Tre dagar senare

 "No! I didn't do that!" tjuter jag och Chris skrattar.

 "Yes you did! Stop denying it!" skrattar han och jag muttrar surt.

 "I hate you so" muttrar jag och han garvar.

Chris är kvar på sjukhuset. Han får åka hem om två dagar. Jag har varit med honom på sjukhuset de senaste dagarna. Han uppskattar det, hoppas jag. Jag märker på honom att han mår bättre. Det syns i hans ögon. Han är inte lika blek heller. Han känns piggare när man är med honom.

Jag har inte pratat med Harry på tre dagar. Inte sedan jag var hemma hos honom, och om jag ska vara ärlig... Jag saknar honom. Visst, jag har kul med Chris, och jag är super glad att han mår bra och så, men Harry... Jag kan inte beskriva lyckan av att höra hans röst, pirret i min mage när han rör vid mig, värmen inom mig när han skrattar, hur han får mig att känna. Han får mig lycklig. Han är den som får mig att känna mig speciell.

Harry har varit med i varenda tidning jag sett. Tydligen har han umgåtts med någon tjej, jag kommer inte ens ihåg hennes namn. Jag bryr mig inte. Vi är inte ihop, han får göra vad han vill. Men jag måste erkänna att jag är avundsjuk. De håller hand när de är ute, gullar, skrattar, pussar varandra och allt. Jag visste aldrig att han hade flickvän. Hade jag vetat det skulle jag slutat umgås med honom direkt. Jag menar, jag gillar honom. Mycket, jag tror till och med att jag är kär i honom. Men jag kan inte få honom, han är redan upptagen. Han verkar lycklig med henne, så jag ska låta honom vara det. Det var inte mig han villa ha, det var hon.

 "What are you thinking about?" frågar Chris.

Jag har inte berättat för honom om Harry, inte än. Jag vet inte varför, men jag antar att det inte har varit rätt tid, fast när är tiden någonsin rätt? Egentligen...

 "Uhm... Just a boy" suckar jag generat och sätter mig på fotänden av sängen.

 "A boy? Details please!" säger han nyfiket och jag skrattar glädjelöst.

 "Well, his name is Harry. I really like him. You know I was in a car accident?" frågar jag och han nickar. "Well, he was one of the boys inside the car" säger jag och han spärrar upp ögonen.

 "But those boys were One Direction" säger han och jag nickar.

 "He's Harry Styles" säger jag och fortsätter. "Anyway, we met each other a couple of times and I kinda fell for him, which was stupid, because he already got a girlfriend" suckar jag olyckligt och han ser snett på mig.

 "Aly, I'm so sorry" säger han och kramar mig hårt.

 "I'm okay" säger jag hest med en klump i halsen.

 "No, you're not. You're heart-broken" säger han allvarligt och jag börjar gråta.

 "Why did I have to fall so badly for a guy I can't have?!" gråter jag och han drar in mig i hans famn.

 "You can't control your feelings, it's not your fault" viskar han i mitt öra och min mobil ringer.

Jag snyftar och torkar bort mina tårar. Medan jag letar efter mobilen pratar jag tyst för mig själv för att få tillbaka rösten. Så fort jag får upp den läser jag HarryTheCool calling... Jag stelnar till och harklar mig för att sedan svara.

 "Hello?" säger jag och hör själv hur hes min röst är.

 "Hey, Alyssa... It's Harry" hör jag Harrys raspiga röst säga. "Are you crying?" frågar han oroligt.

 "No, no... I... No" ljuger jag snabbt.

 "Alyssa, I can hear that you're lying... What's wrong?" frågar han envist.

 "Nothing, everything's alright" säger jag och han suckar lite.

 "Okay... How's Chris?" frågar han och jag ler svagt.

 "Great. He's alright now" svarar jag glatt.

 "That's great! So... What are you doing now?" frågar han.

 "I'm actually at the hospital with him now" säger jag.

 "Oh, okay..." säger han lite besviket.

