HEJ ALLA UNDERBARA LÄSARE!
Tänkte bara skriva ett snabbt inlägg nu när jag har internet. Sitter just nu utanför en restaurang vid Westfield köpcentrum och ja, tänkte meddela att jag åker hem imorgon (sad for me, good for you). Kommer vara hemma i en vecka innan vi drar vidare. Ska skriva så mycket jag bara kan, lovar!
Åkte London eye idag och SWEET MOTHER OF JESUS va högt det var!! Men det var så coolt och om ni någon gång åker till London, ÅK DEN! Jag vet att det ser as läskigt ut när man kollar på den, men det glömmer man när man väl är där inne.
Vi ska snart börja shoppa igen, ska shoppa för er mina änglar! Hörs när jag är tillbaka i Svenneland!
Kramar från London!

Louis' POV

Efter konserten springer Jaja direkt till turnébussen och Chachi. Killarna följer med till vårann buss. 

Under hela konserten tänkte jag på Chachi. Hela tiden var hon i min hjärna. Helt ärligt tror jag alla märkte att jag var lite frånvarande. Försvunnen i mina tankar. Men jag höll masken, sjöng så bra jag kunde och tog mig igenom hela konserten med ett leende och Chachi i mina tankar. 

Jag är inte på humör för att umgås med någon, så jag lägger mig i min sovbrits och drar för draperiet. Kan ju lika gärna sova. Men nästan precis när jag laft mig ner öppnas bussdörren och snart hörs Jajas röst i bussen.

 "Louis, Chachi wants to talk to you" säger hon och jag hoppar direkt ner på golvet. 

Jag skyndar mig förbi Jaja och ut igenom bussdörren. Joggandes tar jag mig fram till deras buss och knackar på. Jag hör ett svagt Kom In och öppnar dörren. Chachi sitter vid bordet direkt innanför dörren. Hon ser upp på mig och biter sig i läppen.

 "Chachi, look..." börjar jag, men hon abryter.

 "No, let me talk" ber hon och jag nickar. "I'm just confused. I don't know why you were ignoring me and well, it kinda hurt. I don't know if you're fighting with Niall or why you got so weird when you saw me with him. And I don't want things complicated. We've started dated, I guess and I don't want it to end. But if we're going to keep dating, we have to trust each other. You have to trust e with boys and I have to trust you with girls" säger hon och jag nickar.

 "I understand if you're confused. Honestly, I don't know why I did it myself. I guess something just snapped inside of me. Seeing you with Niall made me realize that you can be with whoever you want and well, I want you for myself" erkänner jag lite halvt generat och hon ler gulligt.

 "You don't have to worry about that. I like you, Louis. Not Niall, Harry, Liam, Zayn or anybody else, you" säger hon och fjärilarna kommer tillbaka.

Med ett stort leende kramar jag henne hårt och trycker ansiktet i hennes hår. Jag drar in luft och känner lukten av hennes shampoo. Hon fnissar och lägger armarna hårt om min nacke. 

Vi sätter oss ner i soffan och slår på teven. Det är The Big Bang Theory och både jag och Chachi skrattar ibland. 

 "Omg I loooove Sheldon" skrattar Chachi och jag ryser av hennes vackra skratt.

 "He's awesome" skrattar jag.

 "Yeah" fnissar hon och lutar huvudet mot min axel.

Jag lägger en arm om henne och drar henne närmre mig. Vi ligger där och myser medan teven fortsätter visa The Big Bang Theory. Snart blir Chachis andetag tunga och hon lutar sig helt mot mig, då förstår jag att hon somnat. Med ett leende lyfter jag upp henne och lägger henne försiktigt i hennes sovbrits. Efter att ha pussat hennes panna går jag över till vår turnébuss igen. 

Precis när jag kliver in är dans crewet på till deras buss, så vi säger hejdå och alla lägger sig direkt. Jag och Zayn, som har britsar mitt emot varandra, ligger och pratar en stund innan han somnar. Jag somnar kort därefter och drömmer en underbar dröm om Chachi. 

Chachi's POV

När jag vaknar nästa morgon är klockan 08:27. Moon - som sitter vid köksbordet och pratar med sin flickvän - berättar att vi har ledigt fram till konserten ikväll. Så jag går och lägger mig igen, men kan dock inte somna om. Istället ligger jag och messar med pappa ett tag innan han ska sova - tidsskillnad. 

Efter att bara ha slappat ett tag kliver jag upp och äter frukost. Sedan byter jag om till ett par jeans och en tjocktröja. Jag flätar mitt hår och sminkar mig lätt innan jag sätter mig i soffan längst bak. Mobilen plingar och Louis namn lyser upp på skärmen. 

U awake?x

Yep, r u? ;)x

No, I'm sleeping... No but come here pleaseeee x

Why can't u come here?x

Because I'm lazy

Well I am 2 so get your fat ass over here if you want to hang out with me

Gah, u r so annoying

Jag svarar inte, men efter drygt fem minuter kommer Louis in till turnébussen. Ett överlägset leende tar plats på mina läppar och han himlar med ögonen. Jag skrattar åt honom och han sätter sig bredvid mig i soffan. Vi pratar om allt och inget, det är riktigt roligt faktiskt för samtalsämnena spårar ur totalt. 

