På flygplatsen i Sunrise är det helt galet. Fans skriker, gråter, svimmar, sjunger och försöker med hela sitt liv att komma fram till killarna. Det är avspärrat fram till rullbanden med väskorna, men sedan är det helt öppet. Så några vakter tar våra väskor och går till minibussarna som ska ta oss till hotellet medan några andra vakter ställer sig runt killarna för att skydda dem ifrån fansen. 

Jag och crewet blir också omringade av både fans och vakter, men de flesta fansen springer till 1D killarna, så vakterna ser till att vi går lagom långt bakom killarna, för våran säkerhet. Eftersom fansen inte är lika galna mot oss så kan vi skriva autografer och ta lite kort, medan killarna blir förda direkt ut till minibussen, vilket tar längre tid än man kan tro. 

 "It's free for us to go now" meddelar en vakt och vi nickar.

 "Bye guys! Thank you for coming!" ropar jag och vinkar åt fansen.

 "We love you lots!" ropar Brandon.

Vi går ut ifrån flygplatsen och ser precis killarnas minibuss köra iväg. Alla fans som står kvar på vägen springer mot oss istället och vi blir snabbt omringade av fans som skriker, ropar, gråter, rycker i oss och river oss för att få våran uppmärksamhet. Med huvudet sänkt håller jag krampaktigt i Jaja's hand, som går framför mig, och Millie's hand, som går bakom mig. 

Jag håller koll på Jaja's fötter så jag vet att jag går rätt och försöker tänka bort smärtan ifrån allas naglar och fingrar som rycker i mitt hår. Tofsen som jag suttit upp bullen med åker ut och mitt hår flyger åt alla håll och såklart börjar alla rycka i det. Tårar bildas i ögonen, trots att jag inte gråter. 

Fansen skriker och ropar om Louis och om Jaja är gravid med Harry's barn. De frågar om jag och Louis ska gifta oss och om jag är gravid. En del skriker taskiga kommentarer om att jag är en hora, bitch osv, men de försöker jag att inte lyssna på. Snart är vi framme vid minibussen och vi klämmer oss in. Det är sex säten i bussen, tre som sitter baklänges med ryggen emot förar och passagerar sätena och tre mitt emot som är riktade framåt. 

Jaja sätter sig längst in på raden som sitter baklänges och jag sätter mig bredvid henne. Millie sätter sig bredvid mig, Brandon framför Jaja, Moon framför mig och Pacman framför Millie. 

 "That was crazy" muttrar Moon när skjutdörren är stängd och bussen sakta börjar röra på sig.

 "No shit" mumlar jag och torkar tårarna som samlats under mina ögon. "Do you have a tuft(vet inte vad tofs är på engelska, men kör på google translate)?" frågar jag Jaja och hon nickar. 

 "The fans love your hair" flinar Brandon och jag tar emot tofsen ifrån Jaja.

 "Yeah yeah" säger jag sammanbitet och sätter upp håret i en slarvig boll. 

 "Are you alright? They pulled your hair quite harsh" undrar Jaja bekymrat och jag rycker på axlarna.

 "I'm alright" 

 "You're bleeding on your arm" påpekar Millie och jag kollar ner på min vänstra arm.

 "It's just a scratch" säger jag och kollar på de andra. "You look exactly the same, by the way" flinar jag och de kollar ner på sina armar. "And your hair has gone wild Pacman" skrattar jag och han fixar snabbt till det.

 "Shut it, little girl" muttrar han.

 "Oh oh oh! This song is SOO good!" tjuter Jaja och föraren höjer volymen. 

 "I came in like a wrecking ball! I never hit so hard in love! All I wanted was to break your wall! All you ever did was wre-e-eck me! Yeah you, wre-e-eck me" skrik/sjunger jag och Jaja tillsammans och knäpper med fingrarna i takt till musiken. 

 "You girls are aca-crazy!" piper Millie och gör en töntig gest som ska likna tjejers kroppsspråk.

 "Oh my God he is so weird" muttrar Jaja med en tillgjord snobb-röst.

 "I know!" tjuter jag med en riktigt ljus röst och alla skrattar åt oss.

Vi fortsätter sjunga igenom resten av låten och efter ännu en låt, Roar med Katy Perry, så är vi framme vid hotellet. Det är inte alls lika många fans där, så vi kommer in direkt. Rick - ni vet killen som körde oss till hotellet när vi kom till London för första gången - ger oss varsin kram och vi står och pratar en stund innanför hotellets glasdörrar innan han ger oss varsin nyckel som går till "lägenhets-sviten" som skivbolaget hyrt åt oss. "Lägenheten" har tre sovrum med två sängar i varje, ett litet kök, vardagsrum och ett badrum. 