 "Why?" frågar jag.

 "I just thought... We haven't met in a while, so I thought maybe we could meet up" säger han och jag ler svagt.

 "Oh... Well" säger jag och Chris nickar snabbt åt mig, han har tydligen hört vad Harry sa. "We can meet at Starbucks now, if that's okay?" föreslår jag.

 "You don't have to if you want to be with Chris" säger han och jag ler.

 "I've been with him for some days now, it's okay" lovar jag.

 "Okay then... See you soon" säger han.

 "Bye"

Vi lägger på och Chris håller upp handen. Jag skrattar och slår till den. Jag säger hejdå till Chris och tar hissen ner till entré våningen. Sedan går jag ut till parkeringen och sätter mig i min bil. När jag slagit på radion börjar jag köra mot Starbucks. Jag nynnar med på Troublemaker med Olly Murs och Flo Rida. Riktigt bra låt.

Snart parkerar jag utanför Starbucks och känner magen pirra. Dels av nervositet, men också för att jag ska träffa Harry igen. Jag kliver ur bilen och känner håret fånga mitt hår. Snabbt tar jag min handväska och slänger upp den över axeln. Sedan smäller jag igen bildörren och börjar gå mot ingången. I farten låser jag bilen och kliver sedan in på Starbucks, i värmen.

Harry's Perspektiv

Jag ser henne kliva ur sin bil och hennes hår fladdrar till. Det pirrar inom mig. En låga tänds. Allt det där. Jag vet att det har stått mycket om mig och Taylor nyligen, men jag vet inte riktigt om hon är den rätta. Vi är fortfarande inte riktigt där. Och jag vet inte vad jag känner för Alyssa än. Men jag känner mig gladare med Alyssa, men jag har ingen aning om vad det betyder.

Alyssa kommer in till Starbucks och rättar snabbt till sitt hår medan hon ser sig omkring.

 "Alyssa!" ropar jag och hennes blick vänds till mig.

När hennes ögon möter mina blir mina ben svaga. Tur att jag sitter ner, tänker jag och hon går leendes emot mig. Hon är snart framme vid bordet jag sitter vid, men då reser jag mig upp.

 "Hi" ler jag och ger henne en varm kram.

 "Hi" ler hon och kramar mig tillbaka.

Jag sätter mig igen och låter henne sätta sig ner. Hennes ögon gnistrar och får dem att se ut som diamanter. Hennes hår är så vackert och hennes leende dödar.

 "What's up?" ler hon och jag skrattar till.

 "Not much, you?" ler jag och hon fnissar.

 "Not much either" säger hon och jag nickar.

Vi spenderar resten av dagen tillsammans, och jag bjuder ut henne på middag till kvällen. Så vi åker hem till oss själva och bestämmer att jag hämtar upp henne vid sju tiden.

Alyssa's Perspektiv

När jag kommit hem hoppar jag direkt i duschen. Efteråt går jag till mitt rum och sätter på musik i min stereo. Jag letar på mina nagellack och målar på en fransk manikyr. Sedan låter jag det torka för att sedan locka mitt hår och sminka mig. Sist drar jag på mig en beigea klänning med svart spets över med lite mönster, plus ett svart band under brösten. Jag kliver i ett par klackskor och kollar mig i spegeln en sista gång. Efter det går jag ner för trappan. Där står mamma.

 "You look so beautiful honey!" tjuter hon och kramar mig.

 "Thank you mum" ler jag och pappa kommer fram till oss, med Noel bakom sig.

 "Where are you going? Who made you dress up so much?" flinar pappa och kramar mig.

Jag skrattar och svarar inte. Istället kramar jag Noel innan jag hör att det knackar på dörren. Hjärtat rusar ett skutt och jag går för att öppna. Där utanför står Harry i ett par svarta skinny jeans och en vit skjorta. Han ler stort när han ser mig.

 "You look beautiful" ler han och kramar mig.