På väg tillbaka till arenan messar Louis mig. Ett pirr i magen får mig att le och jag klickar upp messet. I ögonvrån ser jag Brandon tjuvkika över min axel för att se mobilen, men då vänder jag bort den, lipar åt honom och kollar ner på skärmen igen.

Are you on your way back yet?? I'm booooored. x

Jag ler stort och skriver in ett svar.

We're in the car now, c ya soon x

Jag låser mobilen och trycker ner den i fickan. De andra pratar om Justin Timberlakes "nya" låt. Diskutionen skjuts fram och tillbaka, en del tycker den är bra, andra inte, argument hörs hela tiden. Jag slänger in min åsikt och Pacman motargumenterar genast. 

Efter en kvart är vi tillbaka vid arenan och vi tävlar vem som kommer först till scenen. I den smala korridoren knuffas vi, skriker på varandra och aktar oss för passerande människor. 

 "Coming through!" skriker Millie när vi ska svänga höger. 

Men precis när vi svänger höger springer jag in i någon. Jag flyger bakåt och landar på ryggen. Omedvetet släpper jag ut ett skrik, även om det faktiskt inte gör så ont. Ni vet, som när man säger aj när ingen har gjort något? Bara en reaktion liksom.

 "Oh my God, Chachi I'm so sorry!" tjuter Niall som står framför mig och jag börjar fnissa.

 "It's alright" säger jag och han hjälper mig upp.

I änden av korridoren hör jag crewet klaga, tjata och diskutera vem som vann, men jag ser dem inte eftersom det är en sväng till längre ner i korridoren. 

 "Are you alright?" frågar Niall när vi går mot svängen i korridoren.

 "Yep" svarar jag glatt.

 "Where's my bestie?" hör jag Louis fråga.

 "She ran into Niall when she was trying to win a competition, she should be here soon" svarar Moon.

Jag fnissar och hoppar upp på Nialls rygg. Han börjar springa med mig mot scenen och när vi svänger i korridoren ser jag Louis och crewet stå där. När Louis ser mig på Nialls rygg blir hans blick mörkare, men det skiter jag i. När jag hoppat av från Nialls rygg skuttar jag fram till Louis.

 "Hi Lou!" ler jag och kramar honom.

 "Hey" svarar han kort och kramar mig tillbaka med en arm.

 "Something wrong?" frågar jag försiktigt och han skakar på huvudet.

 "No" svarar han bara och jag nickar sakta.

Sedan börjar arbetet igen. Precis samma som alla andra konserter. Men tanken av att Louis ignorerar mig stör min koncentration. Är han avundsjuk? I så fall på vad? Varför pratar han inte med mig? Varför ler han inte tillbaka när jag ler mot honom? Varför kollar han knappt på mig? Är han arg på mig? Gjorde jag fel? Bråkar han och Niall? 

Alla dessa irriterande tankar, evigt snurrande i mitt huvud. Tillslut känns det som att mitt huvud ska explodera. Huvudvärken kommer krypandes och huvudet börjar bulta av smärta. Trött lägger jag en hand mot tinningen och sluter ögonen. 

 "Are you alright Chachi?" frågar Brandon med rynkade ögonbryn.

 "Just a headache" suckar jag. "Do you have any aspirin?" frågar jag och han nickar.

 "I'll get you some water too" säger han och jag ler svagt.

 "Thanks"

Han försvinner iväg och jag sätter mig ner på soffan i logen. Det är bara jag här, och Brandon, de andra är och fixar kläder, tror jag. Jag lägger mig ner med huvudet på armstödet och masserar mina tinningar. Snart kommer Brandon tillbaka och ger mig tabletten och vattnet.

 "Thank you" säger jag och sväljer tabletten.

 "I have to go fix some things, will you be alright?" frågar han lite halvt oroligt.

 "I'm fine, Brandon, it's just a headache" säger jag och ler lugnande. 

 "I know, I know, I'm just worried" ler han och jag fnissar.

 "I'll text you if it get worse" lovar jag och han nickar.

 "Great, see you later" ler han och försvinner ut.

Jag sluter ögonen och försöker fokusera på något annat så huvudvärken ska försvinna, men det är omöjligt. Och Louis finns alltid på något ställe i min hjärna, han vägrar försvinna. En tår rullar nerför min kind, både av psykisk och fysisk smärta. Hoppas bara huvudvärken försvinner fram till konserten, annars kommer jag aldrig orka dansa.

Louis' POV

Jag och killarna står på scenen och tränar när Brandon går mot de andra i dans crewet. Alla är där, utom Chachi. Hur mycket jag än skulle vilja gå fram och fråga så kan jag inte bara sluta träna, då är vi ju tvunga att börja om. Brandon viskar något i Jajas öra och hennes ögon blir direkt oroliga. Han säger något mer till henne och hon nickar innan hon går backstage. 

När vi sjungit klart låten går jag direkt fram till Brandon som står och pratar med Moon. 

 "Hey man, where's Chachi?" frågar jag honom och han vänder sig mot mig.

 "She's in our dressing room, she has a headache. Jaja's with her right now" säger han.

 "Can I go to her?" frågar jag hoppfullt.

 "I don't think that's a great idea man. You've kinda been ignoring her all day. No offence" säger han och jag biter mig i kinden. 

