Han ser förvånat i mina ögon, men säger inget, vilket får mig nervös. Eftersom jag inte kan rymma och springa härifrån så vänder jag mig om igen, så jag än en gång har ryggen emot honom. Varför sa jag så för? Han älskar mig inte. Visst, han kanske gillar mig och vill ha mig som flickvän, men han älskar mig inte. 

 "I'm sorry, I shouldn't have said anything" säger jag hest och sväljer ner klumpen i halsen.

 "Chachi..." börjar Louis och får mig att vända mig om igen. 

Generat ser jag in i hans ögon, som skiner av lycka. Ett leende sprids på hans läppar, vilket får mig förvirrad. Varför ler han? Jag sa nyss att jag älskar honom och han sa det inte tillbaka, så varför ler han?

 "I love you too" säger han och ler stort. 

 "Good because I was dying of embarrassement when you didn't say it back" babblar jag på och kysser honom hårt.

Han skrattar mitt i kyssen och vi avslutar den. Istället kramar jag honom hårt och trycker pannan mot hans hals. En gäsp rymmer ifrån min strupe och Louis fnissar när mig hals gör ett konstigt ljud. 

 "You should probably get some sleep" ler han och pussar min panna.

 "Yeah, probably" mumlar jag trött mot hans hals, fortfarande med armarna hårt om honom. 

 "So... Are you going to let me go or...?" frågar han flinandes efter en stunds tystnad.

 "No" svarar jag fort.

 "No, alright..." mumlar han. "Can I at least get changed?" ber han.

 "Fine, don't take long and promise to come back" säger jag och ser honom i ögonen.

 "Promise" ler han och kysser mig snabbt innan han hoppar ner ifrån sängbritsen och lämnar bussen. 

Resten av crewet är tillbaka på bussen, alla sitter i soffan och njuter av det sista av deras McDonalds mat. De förtjänar nog en förklaring och de förtjänar att veta att jag är okej, och levande. Med en trött suck hoppar jag ner ifrån britsen, vilket får alla att kolla åt mitt håll. Jag ger dem ett svagt leende.

 "Hi" mumlar jag och går emot dem.

 "Hi, how are you?" frågar Moon vänligt.

 "Alive. Just wanted you to know that I'm okay... I'm just a little stressed with everything, and I'm homesick, just a little. Don't worry" säger jag rörigt.

 "Aww, Chachi!" tjuter Jaja högt och sträcker ut armarna mot mig. "Give your mama a hug!" tjuter hon igen och jag skrattar åt henne, men går fram för att krama henne.

 "Night guys" ler jag och går tillbaka mot britsen.

 "Bye Chachi!" ropar alla i kör och jag börjar klättra upp på sovbritsen igen, vilket inte går så bra då jag är riktigt trött.

Jag flämtar till när jag håller på att ramla bakåt. Någon lägger sina händer på mina höfter för att fånga mig och puttar försiktigt upp mig till britsen.

 "Easy there" flinar Louis åt mig.

Jag lipar åt honom och vänder mig med ansiktet emot väggen och väntar på att Louis ska lägga sig. När han dragit igen draperiet kryper han ner bakom mig under täcker och lägger en arm om min midja. Nöjt lägger jag en hand över hans och den andra under kudden. 

 "Night love" viskar han i mitt öra.

 "Night" viskar jag tillbaka och somnar fort.

Jag vaknar att att värmen dödar mig. Louis varma kropp är pressad mot min och jag svettas under täcket. Jag drar fram min mobil och ser att klockan är kvart i åtta på morgonen. 

 "Louis, wake up" mumlar jag hest. Ingen respons. "Louis, get up!" säger jag högre och petar honom på kinden, men han reagerar inte. "Louis Tomlinson! Get your fat ass up or I'll die in here!" utbrister jag och skakar om honom.

Han spärrar upp ögonen av rädsla att ramla ner och håller i mig hårt. På något konstigt sätt ramlar vi ner och landar hårt på golvet, jag under honom. Jag stönar högt när hans tunga - no offence - kropp landar över min. Louis märker inte något förrän sekunden senare.

 "Oh my God! Chachi are you okay?!" utbrister han och flyger av mig.

 "Yeah, just squeezed to death, I'm fine" säger jag ironiskt och sätter mig upp.

 "What the hell are you two doing?" muttrar Brandon från sin sovbrits.

 "Nothing, go back to sleep old man!" skrattar jag.

 "Just shut up already!" ropar Millie irriterat och jag garvar åt dem.

Louis går ut ifrån bussen för att fixa sig medan jag börjar fixa mig här. På grund av svetten som samlats på min kropp så tar jag en dusch som varar i tio minuter. Då tvättar jag mitt hår, rakar mig och njuter av det varma vattnet som rinner nerför min kropp. 

När jag kliver ur duschkabinen nynnar jag på en låt jag inte kan komma ihåg namnet på och virar en handduk runt min kropp och den andra sätter jag upp på mitt huvud. Nynnandes borstar jag mina tänder och smörjer in mitt ansikte med ansiktskräm. Sedan sminkar jag mig enkelt med lite puder, mascara och ögonbrynspenna. 

Jag lämnar badrummet, fortfarande iklädd i två handdukar, och tar en snabb titt på vädret. Solen skiner och våren visar sig. Men hur många gånger jag än rotar igenom min resväska hittar jag ingenting att ha på mig - definition av ingenting; det finns ingenting jag vill ta på mig. 

 "Chachi? Woah, what have you done?!"

Jag kollar bak och ser Louis stå vid ingången. Han ser chockat på röran runt mig och jag sjunker ihop lite.

 "I don't know what to wear" säger jag och putar med underläppen.

 "Well I just wanted to tell you that we're eating lunch with my family after we've picked them up at the airport, which we're suppose to do in half an hour" säger han och jag spärrar upp ögonen.

 "Okay, thank you for the information, bye!" babblar jag och puttar ut honom ur bussen.

 "Woah, easy" säger han och jag stänger dörren.

 "Jaja!" skriker jag och jag hör en smäll och någon som svär högt.

 "What?!"

 "Help me pick my clothes! I'm going on a dinner with Louis' family and I don't know what to wear!" utropar jag och rycker bort hennes täcke och drar henne mot min resväska.

 "Chill girl! I'll help!" skriker hon och jag nickar.

Hon kollar igenom min resväska och skickar in  mig till badrummet med en blommig sommarklänning och vita underkläder. När jag bytt om blåser jag mitt hår och borstar det. Med ett par sandaler på fötterna och mina pilot glasögon på näsan lämnar jag bussen. 

 "Wow..." säger Louis när jag kliver ur bussen.

 "Is it okay?" frågar jag generat och han lägger armarna om min midja.

 "More than okay, it's perfect. You're perfect" säger han och kysser mig mjukt.

Hans händer åker ner till min rumpa och jag flinar mot hans läppar. Retsamt drar jag löst i hans hår och drar min tunga över hans läppar. Stönandes öppnar han sin mun mer och låter sin tunga utforska min mun. Tillslut drar jag ifrån med ett flin.

 "Let's go get your family from the airport, I bet they're waiting for us" ler jag och drar honom skuttandes ifrån parkeringen. 

 "You're such a child, ms. Gonzales" skrattar Louis.

 "I know, mr. Tomlinson" säger jag med mörk röst och han garvar åt mig.

Vi lånar en bil - eller minibuss - ifrån arenan och Louis kör oss mot flygplatsen. Han kör långsamt, riktigt långsamt, och är noga med trafikregler. Uttråkat sitter jag bredvid honom och ser på alla bilar som kör om oss på motorvägen. Alla blänger på Louis när de kör förbi. 

Med en suck börjar jag nynna på låten jag nynnade på tidigare, ni vet låten jag inte kan komma på vad den heter. Louis börjar sjunga med och jag stirrar på honom.

 "What's the song called?!" frågar jag honom entusiastisk

 "Little Wonders" säger han och jag hoppar till i sätet samtidigt som jag slår ihop mina händer.

 "Yes! That's it!!" tjuter jag och Louis flinar.

 "Calm down buddy" säger han och vi parkerar utanför ingången på flygplatsen.

Eftersom det är hur mycket folk som helst inne på flygplatsen messar han sin mamma att de ska komma ut istället. Under tiden söker jag upp låten på Spotify och lägger till den på min spellista. 

 "There they are!" tjuter Louis och lämnar bilen. 

Jag kollar ut genom rutan och ser honom springa fram till en man och en kvinna, som jag antar är hans föräldrar. Efter dem kommer fyra tjejer i olika åldrar, två av dem så lika att jag tror att jag hallucinerar. När de har kramats färdigt kliver jag ur bilen och går emot dem. Louis ler mot mig, joggar emot mig och puttar mig löst fram emot hans familj.

 "Mum, this is Chachi, my girlfriend. Chachi this is my mother Johannah and my stepdad Mark" presenterar Louis och Johannah ger mig en kram, likaså Mark. 

 "Hi" ler jag och medan hans föräldrar bär in alla väskor i bilen drar Louis med mig till sina syskon.

 "You must be Chachi, I'm Lottie" ler den äldsta tjejen och jag ler mot henne.

 "That's me" ler jag.

Vi kramas fort innan hon hjälper sina föräldrar. Fizzy hälsar på mig på samma sätt och följer efter sin storasyster. Sedan tvillingarna... som måste vara de sötaste nio åringarna på jorden. De gömmer sig bakom varandra och jag ler medan jag sätter mig på huk.

 "Hi girls, I'm Chachi, and what's your names?" ler jag och de kollar nyfiket men blygt på mig.

 "You're never shy! What's the matter with you girls?!" tjuter Louis och sätter sig på huk bakom dem med armarna om deras axlar. "Chachi this is Phoebe and this is Daisy" säger han och jag nickar.

Plötsligt går Daisy fram till mig och sträcker sina armar mot mig. Med ett skratt kramar jag henne och sträcker ut en arm mot Phoebe, i en gest att hon också ska komma. Då skuttar hon mot mig och kramar mig också. Louis ler stolt åt oss och sedan går vi till bilen. Jag och Louis sitter fram, Louis kör, och de andra sätter sig bakom oss. Det är två rader med tre säten på varje rad. På raden bakom mig och Louis sitter Johannah, Mark och Lottie. Johannah och jag börjar en konversation om allt och ingenting och jag har en känsla av att lunchen kommer vara riktigt rolig. 

--------------------------------------------------------------

En snabb update på en vacker tisdag som denna! 

Pretend it's cool...

Men jag är i alla fall i båten nu och vi är just nu i en hamn som har ASBRA INTERNET (för att vara på sjön) så jag tänkte; varför inte skriva lite? 

Hoppas ni inte dör av längtan efter kapitlena :/ 

Kanske lite kort men det är sol ute och jag vill gärna njuta lite! But here u goooooo

 

Sanya

17 juli 2013 18:17

Hej! jag har precis startat min hälsoblogg och det skulle betyda mycket ifall du tittade in en sväng och kanske lämnade en kommentar! kram!

http://sanyasofie.blogg.se

 

JoJo

17 juli 2013 19:19

Åh, det är så svårt att kommentera när det inte finns nåt att skriva, man skriver ju liksom samma saker hela tiden...:/ Men du skriver iallafall sjukt bra och jag kommenterar mer än gärna! Och jag blir alltid så glad av det du skriver under kapitlena, det är liksom så random och ja!;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...