Direktlänk till inlägg 17 augusti 2013
"Sweetie we're leaving now"
Jag öppnar ögonen och ser Joanne stå bredvid min säng. Med en gäsp reser jag mig upp och följer med henne ner till hallen där alla står, alla förutom mamma. Jag kramar allihopa och snart försvinner de ut genom dörren. Kvar står jag, pappa, Ethan och Joshua.
"Where's mum?" frågar jag och går till vardagsrummet.
"In her room. She never came out" säger pappa och jag nickar sakta.
Jag går upp till mitt rum igen och stänger dörren tyst efter mig. Med trötta steg går jag mot min garderob och drar fram ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Kläderna lägger jag i min famn och går sedan mot badrummet. När jag ser mig själv i spegeln blir jag chockad. Mörka ringar under ögonen, röda ögon, trassligt hår.
Jag drar av mig mina sovkläder och ställer mig i duschen. Bara för att sätter jag först på kallt vatten - riktigt kallt - och sedan varmt. Det bränner på hela kroppen, men jag bryr mig inte så mycket. Det tar i alla fall bort den psykiska smärtan för en stund.
När jag tvättat håret och rakat mina ben och armhålor stänger jag av vattnet och sträcker mig efter en handduk som jag snabbt virar runt min kropp. Med en annan sätter jag upp mitt hår i en turban för att sedan smörja in min kropp med Christina Aguilera body lotion.
"Chachi, your phone has been ringing for half an hour now" säger Josh utifrån.
"Answer it then" muttrar jag och tvättar rent mitt ansikte med dagkräm.
Efter en stund hörs Josh's röst igen.
"It's Louis, he wants to talk to you"
"Can you tell him to wait two minutes?" ryter jag irriterat och drar på mig rena underkläder.
"Wow, chill out" mumlar Josh.
Snabbt drar jag på mig mjukisbyxorna och t-shirten. Jag blåser mitt hår så det är fuktigt för att sedan lämna badrummet. Josh sitter på min säng med min mobil mot örat.
"She's here now" säger han och räcker mig mobilen.
Jag tar den och gör en gest åt honom att gå ut. Med händerna uppe i försvar går han ut ifrån mitt rum och stänger dörren efter sig. En suck lämnar min mun då jag sätter mig på sängen och för mobilen mot örat.
"Hi Louis" mumlar jag och lägger mig på rygg i sängen.
"Hi babe, how are you?" frågar han oroligt.
"How do you think?" fräser jag, trots att det inte var meningen att det skulle komma ut så. Direkt kommer skulkänslorna fram. "No... I'm sorry, I didn't mean it like that" säger jag snabbt.
"It's alright, Chachi, I understand. Don't worry" svarar han och jag hör att han ler smått.
"We'll see each other soon, right?"
"Four days" ler han.
"I can't wait" säger jag ärligt och stirrar upp i taket.
"So how was the funeral? Was it beautiful?" frågar han.
"Yeah, it was really beautiful, but sad. Everyone was crying and it was just so sad to see her friends" mumlar jag.
"A funeral is suppose to be sad. If everyone was happy, it would be really weird, don't you think?" påpekar han och jag fnissar lite.
"Yeah I guess"
"I've missed your cute giggles" skrattar han.
"I miss you" mumlar jag.
"Aww baby! I miss you too! Me and the boys are meeting up in London tomorrow and we're staying at a hotel until we fly over to the US. The tourbus will pick you all up, then we leave for Mexico" berättar han.
"Why don't you fly directly to Mexico and we meet up there?" frågar jag med rynkade ögonbryn.
"Because I wanted to see you as soon as possible. I - and everyone else - know that I would be a pain in the ass if I had to wait until your flight landed" berättar han och jag fnissar tyst åt honom.
"Chachi! We're leaving now!" ropar Ethan nerifrån.
"I have to go now Louis, but I'll see you soon, love you" säger jag snabbt och reser mig upp.
"Love you too, bye" säger Louis och jag lägger på.
Jag joggar nerför trappan och kastar mig i Josh famn. Han skrattar tyst och kramar mig hårt tillbaka. Mina ben är fast runt hans midja och mitt huvud är nertryckt i hans nacke.
"I'm sorry for being an annoying ass earlier" mumlar jag och han skrattar.
"It's okay"
Jag hoppar ner ifrån hans famn och går fram till Ethan. Han drar in mig i en varm kram och jag får stå på tå för att nå upp och krama honom tillbaka. De ropar hejdå till mamma, men hon svarar inte, så istället går de ut. Jag ställer mig på stentrappan utanför ytterdörren och ser Ethan, Josh och pappa hoppa in i pappas svarta Range Rover. Josh vevar ner rutan och vinkar åt mig när de åker iväg och jag vinkar tillbaka.
När jag inte längre ser dem går jag in och stänger dörren. Med slappa steg går jag till vardagsrummet och sätter på teven. Såklart är det inget bra så jag stänger av den igen.