Jag nickar sakta och skuldkänslorna äter mig innifrån. Varför ignorerade jag henne? Juste, för att hon red på Nialls rygg. Men varför blev jag sur över det? Hon gjorde inget fel, hon umgicks med sin kompis. Det är inte brott. Plus, att vi är inte ens tillsammans än, så även om hon flörtade med Niall har jag inte rätten att bli avundsjuk. 

Vi fortsätter träna tills arenan ska fyllas med fans. Då går jag istället mot alla loger och när jag går förbi I.aM.mE's loge hör jag någon snyfta där innifrån.

 "I don't know what I did wrong" snyftar en röst jag väl känner igen, Chachi.

 "Oh honey, you didn't do anything wrong. Louis is overreacting" hör jag Jaja trösta. 

 "But why is he ignoring me?" gråter Chachi.

Jag klarar inte av att lyssna, så istället går jag mot min loge för att byta om och så. Då har jag tid att tänka också. Men vad finns det att tänka på? Jag gjorde fel, inte Chachi. Jag måste be om ursäkt, måste. 

När det är en halvtimme kvar tills konserten ska börja ska alla samlas. Hela dans crewet är här, förutom Chachi och Jaja. Men i sista minuten kommer Jaja joggandes. 

 "Chachi won't join the concert today, she doesn't feel fine. We'll have to do it without her" säger hon snabbt och genast börjar de träna på koreografin så att den funkar utan Chachi.

Eftersom det fortfarande är ett tag kvar till konserten börjar - plus att vi inte ens ska börja direkt, utan efter I.aM.mE - så springer jag ut till turnébussarna där jag antar att Chachi är. Utan att knacka springer jag in i deras turnébuss och hör direkt snyftanden. Skuldkänslorna slår mig och jag biter mig i kinden.

 "Chachi?" säger jag tyst och börjar leta efter henne.

Direkt blir hon tyst. Jag märker att hennes draperi till sovbritsen är igendragen så jag antar att hon är där. Jag ställer mig tyst precis utanför sovbritsen och lyssnar till hennes djupa andetag. 

 "What?" svarar hon efter en stund.

Hennes röst är hes. Svag. Krasslig. Och allt är på grund av mig. Jag orsakade hennes smärta. Jag är skälet till att hon gråter. 

 "Can you please leave?" frågar hon tyst.

 "Chachi..."

 "Now" avbryter hon mig och jag biter mig i underläppen.

Tillslut går jag. Lämnar henne ensam, gråtandes, förstörd. 

--------------------------------------------------------------------------------

Det här är ett tidsinställt inlägg - kort - så just nu sitter jag väl antingen i bilen på väg till flygplatsen, eller så är jag redan där. Det kom ju inget kapitel igår, men var tvungen att packa de sista och allt skit så hann inte skriva så mycket. Har börjat på nästa, men det kommer ut när jag kommer hem! 

Skitsamma, ha det bra mina änglar!!

Har skrivit två riktigt korta kapitel. Ett kommer ut idag klockan 1 och det andra kommer ut på söndag klockan 2. Men som sagt, de är riktigt riktigt korta. Snälla bli inte besvikna. Är ganska stressad för det känns som att jag glömt packa med någonting och vi ska snart åka och så. Skriver mer när jag kommer hem! 

Hej alla underbara läsare!!

Ville bara meddela att jag åker hemifrån imorgon vid elva så jag kommer INTE ha tid att skriva då. Jag kommer vara borta i fyra nätter, så antagligen blir det inget kapitel då. Kanske skriver ett - KANSKE KANSKE KANSKE TVÅ - ikväll och det andra kommer isåfall vara tidsinställt, men jag tror inte det kommer bli två kapitel. Isåfall så kommer de vara korta - men det kanske är bättre än ingenting? 

Ska i alla fall försöka få klart ett kapitel ikväll, men vi får se hur det blir under tiden jag är i London. Visst, det finns säkert WiFi där, men jag kommer absolut inte spendera tid på att skriva när jag är i staden-jag-drömt-om-att-åka-till-så-länge-så-ni-fattar-inte. 

Anyways....

TACK till alla som röstat på mig på blogawards och för er som inte gjort det, klicka HÄÄÄÄÄR för att rösta! 

Och ville bara säga att jag ÄLSKAR er allihopa! Ni betyder otroligt mycket för mig och om ni mår dåligt eller vill ha stöd, så säg till, jag kommer finnas här. 

Luv u guyz

Det är någon gullig ängel som har anmält mig till Bästa Novellbloggen på en blogaward på http://selenamariegomeznews.blogg.se/ och nu vill jag att ni alla gör mig en tjänst och går in och röstar! Har aldrig blivit nominerad (låter som jag pratar om någon grammy eller nåt) till en blogaward förut så det skulle betyda mycket om ni röstade på mig!! :)
Kapitel 15 är under här btw!!
Skrev det här snabbt på min iPad och på appen kan man inte byta text stilen så MOBBA INTE DEN FULA TEXTEN!
Puss på er mina underbara änglar!!

 "Do you know what I just realized?" frågar Millie som sitter och pillar på Jajas ansikte, då hennes huvud ligger i hans knä.

 "What?" frågar jag och låter Louis hålla på med mitt hår.

