, so you can't back down now" flinar Millie. "But I have to agree" lägger han till och jag drar till slipsen lite till.

När det knackar på dörren öppnar Jaja och vi ser Pacman och Brandon stå i likadana kostymer som Millie och Moon. Alla fyra har slips.

 "I have to say, you look handsome boys" säger Jaja och jag håller med henne.

 "Let's go down then" säger Pacman och vi tar hissen ner till lobbym.

En man visar oss ut till en - av ett x antal andra - limousin där det sitter fem andra personer. Vi hälsar på varandra och har riktigt kul på vägen till restaurangen. 

 "You're really awesome. I watched you on America's Best Dance Crew and damn, you're really good" säger Kayla - en tjej i den gruppen.

 "Thank you" ler Brandon.

Vi stannar snart utanför en riktigt fin restaurang och blir ledda in. Inne i restaurangen är alla bord ihopsatta till ett långt. På tallrikarna står det namnskyltar, så vi letar på våra och sätter oss ner. Jag sitter med min grupp bredvid mig och framför mig sitter gruppen vi åkte med hit. Kayla sitter framför mig, vilket jag är glad över, hon är riktigt rolig och snäll, desutom är hon i min ålder. Resten är i alla fall två år äldre än jag. 

 "May I introduce One Direction" säger en man och fem killar kommer ut. 

Alla ställer sig upp, så jag gör det också. Killarna går runt och hälsar på alla. De går på en rad och den med lockigt hår går först. Även om jag inte är ett stort fan så är jag nervös, liksom kom igen! Det är One Direction!

När Harry kommer fram till mig ler han och sträcker fram sin hand.

 "Harry Styles" ler han och jag tar hans hand med ett leende.

 "Chachi Gonzales, I.aM.mE" säger jag, precis så som jag hört de andra i min grupp säga, fast sina egna namn.

Han går till Pacman som står bredvid mig och snart kommer han med svart hår fram till mig.

 "I'm Zayn, nice to meet you" ler han och kramar min hand.

 "Chahci Gonzales, I.aM.mE" ler jag och han går vidare.

Jag hälsar på de andra tre och sätter mig sedan ner. När de hälsat på alla får vi beställa. Det är tre rätters middag, så vi får välja förrätt, varmrätt och efterrätt. Eftersom vi är så många tar det ganska lång tid för maten att komma ut. Medan vi väntar pratar alla och lär känna varandra. 

 "So where are you from?" frågar jag Kayla.

 "Des Moines in Iowa" svarar hon. "You're from Houston, right?" frågar hon och jag nickar med ett leende.

 "Yes I am"

 "I know I should be fangirling about One Direction right now, but honestly I'm more nervous about talking to you guys" erkänner hon och skrattar lite nervöst.

 "Aww, that's so cute!" fnissar jag, lite osäker på vad jag ska svara.

När förrätterna kommer ut börjar alla äta direkt. Jag och Kayla byter några ord ibland, men vi äter mest. När alla ätit klart plockar de bort all disk och snart kommer varmrätterna ut. 

Medan vi väntar på efterräterna reser sig One Direction killarna upp och ber alla att göra det också, så att alla kan "mingla" som de säger. Jag står med Kayla och de två andra tjejerna i hennes grupp, Ivy och Erica. Plötsligt dyker den blonda killen i One Direction upp till oss. Vi står och pratar med honom ett tag.

 "So are you in the same dance crew?" frågar han.

 "They are, not me" svarar jag och han nickar förstående.

 "You're in I.aM.mE, right?" gissar han och jag fnissar.

 "Yup, I feel more famous than you right now" retas jag och han skrattar högt och charmigt.

 "Maybe you are" skrattar han. "Sorry girls, I have to move to the next crew, see you later" säger han och skuttar iväg vilket får oss att skratta.

 "That lad is weird" fnissar Ivy.

 "Hey traitor, thanks for leaving me with the idiots we call crew mates" hör jag Jaja säga och kollar åt höger där hon går mot oss.

 "Sorry" säger jag och ler svagt mot henne. "This is Kayla, Ivy and Erica. Girls, this is my only feminine crew mate, Jaja" presenterar jag.

