"Alyssa!"

Jag kollar upp och ser två tjejer stå utanför en bil. När jag fokuserar med blicken ser jag att det är Danielle och Perrie. Snabbt torkar jag tårarna och ser hur de springer emot mig. Båda ser riktigt oroliga ut.

 "Hey, where have you been? Are you okay? We were really worried" babblar Perrie på.

 "I got lost, I'm sorry. Yes, I'm fine" svarar jag.

 "Eleanor is wai... Hang on, are you bleeding?" avbryter Danielle sig själv och sträcker handen mot min panna.

 "I kinda fell, but I'm alright" säger jag och de nickar sakta.

 "We'll take you home and then you'll tell us exactly what happened" befaller Perrie och vi går tillbaka mot bilen.

Bilturen är tyst, till och med radion är avstängd. Ingen pratar. Jag sitter tyst och kollar ut igenom fönstret. Perrie - som sitter framför mig - håller på med mobilen medan Danielle fokuserar på körningen. Lucas finns i 50% av mina tankar, resten tillägnar jag åt Harry. Kommer han bli sur när jag berättar? Kommer det bli ett stort bråk? Kommer han bli arg på Lucas eller mig? Jag har ingen aning.

När vi kommer fram möter Eleanor oss utanför hissen. Hon kramar mig hårt, utan ett ord och plötsligt börjar hon snyfta. Förvånat ser jag på henne.

 "Why are you crying, love?" frågar jag och hon skrattar till.

 "I was just so worried" säger hon och torkar sig under ögonen.

Vi går in till min lägenhet och de ber mig att sätta mig i soffan. Först sitter vi bara där tysta, men sedan tvingar de mig att berätta vad som hände. Så jag berättar hela historien, från början till slut.

 "... And when we were on the top, he kissed me and told me how bad Harry was for me. So I hit him and ran away. I came to the forest and I throw my phone into a tree. It broke, which is the reason I didn't answer. And when I was going back, I fell over a root and hit my head" avslutar jag och pekar lite mot det lilla såret i pannan.

 "You ran off? Were you that sad?" frågar Perrie och ser på mig med medlidande ögon.

 "No, I was just pissed of" skrattar jag och de andra skrattar med mig.

 "Hey, I'm sorry to say this, but you have to call Harry. If anyone got a picture, it'll be out by tomorrow and I don't think you want him to find it out that way" säger Eleanor och jag nickar.

 "I'll call him right now" säger jag och går till mitt sovurm.

Jag tar upp mobilen och ringer Harry. Egentligen är jag inte så nervös, jag menar, jag gjorde väl inget fel? Det var Lucas som kysste mig, inte tvärt om. Blir han sur, visst, men han vet i alla fall sanningen.

 "Hey honey! How are you? I'm pretty busy, was it important?" frågar han mjukt.

 "Well, it happened something today and I just wanted you to know that..." mumlar jag.

 "What? Is something wrong? Are you alright?" hans röst blir genast orolig.

 "I'm fine... I just, I was at a funfair with a friend, Lucas, and we were in the ferris wheel and he... Well, he kissed me" säger jag tyst och leker lite med örngottet på sängen.

 "What?!" skriker han och det blir tyst. "Did you kiss him back?" frågar han stelt.

 "No! No, I would never do that to you Harry! I hit him and ran off" säger jag snabbt och han skrattar till.

 "Now that's my bad girl" skojar han och jag ler svagt.

 "So you're not mad?"

 "Of course not! You didn't kiss him back, that's what matters. And I'm so happy you called to tell me, that means you really care"

 "I love you Harry" viskar jag.

 "I love you too babe, but I gotta go. I'll beat that guy up later, don't worry. Bye love"

 "Bye Harry"

Vi lägger på och jag skuttar till tjejerna igen. Jag kastar mig på soffan med huvudet i Danielles knä och fötterna i Eleanors. De ser hoppfullt på mig och jag ler stort.

 "He took it very well" säger jag och de tjuter till.

 "I was so scared he would overreact and break up with you or something dramatic!" erkänner Perrie och jag fnissar.

 "Well, I'm glad he didn't. Because if he did, I'd be a wreck and you would have to take care of me" skojar jag och de skrattar.

 "Thank God for that!" utbrister El och vi skrattar.

 "Hey, we need to clean your wound. I'll help you" säger Danielle och ställer sig upp.

Jag följer med henne till badrummet och hon rengör såret. Det börjar blöda lite igen, så hon sätter på ett plåster. När vi går tillbaka till de andra sätter vi på en film; Dear John, gammal, men fortfarande lika bra.

