onedirectiontolove

Direktlänk till inlägg 6 april 2013

33#Why

Av Wilma - 6 april 2013 15:15

LYSSNA SAMTIDIGT


 "So... I've seen you in the papers, with Styles" säger Lucas när vi går runt på ängen och fotar lite.

 "Yeah" säger jag tyst och knäpper en bild på några blommor runt ett träd - det är skog runt ängen.

 "So he's on tour now, right? You miss him?" frågar han och ser på mig.

 "Yeah, I do" svarar jag tyst.

Jacob ropar på alla och vi samlas runt honom igen. Han ber oss åka hem och ladda upp bilderna på en dator, skriva ut vår favorit och ta med den imorgon. Alla börjar gå därifrån, men Lucas ber mig stanna för att ge mig hans nummer. När vi har varandras nummer säger vi hejdå och jag går mot Eleanor som står en bit bort.

 "You ready?" frågar jag och hon nickar.

Det är lite jobbig stämning, båda känner av det tror jag. När vi når bilen låser jag upp och sätter mig direkt. El sätter sig i passagerarsätet och jag börjar köra därifrån.

 "Should I drive you home?" frågar jag och hon nickar.

 "Hey, I'm sorry for accusing you like that, I know you would never do something like that to Harry" säger hon.

 "It's okay" ler jag och hon suckar tyst.

 "I guess I was overreacting" säger hon och jag skrattar till.

 "Trust me, you have nothing to worry about. Me and Lucas are just frineds, nothing more" ler jag och hon skrattar till.

 "Yeah, I know"

Jag släpper av Eleanor hos henne för att sedan åka till affären. Lika bra att jag handlar nu. När jag kommer in i affären tar jag en korg och hänger den över min arm. Medan jag går och plockar i mat och annat tänker jag på Harry. Undrar vad han gör nu. Vad är klockan i USA? Kan jag ringa honom? Messa? Är han upptagen? Sover han? Jag kanske inte borde störa. Men jag saknar honom... Undrar om han tänker på mig också... Undrar om han också ligger vaken på nätterna och tänker på mig...

Jag är så inne i mina tankar att jag inte märker att någon svänger ut bakom en hylla. Vi krockar och jag ramlar ner på rumpan.

 "Oh crap, I'm so sorry! Are you alright?"

Jag kollar upp och ser Lucas stå där. Ett litet skratt lämnar mina läppar och han ler mot mig. Han sträcker ut handen mot mig och hjälper mig upp.

 "I'm fine, thanks" fnissar jag och han skrattar.

 "I didn't see you, I'm sorry" ler han och jag ler snett.

 "It's okay, it's as much my fault as your" skrattar jag och han ler stort.

 "I guess"

 "Well, I should get going... But I'll see you later, yeah?" säger jag och börjar gå.

 "Yeah, bye Alyssa" säger han.

 "Bye"

Jag går mot kassorna och betalar för att bära de två påsarna mot bilen. När jag lagt in dem i passagerarsätet sätter jag mig bakom ratten och börjar köra ifrån parkeringen. Samtidigt tar jag upp mobilen och slår Harrys nummer.

 "Hello?" säger han hest med sin raspiga, trötta röst.

 "Hi, Harry" säger jag och ett stort leende sprids på mina läppar.

 "Alyssa? Hey babe, how are you?" frågar han, genast piggare.

 "I miss you, but I'm alive. What about you?" frågar jag.

 "Same... I just want to see your beautiful face" muttrar han och jag fnissar.

 "I love you"

 "I love you too"


En vecka har nu gått. Jag har spenderat mycket tid med Lucas, men också med El, Dani och Perrie. Lucas och jag har kommit varandra närmre och vi är nästan varje dag. Idag har vi bestämt oss för att åka till ett nöjesfält. Så jag drar på mig en turkos, ärmlös blus med knappar och hög krage, ett par vita shorts och ett par svarta, låga Converse. Jag låter mitt hår ligga naturligt på axlarna och sminkar mig lätt. Sedan stoppar jag mobilen i bakfickan, tillsammans med mina nycklar, och sätter ett par Ray Ban pilotglasögon på näsan.

Lucas messar mig precis när jag sprayar parfym över mig. Han skriver att han är utanför, så jag skyndar mig ner och hoppar in bredvid honom i hans coola Mercedes AMG (är inte bilnörd, ville bara att ni skulle veta hur den ser ut, enklare än att beskriva).