Just nu sitter alla längst bak på soffan som är placerad längst väggen. Louis, Millie, Jaja, Pacman, Bradon och Liam sitter i soffan medan resten sitter utspridda på golvet. Jag sitter på golvet framför Louis, med hans ben på varsin sida om mig medan han håller på med mitt hår. 

 "We're stuck in a tour bus... With One Freaking Direction!!" tjuter han och härmar ett galet fan. 

 "We know we're awesome, you don't have to say it" flinar Zayn.

 "Oh zip it Zaynie" retas Millie.

Jag lutar huvudet åt sidan så det lutar mot Louis ben och sluter ögonen. Louis' fingrar dras igenom mitt hår och jag ryser av välbehag. Det är nog en av de bästa sakerna jag vet, när någon håller på med mitt hår.

 "You have really curly hair" fnissar Louis. "Almost as curly as Harry's" lägger han till och jag skrattar.

 "But I got longer hair" säger jag.

 "Yeah, but if you put it up like this" säger han och håller upp mitt hår. "then you look like Harry" avslutar han och jag fnittrar.

 "Really"

När klockan blir ett stannar vi på något värdshus, som för den delen ligger ute mitt i ingenstans. Bussarna parkeras på den stora, tomma parkeringen. Utanför regnar det, vilket visar att våren är på väg. Jag - som har på mig en tjocktröja - drar luvan över mitt huvud och springer mot ingången på byggnaden. 

Det är nästan inga som jobbar och det är inga kunder alls. Med rynkade ögonbryn går jag mot stället där man beställer. Resten av gänger kommer direkt efter mig. Vi läser igenom menyn. Jag beställer en kycklingsallad.

Vi sätter oss vid ett bord och väntar på maten. Det är unket i "salen". Golvet är mörkt och slitet och väggarna äckligt brännässel-gröna. Borden är inte avtorkade och stolarna gnisslar och gungar. Vi alla kollar på varandra med blicken What-The-Hell. 

När maten kommer in - 20 minuter senare - blir jag chockad, det blir vi alla. För det första är en del maträtter inte ens de vi beställde och för det andra ser maten ut som snabbmat som man värmer i mikro. 

Kyckligen i min sallad är frusen och pastan är hård. Själva isbergssalladen är besk men resten av grönsakerna är okej. Jag äter inte ens hälften av salladen. Istället lämnar jag kvar allt, förutom grönsakerna - två tomat klyftor och två gurkskivor. 

 "We'll eat somewhere else" viskar Zayn i mitt öra och jag nickar.

Vi lämnar värdshuset och åker vidare. Min mage kurrar och jag ligger på rygg med utsträckta ben och armar, mitt på golvet. Jag kvider av hunger. Jaja, Brandon, Moon och Pacman bestämmer sig för att vila, så de kryper in till sina sovbritsar. Millie lägger sig bredvid mig och resten sitter i soffan. 

Efter en stund reser jag mig upp och går fram mot chauffören, som sitter själv. Med ett litet leende hoppar jag upp på sätet bredvid honom och han ler mot mig.

 "Hello, I'm Chachi" ler jag.

 "I'm Bruce, nice to meet you" svarar han vänligt.

 "Can I just ask you if we can stop by at like McDonalds because I'm starving" frågar jag och han skrattar.

 "That's the plan. We're just waiting for McDonalds to show up" säger han.

 "Nice" flinar jag och går tillbaka till de andra. 

Millie ligger fortfarande på golvet, så jag sätter mig på hans mage. Han stönar till, men låter mig sitta där. Jag gäspar högt och lägger mig ner på Millie, med huvudet mot hans axel. 

 "Don't fall asleep on me" varnar han.

 "No, don't worry" mumlar jag trött.

Men jag lyckas somna där, på Millie, mitt på golvet. 

Jag vaknar till av att mitt huvud slår i något. Ett stön flyger ur min strupe.

 "Shit, sorry Chachi"

Louis bär mig med ena armen under mitt knäveck och andra runt min överkropp. Han står framför min sovbrits, så jag antar att han försöker lägga mig där. Trött klättrar jag upp till den, med hjälp av Louis.

 "Sleep tight love, I'll wake you up when we're eating" ler han och jag nickar trött med huvudet på min kudde.

 "Go away" muttrar jag och drar för draperiet. 

Sedan somnar jag igen.

Resten av  resan till Glasgow är ganska tråkig och det hände inget speciellt, förutom att det blev tredje världskriget om vem som skulle bestämma kanalen på tv. Men nu är vi i alla fall framme i Glasgow och är på väg till arenan. Det finns ett typ garage under arenan där vi ska ställa bussarna så inte fansen kan omringa dem. Vi ska sova där också, men det är faktiskt mysigt.

När bussen stannar reser jag mig upp och kliver ut. Jag sträcker på mig, gäspar och drar in den svala luften. Resten kommer efter mig och gör samma sak. Klockan är fem och Louis och jag har bestämt oss för att gå ut och äta typ sju, så jag börjar göra mig i ordning. Outfiten blir en svart high low klänning med ett par svarta pumps, en beige plånboksväska, många armband och tre ringar. 

