LYSSNA SAMTIDIGT

 "Chocolate and vanilla please" säger jag och räcker fram en sedel mot mannen i kiosken. 

Han ler och börjar fixa min glass. Medan han gör det kollar jag runt lite och ser plötsligt Han stå längre bort med ansiktet emot mig. På kroppen har han ett par jeans, en svart hood tröja med luvan uppe och solglasögon. Rädslan slår till och mannen i kiosken räcker mig min glass. Snabbt tar jag den och börjar gå fort tillbaka till de andra, trots att jag inte vill. Men jag vet att där är jag säker. 

Jag kollar bak på mannen då och då och ser hur han rör sig närmre mig. Men precis när jag ska börja springa känner jag hur någon lägger en hand över min mun och trycker mig emot sig. 

 "Pretend that everything is normal, or I'll hurt your dear friends" viskar mannen i mitt öra och jag slutar försöka ta mig ur hans grepp.

Han för mig till andra sidan stranden med en hand om min arm, så att inget ska se onormalt ut. Trots att jag håller på att dö av rädsla så följer jag efter, hellre att jag blir skadad än mina kompisar. 

 "Who are you?" mumlar jag med skakig röst och han klämmer åt min arm, vilket får mig att tjuta till lågt.

 "No questions" hotar han och tar mig bakom några klippor. 

Han för mig till andra sidan klippan, så att ingen ser oss, och trycker upp mig mot klippväggen. Jag flämtar till när min rygg träffar den hårda, spetsiga klippväggen. Som om det inte vore nog gör han samma sak igen, och igen. När han märker att jag börjar bli svag slår han in mitt huvud i en spetsig kant och allt börjar snurra. 

 "Sleep tight" viskar mannen i mitt öra, slår i mitt huvud i spetsen igen och puttar ner mig i vattnet. 

När jag landar i vattnet träffar mitt huvud ännu en sten, under vattnet, och allt blir svart.

Louis' POV

 "Where is she?" undrar jag frustrerat och söker med blicken över stranden, men Chachi finns ingenstans.

 "Maybe she went to the bathrooms" föreslår Zayn och rycker lite på axlarna.

 "For half an hour?!" utbrister jag irriterat och suckar när jag kommer på mig själv med att ta ut min ilska och frustration på honom. "I'm sorry, I'm just worried"

 "We can go search for her?" säger Brandon och ställer sig upp.

 "Good idea! Two of us stay here if she comes back" svarar jag och ställer mig upp.

Jaja och Millie stannar kvar vid våra saker medan vi andra delar upp oss lite och börjar leta efter Chachi. Vi letar vid toaletterna, på parkeringen, vid varje solstol, vid kiosken, vid duscharna och ut över vattnet, men hon finns ingenstans. Precis när jag börjar ge upp hör jag ett tjejskrik ifrån andra sidan stranden. 

Snabbt kollar jag dit och ser hur folk börjar samlas runt någonting i vattnet. Två män bär upp en kropp ur vattnet och snabbt springer jag ditåt. Rädslan över att det kan vara Chachi dödar mig. Om det är hon, om hon är död, så skulle jag inte kunna fortsätta leva. 

Tårarna stiger i ögonen och jag tränger mig igenom alla människor. 

Och jag ser det jag inte ville se. 

Chachi ligger i sanden, blöt och blodig. Hennes bröstkorg rör sig inte, hennes ögon är stängda och hennes ansikte är blekt som snö. Hon blöder ifrån bakhuvudet och tinningen. Jag kan också se blod rinna ut i sanden från hennes rygg. 

Jag bryter ihop, totalt. Jag klarar inte ens av att gå fram till henne, istället sjunker jag ihop i sanden där jag står och begraver ansiktet i mina händer. 

Chachi, min flickvän, min bästa vän, min kanske framtida partner, min andra halva. Borta. Hon kan inte vara död, hon får inte vara död! 

Jag ser hur Brandon, Moon och Pacman sätter sig runt Chachi's kropp och försöker få henne vid liv. Det står två andra män runt henne också, en av dem pratar i telefonen. En hand läggs på min axel och jag kollar upp. Niall. Bredvid honom står Harry - som gråter högt -, Liam och Zayn. Alla ser förstörda ut. 

 "Do something then!" skriker jag rakt ut och alla kollar på mig. "Don't let her die!" skriker jag igen och börjar gråta högt.

 "Louis, they've called an ambulance, it'll be here soon. She will be okay" lugnar Harry och sätter sig på huk bredvid mig.

 "How would you know?!" skriker jag på honom.

 "You need to calm down" snyftar han. "You're not the only one who's losing her, she was our friend too" 

Snart kommer ambulansen och de lyfter upp Chachi på en bår. Vid den här tiden har Jaja och Millie kommer till oss också. Vi bestämmer att jag och Jaja ska åka hem i ambulansen. Liam och Zayn lovar att stanna här och packa ihop våra saker medan resten åker direkt till sjukhuset med en av bilarna, de lämnar den andra åt Liam och Zayn. 