 "You don't look so bad either" skojar jag och kramar tillbaka.

 "Have fun princess!" säger pappa efter oss och jag himlar med ögonen.

 "I will, father the king" skojar jag och han skrattar, Harry också.

Vi går ut till hans bil och sätter oss. Harry startar motorn och backar ut från uppfarten. Hans ögon är koncentrerade i backspegeln.

 "So... Where are we going?" frågar jag och kollar på honom.

 "Surprise" flinar han.

Jag börjar tänka på Taylor... Varför går han ut med mig när han har henne? Går jag med på att han är otrogen mot Taylor? Accepterar jag det faktum att han går ut med mig när han är ihop med henne? Kommer jag vara en del av anledningen till att de gör slut, om de gör det alltså.

 "What are you thinking about?" frågar han mig och slänger en blick på mig, men kollar sedan direkt på vägen igen.

 "Is this like... A date?" frågar jag osäkert och han ser på mig så länge han kan.

 "If you want it to be" säger han och jag nickar sakta.

 "But you have Taylor" påpekar jag och han suckar.

 "No, we're not together... I just don't know where we stand" säger han och jag fnyser till.

 "So you may be together with her, but even thought that you're taking me out on a date? What am I to you?! Am I that friend that you use to prove to Taylor that you hang out with other girls or what?!" utbrister jag och han suckar högt.

Utan ett ord svänger han in på en liten väg vid någon skog. Jag säger ingenting. Han stannar bilen mitt på grusvägen och vänder sig mot mig. Men jag vägrar möta hans blick. Han kanske är ihop med Taylor och ändå går han ut med mig, på en dejt.

 "Listen to me, Alyssa" säger Harry allvarligt, men jag kollar bara ut genom rutan, in i skogen. "Aly, please look at me!" ber han halvt irriterat och jag vänder blicken mot honom.

 "What?!" ryter jag och han tar mitt ansikte i hans händer.

Han kysser mig hårt och jag smälter. Så fort jag kommer tillbaka till verkligheten besvarar jag kyssen och lägger mina händer om hans hals. Han knäpper loss både mitt och hans bälte för att sedan lyfta över mig till hans knä. Då vaknar jag och puttar mig ifrån honom.

 "What are we doing?" andas jag och han flinar lite.

 "What do you think?" retas han och ska kyssa mig igen, men då flyttar jag undan ansiktet.

 "We can't do this" säger jag och kliver ur bilen.

Jag börjar gå mot huvudvägen och jag  hör Harry komma efter mig. Hela mitt hjärta skriker att jag ska springa till honom, men min hjärna säger motsattsen. Han har Taylor, jag ska inte hålla på med en upptagen kille. Jag borde lämna honom ifred.

 "Alyssa! Stop!" ropar Harry och då känner jag en vattendroppe på min kind.

 "Fuck this!" ryter jag och känner regnet piska ner.

 "Alyssa! Please just stop!" ropar han och jag stannar.

 "What?!" fräser jag och vänder mig mot honom.

Han stannar framför mig. 

 "I don't even know what to say about Taylor. When I'm with you, I feel like... There's a thousands of butterflies in my stomach, I get weak and it feels like I'm going to fall! I don't feel that with Taylor. I fell for you, Alyssa! Not Taylor. The first time I saw you, from inside the car, when I saw your scared eyes, I fell for you. I died inside when I saw you fly up on the car. After that day, I couldn't stop thinking about you. Your gorgeous eyes and your pretty smile! Your beautiful laugh and your amazing hair! When you walked into that room to do the interview with us, I just died. I thought it was fate. And I swear, I looked at you the whole time! I couldn't get my eyes of you! I spend a whole day to search for you on Twitter! I needed to find you! I had to talk to you! Or else I wouldn't survive. The management told me I had to get a new crush to get this whole car accident story away, so they could talk about my love life instead of the accident. I don't like Taylor in that way, I swear. It has been you the whole time" säger han och jag får tårar i ögonen.