Precis när jag är klar hör jag Louis röst i bussen. Med ett leende går jag ut och ser Louis stå i ett par beigea, knälånga chinos och en vit shorta. På fötterna har han ett var vita toms. När han ser mig ler han stort. Han skådar mig nerifrån och upp och tillbaka ner igen.

 "You look amazing" ler han och kramar mig mjukt för att sedan pussa min kind.

 "You too" säger jag generat.

 "Bye guys, have a lot of fun now!" säger Jaja och kramar mig för att sedan låta mig följa med Louis ut.

Utanför står en limousin och jag ser på honom med stora ögon. Han bara skrattar åt mig och håller upp dörren. 

 "A limo, really?" säger jag tillslut och han bara ler.

 "You're worth it" ler han och jag rodnar. 

Vi stannar utanför en lyxig restaurang. Där inne är det ett bord uppdukat åt oss i en VIP del med typ gardiner runt bordet. Det är en tre rätters middag, så förrätten kommer direkt.

När vi ätit klart, efter många skratt, så bjuder han upp mig till en dans. I bakgrunden spelas lugn musik med en akustisk gitarr och en kille som sjunger hur bra som helst. Generat lägger jag armarna om hans nacke och han lägger sina om min midja.

Jag lägger huvudet mot hans axel och han lutar sitt huvud lite mot mig. Vi vaggar fram och tillbaka, njuter av varandras sällskap. Det låter töntigt, men jag kan inte fatta att jag är på dejt med Louis, en av mina bästa kompisar. Men det känns bra. 

 "Chachi, I want to tell you something" säger Louis efter en stunds tystnad. 

 "Okay" säger jag lite och lutar mig bak så jag ser hans ansikte. Han ser riktigt nervös ut.

 "I was really confused by my feelings for you at first. But now I understand and I really need to tell you, if not, I'm going to explode" börjar han och jag nickar nervöst. "I like you, Chachi. A lot. I mean I like like you..." säger han och jag börjar le stort, tills han börjar prata igen. "But I'm scared that it will ruin our friendship. I don't want to lose what we have, Chachi" säger han och jag biter mig i läppen medan jag kollar bort ifrån honom.

 "I like you too, Louis" säger jag och kollar upp på honom igen. 

Han börjar le stort och sneglar ner mot mina läppar. Jag lutar mig lite mot honom och han lutar sig ner mot mig. Snart möts våra läppar i en mjuk, varm kyss. 

Nästa morgon vaknar jag vid halv sex med ett leende på läpparna. Minnen från gårdagen spelas i min hjärna. Kyssen. Louis. Han gillar mig. Han gillar mig faktiskt och vi är mer än bara vänner, men vi är inte tillsammans. Det är komplicerat. Inte ens jag vet vad vi är.

Planeringen för idag är; radio intervju, tv intervju, fixa inför konserten och sedan konsert.

Jag fixar frukost och när jag sitter och äter kommer resten av crewet upp och äter med mig. När jag är klar tar jag med mig ett par mörka jeans, ett vitt, löst linne och en rosa/beige kavaj. Efter att ha sminkat mig och fixat håret kliver jag i ett par höga, svarta klackskor och sprejar lite parfym på mig.

Eftersom vi ska göra en tv intervju efter radio intervjun vill jag se hyfsat bra ut för jag vet inte om jag kommer kunna fixa mig emellanåt. Jaja går in efter mig och jag sätter mig och väntar på de andra. 

När vi är klara går vi ut till John som väntar utanför en svart minibuss.Alla hoppar in och John kör oss mot radiostationen. I bilen berättar jag om dejten med Louis och de säger att de är glada för min skull. Tillslut stannar vi utanför en hög skyskrapa. Det är få fans utanför, så vi stannar för att skriva autografer och ta kort. 

 "I love you so much, Chachi. My dream is to dance like you" säger en gullig tjej på kanske 14 år och jag ler mot henne.

 "Then follow your dream and let nothing stop you" ler jag, signerar hennes bild och går vidare.

Snart kommer vi in i byggnaden och åker upp till nionde våningen. Vi går mot ett par soffor där vi sätter oss och väntar på att bli upphämtade. John sitter med mobilen och vi andra bara pratar med varandra.

 "Hey guys! I'm glad you could make it. I'm Anastasia" ler en tjej som kommer fram till oss.

Vi hälsar och hon leder oss bort till en studio med namnet Absolute Radio. Där inne står en man i kanske 30 års åldern. Vi hälsar på honom också innan vi får ta på oss hörlurar och stå framför varsin mic. 

Intervjun går bara bra och det är riktigt roliga frågor. Det är mer på skoj än på riktigt, vilket gör det mycket roligare. Annars är man så nervös och rädd för att säga fel eller att man inte vet vad man ska svara. Här är det bara att svara lite halvslarvigt. 

Vi åker vidare mot en tv studio där byggnaden liknar den andra, fast med mindre våningar. Studion där vi ska vara ligger på första våningen, men längre bort. Så vi går igenom små korridorer tills vi kommer backstage. Det är live-publik och tv sänt. Lite nervöst är det faktiskt.

Vi får på oss varsin mikrofon och ställer oss redo att gå ut på scenen. Det finns två tre sits soffor och en fåtölj mittemot som kvinnan sitter i. 

 "Here they are, the dance crew, I.aM.mE!" säger kvinnan och alla applåderar.