När eftertexterna rullar har de andra somnat. Klockan är ett på natten, så jag lägger en filt över mina bästa vänner och går mot mitt rum. Trött sätter jag mig på min fönsterbräda och kollar upp på månen. Ett litet leende sprids på mina läppar och jag lutar huvudet mot "väggen".

 "Hi Harry... I miss you. You've been on tour for a week, ish, an I miss you like hell" säger jag tyst med gråten i halsen. "I don't know if I'm going to make it without you for three months. I know you're going to come home and visit me, but it isn't the same..." snyftar jag.

Jag pratar "med" Harry i en halvtimme, sedan sitter jag bara där, stirrar på det stora, vita, lysande klotet som sitter fast uppe på himlavalvet bland alla stjärnor. Tillslut somnar jag där, på fönsterbrädan, lutad mot fönstret.

Perrie's Perspektiv

Jag vaknar av att jag hör någon prata. Trött sätter jag mig upp och ser Eleanor och Danielle ligga sovandes i soffan tillsammans med mig. Vart är Alyssa? Med frågan i huvudet reser jag mig upp och smyger mot Alyssas rum, men stannar när jag hör hennes röst.

 "I don't know if I'm going to make it without you for three months"

Jag sätter mig med ryggen emot väggen, bredvid hennes halvt öppna dörr, och lyssnar på när hon pratar med Harry. Undrar om hon pratar med honom i telefonen. Varför gör hon det så sent?

 "I love you Harry, forever" säger hon och det blir tyst.

Hon har pratat om allt möjligt i snart en halvtimme. Efter tio minuter av hennes prat förstod jag att hon inte pratade i telefonen, eftersom hon aldrig slutade prata för att låta honom prata.

Efter tio minuter av tystnad kollar jag in i rummet och ser Alyssa sova på fönsterbrädan. Hon sitter med fötterna mot "väggen" framför henne och hennes huvud är lutad mot fönstret. Ett leende sprids på mina läppar. Månljuset träffar hennes ansikte.

Snabbt tar jag upp mobilen och tar kort på henne, sedan skickar jag bilden till Zayn.

Isn't she cute? She talked to Harry - not in the phone - and fell asleep!! Love u xx

Zayn's Perspektiv

Jag får ett sms från Perrie när vi sitter och äter på hotellets restaurang. En bild på Alyssa sovandes på fönsterbrädan. Jag släpper ut ett oväntat 'aww' när jag läser texten. Alla kollar på mig som om jag vore dum i huvudet. Snabbt visar jag bilden för Harry som ler stort. Hans ögon fylls av tårar och han skickar vidare min mobil till de andra.

 "Aww! That's the most romantic thing I've even seen in my entire life!" tjuter Louis och hans röst går upp i falsett.

Harry ler stolt och fortsätter äta. Han tar upp mobilen och jag kollar över hans axel på hans mobil. Han skickar ett sms till Alyssa där det står I love you baby xx

Alyssa's Perspektiv

Jag vaknar av att Perrie försiktigt smeker min arm. När jag öppnar ögonen ser jag henne stå leendes bredvid mig. Hon tar bort sin hand och jag gnuggar mig i ögonen.

 "You probably should sleep in the bed, not here" föreslår hon och jag märker att jag sitter på fönsterbrädan.

Månen lyser fortfarande ute. Lyser upp den mörka världen. Jag nickar sakta och flyttar mig till min säng. Perrie lägger sig på andra sidan av min säng och vi somnar fort om igen.

En vecka senare

Tjejerna har praktiskt taget bott hos mig hela veckan. Vi har shoppat, gått på spa, haft filmkvällar, tacoskvällar, träffat nya människor - eller i alla fall försökt -, gått till badhuset... Ja, listan är lång. Men idag är en hemma-dag. Så vi alla degar i soffan och kollar på tv.

Plötsligt knackar det på dörren och alla stönar högt.

 "Not me!" skriker tjejerna och jag suckar högt, då jag förstår att det är jag som måste öppna.

 "Noo! I'm too lazy!" klagar jag och tjejerna fnissar åt mig.

 "Do we look less lazy to you?!" skrattar Eleanor och jag fnissar.

 "Fine, I'll open, but you can't take my place! Don't you dare to lay down, alright?" säger jag och reser mig upp.

Jag går emot dörren, och innan jag öppnar dörren kollar jag bak på dem, för att se Eleanor ligga på min plats i soffan.

 "You little bastard!!" skriker jag åt henne för att sedan öppna dörren.

Chocken slår till mig psykiskt och jag vacklar bakåt. Framför mig står de fem killar jag saknat mest i universum. Alla flinar och försöker hålla sig från att skratta. Längst fram står min pojkvän, den underbaraste människan på jorden.

 "Alyssa, who was it?!" ropar Perrie.

 "Is someone going to rape you?!" ropar Danielle och jag hör de tre tjejerna skratta, men jag slänger mig i Harrys armar.

Han fångar mig med ett skratt och lyfter upp mig ifrån marken för att snurra runt mig. Killarna kollar på oss och ler när jag kysser Harry mjukt.

 "Okay, I actually think she's being raped guys" hör jag Danielle säga innifrån lägenheten och snart står de alla i dörröppningen.

Alla tappar hakan och jag kramar Harry ännu en gån. Liam, Louis och Zayn kramar sina flickvänner hårt och Niall står ensam en bit bort ifrån alla. Snabbt går jag fram till honom och kramar honom hårt.

 "I've missed you, Niall" viskar jag och han fnissar.

 "I've missed you too hun"

Vi alla går in där i hälsar lite mer, normalt. Killarna ser sig omkring i min lägenhet och flämtar till. Snabbt ser jag mig omkring och ser hur stökigt det är. Det luktar instängd och filtar och kuddar ligger överallt. Soffan är täckt av täcken och kuddar och man kan hitta godispapper lite överallt.

 "Wow, you really have a life" skojar Liam och vi skrattar.

 "We've actually been out doing stuffs the whole week, but today... Well, I guess we were just too lazy" säger Perrie och vi håller med.

 "How long will you stay?" frågar jag och lägger armarna runt Harrys midja ifrån sidan.

 "A week" ler han.

Han pussar min panna och lägger armen på mina axlar. Eleanor och Louis har redan börjat små tjafsa med varandra - på skoj -, Zayn och Perrie står och håller om varandra medan de viskar saker i varandras öron och Liam och Danielle sitter i soffan och pratar. Niall står ensam kvar och jag drar honom mot mig och Harry.

Snart bestämmer vi oss för att bara gå ut på stan. Så jag byter om snabbt och sedan går vi ut på Londons gator. Alla skojar, skrattar och pratar non-stop och jag går tyst bredvid Harry med hans hand inflätad i min. Det är såhär jag vill leva, tillsammans med mina allra bästa vänner, och min underbara pojkvän.

 "I love you, Harry" viskar jag och han kramar min hand hårdare.

 "I love you too, Alyssa"

****

Världens sämsta kapitel, vet. Men jag känner att jag måste avsluta Dreams And Broken Hearts. Nu kommer jag skriva en epilog - kanske gör det imorrn eller nåt, vet inte - och sedan tar jag en paus, vet inte hur länge. Kan bli allt ifrån några veckor till en månad. Jag har ingen aning, men kommer berätta för er när jag är tillbaka.

Snälla lämna inte bloggen på grund av detta. Jag kommer tillbaka! Det lovar jag! Men det känns som att jag måste ta en paus ifrån skrivandet, söka inspiration. Men snälla, rara ni, lämna inte bloggen! Har en ikon för BlogLovin och om ni följer bloggen där så kommer ni se när jag skriver ett nytt inlägg, då vet ni när jag börjar igen efter min paus! Bara ett tips, vill inte förlora läsare efter pausen.

Älskar er, ni är de bästa läsarna i världen!

 

Anonym

15 april 2013 22:51

Braaaa!! Det är lungt;) kommer aldrig lämna din blogg ;) den är bara föööör bra<3

 

Denisé

16 april 2013 00:14

Suuuuper bra!! Kommer sakna Alyssa och Harry! Har läst ända sen du började denna novellen, tyckte det var synd att den redan är slut :(. Du har varit så sjukt duktig på att skriva och för varje nya del som kommit ut har man lixom kunnat leva sig in i! Kommer verkligen sakna denna, ville att den skulle vara längre men så blev det tyvärr inte :( Det är svårt att hitta bra skrivare idag, och nu när du tr pause så måste jag leta vidare, Sen får vi väl se om jag är kvar eller inte när du ärr tillbaka..
Men en sak ska du veta, jag lämnar inte bara för att du slutade denna novell utan jag lämnar nu för att jag vill ha något att läsa! Vill inte sitta och vänta på att du ska komma tillbaka,

Men tack för en underbar novell av Alyssa Campbell och Harry styles!

 

JoJo

16 april 2013 16:11

Ja, det kanske inte va det bästa kapitlet, men det var ändå bäst!<3 Och jag skulle aldrig lämna bloggen, och du förtjänar en paus nu! Älskar dig!<3

 

Michaela

16 april 2013 16:36

awofiefjvwAJFNQAH!!!!!! OMG OMG OMG<33333!!!!! AHHHH dghzfhsz<cdujh<sdjk!!!!! Så bra även fast det var ett snabbt slut. Det går inte att dissa detta för det är bara för bra:DDDDD xx

http://www.mowie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...