 "Thank you Ricky!" retas jag och han skrattar.

 "You're welcome ms. Gonzales. You're on floor twelve" berättar han och vi går mot hissarna med våra väskor.

Bara för att vi är töntiga som tre åringar delar vi på oss och tar två olika hissar för att tävla om vem som kommer upp först. Jag är med Moon och Pacman i en hiss. 

 "Go go go!" skriker jag och hissdörrarna stängs. 

Hissarna är av glas så vi kan se de andra i den andra hissen och de är efter nu. Hotellet är byggt så att i mitten är det helt öppet mellan alla våningar. Så det är liksom en stenmur i höjd som ett vanligt staket istället för en helvägg på våningarna. 

  (Förlåt för den usla bildkvaliteten, hoppas ni ser vad jag menar)

 "Come on elevator! Hurry up!" utropar Moon och jag garvar åt honom.

 "Like he's going to hurry up just because you say so" garvar jag.

Snart är vi upppe på våning tolv och jag kliver ut först med mina resväskor. Precis utanför väntar Louis med öppna armar. Ett leende sprids på mina läppar och jag kramar honom mjukt.

 "How did you know which elevator I was in?" frågar jag och släpper honom för att börja dra resväskorna mot våran "lägenhet". 

 "I saw you compete in the elevator so I kind of saw where you were" skrattar han och jag rodnar lätt. "Are you alright after being mobbed by directioners?" undrar han halvt oroligt halvt sarkastiskt.

 "Yes, but these monsters pulled my hair" säger jag ironiskt och putar med underläppen.

 "Aww, I'm sorry sweetie!" tjuter han och kramar mig, vilket får mig att skratta.

 "I'm not a freaking baby" 

 "Yes, you are my baby" protesterar han. "Whoa, your arm!" utbrister han och tar tag i min arm med såret jag fick av något fan som rev mig.

Han beter sig som om jag kommer förblöda inom några sekunder, trots att det knappt blöder längre. Såret är kanske en halv decimeter långt och inte sådär jätte djupt, så det är absolut ingen fara. Men, Louis är ju lite, så att säga, överbeskyddande. 

 "Woah, Louis, you should take me to the hospital, I'm dying" säger jag sarkastiskt och går in till lägenheten efter de andra i gruppen.

 "Hey, stop that. I care about you" mumlar han och lägger händerna på min midja bakifrån.

 "I know you do, but I'm alright. It's just a scratch, nothing dangerous" säger jag och ställer in mina väskor på ett ledigt rum. 

 "I know, I know. But I want my little baby to be alright" han putar med underläppen och gör den där underbart gulliga hundvalpsminen.

 "Louis stop doing that face!" utbrister jag och lägger händerna för ögonen.

 "Why?" undrar han oförståeligt. 

 "Because it's freaking adorable!" 

Han skrattar åt mig och lägger händerna på min korsrygg. Mjukt drar han mig mot sig och jag lutar pannan mot hans bröst. Louis pussar min hjässa och jag lägger armarna runt hans mage. 

 "I love you" mumlar jag och kollar upp på honom.

 "I love you too" ler han och kysser mig mjukt på läpparna.

 "Jaja's in the room so please show some respect by not doing anything sexual like eating each others faces!" utropar Jaja som kliver in på rummet med en hand över ögonen.

 "You can look now, Jaja" skrattar jag och himlar med ögonen.

 "Thank lord" muttrar hon och Louis skrattar åt henne. 

Jaja ställer sina resväskor vid hennes säng och slänger sig på den med en suck. Louis ursäktar sig och säger att han ska gå till sig och byta om. Så efter en hejdå kyss försvinner han iväg och jag slänger mig på den andra sängen, som Jaja. 

Efter en kvart samlas alla hos killarna och vi bestämmer oss för att gå till stranden direkt eftersom klockan endast är tolv. Jag och Jaja låser in oss på vårat sovrum och byter om där, med ryggen emot varandra.

Jag drar på mig en  ljusrosa bikini med en söt rosett på toppen, ett par jeansshorts och ett löst linne med aztec mönster. Linnet är lite stort, så det visar mycket på sidorna och llite fram, men det är helt okej, det är inte som att jag visar hela bikiniöverdelen. Till det tar jag ett par bruna sandaler, en söt zebra mönstrad väska och ett par pilot glasögon.

Jag lägger i en handduk, solkräm, headset, min bok, iPod, pengar och lite annat i väskan innan jag lämnar rummet. Utanför väntar killarna, redan klara och ombytta. Alla har på sig badshorts och antingen en t-shirt eller ett löst linne. Louis ler mot mig och jag ler tillbaka. Han går fram till mig och drar upp mitt linne fram. Jag blänger på honom.

 "What? I don't want guys to look at you like you're the last meal on earth" försvarar han och jag skrattar.

 "Was that the best you could come up with?" flinar jag och han rodnar lite lätt.

 "Shut up" 

 "I am done!" utropar Jaja och vi alla går ut i korridoren. 

Vi tar olika hissar ner till entrévåningen och jag och Millie - som åker i olika hissar - tävlar i hemlighet om vem som kommer först ner. Så direkt när det plingar till och dörrarna öppnas kastar jag mig ut och kollar åt höger där Millie precis kastar sig ut ifrån den andra hissen.

 "Ha! I won!" utbrister jag glatt med ett stort leende.

 "No you didn't! I was clearly here first!" klagar han.

 "Oh no you weren't you cheater!" 

 "They're just like kids" muttrar Brandon och vi skrattar högt. 

Nu har det samlats lite mer fans utanför hotellet, så vi behöver vakter för att komma fram till de två minibussarna som väntar utanför. Men innan vi går ifrån hotellet ska vi bestämma hur vi ska åka.

 "I'm with Chachi!" skriker Louis och lägger armarna om mig bakifrån.

 "Wow, chill it old man" fnissar jag och han flämtar skämtsamt till.

 "Excuse me, little lady, watch your mouth" retas han och petar mig på näsan när jag kollar upp på honom.

Det slutar i alla fall med att jag, Louis, Jaja, Millie och Harry åker i en och de andra i den andra bussen. Eftersom vi har ett säte ledigt sätter jag mig med ryggen emot bilväggen och fötterna i Louis knä. Vi sjunger med i låtarna och gör det bästa av den femton minuters långa bilresan, det blir i alla fall hyfsat kul. Harry och jag hittar på en mini sketch - improvisation - och de andra garvar åt oss. 

 "That made no sense" påpekar Millie och jag lipar åt honom.

 "Try do it better!" utmanar jag och han sätter upp händerna i luften.

 "Alright alright, I get it" skrattar han.

Snart stannar minibussen på strandens parkering och vi hoppar ut. Det är en ganska folktom strand, och de som är här är äldre så de bryr sig inte om att ONE DIRECTION är här. Vi väljer i alla fall en plats i hörnet av stranden, vid några klippor, och lägger ut våra handdukar. Killarna drar av sig sina tröjor och springer direkt i vattnet medan jag och Jaja långsamt tar av oss kläderna så vi har endast bikini på oss. Pratandes lägger vi oss ner på handdukarna och smörjer in varandra på ryggen. 

 "So how long have you and Louis taken it, if you know what I mean?" frågar Jaja retsamt och jag lyfter på ögonbrynet.

 "What?"

 "Oh come on! You know, in the bedroom..." säger hon och jag spärrar upp ögonen.

 "Oh God no, I am not having this conversation with you right now" varnar jag och hon skrattar.

 "What, so you have done it?" frågar hon och smörjer in mina skulderblad.

 "No! God no" 

 "Do you want to? Are you ready?" undrar hon och jag rodnar.

 "I am not talking about this right now, Jaja" säger jag.

 "Okay okay, I was just asking. I mean, you've been dating for a while now, what is it? Four months?" 

 "Jaja, stop"

 "You're so sensitive! I'm your only girl friend right now, talk to me!" skrattar hon och jag skrattar med henne.

Plötsligt plingar min mobil. När jag läser på skärmen fryser jag till is. Det är ifrån Han. Paniken slår till mig och jag reser mig upp, då Jaja redan är klar.

 "I'll be right back" mumlar jag och går iväg en bit. 

Jag öppnar meddelandet och spärrar upp ögonen. Han har skickat en bild på mig och Jaja när vi tar av oss kläderna, precis nu på stranden. Och en bild när hon smörjer in min rygg.

Some girl talk, huh? ;) c u soon sexy xoxo

Jag ser mig snabbt omkring och letar efter honom. Efter den där svarta huvtröjan och de mystiska ögonen. Men jag ser ingen. Ingen alls. Bilderna är tagna ifrån klipporna, typ. Men precis när jag ska gå ditåt känner jag hur någon lägger en hand på min axel. Jag skriker till och vänder mig om och slår - av ren reflex - till personen över ansiktet. Men jag ångrar det så fort jag ser att det är Jaja. 

 "Jesus christ! I didn't do anything!" tjuter hon och jag lägger en hand för munnen.

 "I'm so sorry! You scared me!"

 "What is going on with you? First you laugh and just enjoy the free time and the next second, you walk away, looking for someone and you slap me when I place a hand on your famn shoulder?!"