 "Hey" ler Jaja.

 "Hi" ler tjejerna.

Vi står och pratar ett bra tag innan efterrätterna kommer in och alla sätter sig ner. Alla pratar med varandra och skrattar, har roligt. Jag pratar mer med Kayla och killarna som sitter bredvid henne. Vi lär känna varandra mer och blir snart bra vänner. 

Middagen är över och alla åker tillbaka till hotellet. Jag halvsover redan och släpar mig upp till hotellrummet tillsammans med en piggare Jaja. Vi går in till hotellrummet och jag drar bara av mig kläderna för att sedan lägga mig i sängen, utan att bry mig om att ta bort sminket. Jag somnar direkt, så fort min kropp landat på sängen.

Nästa morgon går jag upp vid halv nio och duschar i en kvart. Jag sjunger lågt på When I'm Gone och smörjer in kroppen med duschtvål som luktar jordgubb. När jag är klar sträcker jag mig efter en av de där mjuka, varma, vita handdukarna som alltid finns på hotell och virar den runt min kropp. Sedan tar jag en till och sätter upp den runt mitt hår. 

När jag smörjt in kroppen med body lotion och ansiktet med en ansiktskräm går jag ut till sovrummet för att se Jaja ligga sovandes på sängen. Jag fnissar åt hennes ansikte för att sedan dra på mig ett par leopardmönstrade tights och en riktigt stor oversize tröja i svart med ett leopardmönstrat tryck över bröstet där det står WILD. När jag fixat mitt hår sminkar jag mig lite för att inte se ut som en död fisk och drar sedan på mig ett par svarta Adidas sneakers.

 "Jaja, I'm going down to eat now" säger jag till Jaja som gnäller och muttrar något i stil med okej.

Jag tar min mobil och mitt rumskort i handen för att sedan gå över till Millies och Moons rum och knackar på, men ingen öppnar så jag antar att de sover. Då går jag över till Brandons och Pacmans rum. Ingen öppnar. Med en djup suck går jag mot hissarna för att åka ner själv.

Hissen stannar på våningen under och hissdörrarna öppnas. In kommer en kille med en vit/blå randig tröja och svarta mjukisbyxor. Han ser upp på mig och jag ler.

 "Hi! Louis, right?" ler jag och han ler tillbaka.

 "Yeah, are you here for the challenge?" frågar han och jag nickar. "Wait, you're in I.aM.mE right?" säger han plötsligt och jag fnissar.

 "Does everybody know who we are here or what?" skrattar jag och han skrattar med mig.

 "Well you're kinda famous" säger han och jag flinar.

 "I guess, but I never expected people to recognize us" erkänner jag.

 "What's your name?" frågar han efter en stunds tystnad.

 "Chachi" svarar jag och vi går ur hissen när den stannat på rätt våning.

 "Is that your real name?" frågar han och jag skakar på huvudet.

 "My real name is Olivia, but everyone calls me Chachi" ler jag och han nickar sakta.

 "Are you here to eat breakfast?" frågar han när vi båda går mot frukostbuffén.

 "Yes, but my crewmates were asleep so I'm here alone" skrattar jag och han ler.

 "Why don't you come sit with me and Niall? He came here earlier so he's probably here already"

Niall sitter ensam vid ett bord för två med tre tallrikar fulla med mat. Han ser upp på oss, ler och vinkar. Jag vinkar tillbaka med ett leende dansande på mina läppar.

 "Sure"

Vi tar mat och sätter oss hos Niall. Jag drar dit en stol och sätter mig på kanten av bordet. Snabbt hälsar jag på Niall för att sedan börja äta. Niall och Louis pratar om något jag ser som ointressant så jag koncentrerar mig på maten. Samtidigt tänker jag igenom koreografin i mitt huvud, bara för att testa så jag kan det.

*****

Sooooo... Har absolut ingenting att säga, faktiskt. Men här är kapitel 6 i alla fall! Hoppas ni gillar det! Kanske kommer hoppa lite nu bara för att vi ska komma fram till själva handlingen, hoppas det är okej!