****

Happy tears? Sad tears? WHO KNOWS?! Okej, jag gör det... Men i alla fall...

Det känns som att jag har "the flow" just nu, så OM ni kommenterar - och om jag orkar, större chans om ni kommenterar - så kommer det KANSKE ett kapitel idag! KANSKE!

Ska börja skriva direkt nu, tror jag...

KOMMENTERA PÅ!

Alyssa's Perspektiv

Jag går in igenom ytterdörren med ett leende. Harry försökte kyssa mig... Men jag backade undan, med ett logiskt skäl; jag känner honom knappt. Vi har bara känt varandra i några dagar. Men varför känner jag som jag gör? Kan jag verkligen vara kär i honom? Det känns inte fel, men ändå inte rätt, inte än.

Jag drar av mig skorna och min cardigan och går in till vardagsrummet. Plötsligt stannar jag. I soffan sitter mamma, pappa och... Susannah? Vad gör hon här? Är Chris också hemma?!

 "Susannah?!" utbrister jag och hon ställer sig upp.

Jag skyndar mig mot henne, men då vänder hon sig mot mig. Hennes ögon är röda. Glansiga. Hennes näsa är också lätt rosa och hon har mörka ringar under ögonen. Oron stiger. Vad har hänt?

 "What happened?" frågar jag och hon tar mina händer och håller dem hårt.

 "It's Chris" viskar hon och börjar gråta igen.

 "Where is he?" viskar jag och känner gråten stiga i halsen.

 "In hospital, here in London" snyftar hon och jag spärrar upp ögonen.

 "How is he?!" utbrister jag. "What happened?!"

Då börjar hon berätta. Hon och Chris hade varit ute på stan - i Thailand - och kollade runt. De skulle gå över en gata, då kommer en idiot till förare och körde rakt på honom, i full fart. Chris hann hoppa undan, men en en annan bil körde över honom, då han hamnade liggandes på gatan. Bilen hann inte stanna. Han hade varit medvetslös ända tills ambulansen kom. Hans puls var låg och han var död i tre minuter på sjukhuset, men de lyckades rädda hans liv. När hans läge var stabilt skickades han över hit, till London.

 "Can we visit him? Please?" ber jag och hon börjar gråta igen.

 "He got worse. His heart couldn't do it. They're trying to save him right now, but they don't know if he's going to make it" gråter hon och hela min värld stannar upp.

Ett liv utan Chris. Det finns inte. Aldrig. Jag måste ha honom i mitt liv. Jag skulle inte klara av tanken av att han inte finns här längre, att han är borta. Han måste finnas vid min sida, han måste överleva.

Allt blev för mycket. Jag springer ut ur huset, stänger ute ropen efter mitt namn. Låter mina fötter som är täckta av endast strumpor slås mot marken när jag springer. Låter vinden få min hud att rysa. Låter duggregnet träffa mitt ansikte. Låter tårarna rinna ner längst mina kinder.

Tänk om han inte klarar sig? Tänk om han inte klarar natten?

Jag vänder mig om för att försäkra mig om att ingen följer efter, vilket ingen gör. Så jag saktar ner och börjar gå igen. Snyftandes.

 "Alyssa!"

Jag vänder mig om och ser Harry komma springandes. Snabbt torkar jag mina tårar och låter honom ta mina händer. Han kramar mig hårt och jag kramar honom lika hårt tillbaka.

 "What's wrong honey?" viskar han i mitt öra, då börjar jag gråta igen.

Jag berättar allt. Såklart med spontana pauser då gråten tog över. Under tiden märker Harry att jag endast har ett linne, ett par jeans och ett par strumpor på mig. Jag lämnade ju min cardigan hemma, och skorna tog jag av mig när jag gick in.

 "Do you want to come to my apartment? You can stay there tonight if you want" erbjuder Harry och jag nickar.