Vi går ut med leenden och vinkar åt publiken. Kvinnan hälsar glatt på oss och presenterar sig som Ivy Jen. Hon verkar vara en sån här sprallig och glad kvinna som kan få vem som helst att le.

 "So, you're touring with One Direction, right?" ler hon och publiken tjoar lite och vi nickar.

 "That's right" säger Pacman.

 "And how's it? Are they messy? Give us details!" ber hon och jag skrattar lite.

 "They're funny guys, you know. Pretty cheeky. Really messy" berättar jag.

 "You should see their tour bus! It's a mess!" lägger Jaja till och Ivy skrattar.

 "Are you close to them? Close friends?" frågar hon och vi nickar.

 "We've got really close to each other, even though we haven't known each other for that long" svarar Moon. 

 "But... So what happened was that you auditioned to be the starting number on all their shows, on the whole tour" säger hon, och ger oss en blick som säger förklara. 

 "Yeah, well we - or Moon here - saw a poster about it. So we thought why not. We sent a video of us dancing and got in to the top 10. After some weeks, we flew to London to train to the big audition. Well, then we kinda won" säger Millie och publiken skrattar lite.

 "Alright, so... Now, we'll play a little game. I'm going to say a word and you're going to point at the person who it applies to" säger hon och vi nickar. "Romantic" säger hon.

Alla pekar på Brandon. Han pekar inte på någon, så jag antar att han också tycker sig själv. Publiken skrattar, Ivy också.

 "Funny" säger hon och alla pekar direkt på Millie, till och med han själv.

 "He's the clown of the group" slänger jag in.

 "Lazy"

Då pekar alla på Moon. Han slänger upp händerna i luften som försvar.

 "I can admit I'm a little lazy but I'm not that lazy" säger han.

 "Yes you are" säger jag, utan att kolla på honom.

 "No I'm not!"

 "Yes you are" säger hela crewet ihop och publiken skrattar.

 "Alright, we don't want a fight here" skrattar Ivy. "Dramatic" läser hon.

Då pekar alla på mig och jag putar med underläppen. Publiken aww:ar och jag skrattar lite. Nästa ord är hungrig, då pekar alla på Brandon. 

Intervjun fortsätter och snart kommer frågan jag har hört allt för många gånger, men den här gången får jag lite fjärilar i magen av hans namn.

 "So, Chachi. Is there something going on between you and Louis Tomlinson?" frågar hon och publiken blir knäpptysta.

 "No, we're just best friends, nothing more" svarar jag, även fast det är mer än det.

 "Now should we believe it or not?" envisas Ivy.

 "It's the truth, there's nothing going on between us" säger jag och försöker låta allvarlig.

 "Alright then, I.aM.mE everybody!!"

---------------------------------------------------------------------------------

Första dejten CHECK!

Kan ju bara säga att jag taggar SKOLAVSLUTNING i övermorgon och LONDON dagen efter skolavslutningen!! Aja, kommentera på women (boys...?) Hoppas ni har det underbart! 

BTW! förlåt om det blev typ rörigt, var tvungen att skriva om hälften för jag kom på att de skulle på dejt och allt, så det kanske är helt sjukt, men hoppas ni fattar ändå!

När vi äntligen kommer fram till scenen i arenan ser jag Jaja sitta på en av stolarna längre fram. Hon har fötterna uppe på ryggstödet på stolen framför henne och mobilen i händerna. Snabbt går jag emot henne, rycker upp henne ur stolen och drar med henne bakom scenen.

 "Hey, chill" muttrar hon.

Jag släpper henne och ser henne i ögonen. Hon ser konstigt på mig och jag känner stressen, ångesten och paniken komma krypande. Verkligheten framförs i mitt huvud och allt blir bara värre och värre.

 "Louis and I almost kissed" säger jag snabbt och hennes ögon spärras upp.

 "What?! That's amazing!" tjuter hon glatt.

 "No! No it isn't! You don't get it, Jaja! Louis and I are just friends! This is going to ruin everything! We were so quiet on our way here and we didn't say ONE thing! And now I'm freaking out because I don't know what to do! Our friendship is ruined and I ju..." babblar jag på och hon håller upp händerna.

 "Chachi! Jesus woman! Take it easy! Your friendship isn't ruined.  I guess both you and Louis are confused about the whole thing. I swear he's just as lost as you" säger hon lugnt. "Do you like him?" frågar hon och jag suckar.

 "I don't know... I just... He makes me happy and I feel those damn butterflies in my stomach everytime he's near. He can make me smile when I just want to cry and he's just... He means a lot to me, you know... He's one of my best friends and I love him, but I don't know if I like him that way" säger jag, förvirrad över mina egna tankar.

 "You know what I hear?" flinar hon och jag skakar på huvudet. "I hear a deeply in love, confused girl talking about her crush" säger hon och jag rodnar.

 "Anyway, it doesn't matter. He doesn't like me that way" säger jag och innan hon hunnit säger något så ropar Pacman på oss.

Hon ger mig en sista blick innan vi går fram till Pacman som berättar att vi ska köra igenom koreografin en gång för att se till att den verkligen sitter. När vi kommer ut på scenen ser vi 1D killarna stå nedanför den och resten av I.aM.mE på scenen. Louis ser direkt på mig och ger mig ett litet leende. Efter att ha gett honom ett leende tillbaka börjar vi dansa. Som vanligt försvinner jag från den riktiga världen. Det är bara jag och musiken.