Fyra dagar senare
Jag sitter uppe på mitt rum med mina två packade resväskor, funderar på om jag har glömt något. Resten av I.aM.mE crewet kom hit igår, men vi har inte träffats. Mamma har inte lämnat rummet en enda gång. Pappa får gå in med mat till henne, men hon äter nästan ingenting. Hon har bett pappa att säga till mig att jag inte får gå in dit, på grund av att hon inte vill att jag ska se henne såhär.
Helt ärligt så är jag orolig, riktigt orolig. Och jag tror inte ens hon kommer lämna rummet för att säga hejdå. Jag kommer vara borta i två månader, sedan har vi en lång paus - sex veckor ungefär - innan vi ska till Australien.
Klockan är tolv på dagen, så de kommer nog snart. Killarnas turnébuss är på någon slags "mötesplats" och I.aM.mE's buss kommer för att hämta upp mig, men Louis sa att han skulle följa med i våran turnébuss.
Jag stänger resväskorna och drar ut dem ifrån mitt rum. Pappa hjälper mig att bära ner dem till hallen och jag drar på mig mina Converse. I tio minuter står jag och pappa och bara pratar, om allt och inget. Mamma har inte kommit ner än. Snart knackar det på dörren och jag skyndar mig att öppna.
Utanför står min snygga, gulliga, roliga, snälla, omtänksamma och roliga pojkvän med ett stort leende på läpparna. Ett lika stort leende sprids på mina läppar och jag slänger mig i hans famn.
"I've missed you so much" mumlar han i mitt hår.
"I've missed you too" viskar jag.
Medan jag hälsar på resten av mitt crew bär pappa och Louis in mina resväskor. När jag kramar Jaja ser hon lite bekymrad ut.
"Where's your mother?" frågar hon.
"She hasn't left her room since grandma died" berättar jag tyst och de drar in mig i en gruppkram.
"That's so sad, I'm so sorry Chachi" säger Brandon och jag rycker på axlarna.
"It's alright, I guess" svarar jag.
"Chachi, we need to leave now" meddelar Louis och jag ser på pappa som har tårar i ögonen.
"I guess this is it" mumlar jag och han andas ut.
"Don't say it like that" viskar han och kramar mig hårt.
Jag kramar honom hårt tillbaka och får tårar i ögonen. Drar in hans doft och minns känslan av att vara i hans armar. Känslan av trygghet.
"Take care of mum, okay? Tell her that I love her and that I'll miss her" viskar jag.
"Of course baby girl. I'll miss you kiddo"
"I'll miss you too daddy, I'll see you soon, right?" säger jag och skickar honom ett litet sorgset leende när vi släpper varandra.
"Have fun" ler han och jag nickar.
Jag går mot bussen och Louis lägger en arm om min midja. Louis går på bussen, men jag vänder mig om en sista gång. Kollar upp på fönstret till mamma och pappas sovrum. Persiennerna är nere, men jag ser mamma kolla ut igenom springorna. Jag vinkar lite åt henne innan jag går in i bussen och dörren stängs.
Snabbt springer jag till ett fönster och öppnar det. Jag vinkar åt pappa som vinkar tillbaka och vi kör iväg.
Bussturen till "mötesplatsen" är kort och så snart vi stannat kliver jag av bussen. Resten av 1D killarna står utanför deras buss och skiner upp när vi kliver ur.
"Chachi!" tjuter Harry och springer mot mig för att sedan lyfta upp mig och snurra runt mig tre varv.
"I've missed you too" skrattar jag och han släpper ner mig med ett leende.
Jag hälsar på de andra med kramar innan Louis lägger armarna om min midja bakifrån. Hans haka placeras på min axel och jag lägger nöjt mina händer på hans.
Efter ett snabbt 10 minuters möte går alla in till 1D's buss. Eftersom bussresan kommer ta nästan ett het dygn vet vi att alla kommer vilja sova, därför bär vi över allas täcken coh kuddar till deras buss. Jag lägger in mitt täcke och min kudda i soffan och lägger mig ner. För att de andra ska få plats gör jag mig så liten som möjligt. Louis sätter sig så att mitt huvud ligger i hans knä och börjar hålla på med mitt hår.
Efter en halvtimme bestämmer vi oss för att spela kort. Det är riktigt kul, faktiskt. Med Millies kassa försök att fuska och Jaja som aldrig verkar förstå hur man spelar. Tillslut ger alla upp och börjar göra sitt eget. Louis och jag börjar prata om allt och inget.
"So how are you feeling? After your grandma and everything?" frågar han lent och smeker min kind.
"How am I suppose to answer that? I mean, I miss her like crazy and I'm really sad that she's gone but you guys make me happy, I guess it's mixed feelings" säger jag och han nickar.
"I'm here if you want to talk, I'll always be, okay?" säger han och ler snett.
"I love you" viskar jag och han böjer sig ner för att placera en lätt kyss på mina läppar.
"I love you too angel"
----------------------------------------------
Kort kort KORT men ni får stå ut!
Älskar er ALLA!
Tack för alla kommentarer! Det betyder verkligen mycket för mig
23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...
24:e december Chachi's POV "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...
"Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg. "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom. "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...
"Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen. "Hi Chachi!" skriker N...
p>
Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...