Redan klockan fyra är vi tillbaka i bussen. Jag och Louis bestämde oss för att äta middag på en restaurang i närheten, eftersom vi inte har så mycket tid innan vi ska åka. Direkt när vi är framme vid bussarna säger vi hejdå och jag kliver på I.aM.mE's buss och märker snabbt att jag är ensam. 

Jag drar på mig en blå klänning med spets krage och ett bälte runt midjan och ett par svarta, originella Jeffrey Campbells. Efter det lockar jag ändarna på mitt hår och låter resten vara platt. Till sist sminkar jag mig normalt och drar på mig ett armband och en ring.

När jag är helt klar går jag över till killarnas buss. Louis kommer ut precis när jag ska knacka på dörren. Han ler mot mig och kramar mig hårt.

 "You look beautiful" mumlar han mot mitt hår och pussar min kind. 

 "Thank you handsome" ler jag och ger honom en lätt kyss på läpparna.

 "How's the tattoo going?" flinar han och kollar ner på plåstret som fortarande täcker tatueringen.

 "Good" ler jag och vi börjar gå hand i hand mot restaurangen som ligger bara några hundra meter bort.

Middagen är jätte trevlig och vi har riktigt kul. Louis berättar om hans familj. Hans föräldrar är skilda och han bor med sin mamma Johannah och lotsaspappa  Mark. Han har fyra yngre systrar, Charlotte (Lottie) som är 15 år, Felicite (Fizzy) som är 13 och tvillingarna Phoebe och Daisy som är 9. 

Vi är tillbaka vid bussarna prick halv sju, då alla skulle vara tillbaka. Jag och Louis säger hejdå och går in i våra egna bussar. I min och crewets buss väntar redan resten av gänget.

 "Details please!" tjuter Jaja och rusar emot mig.

 "Can I at least change first?" fnissar jag och hon nickar. 

 "I'll be waiting" flinar hon och jag rynkar ögonbrynen.

 "Creepy" mumlar jag och går till badrummet med myskläder i mina händer.

Jag låser dörren till badrummet och drar av mig skorna och klänningen. Efter att ha tagit bort sminket drar jag på mig mina gråa Hollister mjukisshorts och en mysig stickad tröja. Slappt sätter jag upp håret i en bulle bak på huvudet, bara för att få bort det ifrån ansiktet.

Väl ute ur badrummet lägger jag mina saker i min väska och rotar fram ett par tjockstrumpor. Sedan skuttar jag mot soffan där alla sitter och hoppar ner på en hörnplats bredvid Jaja.

 "What happened to your arm, by the way?" frågar Pacman och bussen börjar åka.

 "Oh, I got a tattoo" flinar jag och alla spärrar upp ögonen.

 "Whaaat?!" skriker alla och jag skrattar.

 "Chill, it's nothing" fnissar jag.

 "Show us!" utbrister Millie uppspelt.

Det kan väl inte skada om jag tar av plåstret nu eller imorgon, eller hur? Försiktigt drar jag bort plåstret och visar tatueringen för resten av crewet.

Den enda i crewet som har en tatuering - förutom jag - är Brandon. Han har en ros på axeln. 

När alla lugnat ner sig över min tatuering berättar jag om dejten. Alla lyssnar noga med ögonen uppspärrade och ser riktigt intresserade ut. Jag måste bita mig i tungan för att inte börja skratta åt hur töntiga alla är och hur killarna beter sig som tjejer.

När jag berättat klart går jag iväg för att ringa mamma och berätta om tatueringen. Visst, hon vet att jag alltid velat tatuera mig, men hon vet inte att jag har gjort det än. Hon svarar på fjärde signalen.

 "Hi honey! How are you?" svarar hon och jag hör att hon ler.

 "Hi mum! I'm great, how are you?" 

 "Really good! So what did you have on your mind?" frågar hon.

 "I just needed to tell you something" säger jag med ett leende.

 "Are you pregnant?!" skriker hon och jag börjar asgarva.

 "What?! Mum no!" tjuter jag och börjar skratta.

 "Oh thank Jesus you're not. So what is it?" frågar hon och jag fnissar.

 "I got a tattoo today" säger jag och hon flämtar till.