Ska jag berätta? Kanske kan hon hjälpa mig... Hon kanske vet vad jag ska göra. Men om Louis får reda på att jag berättat för henne men inte för honom så kommer han bli så besviken, inte bara på mig utan också sig själv. För jag känner honom, jag vet hur han skulle reagera. 

Men det är svårt att hålla det för sig själv. Så svårt. Rädslan äter mig inombords och jag försvinner sakta bort. Jag kommer ju snart inte våga gå utanför hotellet, eller bussen. Snart kommer jag sitta inlindad i en filt utan att vilja gå ut. För jag vet att vart jag än är kommer han hitta mig. Han kommer alltid vara där jag är och han kommer tortera mig med det. Han kommer få mig att lida.

Men innan jag kan börja säga något plingar mobilen igen. Snabbt läser jag meddelandet.

Tell her and she'll be dead by noon. 

Snabbt kollar jag upp på Jaja som kollar på mig med ett höjt ögonbryn. Då vet jag vad jag måste göra. Jag vet att jag måste hålla det här för mig själv. Annars kommer mina nära och kära att lida. För jag vet att han inte kommer låta någon veta. 

 "It's nothing... Nothing" säger jag snabbt och hon sjunker ihop lite.

 "Don't you trust me?"

Det är klart jag gör! vill jag skrika. Det är ju inte hon som är felet, där är Han. 

 "Of course I do, Jaja. But it's nothing to worry about" ljuger jag och hon biter sig i läppen.

 "Fine"

Hon går tillbaka till handdukarna där killarna nu kommit upp och jag möter Louis blick. Hans ögon lyser av oro och nyfikenhet. Snabbt vänder jag bort blicken och kollar runt över stranden. Men jag ser ingen. Allt ser normalt ut. 

 "Chachi, what's wrong?" 

Jag vänder mig om och ser Louis se på mig med ett bedjande ansiktsuttryck. Jaja har berättat för honom att något är fel, det vet jag. Jag känner det på mig.

 "It's nothing to worry about Louis. Really" säger jag lugnt, trots att jag får otroligt dåligt samvete av att ljuga.

 "But I do worry because I know you're lying" utbrister han irriterat och jag sväljer hårt.

 "Trust me" ber jag.

 "How can I when I see that you're hiding something?" undrar han tonlöst.

 "Then at least know that if I was ready to tell you, I would. Don't push me into telling you" muttrar jag och går tillbaka till gänget som ser på oss.

Snabbt tar jag min plånbok och går emot strandkiosken som är en bit bort. Tårarna bränner i ögonen, så jag sätter på mig glasögonen för att dölja mina tårar.

---------------------------------------------------------------------

Två kommentarer? Okej, jag vet att det gått en vecka - typ - sedan jag uppdaterade men jag tar mig i alla fall tid att skriva, trots att jag kanske har annat att göra eller inte alls har lust. Som tack får jag två kommentarer? Vill inte låta självisk eller elak eller arg eller något, men jag blir lite besviken. Tror verkligen jag ska sluta skriva efter Love At First Sight. 

Besöks-statistiken sjunker och det känns ganska hopplöst att skriva. Men jag LOVAR att avsluta den här i alla fall, sedan får vi se. Men just nu lutar det åt att sluta skriva.

Skyller SJÄLVKLART INTE på er, det handlar inte bara om att statistiken sjunker. Det handlar också om att skolan är igång igen och att min vilja till att skriva sjunker. Just nu har jag ingen aning om hur jag ska göra.

I alla fall, tack till er som tar er tid att kommentera, det betyder mycket

Älskar er alla 

 

Zandra

10 september 2013 21:37

Superbra!

 

Hanna

11 september 2013 15:17

Jääätte bra!!

 

Nada

12 september 2013 19:03

Grym :)

 

JoJo

12 september 2013 19:22

JÄVLA ÄCKEL HAN ÄR! Kan hon inte bara berätta för alla samtidigt??? Typ på nån jättesäker plats och så kontaktar dom polisen, och varje gång dom går ut kan dom ha typ 20 livvakter och så kan hon bara förstöra hela mobilen så hon inte har nån...(: JAG ÄR SÅ SJUKT SMART I KNÖW! Nejmen jag tycker verkligen att ALLA, EVERY SINGLE ONE OF YA SKA KOMMENTERA! NUUUUUUUUUU!

 

Olivia

14 september 2013 10:24

Jättebra som vanligt!!

 

Josse

14 september 2013 12:52

Sååå bra! Den där snubben som förföljer Chachi är ju fett läskig!! Usch.. Jättebra kapitel!! :) x

http://jossezliv.webblogg.se

 

Mirris

17 september 2013 09:36

Jättebra! Läskig kille! Har sett en video när killarna var på det hotellet! :)

http://1dloveyolo.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...