Han lägger armen om min midja och går med mig till hans bil. Han öppnar passagerar dörren och jag sätter mig huttrandes. Harry sätter sig bakom ratten och startar motorn. Han drar på full värme och lägger sin jacka över mina axlar. Under hela bilresan stirrar jag ut på ingenting. Tanken av att Chris kan dö vilken sekund som helst får mig att må illa. Jag skulle inte klara av ett liv utan honom.

 "We're here love" säger Harry och avbryter mina tankar.

Jag kliver ur bilen och Harry är snabbt vid min sida.

Harry hjälper mig upp och bäddar ner mig i hans säng. Han ler mot mig och pussar min panna. Han försvinner ut och jag drar av mig jeansen under täcket. Jag slänger ner dem på golvet och gosar ihop mig under hans täcke. Det är varmt och skönt. Men ändå är Chris där i mina tankar. Jag är orolig. Tänk om han är död nu? Han kan dö när som helst. Han kan dö nu, nu eller nu. Allt med Chris får mig att bli yr av oro. Allt händer liksom på en gång.

Harry's Perspektiv

Efter någon timme bestämmer jag mig också för att sova. Så jag bäddar i soffan i vardagsrummet och lägger mig ner. Men precis innan jag somnar hör jag någon skrika. Alyssa. Jag flyger upp och springer mot sovrummet. Alyssa ligger i sängen, svettig. Hon gråter och skriker. Hennes händer har ett hårt tag om lakanet och hon vrider obekvämt på sig.

"Alyssa!" utbrister jag och börjar skaka om henne. "Alyssa, wake up honey! It's just a nightmare!" säger jag och hon sätter sig spikrakt upp.

Hon spärrar upp ögonen och ser på mig med röda ögon. Hon skakar, gråter. Jag drar in henne i min famn och hon kramar mig hårt.

"Tell me it was just a dream! Tell me it all was a dream!" gråter hon och det sticker till i mitt hjärta.

"I'm sorry Alyssa, it wasn't" viskar jag och hon blir galen.

Hon sparkas och försöker putta bort mig när jag ska lugna henne. Trots att hon gör allt för att få bort mig håller jag henne hårt, tar alla slag som dem kommer och låter henne lugna sig i mina armar. Snart går allt skrikande till gråtande, sedan bara snyftande. Till slut, efter någon timme, somnar hon i min famn. Jag bäddar ner henne och går emot dörren.

 "Don't go... Please" hör jag Alyssa mumla och jag vänder mig om.

Med ett svagt leende kryper jag ner under täcket bredvid henne och låter henne kravla sig fast vid mig. Sedan sover hon djupt igen.

Alyssa's Perspektiv

På morgonen skickar Harry in mig i duschen. Där står jag i minst tjugo minuter. Bara försöker skölja av mig alla tårar, vilket inte går. Jag gråter tyst, så inte Harry ska höra. Jag vill inte att han ska behöva oroa sig över mig. Försiktigt kliver jag ut ur duschkabinen och lindar den röda, mjuka handduken runt min kropp. Sedan tar jag en annan och torkar mitt hår lätt med. Jag låter håret vara endast handdukstorkat och drar sedan på mig ett par av Harrys mjukisbyxor och mitt linne, och underkläder då. När jag är "klar" går jag ut ur badrummet och går fram till Harry som står och steker pannkakor. Jag hoppar upp och sätter mig på bänken och kollar på honom när han vänder på dem och häller i ny smet, och så om och om igen.

 "How do you feel today?" frågar han tillslut och jag rycker på axlarna medan jag följer honom med blicken då han går fram till kylskåpet.

 "Bad, but alright" svarar jag ärligt och han nickar.

 "Did Susannah tell you when you could visit him?" frågar han och jag skakar på huvudet.

 "No, she just said..." försöker jag, men då avbryter han.

 "I know, you don't have to tell me again" säger han och jag nickar tacksamt.