 "What?! And you didn't tell your mama?!" utbrister hon halvt på skoj och jag skrattar lite.

 "Well I told you now" ler jag.

 "So how does it look?" frågar hon.

 "It's a g klef on my wrist" säger jag.

 "Like you always wanted" ler hon och jag ler svagt.

 "Yep"

 "Well, I'm not mad if that's what you thought I would be. I'm proud of you and I'm glad it wasn't a tattoo that covered your whole arm or something" säger hon och jag skrattar.

 "I would never do that!"

 "Good to know! But I gotta go now, talk to you later" 

 "Bye"

Jag tar en cola burk ur kylen och sätter mig vid bordet. Trött kollar jag ut genom fönstret och ser mörkret falla över vackra Paris. Kändisskapet, fansen, stressen, allt börjar ta på min energi nu. Det har jag känt länge nu, några veckor kanske. Men jag har inte sagt det till någon, vill inte oroa dem.

Helt ärligt, så är jag inte den bästa på att hantera stress. Min kropp säger ifrån helt enkelt. Jag har haft huvudvärk ganska ofta och mina muskler är ömma. En veckas ledighet skulle inte skada.

Och jag saknar USA. Mitt hem. Mitt rum, min säng. Min familj. Släkten. Känslan av att vara hemma. Tryggheten man får av hemmet, jag saknar den. Visst, jag är trygg här, jag trivs, men jag saknar mitt hem. "Borta bra, men hemma bäst", eller hur? 

Uttråkat snurrar jag på cola burken framför mig. Låter fingertopparna dansa runt den, trycka löst så den snurrar. Den ger ifrån sig ett klirrande ljud när den snurrar runt på bordsskivan. Mina ögon är fokuserade på burken. Följer öppningen med blicken som den snurrar, snurrar, snurrar. 

 "Chachi, what are you doing?" 

Jag vaknar ur min trans och ser förvånat upp på Brandon. Han ser på mig med en konstig, men samtidigt orolig blick. Istället för att svara vänder jag blicken tillbaka till burken och drar tummarna över burkens fuktiga yta. Mina händer ligger runt burken, de börjar bli kalla. 

 "What's going on?" frågar Brandon mjukt och sätter sig framför mig med armarna liggandes på bordet framför honom.

 "Nothing" mumlar jag och dricker lite av den kalla vätskan.

Kolsyran bränner lite i halsen när vätskan rinner ner. Kyler ner hela min kropp. 

 "It sure doesn't seem like nothing" mumlar han vänligt och lägger sin hand över mina som än en gång kramar burken. 

Försiktigt möter jag hans blick. Hans blick är varm, vänlig, trygg. Han känns så säker hela tiden. Som att han alltid vet vad han gör, vad han ska göra och hur. Han är min motsatt. 

 "I don't know" viskar jag hest och sväljer hårt för att försöka få ner klumpen i halsen. 

Generat vänder jag bort blicken och kollar ut genom fönstret igen. Vi åker på en landsväg, solen går ner över åkrarna och gör himlen alldeles rosa och lila. Mitt ute på åkern står en ek, en gammal, stor ek. Den ser svart ut i solens motljus. Grenarna får eken att se ut som att den är med i en skräckfilm. 

 "Homesick?" gissar Brandon och jag flinar glädjelöst. 

 "I guess" mumlar jag och rycker löst på axlarna.

 "It's okay, Chachi, everyone gets homesick sometime. And you're still young, it's totaly okay" säger han varmt.

 "I'm going to bed" säger jag hest, reser mig upp och går fram till min sovbrits. 

Jag hoppar upp och drar genast igen draperiet. Så fort jag fått täcket över min kropp känner jag gråten komma krypandes. Förgäves försöker jag trycka den tillbaka, men den är för stark. 

Små, varma, salta tårar rinner ifrån mina ögon nerför kinderna. Jag försöker att inte låta, men det är svårt. 

 "Chachi, we're stopping at McDonalds, do you want anything?" hör jag Jaja fråga snällt på andra sidan draperiet.

 "No thanks" säger jag i ett försök att ha en stadig röst, men istället blir min röst skör och tunn. 

Alla lämnar bussen, men jag ligger kvar. Vi har åkt i drygt två timmar, klockan är ungefär nio på kvällen. Tårarna har inte slutat rinna, de är bara inte lika många. För första gången på två timmar snyftar jag ordentligt och torkar tårarna på mina kinder. Mina ögon är svullna, näsan rinner och jag är så täppt att jag måste andas med munnen.

 "Chachi, are you in here?"

Jag håller andan av Louis' röst. I hopp om att han ska gå, men jag känner Louis. Han är smart. Med ögonen hårt stängda, tänderna i tungan för att inte börja gråta igen och andan i halsen väntar jag på vad han ska göra. Draperiet öppnas, men jag ignorerar honom, kanske tror han att jag sover?

Louis klättrar upp till mig och drar av sig skorna. Jag hör hur de faller mot golvet och han drar för draperiet. Det är smalt här, så min rygg är pressad mot hans mage.

 "I know you're awake love" mumlar han och lägger en arm om min midja.

Jag släpper ut ett skakigt andetag och biter mig i läppen. Louis tar min hand och drar sin tumme över min handrygg i en vänlig gest. 

 "What's wrong love?" frågar han mjukt och pussar min axel. 

 "Homesick and stress" viskar jag. 

 "It'll get better, sweetie, I promise. You'll talk to your family all the time, but just know that you have a family with you all the time. We're your second family Chachi and we'll always be here for you" mumlar han i mitt hår.

Gråten kommer krypandes igen och jag vänder mig om så jag ligger vänd mot Louis. Snabbt, så han inte ska se mitt ansitke, trycker jag ansiktet mot hans bröst. Han lutar sig på sin armbåge och lägger ena armen om mig medan han leker med mitt hår med den andra. 

 "Shh, it's okay love" viskar han när jag börjar gråta. "You have to tell us when you're too stressed. Because if you wait too long, it's already too late. Tell us if you need a break, it's okay" säger han och stryker ena handen över min rygg.

 "Louis I..." börjar jag, men ångrar mig. "Never mind" snyftar jag.

 "What, Chachi?" frågar han och försöker få mig att se på honom.

 "It's nothing" mumlar jag och torkar mig under ögonen.

 "Look at me hun" ber han och jag skakar på huvudet, fortfarande med ansiktet tryckt mot honom.

 "No, I look like a wreck" snörvlar jag och Louis suckar.

 "No, I'm sure you don't. And even if you did, I don't care" säger han.

Jag ser långsamt upp på honom och stirrar in i hans ögon. Med ett ledsamt leende torkar han en ny tår som rinner nerför min kind och pussar min panna.

 "What did you want to tell me?" frågar han sedan och strycker undan min lugg som faller ner i mitt ansikte.

 "Louis I think I..." börjar jag och drar in ett djupt andetag med blicken bakom Louis. "I love you" avslutar jag och möter hans blick igen. 

------------------------------------------------------------------------------------------

Vad ska han svaraaaa?! 

ALLA MÅSTE MÅSTE MÅSTE läsa inlägget under detta!!! Viktig info inför de kommande två veckorna (typ...) 

Löv ju gaijs

 

JoJo

11 juli 2013 00:00

Tänk om han typ svarar "Hell no, i hate you bitch!" Nä usch, hemska tankar, hemska tankar... Men kan det typ inte hända nåt med tatueringen, för att hon tog av den för tidigt? LöfJa2♥

 

Jjustanothernovel

11 juli 2013 18:33

Åhh skit bra del!! Undra vad han svarar!:D

http://Jjustanothernovel.blogg.se

 

matilda

14 juli 2013 23:46

Wilma, låtsas* hahaha söt du är :*

 

Emma

15 juli 2013 19:54

Nu har även jag länkat dig, ursäkta att det tog så lång tid! Jag hittade din blogg häromdagen och håller på att läsa igenom Strong Love nu. Du är riktigt duktig på att skriva och tack så mycket för att du länkat mig! :)

http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se/fragor/#

 

Emma

16 juli 2013 13:40

Märkte nu även att jag använde din sida som URL till min kommentar... Förlåt! Haha åh herregud... men tack i alla fall! :)

http://likealovestory.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...