När jag kliver in i ambulansen går jag ifrån hysterisk till förkrossad. Chachi, min andra halva, ligger livlös på en bår framför mig med en ambulanskille på andra sidan av henne. Och jag tänker på hur mitt liv skulle se ut utan henne. Och jag funderar på vad som hände med henne. Och jag undrar om hon kommer klara sig. 

Jaja håller i min hand hårt. Hon gråter, skakar, medan jag inte får fram någonting. Istället sitter jag och stirrar på Chachi's livlösa ansikte, med torkade tårar på mina kinder. Jag får inte fram någon känsla alls, jag kan inte ens gråta! 

Man kan tro att ett brustet hjärta är när en man älskar inte älskar en tillbaka, men ett riktigt brustet hjärta är när den man älskar inte längre finns. När man ser hennes döda kropp framför sig och man bara önskar att man kunde se in i hennes ögon en gång till. Man önskar att det sista man sagt till henne skulle vara något annat än vad man sa på riktigt. Man önskar att det fanns någonting man kunde göra för att få henne tillbaka.

Jag funderar på om jag hade något med det här att göra, om jag kunde ha gjort något annorlunda för att rädda henne, om det var mitt fel. Om det var hon som halkade och ramlade i vattnet eller om någon puttade i henne. Jag undrar om hon kämpade emot, om hon skrek, om hon ropade efter hjälp. 

Jag undrar om hon led, eller om det gick snabbt. Men jag stoppar mig själv från att tänka längre, hon kanske inte ens dör, hon kanske överlever. 

Och mitt i tystnaden börjar Chachi hosta. Alltså, verkligen hosta, inte bara lågt hostande. Medan läkar-killen hjälper henne att hosta upp vatten i en hink ser jag hoppfullt på med ett hårt bankande hjärta. Jaja börjar gråta igen och lägger en hand för munnen.

När Chachi slutat hosta lutar hon sig tillbaka  och ser sig förvirrat omkring. Hon möter min blick och jag märker direkt att hon är trött, trött och svag. Som om hon är halvt död, halvt levande. När hon öppnar munnen för att säga något får hon inte någonting alls.

 "I love you, Chachi, keep fighting" snyftar jag och kramar om hennes hand mjukt.

Hon mimar I Love You Too innan hon faller in i medvetslöshet. Väl framme vid sjukhuset förs Chachi in på akuten och jag och Jaja blir visade till ett väntrum. Ingen av oss säger någonting. Vi bara sitter där. Jaja gråtandes och jag helt... död. Kanske inte fysiskt död, men psykiskt. För min flickvän, min andra halva, min Chachi, ligger i en akutsal och hon kanske redan är död, eller så kan hon dö snart. 

Och allt händer i slow-motion. Hur Harry, Niall, Brandon, Millie, Moon och Pacman kommer in på sjukhuset, hur de pratar med mig men jag får inte in ett ord, hur de sätter sig och vi alla blir tysta och hur allas gråt hörs i den jobbiga tystnaden. Och hur mina tankar blandas in som röster i min hjärna. Minnen med Chachi spelas upp i min hjärna och jag bara stänger av, skiter i allt förutom Chachi.

Flera timmar passerar och vi får inte veta någonting. Inte för att jag skulle märka det, jag är inte ens där, trots att jag sitter där på stolen bredvid Jaja och Liam.

Jag märker inte ens att en doktor kommer fram till oss förens han gått iväg. Harry berättar att Chachi ligger i temporär koma för tillfället, vilket betyder att hon kan vakna när som helst. Han förklarar skillnaden mellan temporär koma och permanent koma, vilket är att temporär koma vara i någon dag, kanske två, medan permanent koma kan vara i några månader upp till några år. 

 "She hurt her brain, so she may have amnesia. The doctor also said that she might have problem with for example walking because of some hurt nerves, but except from that, she'll be fine"

Hon kan ha minnesförlust... Kommer hon inte ihåg mig? Är jag en total främling för henne? Kommer vi få börja om från ruta ett? Tänk om hon gillar någon annan mer än mig? 

 "Can I see her?" undrar jag hest och han nickar.

 "She's in room 43B" 

Jag reser mig upp och går med trötta steg mot dörren. Utan att ens tänka öppnar jag och kollar upp mot sängen där Chachi ligger. Hon har två slangar in i näsan, dropp i armen och en ful sjukhusdress på sig. Hon är blek och hennes läppar är lila. Det är fel, det känns fel att se henne såhär. 

Med tårar i ögonen går jag fram till henne och tar hennes kalla hand. Drar tummen fram och tillbaka över hennes handrygg. Önskar att hon kommer vakna nu, önskar att hon kommer ihåg mig, önskar att allt bara skulle gå tillbaka till det vanliga.