Jag hjälper honom duka fram på matbordet och sedan sätter vi oss. Harry äter minst fyra medan jag bara äter en. Jag har två anledningar, 1. Ingen aptit på morgonen 2. Mår dåligt p.g.a Chris. Harry ser skeptiskt på mig, men låter det ändå vara. Han vill väl inte tvinga mig göra något som får mig att må dåligt.

 "Can you drive me home later?" frågar jag honom och hjälper honom att plocka undan frukosten.

 "Of course, just tell me when you want to go" ler han och jag nickar.

Vi sätter oss i soffan under en filt och slökollar på teven. Inget intressant, men det får mig på andra tankar. Andra tankar än Chris. Vilket är bra i nuläget.

 "Harry?" säger jag tyst och han ser ner på mig som lutar mig emot honom.

 "Yes love?" ler han och leker lite med mitt hår.

 "Thank you. For being here for me and everything" säger jag och ser upp i hans gröna ögon.

 "That's what friends are for, right?" ler han och jag sväljer hårt, men nickar med ett leende.

 "I guess" säger jag och han kramar mig lite löst från sidan.

Han pussar min panna och jag suckar tyst för mig själv. Vänner... Varför gör det så ont att säga det? Jag vill att vi ska vara mer, men tydligen vill inte han det. Då är det ju bara att lotsas att han är min bästa vän, inget mer, det kan väl inte vara så svårt... eller?

Jag åker hem vid fyra. Mamma och pappa slänger sina armar om mig så fort jag kliver innanför dörren. De berättar att Chris klarat sig. Susannah hämtar upp mig och vi åker tillsammans till sjukhuset.

 "Which room?" fårgar jag desperat och powerwalkar i korridoren på fjärde våningen.

 "318" skrattar Susannah bakom mig.

Jag följer siffrorna på dörrarna fram till 318. Där stannar jag och knackar på.

 "Come in!" hör jag Chris ropa, lite hest, innifrån.

Jag öppnar och kliver in. Min blick fastnar på den bleka killen i sängen. Han har nålar i armarna och två slangar till näsan. Han har på sig en sjukhusdress, men det tunna "täcket" täcker hans midja och neråt. När han ser mig ler han stort.

 "Alyssa! Hi honey!" ler han och jag stänger dörren.

Gråtandes slänger jag mig i hans famn och han tar skrattandes emot mig. Han smeker min rygg och låter mig gråta ut mot hans axel.

 "I was so worried!" gråter jag.

 "I'm alive and alright now, everything's going to be like before" lovar han och jag snyftar.

Jag spenderar hela dagen och fram till klockan nio på kvällen - då besökstiden tar slut - på sjukhuset med Chris, sedan åker jag hem med Susannah. Hon berättar att hon har fått lov att sova där med Chris, så hon åker tillbaka direkt.

Han klarade sig...

****

Tjenaaa!

Förlåt för att ni fick vänta ett tag på kapitlet, sorry sorry!

Var helt enkelt upptagen.

I alla fall...

TACK SOM FAN FÖR ALLA KOMMENTARER! Ni förstår inte hur kul det är när nu kommenterar, blir liksom... asglad. Lycklig. Happy!

Don't worry about a thing... Every little thing's gonna be alright...

Anywaay...

Luv ya'll, don't u dare to think somethin else ♥

Men Harry hör inte av sig nästa morgon. Klockan blir sju på kvällen och jag ger upp hoppet om att han ska höra av sig. Kanske vill han inte spendera tid med mig, kanske var jag inte så rolig som han trodde jag skulle vara... Fast, varför skulle han vilja vara med mig? En tråkig, ful tjej som blev påkörd. Kul.

Mamma och pappa är hos några gamla vänner till dem och Noel är hos Jacob. Jag kryper ner under filten i soffan och trycker på play. Titanic fortsätter spelas och jag suckar djupt. Mitt liv är patetiskt. Blir kär i en kille som inte ens vill vara med mig, inte ens spendera tid med mig. Och min allra bästa vän är i Thailand. Fan asså.

 "Winning that ticket, Rose, was the best thing that ever happened to me... It brought me to you"

Jag suckar högre och trycker ansiktet i kudden. Jag är svag för sorgliga filmer, men det blir värre när jag tänker på mitt egna patetiska liv. Jag avbryts i mina tankar av att mobilen plingar. Med en otroligt irriterad suck tar jag upp den. Ett nytt DM. Jag trycker upp Twitter och ser ett nytt meddelande från Harry.

I'm so sorry I didn't wrote earlier! I totaly forgot I had an interview and photoshoot today! I'm so so sorry! Are u home? I can come over 2 u if u want xx

Jag ler svagt. Gulligt. Jag knappar in ett svar.

Totaly fine, you're forgiven! Yes please! I'm home alone and it's boring as HELL, you're welcome! I live on ThetfordRD 24, u can just come in x

Jag lägger mig ner under filten och suckar. Jag sluter ögonen och drar filten upp till näsan. Jag lyssnar halvt på replikerna på teven, på Rose som ropar förgäves efter hjälp. Efter det måste jag ha somnat, för jag vaknar av att någon säger mitt namn.

 "Alyssa, hey, are you asleep?"

Jag öppnar ögonen och blinkar några gånger. Snart ser jag klart och ser Harry sitta på huk bredvid soffan. Han ler mjukt mot mig och jag sträcker lite på mig.

 "Hi" säger jag hest och Harry ställer sig upp.

 "I can go, if you're tired, I mean" säger han snabbt och jag skakar på huvudet samtidigt som jag sätter mig upp.

 "No! I mean, no, stay" säger jag och rodnar lite.

Han nickar sakta och sätter sig bredvid mig i soffan. Det är lite stelt först, och tyst. Ingen säger någonting, men vad ska man säga?

 "Look... I'm really sorry for not telling you about the photoshoot and interview" säger han tillslut och jag ser allvarligt på honom.

 "It's okay, don't worry about it" lovar jag och han ser tvekande på mig.

 "I feel bad about it. First yesterday, when I had to rush to that interview and now..." börjar han, men jag avbryter.

 "It's okay, Harry, really" säger jag och han ler svagt.

 "Thank you" säger han och jag ler.

Jag drar filten runt mig och lutar mig lätt mot Harry. Han lägger armen om mig och jag ler. Tillslut reser jag mig upp och ser på Harry.

 "What movie?" ler jag och han rycker på axlarna med ett leende.

 "You choose" säger han och jag nickar.

Tillslut sätter jag på Paranormal Activity 3. Sedan hoppar jag upp i soffan och drar filten runt mig. Harry ler mot mig och jag ler lite tillbaka. Tillslut hoppar jag närmre honom och delar med mig av filten. Han drar den runt sig och sätter sig närmre för att vi ska få plats. Det är mysigt, faktiskt. Varje gång det händer något läskigt pressar jag ansiktet mot Harrys axel. Det får honom att skratta, vilket får mig generad. Han lägger armen om mig och jag kollar mot teven igen.

 "This is so creepy" mumlar jag och Harry skrattar.

 "It's a really good movie" säger han och jag fnyser.

 "It's fucking scary!" utbrister jag och pressar ansiktet mot hans axel igen.

Harry bara skrattar åt mig. Jag rodnar lätt och bara väntar på att filmen ska ta slut...

När eftertexterna börjar rulla andas jag ut. Jag kollar klockan för att märka att den bara är kvart i tio.

 "What do you want to do?" frågar jag Harry och lutar ryggen mot armstödet på soffan.

 "Doesn't matter" säger han och lyfter upp mina fötter i hans knä.

 "We can..." börjar jag, en kommer inte på något.

Harry skrattar och jag ler svagt. Jag känner hans blick på mig och jag kollar generat ner i soffan. Varför får han mig så osäker? Vad betyder han för mig egentligen? Han betyder mycket, det vet jag. Men hur mycket gillar jag honom då? Som en vän? En bästa kompis? Eller mer än det?