Jag glömmer bort nästan-kyssen. Jag glömmer bort min hemlängtan. Jag glömmer bort Louis. Jag glömmer bort alla bekymmer och tankar. All min koncentration ligger på dansen.

När låten är slut ska vi fixa kläder med Sophie. Men jag är helt borta i mina tankar.

Gillar jag Louis på det sättet? Varför känner jag mig nervös inför honom? Varför får jag fjärilar i magen när han ser på mig? Är han bara en vän? Gillar han mig? Känner han som jag? 

 "Chachi!"

Jag kommer tillbaka till verkligheten och märker att alla kollar på mig. Jaja ler lite försiktigt åt mig och berättar att Sophie ska hjälpa mig med mina kläder. 

Louis' POV

Killarna har märkt att det är något som är fel. De har märkt att jag är borta, försvunnen i mina tankar. Allt jag kan tänka på är Chachi och att vi nästan kysstes. På ett sätt känns det helt rätt, men på ett annat helt fel. Vi är bästa kompisar. Men hur känner jag för henne?

Jag förklarade för killarna hur jag kände när hon är i närheten och hur hon får mig glad. De sa direkt att jag gillar henne, men det känns fel. Helt fel. På ett sätt känner jag igen känslan jag får med Chachi, den fick jag med Eleanor. Men jag är inte säker på vad som är rätt och fel. 

Hur känner hon? Är hon lika förvirrad som jag? Känner hon som jag? 

En sak är säker, jag måste prata med henne. Fråga henne hur hon känner. Fråga vad hon tycker och vill. 

Efter två timmar vid arenan tar vi lunchpaus och bestämmer oss för att köpa McDonalds. Paul åker för att köpa maten åt oss,  vi tycker det är enklare om vi äter här istället för att skapa kaos på McDonalds. Försiktigt kollar jag på Chachi. Hon sitter på kanten av scenen och stirrar ut på inget. Hon verkar vara vilse i sina tankar.

Hon sitter själv, då alla andra skojar runt i arenan. Jag sitter också själv, killarna är med de andra. Jag sitter på en stol på andra raden, högra sidan. Chachi sitter på vänstra sidan av scenen. Hon dinglar med benen som hänger nerifrån scenen. Biter sit i läppen, rynkar ögonbrynen. 

Jag reser mig upp och går sakta emot henne. Stoppar händerna i fickorna. Andas in, ut, in, ut. Sluter ögonen, gör ett beslut och går de sista stegen emot henne. Resten av gängets skratt, skrik och prat ekar i arenan, men just nu finns bara jag och Chachi.

 "Hey" säger jag och hon kollar snabbt upp på mig. 

Hon blir lite röd om kinderna och nickar lite som en hälsning. Kollar bort, ner i golvet. Jag biter mig i läppen, förstörde nästan-kyssen verkligen så mycket? Är vår vänskap förlorad? Kommer det alltid att vara pinsamt tyst och jobbig stämning?

 "I... Uh..." börjar jag och hon ser upp på mig igen. Allt jag tänkte säga bara försvinner. Det är fel tillfälle, det måste vara mer privat. "Do you want to go out with me? Tomorrow night?" frågar jag snabbt och hon rodnar.

Hon nickar och jag ler stort. Jag sträcker ut mina armar, i hopp om att få en kram. Hon skrattar, himlar med ögonen och sträcker sig emot mig, men inte så mycket så att hon ramlar ner. Hennes armar dras runt min nacke och mina runt hennes midja. Hela min mage bubblar av glädje och leendet på mina läppar vägrar försvinna. 

Chachi's POV

Konserten går bra och nu är vi tillbaka i bussarna igen. Vi bestämmer att alla - I.aM.mE och 1D - ska träffas i 1D's buss om tio minuter, så jag byter om till ett par mjukisbyxor och en t-shirt för att sedan stoppa mobilen i fickan. När alla är klara går vi mot deras buss. Men precis när jag ska kliva på deras buss ringer min mobil. På skärmen står det JoshThaMan's calling...

Med ett stort leende svarar jag och stannar utanför bussen.

 "Hey Josh!" tjuter jag och han skrattar.

 "Hi lil sis! How are you? Haven't heard from you in such a long time!" klagar han och jag fnissar.

 "I'm great, it's awesome to be here" säger jag. "How are you?" 

 "I'm good too! So... Do you have any special relationship with someone? A boy perhaps?" frågar han med en creepy röst och jag skrattar.

 "No you creep. You sound like a stalker" påpekar jag och han flämtar till.

 "A stalker?! No, you got that wrong. I'm just your big brother who is trying to look after his little sister. I just don't want you getting hurt" säger han och jag ler svagt.

 "Thanks big bro, I gotta go now though. Bye Josh" säger jag.

 "Bye Chachi, have a great time! See you soon hun"

 "See you"

Jag lägger på och stoppar mobilen i fickan. När jag kommer in till bussen blir jag chockad. I soffan längst bak sitter Pacman, Moon, Zayn, Harry och Liam. Jaja springer runt och jagar Millie, Niall står och äter en pizza slice och Louis står med Brandon och spelar in Jaja och Millie. Killarna längst bak i soffan tjoar, skriker och hejar, antagligen spelar de något spel på x-box.