 "Hey beautiful" säger han, kramar mig över sätet och pussar min kind.

 "Hi" ler jag och sätter på mig bältet.

 "You ready?" frågar han och jag skrattar till.

 "Of course, I always am!"

Lucas börjar köra mot nöjesfältet och vi sjunger med i låtarna på radion, som jag och Harry brukar göra. Jag tar upp mobilen och kollar efter meddelanden, men inget nytt. Med en tyst - knappt hörbar - suck stoppar jag ner den igen.

 "You haven't heard from him?" frågar Lucas.

 "Not in four days... What if something happened?" säger jag och känner hur oron växer.

 "It's probably nothing. I mean he's famous. Maybe he's just busy" säger han och jag nickar.

 "I guess you're right, as always" säger jag och han skrattar till.

När vi är framme skuttar vi tillsammans hand i hand mot nöjesfältet. Vi går omkring och åker massa olika berg-och-dal banor, men tillslut tvingar Lucas med mig till ett pariserhjul, inte London Eye, ett mindre. Så vi ställer oss i kön och väntar på vår tur. Samtidigt svingar vi våra ihopflätade händer fram och tillbaka.

Så fort vi kommer fram kliver  vi in i en "korg" och sätter oss ner bredvid varandra. Vi kollar ut på utsikten och jag känner hur Lucas lägger armen om min midja. Han drar mig närmre honom och jag lutar mig försiktigt emot honom. Plötsligt, när vi är högst upp, vänder han mitt ansikte mot hans med sitt pekfinger och låter sina läppar träffa mina. Först reagerar jag inte alls, men så fort jag fattar vad som faktiskt hände puttar jag bort hnom och känner gråten i halsen.

 "Why did you do that?" viskar jag och hans ögon möter mina.

 "I like you, Alyssa. I really do" säger han, och det verkar inte som att han skäms alls.

 "I have a boyfriend, and you know that!" utbrister jag och känner ilskan stiga, likaså tårarna.

 "Alyssa, he's gone! I bet he has already forgotten about you!" utbrister han och jag känner tårarna börja rinna.

 "Stop" säger jag hest.

 "He's in the US! You deserve better! I would never leave you like he did!"

 "Stop!" skriker jag och slår till honom på kinden med öppen handflata.

Jag springer ut ur korgen efter att ha märkt att vi är nere och känner ilskan bubbla inom mig. Allt bara försvinner, hörseln, känseln och allt jag ser är vägen framför mig, inte någonting omkring mig. Jag hör bara mitt hjärta pumpa hårt mot mitt bröst och mina andetag.

Varför gjorde han det? Han vet att jag har Harry och att jag älskar honom! Han behövde väl inte kyssa mig i alla fall! Han kunde kanske sagt att han har känslor för mig, men varför kyssa mig?!

Ilskan blev till vrede och jag slår knytnäven hårt i en vägg till något stånd. De ilskna tårarna fortsätter falla och gör min syn suddig. Huvudet bultar och jag håller inne ett högt skrik.

Folk kollar konstigt på mig, men jag bryr mig inte. Jag måste ut härifårn. Bort. Ifrån allt och alla. Bara försvinna. Snabbt springer jag mot utgången och ut på Londons gator. Jag korsar en väg, springer över en äng och in i en skog. Jag vet inte vad som händer med mig. Ilskan tog över. Jag vågar inte möta någon. Inte ens Eleanor, Perrie eller Danielle.

Tillslut sätter jag mig på en stor sten och börjar gråta. Varför gråter jag, frågar jag mig själv. Jag är en sån mes, spring tillbaka! Men vart är tillbaka? Vilket håll?

Jag tar upp mobilen för att ringa Eleanor, men har ingen täckning. Med en frustrerad suck slänger jag mobilen in i ett träd, men ångrar mig sekunden då den landar hårt på en rot i marken. Snabbt går jag emot den och tar den i min hand. Skärmen är sprucken och den går inte att sätta på. Duktigt, Alyssa. Verkligen.

Jag börjar gå mot hållet jag kom ifrån - tror jag - och följer en stig, i hopp om att den leder ut. Men det slutar med att jag går runt i flera timmar.

