onedirectiontolove

Direktlänk till inlägg 29 maj 2013

9#BackToLondon

Av Wilma - 29 maj 2013 21:00

Veckorna rullar på. Louis och jag messar varje dag. Resten av killarna messar också, men inte lika mycket. Jag och Louis har också videochattat på Skype och ringt varandra via telefon och vi har kommit varandra ganska nära. Och nu är det snart dags, planet ifrån Houston åker 2 på natten/morgonen imorgon. Nu är klockan fyra och jag bestämmer mig för att sova, för att vara pigg imorgon.

Innan jag lägger mig kollar jag igenom mina två stora resväskor för att se så jag har med allt, när det är klargjort stänger jag dem och ställer dem vid dörren. Sedan lägger jag mig på sängen och somnar på den mjuka madrassen.

 

Mamma och pappa väcker mig vid halv tolv, de ska skjutsa mig och de andra till flygplatsen. Mamma säger att hon fixat frukost till mig i köket och pappa lyfter ut mina resväskor till minibussen. På köksön står en tallrik med pannkakor, grädde och socker. Framför tallriken står ett glas med apelsinjuice. Efter att ha tackat mamma sätter jag mig och äter. Mobilen plingar och Millies namn fyller upp skärmen.

When r u picking me up?x

 

We're leaving my house at 12:30x


Jag lägger ner mobilen efter att ha svarat honom och fortsätter äta. Tanken av att bo med killarna i nio månader är faktiskt lite skrämmande. Fast de berättade att I.aM.mE kommer få en egen turnébuss (!) så det blir nog bra. Plus att jag tror jag kommer bli mer bekväm efter ett tag. 

När jag ätit klart går jag upp till mitt rum och drar på mig kläderna jag lagt på en stol - ett par svarta, lite genomskinliga strumpbyxor, ett svart linne som går ner över rumpan och en oversize, marinblå tjocktröja som också går ner över rumpan och linnet. Jag sov i en av pappas tröjor, så jag slänger den i tvätten. 

Jag borstar mitt hår och sätter upp det i en lös bulle mitt på huvudet. På fötterna sätter jag ett par marinblåa, slitna Converse. 

 "Chachi, are you ready yet?!" ropar mamma nerifrån.

 "Yeah, coming!" ropar jag och greppar tag om min kudde innan jag springer ner.

Örngottet på min kudde är aprikos färgat som är täckt med små blommor. Det örngottet har jag haft sedan jag var typ fyra och jag älskar det, det får mig att känna mig hemma. Varje gång jag skulle sova hos en kompis - även om det bara var för en natt - så tog jag med min kudde. Så tanken att åka på turné i nio månader utan min kudde fanns inte. 

Jag klämmer kudden mot min mage med båda armarna och min svarta Adidas träningsväska hängandes på axeln. Mamma står utanför dörren och ler mot mig när jag går ut. Pappa sitter redan i minibussen som är startad och utkörd på gatan. 

Jag sätter mig i bilen vid fönstret och messar Pacman, som vi ska hämta först, att vi har åkt. 

Snart har vi hämtat upp alla och vi sitter och halvsover i bilen. Vi är framme vid flygplatsen en kvart senare. Alla tar sina resväskor och går emot incheckningen. Mamma och pappa följer oss till säkerhetskontrollen. Resten av gruppen går lite framför oss, en jag väljer att gå bak med mina föräldrar. 

 "This is it" säger pappa och stoppar händerna i jeansfickorna.

 "I'll miss you guys, so much" säger jag och kramar dem i en mysig gruppkram. 

Jag tror att alla tre gråter. Så fort jag gått igenom den där säkerhetskontrollen kommer jag få vänta jag vet inte hur länge på att få träffa dem. Det får mig lite rädd. Mina föräldrar har alltid varit min trygghet, och att vara utan dem för så lång tid är inte så kul, men jag vet att det här är min dröm, och jag vet att jag kommer ha mitt crew med mig, hela tiden. 

 "I have to go now" snyftar jag efter en titt på klockan och torkar mig under ögonen.

 "Have fun honey, and try to call and text us as much as you can" säger mamma och ger mig ett litet leende.

 "I will, bye, love you" säger jag och går emot mitt crew som redan gått igenom säkerhetskontrollen.