 "Jesus christ! I leave you for five minutes and this is what happens?!" utropar jag på skoj och alla stannar upp, för att sedan börja skratta.

 "Chachi! Millie took my phone!" tjurar Jaja och putar med underläppen med händerna korssade över bröstet.

Jag fnissar åt hennes min och hjälper henne att ta tillbaka hennes mobil, bara för att jag vet hur jobbigt det är när något tar ens mobil. Killar kanske inte bryr sig, men för tjejer är det ett stort brott, speciellt när det är en kille som tar ens mobil. 

Efter tjugo minuter har alla lugnat ner sig och ligger överallt i bussen. Alla är utspridda. Jag ligger med huvudet på Louis mage. Min hand är placerad över hans, som ligger på min mage. Mitt huvud höjs och sänks när han andas.

 "I'm going to fall asleep soon, so I'm leaving" säger Brandon och reser sig upp.

 "Me too" mumlar jag trött. "Help me up" befaller jag Brandon och han suckar, men räcker ut en hand mot mig som jag tar.

Han drar upp mig och vi säger hejdå till alla innan vi går tillbaka till vårann buss. Så fort jag bytt om lägger jag mig på min sovbrits och sluter ögonen. Just då skiter jag i att ta bort sminket, jag är för trött för att bry mig. Precis innan jag somnar plingar mobilen. Stönandes tar jag upp den för att se ett nytt sms från Louis.

Good night love, sleep tight! xx

Nästa morgon vaknar jag vid tio, eftersom vi är helt lediga idag. Resten av crewet verkar vara vakna eftersom jag hör dem prata ifrån köket. Trött sträcker jag ut armarna och grymtar till. Plötsligt drar någon upp draperiet till min sovbrits och solljuset träffar mitt ansikte.

 "Riiiiiise and shine sweetheart!" skriker Jaja.

 "It's a beautiful sunny day and the spring is on its way!" fortsätter Millie.

Jag lägger mig på mage och trycker ansiktet i kudden. De båda suckar.

 "Just what I thought, plan B" säger Jaja och det blir tyst ett tag.

Jag hör hur de går iväg och jag flinar belåtet. Men det varar inte länge, för snart är jag dränkt i iskallt vatten som kastas på mig. Jag flyger upp av panik, men kommer inte så långt då jag slår i huvudet hårt i taket. Jag skriker högt av smärta. Alla brister ut i garv medan jag bara ligger kvar i britsen. 

 "What the hell is going on?!" utropar Niall som plötsligt kommer in i bussen tillsammans med resten av 1D.

 "We heard someone scream" säger Liam.

 "Oh, it was just Chachi" säger Jaja och rycker på axlarna.

 "What about her?" frågar Louis.

 "Well, we threw water on her and she flew up, so she hit her head in the ceiling" berättar Millie.

 "My head hurts" klagar jag och lägger händerna över bakhuvudet.

 "Do you want me to kiss away the pain?" retas Louis och jag blänger på honom.

 "Everyone is against me today!" tjuter jag och putar med underläppen.

 "Aww, lil girl, I'm on your side" säger Niall och jag ler mot honom.

 "Yaay!"

Han skrattar åt mig och Louis ger honom onda ögat. Förvirrat ser jag på honom, men vänder mig sedan mot Niall som hjälper mig ner ifrån sovbritsen. När jag står på golvet börjar det snurra kraftigt och jag tar tag i närmaste föremål, vilket är Nialls axel. Svarta prickar skymmer min syn och jag stänger ögonen hårt.

 "Are you alright?" frågar Niall.

 "What's wrong with her?" frågar Louis oroligt.

 "I'm alright, don't worry" säger jag och öppnar ögonen efter ett tag, då har prickarna försvunnit. 

 "What happened?" frågar Pacman.

 "I stood up to quick" säger jag och går mot köksbordet där det står frukost.

Alla fortsätter med sitt eget medan jag sitter och äter. Louis kommer och gör mig sällskap efter en stund och vi har lika kul som alltid. Skojar, skrattar och retas. Även om mitt huvud bultar och gör ont så får han mig att le och skratta. Han får mig att glömma smärtan, genom att bara prata med mig. 

Han berättar om något, men jag lyssnar inte. Jag försvinner iväg i mina tankar. Ljudet av hans röst försvinner och jag ser bara hans fantastiska ansikte. Han ler, vilket får mig att le. Plötsligt märker han att jag inte lyssnar, så han slutar prata och flinar bara åt mig.

Plötsligt öppnas bussdörren och John kliver in.

 "We're leaving for Glasgow now" berättar han och alla nickar.

Han går ut igen och jag känner hur bussen börjar röra på sig. Ett leende sprids återigen på mina läppar och jag ser ut genom det tonade fönstret vid bordet. Let's go... 

-----------------------------------------------------------------

Har kommit hem nu och vill bara säga TACK för att ni stod ut ;) Uppdaterar så ofta jag kan, vill bara att ni ska veta det. Kryssningen var jätte rolig och det var SÅ VARMT under hela tiden. Har blivit hyfsat brun, så det syns att jag har solat i alla fall ;) 

KOMMENTERA PÅ!