Det har gått två dagar. Imorgon kväll är den första konserten. Vi alla vet att trots att Chachi vaknar så kommer hon definitivt inte vara med på konserten, så I.aM.mE tränar lite varje dag utan henne för att få allt rätt. Men alla var varit riktigt nedstämda under de här två dagarna. Vi säger inte så mycket. Jag sitter alltid på pallen bredvid henne. Ibland sitter Harry med mig men låter mig oftast vara själv. När Jaja har ledigt sitter hon också här, samma med resten av deras crew, men mest Jaja.

Och så händer det, ni vet den där stunden då allt bara släpper? Då alla problem bara flyger av era axlar och allt är helt okej, trots att man inte vet om det är okej eller inte? 

Chachi's ögon öppnas och hennes ögonlock fladdrar lite för att vänja sig vid ljuset och hon rynkar ögonbrynen. Så fort hon ser mig ser hon lättad ut, vilket jag tar som ett bra tecken; att hon känner igen mig.

 "Hi love, how are you?" frågar jag lent och smeker hennes kalla kind.

 "W-water" viskar hon med en hes, skrovlig röst.

Snabbt tar jag en plastmugg och fyller den med vatten. När jag går emot hennes säng igen, med glaset i handen, ser jag hur hon försöker sätta sig upp men det slutar med att hon grymtar till av smärta. 

 "I'll help you" erbjuder jag och hjälper henne att böja lite på huvudet så att hon kan dricka.

I ett enda andetag dricker hon upp hela muggen med vatten och jag ser lite oroligt på henne. Hon ser förvirrad ut, som om hon inte vet vad hon gör här. Och det oroar mig mer. Minns hon inte vad som hände? 

 "What happened?" undrar hon och jag biter mig i läppen. 

 "How much do you remember?" frågar jag henne och lägger en hand på hennes mage. 

 "We were on our way to the beach, in the elevator... I.... I don't remember what happened" mumlar hon och tårar fyller hennes ögon.

 "It's okay, don't cry" ber jag och lägger händerna mjukt på hennes kinder.

 "Louis why can't I remember? It scares me" viskar hon och börjar gråta.

 "Hey, don't cry love, I'll tell you, even though I don't know that much about what happened to you" lovar jag och hon snyftar.

 "Please tell me" 

 "We went to the beach and you and Jaja were talking with each other while us guys were in the water. You got a text or something and got up and walked away from Jaja. Then you two got into a small fight and you were looking for someone. I went to you to ask you what was wrong but you wouldn't tell me... You got mad and left, you were gone for half an hour. Then a girl found you in the water, unconscious"

Chachi's POV

 "...you were gone for half an hour. Then a girl found you in the water, unconscious" 

Louis' röst tonar bort i mitt huvud och jag faller i en sorts tanke-värld. Jag upplever allt en gång till. Hur jag slog till Jaja av ren rädsla, hur vi började bråka och hur jag vart sur på Louis. När jag gick till kiosken och såg Han och hur Han tog tag i mig och tvingade med mig bort till klipporna. Jag upplever smärtan när han slår in min kropp mot klippväggen och hur han bankar in mitt huvud i den där hårda stenspetsen. Jag känner paniken när jag träffar vattnet, när mitt huvud slås in i en sten och hur jag bara sjunker...

 "Chachi!"

Jag "väcks" till verkligheten och Louis ser oroligt på mig. Med rynkade ögonbryn ser jag på honom, sedan ner i lakanet. Aldrig att jag kommer säga något. Kanske kan jag lotsas att jag inte kommer ihåg något...? Eller?

 "Do you remember what happened?" frågar han mig och jag skakar på huvudet.

 "No" svarar jag och han suckar lite för sig själv.

 "Alright, I'll get a doctor and we'll see when you can leave" säger han och går ut ur rummet. 

Är det här verkligen rätt? 

-----------------------------------------------------

Så mina damer och - jag antar inga - herrar! Jag ber återigen om ursäkt för den TOTALT SÄMSTA I HELA UNIVERSUMS SÄMSTASTE uppdatering men skolan går faktiskt före. Plus att efter skolan är jag så trött att jag skulle kunna sova i tre år - jag svär på jesus - OCH jag har nästan ingen inspiration. Har några idéer nu men det är svårt att få ut det till ett kapitel -.....whaaaat- 

Anywhooo, tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Löv ya gais så mach, 

(hoppas att spotify skiten funkar för er, annars får ni söka på låten på youtube och spela den där eller nåt) 

PUUUUUUSSS

 

Agnes

18 september 2013 10:54

Suuuuuperbra!! Xx

 

Olivia

19 september 2013 08:28

Åhh det är sååå bra!!!!:D

 

Nada

19 september 2013 16:17

Jättebra (:

 

JoJo

20 september 2013 07:51

AAAAH JAG HATAR HONOM! MEN HON MÅSTE BERÄTTA! HAN ÄR EN JEFLA IDIOT!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...