Jag går igenom och vänder mig om för att se mina föräldrar stå där och vinka mot mig, med tårar i ögonen. Efter att ha skickat dem ett leende och en vinkning följer jag med mitt crew till gaten. Vi får gå ombord direkt, som tur är.

Som när vi flög till London första gången sitter jag med Jaja vid fönstret. Skivbolaget gav oss första klass biljetter, vilket är väldigt positivt då jag är så trött och sätena i andraklass är små och obekväma medan förstaklass sätena är lika bekväma som min säng. 

Direkt när jag sätter mig ner somnar jag, tror jag i alla fall. För när jag vaknar är vi i luften och en flygvärdinna säger att vi flygit i ungefär tre timmar, så vi har fortfarande 6 timmar kvar. Efter en trött suck beställer jag en ost- och skinksmörgås med varm choklad. Medan jag väntar plockar jag upp mobilen och mina vita Beat hörlurar. När jag får min macka och papperskoppen med varm choklad ler jag åt flygvärdinnan och ställer det på den nerfällbara "brickan/bordet" som man viker ner ifrån sätet framför. 

Jag slår på min Spotify lista på mobilen och sätter hörlurarna på huvudet. Sedan börjar jag äta. Jaja ligger och sover bredvid mig. Hon snarkar tyst, vilket är sjukt gulligt. 

 

Flygresan går segt, men när det är typ en timme kvar till landning vaknar Jaja och vi försöker fördriva tiden som är kvar. Vi glömmer bort tiden och snart åker vi ner för landning. Jaja fnissar åt ett skämt jag drog innan piloten avbröt oss i högtalarna. Samtidigt sätter vi på oss bältena och fnissar tyst medan vi börjar sjunka. 

När vi åker igenom molnen skakar planet lite, vilket får mig ganska nervös. Att flyga är inte direkt en favorithobby, men väl i luften är det helt okej. Luftgroparna är värst. Men jag antar att jag måste komma över det nu när vi ska turnéra i hela Europa, plus USA. 

 "Hey girls, why so giggly?" frågar Millie som sitter bakom oss med Brandon.

 "Nothing that you would understand" säger jag och Brandon skrattar.

 "Oh, burn!" tjuter han och jag skrattar när hans röst spricker. 

 "We're weird, aren't we?" fnissar jag.

Vi landar mjukt och planet bromsar kraftigt. När vi kör mot "parkeringen" för flygplanet applåderar vi, lite töntigt, men ändå ganska gulligt. 

När vi klivit av planet går vi för att leta reda på våra väskor. Det tar ganska lång tid, men det är helt okej. Klockan är fem på eftermiddagen här, så jetlagen slår till ganska rejält. I Houston är klockan elva på morgonen/dagen. Mamma och pappa är säkert på jobbet nu.

 "Chachi, your bag is over there" meddelar Pacman och pekar mot min resväska som kommer åkandes på bandet.

 "Yaay" tjuter jag och går emot den.

När jag lyft av den ser jag min andra komma också, så jag tar den och rullar dem båda mot de andra. Efter en kvart har de också fått sina och vi går mot utgången.

 "Wait, where are we going now?" frågar Moon och Jaja kollar på mobilen.

 "You remember Rick, right?" frågar hon och alla nickar. Föraren som körde oss till hotellet när vi kom till London första gången. "He's picking us up. We're sleeping at a hotel tonight and then we'll go to all the tour buses" berättar hon.

 "We don't have to learn a specific choreography, right? We'll just do what we feel for" frågar jag och alla nickar.

Vi ser Rick stå - precis som förra gången - i kostym och en lapp med texten I.aM.mE Han ler mot oss och vi ler tillbaka. Han hälsar och vi går tillsammans ut till en minibuss. Vi lastar in våra väskor och sätter oss.

 "How was your trip? Did everything go alright?" frågar Rick och alla nickar.

 "It was perfect" ler Pacman.

Jag tar upp mobilen och ringer mamma. Mitt löfte om att ringa när vi landat kom just in i min hjärna, och det är bäst att göra som mamma säger. 

 "Hi Chachi! How's it going? Did the trip go alright? Are you hurt? Why aren't you answering? Answer me Chachi, are you alright? I'm wo-" babblar hon på och jag avbryter henne.

 "Mum, I didn't answer because you weren't exactly giving me the chance" fnissar jag och resten av mitt crew skrattar.

 "Oh, I'm sorry honey... You may now answer my questions" säger hon.

 "It's going alright. Yes. No. You already know why. Yes I'm alright" svarar jag och hon skrattar.

 "Oh I'm glad. So what are yo-" börjar hon fråga, men blir avbruten. "I'm sorry hun, I have to go. Have fun now! And be careful!" säger hon och lägger på.

 "That woman is crazy, I swear to God" säger jag och alla skrattar, till och med Rick.

Vi anländer till hotellet och får rumskort. Det är tre rum totalt, så vi får sova två och två igen. Jag och Jaja sover såklart tillsammans, Moon med Pacman och Millie med Brandon. Vi går ner till middagsbuffén och äter middag innan vi går upp och lägger oss. 

 

Nästa morgon vaknar jag av ett sms. Trött plockar jag upp mobilen och låser upp den. Jaja stönar när ljuset från min mobil träffar hennes ansikte. Snabbt går jag in på inställningar och sänker ljusstyrkan innan jag läser smset från Louis.

HEY MATE! You're in London again!! YAY, we're officially in the same country again!xx

 

Jag ler, även om jag är så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Snabbt kollar jag klockan och ser att den redan är halv tio. Jetlag... 

Hey crewie! Am I? I thought I were in Africa.... awkward...xx


Jag lägger ner mobilen och sätter mig upp. När ska vi åka till bussarna? När måste vi vara klara? Trött tar jag upp mobilen igen och skriver ännu ett sms till honom.

When are we leaving the hotel again?

 

Jag ställer mig upp och drar på mig dagens outfit, vilket får bli ett par leopardfärgade tights, en vit oversize t-shirt med den rosa texten SWAG över bröstet och ett par vita sneakers. Mitt hår får ligga naturligt lockigt över mina axlar och ansitket förblir lätt, naturligt sminkat. 

När jag återvänder till mobilen ser jag två nya sms, båda ifrån Louis. Ena fick jag precis när jag skickade mitt andra sms, det andra kom lite senare.

Oh, yeah, maybe I got it wrong... SORRYx

 

I think Rick is picking you up at eleven... THINK


Jag fnissar och väcker Jaja som trött kliver upp, duschar, drar på sig kläder, lägger sig på sängen och somnar om igen. Ett skratt slinker ur min strupe samtidigt som jag går ut i korridoren för att knacka på killarnas dörrar. När jag väckt dem, berättat när Rick hämtar oss och bett dem komma över till mig och Jaja när de är klara så går jag tillbaka till mitt hotellrum. Jag väcker Jaja igen och hon fixar sitt hår och sminkar sig.

Jag och Louis fortsätter messa. Killarna har nu kommit över och vi väntar på Rick. När klockan är elva går vi alla ner - med våra resväskor - och ställer oss ute på gatan utanför hotellet. Snart kör Rick upp framför oss och hjälper oss in med bagaget.

r u already at the buses?xx


Jag låser mobilen och medan jag väntar på svar pratar jag med resten av crewet. Vi skrattar, pratar och diskuterar helt ologiska saker. Som hur livet skulle vara om solen lös rosa. Såhär lever vi. 

Yup! Have u left the hotel yet???xx


Jag ler och skriver snabbt in ett svar till honom.

Yeah, we're on our wayXx


YAAY! Can't wait 2 meet u again xx


Jag ler och svarar detsamma innan jag fortsätter hänga med i diskutionen de andra har startat.

 

-------------------------------------------------------------------------------

 

Har inget att säga, sååå.... Ja, här har ni det!

Förlåt förresten för att jag hoppar ganska mycket, men tänkte att det blir roligare om man hoppar in i fanficen mer, då händer det ju mer saker ;) 

Tack för alla AMAZAYN kommentarer ni skickar! Älskar er!

 
 
Mirre

Mirre

29 maj 2013 22:00

Snälla mera! När kommer det liite kärlek, huh? ;P

http://muffinsmirre.bloggplatsen.se

 
Michaela

Michaela

30 maj 2013 14:17

As bra! Love ya<3

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Sara

30 maj 2013 21:18

Love it ♥

 
Ingen bild

JoJo

31 maj 2013 15:42

Asuuume! Love it!♡

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Wilma - 22 december 2013 20:11

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

Av Wilma - 22 december 2013 16:15

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

Av Wilma - 18 december 2013 20:00

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

Av Wilma - 4 december 2013 18:15

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Av Wilma - 27 november 2013 21:00


Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Ovido - Quiz & Flashcards