Under tiden tänker jag på Harry. Hans vackra ansikte, underbara ögon och mjuka lockar. Hans smilgropar och gulliga skratt. Hans snygga kropp och perfekta ansiktsform. Allt med honom är så perfekt. Jag saknat honom. Jag saknar att krama honom, att kyssa honom, att prata med honom, skratta med honom.

Tårarna börjar rinna igen när jag tänker på Lucas. Åh jag hatar honom. Var han tvungen att kyssa mig? Han förstörde allt. ALLT.

Jag är så inne i mina tankar att jag inte ser roten som sticker upp ur marken framför mig och jag ramlar. Mitt huvud slår i en mellanstor sten på marken och jag känner hur det svider till i min panna, på vänster sida. Något varmt rinner nerför min tinning och ner på kinden.

Blod.


Eleanor's perspektiv


Jag ringer Alyssa igen, men kommer återigen till röstbrevlådan direkt. Klockan är sju och hon har inte svarat på flera timmar. Anledningen till att jag försöker nå henne är att jag gick förbi hennes lägenhet för att låna en film, men hon var inte hemma. Så jag ringde henne. Men hon svarar inte. Jag har ringt Danielle och Perrie, så de har kommit til min lägenhet och vi försöker lista ut vad vi ska göra. 

 "Maybe one of us should wait outside her apartment, if she comes home. The two others can go out looking for her" föreslår Danielle och vi nickar.

 "I can wait for her" säger jag och de nickar.

Vi sätter oss i Danielles bil och de släpper av mig vid Alyssas lägenhet. De åker vidare och jag tar hissen upp. Efter att ha knackat på hennes dörr - utan svar - sätter jag mig med ryggen mot dörren och fortsätter ringa henne, men kommer som vanligt till röstbrevlådan.

Oron stiger inom mig när klockan slår halv nio. Kanske borde jag ringa Harry? Nej, då kanske han oroar sig i onödan om det inte är något. Alyssa får ringa honom när hon är tillbaka. Med en djup suck ringer jag henne igen, men hon svarar inte.

 "Pick up the damn phone Alyssa!" ryter jag för mig själv och en äldre kvinna som kliver ur hissen stirrar på mig som om jag var en alien.

Med en suck ringer jag Danielle. Hon svarar snabbt.

 "Have you found her?" frågar jag.

 "No, we've looked everywhere!" suckar hon.

 "Stop!!" skriker Perrie i bakgrunden och jag hör hur bilen tvärstannar.

 "What?" frågar jag och ställer mig upp.

 "Is that her?" frågar Perrie.

 "It sure is a girl..." mumlar Danielle.

 "With the same hair, haircolour and clothes as Alyssa! It's her! Come on!" tjuter Perrie och jag hör bildörrar öppnas.

 "Is it her?!" frågar jag.

 "Alyssa!" ropar Danielle. "Hey, I'll call you back, she's crying" säger hon.

 "Okay"

Vi lägger på och jag sätter mig ner igen. Snälla var okej....


****


Vad händer nu dåå?? Skrev om kapitlet, på grund av att jag inte blev nöjd... I alla fall, ha det bra allihopa!! Njut av en grym lördag nu!

 
 
Ingen bild

En tjej

6 april 2013 20:47

OMG det var så sjukt bra!! När kapitlet var slut var man bara DAMN. Det ägde älskar hur du skriver!<3

 
Ingen bild

anonymt

6 april 2013 21:29

Meeeeeer!!!! Ahh dör

 
Ingen bild

Nada

7 april 2013 00:48

Du säger att du tål kritik menar inget illa, men varenda historia du skriver så är alla likadana? Pallar inte med det blir jätteledsen eftersom det känns som man läser samma historia hela tiden.

 
Ingen bild

JoJo

7 april 2013 12:13

Åh så bra! Älskar draman!<3

 
Michaela

Michaela

7 april 2013 14:17

I'm crying!<3 håller dock med "Nada"..., att det kan bli lite enformigt. Annars sinnessjukt bra skrivet:**

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

:)

9 april 2013 12:44

super bra!!:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Wilma - 22 december 2013 20:11

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

Av Wilma - 22 december 2013 16:15

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

Av Wilma - 18 december 2013 20:00

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

Av Wilma - 4 december 2013 18:15

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Av Wilma - 27 november 2013 21:00


Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards