"Are you sure about this?" frågar Louis när vi går hand i hand på en shopping-gata i Paris.

 "Yes I'm sure" ler jag och kollar på honom under mina pilotglasögon.

 "I mean, it's permanent, you can't change your mind afterwards" säger han och jag suckar.

 "I'm 100% sure. I've always wanted this, I've saved money for it and now, with my parents approval, I'm ready" säger jag och han nickar.

 "Okay then"

Vi har en dag ledig i Paris innan nästa konsert i Metz, Frankrike. Louis' - och resten i 1D's - familj kommer imorgon och jag är riktigt nervös. Louis har bjudit oss på lunch när vi kommer till Metz. Vi kommer åka ikväll klockan sju och kommer fram ungefär elva, halv tolv ikväll. 

Louis och jag gick upp vid halv nio imorse och lämnade bussarna vid nio för att kunna utforska Paris. Klockan har slagit ett och jag har tagit beslutet att tatuera mig. Ingen stor dock, en g klav på handleden för att visa min kärlek för musik och dans. Mina föräldrar tyckte jag var för ung första gången jag frågade, så jag bestämmde mig för att vänta kanske tre år och spara pengar. Och nu äntligen ska det ske!

Trots att det bara är april (okej, slutet av april, ändras till maj om två dagar) så är det riktigt varmt. Solen skiner och bränner på huden. Svala vindpustar kommer då och då och kyler ner kroppen. Mitt hår är plattat och hänger fritt på min rygg. Min hand ihopflätad med Louis'. 

Det är några fans som följer efter oss, men vi har två livvakter med oss som ser till att fansen håller avstånd. Trots att jag flera gånger sagt till Louis att det är okej om han går och pratar med dem och så, så säger han nej. Han svarar att han vill spendera dagen med mig. 

Vi hittar en tatueringsstudio som en gammal klasskompis till mig rekomenderade. Glatt går jag in och ställer mig vid disken. Louis ställer sig bredvid mig med armen om min midja medan vi väntar på att någon ska komma till oss. En ung tjej - 20-25 kanske - kommer fram till oss. Hon har rött hår, uppsatt, och har tatueringar över armarna och benen. Hon har en läppiercing och en piercing i ögonbrynet. 

 "Hello, welcome! Do you want a tattoo?" ler hon och jag nickar med ett leende.

 "Yeah, I do!" ler jag och hon nickar.

 "What do you have in mind?" frågar hon snällt.

 "A small musik note on my wrist" säger jag och hon nickar.

 "Of course, do you have a picture or do you want to see some we have?"

 "I can look at the ones you've got" ler jag och hon dyker ner under disken.

Hon plockar upp ett häfte och bläddrar upp en sida med massa noter. Snabbt ser jag en som jag tänkt mig, en g klav not. 

 "That one's good" säger jag och pekar på den.

 "Good choice, plus, it's a simple one so if you just sit over there for a couple of minutes, I'll go prepare myself" ler hon och jag nickar.

Jag och Louis sätter oss i soffan vid ingången och jag börjar leka med hans fingrar. Än känner jag ingen nervositet. Ingen tvekan. Allt känns rätt, som att jag gör ett bra och rätt val. 

 "Does it hurt  much?" frågar jag och rynkar näsan åt honom.

 "Well, I would lie if I said no" säger han och jag nickar sakta.

 "It doesn't seem to hurt when you see it on television and stuff" mumlar jag och han skrattar lågt.

 "It hurts pretty bad, to be honest" ler han och jag sväljer hårt när jag känner nervositeten komma krypandes. "Hey, I'll be there and hold your hand" flinar han retsamt och jag slår honom löst på axeln.

 "You're such a jerk!" skrattar jag. 

 "I love your laugh" säger han klyschigt och jag fnissar generat.

 "Stop" mumlar jag.

 "I love when you're embarrassed" fortsätter han och jag gömmer mitt ansikte mot hans bröst när jag känner hur mitt ansikte blir knallrött. "I love when you hide your face in my shirt" skrattar han och jag slår honom innan jag vänder mig lite så jag lutar ryggen emot hans mage.

 "I hate you" muttrar jag.

 "I hate you too darling" skrattar han och jag skrattar med honom.

 "So, are you ready?" ler tjejen som nu kommit tillbaka.

 "Yes" ler jag och reser mig upp.

 "I'm Jen, by the way" säger hon.

 "I'm Chachi" säger jag och följer efter henne bakom ett skynke.

Jag sätter mig på stolen - fast man kan egentligen inte kalla det stol, mer sits... som en tandläkarstol - och hon frågar vilken hand jag vill tatuera. Jag svarar vänster och hon tar upp min hand.

Louis sätter sig på en pall på andra sidan om mig och kollar på Jen när hon tar på sig handskar och rengör min handled. Hon lägger ett tunt papper med noten ritad på mot handleden så att färgen kletar av sig på min handled, så hon ska veta hur hon ska tatuera.

 "Okay, now I'm freaking out" andas jag ut när Jen tar fram tatueringsmaskinen - eller vad man nu kallar det. 

 "Since it's a small tattoo, it'll go really quick. Talk to your boyfriend and don't look at what I'm doing, then you'll be fine" ler Jen och nickar mot Louis.

 "Alright" mumlar jag och Louis tar min hand med ett leende.

 "So are you scared over meeting my parents tomorrow?" frågar han och smeker sin tumme över min handrygg.

Jen startar tatueringsgrejen och jag kramar Louis' hand hårdare.

 "Yes" svarar jag snabbt och han skrattar.

 "They'll love you, I swear" säger han och jag känner hur det sticker till i armen.

 "Aouch!" tjuter jag och Louis ler lugnande mot mig.

 "Hey, I want to take you out for dinner tonight, pretty early thought since we have to leave at seven. You up for it?" frågar han för att få mig på andra tankar.

 "Yeah, sure" svarar jag med svag röst.

Det gör riktigt, riktigt ont när nålen tränger igenom min hud. Men så fort jag kollar in i Louis ögon försvinner en del av smärtan. 

 "Was it hard to say goodbye to your parents last night?" frågar han och jag nickar.

 "Yeah, but I know I'll see them soon again" ler jag och han nickar tillbaka.

 "What are the others doing today?" frågar han och jag tjuter till igen när det gör lite ondare.

 "Uhm, I don't know. Jaja and Millie are going shopping, I think. The others, well, I don't know, they're probably just fool around" säger jag och han skrattar.

 "Yeah, probably" ler han och jag ler tillbaka.

Efter ungefär tjugo minuter är tatueringen klar och skuggad. För första gången kollar jag ner på den och blir chockad. Det vart så bra!! 

 "Oh my God, it looks so good!" tjuter jag och Jen skrattar.

 "I'm glad you like it" ler hon.

 "Thank you, so much" ler jag och kramar henne löst.

 "Thank you"

Vi går ut till disken igen och jag betalar. Efter det får jag ett typ plåster över tatueringen så att det inte blir infekterat. Jag får ta av den imorgon, vilket jag verkligen ser fram emot.

 "Thank you Jen, bye!" ropar jag när vi är på väg ut.

 "Bye!" ropar hon tillbaka.

Utanför står några fans och Louis stannar för att skriva lite autografer, efter att jag övertalat honom så klart. Några fans kommer fram till mig också och ber om autograf, vilket jag såklart ger dem. 

 "Okay girls, we're going now, bye and thank you" säger Louis och fansen vinkar.

 "Bye!" ropar alla fans tillsammans vilket får oss båda att le.

 "Does it hurt?" frågar Louis med ett flin.

 "Nah, not anymore" ler jag och skuttar lite bredvid honom. "Let's go get some ice cream" säger jag och drar med honom till en liten kiosk.

Vi köper varsin glass som vi sedan går runt och äter i en park. Efter en halvtimme tar vi en taxi till Eiffeltornet som jag har längat efter att få se, en händelse jag väntat på i hela mitt liv. Medan jag sitter och skuttar i sätet sitter Louis lugn och skrattar åt mig. 

 "Have you been here before?" frågar jag honom.

 "Yeah, twice" ler han och jag putar med underläppen.

 "Just because you live in UK and I in the US" muttrar jag och kommer genast på en sak.

Vi bor i olika länder. På varsin sida av Atlanten. På varsin sida av världshavet. Turnén pågår inte föralltid, även om jag önskar det. Vi kommer skiljas åt, vi kommer inte träffas på så länge. Bara tanken får mig ledsen. 

 "What are you thinking about?" frågar Louis bekymrat och kramar om min hand.

 "Nothing, I just miss my parents" ljuger jag och han nickar sakta, trots att jag ser att han inte går på det.

 "You'll see them soon" tröstar han och jag nickar samtidigt som jag biter mig i läppen.

 "Yeah..." mumlar jag och fortsätter tänka på hur våra liv kommer förändras efter turnén med blicken ut genom fönstret där den vackra staden Paris passerar förbi.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sådär ja...

Nu har jag en fråga...

Vad hände med kommentarerna? 

Jag menar, jag vet, det är sommarlov, men om ni har tid att gå in att läsa kapitlet tror jag ni har tid att slänga in en kommentar... Jag tvingar ingen att kommentera, men tycker personligen det är roligare att skriva om personer kommenterar. 

Jag menar, åtminstone 10 personer borde väl kunna kommentera om runt 40 stycken besöker bloggen varje dag? 

Aja, skitsamma, hoppas ni gillar kapitlet i alla fall! :)

Kram på er

 

Hanna

7 juli 2013 22:08

Du är så bra! Jätte bra kapitel!:)

 

Stina

7 juli 2013 22:55

Jag är jättedålig på att kommentera, men det är bara för att.. jag är dålig helt enkelt xD
Skitbra del och skitbra novell! (Är dock ganska säker på att mars kommer före april xD) Men bra jobbat mitt vän, längtar till nästa del! :) x

http://onedirectionnooveller.blogg.se

 

Anonym

7 juli 2013 23:17

Jättebra kapitel längtar redan till nästaa:D
Skulle vilja kommentera varje gång men säkerhetskoden kronglar för mig från mobilen, så ibland blir det att man ger upp:/sorry
Men super kapitel! !

 

JoJo

7 juli 2013 23:25

Lite annorlunda kapitel, and i love it! Hur kan du skriva så jefla bra kvinna? :O Och jag älskar det där hjärtat längst ner och så gillar man och det är så gulligt!♥

 

Anonym

8 juli 2013 00:28

Förlåt :( ska verkligen försöka kommentera mer!!:)
Diggar kapitlet!!! Btw har dom andra meddlemmarna (dom i dansgruppen) tatueringar?;)

 

Anonym

9 juli 2013 00:58

Älskar din novell!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...