 "What are you thinking about?" frågar Harry mjukt.

 "Nothing" svarar jag fort och han höjer ögonbrynen.

 "Alright..." säger han tveksamt och jag skrattar till.

 "What do you want to do?" frågar jag igen och han suckar lite.

 "We can go out for a walk?" föreslår han och jag nickar.

 "Let me change first" ler jag och han nickar.

Jag joggar upp till mitt rum och drar på mig ett par ljusa jeans, ett svart linne och en beige cardigan. Sedan flätar jag mitt hår och borstar på lite puder i mitt ansikte för att sedan skutta nerför trappan. Harry står i hallen och väntar. Han ler mot mig och jag ler tillbaka. Jag knyter mina Converse och tar sedan mobil och nycklar. När vi gått ut låser jag dörren och vi börjar gå. Harry stoppar händerna i fickorna och går med huvudet sänkt. Jag kollar upp mot stjärnhimlen och ler svagt.

 "Have you ever missed someone so much you think you might die?" frågar jag helt spontant.

 "Yes, it hurts, but it gets better" säger han och ser på mig. "Who is it?" frågar han lent och jag kollar ner i marken.

 "My best friend, he, uhm..." säger jag och kollar upp på honom med tårar i ögonen. "He's in Thailand and I don't know when he comes back. Last time, he were there for a year and I really died inside, I don't want to go through that again" viskar jag och känner en tår rinna nerför kinden.

 "Tell me about him" uppmanar han och vi sätter oss på varsin gunga i parken.

Jag börjar berätta allt om Chris. Om vad vi gjorde som små, om våra intressen, om allt. Våra minnen. Harry lyssnar intresserat hela tiden, utan att avbryta. Han lyckas få mig att tänka på Chris, men utan att gråta. Att istället tänka på allt roligt vi gjort och hur kul det ska bli när han kommer tillbaka.

 "He sounds like a good guy" ler Harry och jag nickar med ett stort leende.

 "He's really sweet" ler jag och han ler tillbaka.

 "I should get home, before it gets too late" säger han och reser sig upp.

 "Okay" säger jag och vi börjar gå tillbaka till hem igen.

Harry's Perspektiv

Hennes vackra leende... Hennes vackra hår... Allt med henne är fantastiskt. Hon är så snäll, omtänksam och så söt! Hon är perfekt. Jag vet, ingen är perfekt, men hon är perfekt... för mig. Vi har inte känt varandra länge, bara några dagar, men jag känner redan något för henne, men jag vill inte gå för fort fram. Hon känner säkert inte samma sak för mig, hon ser mig säkert bara som en vanlig kille. Vilken kille som helst.

Jag kollar på henne i smyg medan hon berättar om... Okej, för att vara helt ärlig så lyssnar jag inte så mycket. Eller, jag lyssnar på hennes röst, men inte på vad hon säger. Hennes läppar rör sig fort och ett leende finns i mungiporna. Hennes ögon gnistrar och flyttar sig mellan marken och himlen. Plötsligt stannar hon. Jag stannar också och ser på henne. Hon flinar mot mig och höjer ett ögonbryn.

 "I can see that you're looking at me. And to be honest, it's creepy" säger hon och skrattar.

 "Sorry" säger jag generat och kollar ner i marken.

 "Let's go" säger hon och tar min hand för att sedan börja skutta ner längst gatan.

Jag skuttar skrattandes bredvid henne och snurrar runt henne. Hon håller på att snubbla, men jag håller henne uppe. Hon skrattar högt och jag ler stort. Hon slutar skratta och ser bara in i mina ögon. Utan att tänka lutar jag mitt ansikte mot hennes. Först gör hon inget alls, men sedan drar hon sig sakta undan.

 "Uhm... We should get going" säger hon tyst och jag nickar.

Resten av promenaden hem är tyst. Ingen säger någonting. Turligt nog så är det inte långt hem till henne. Bredvid min bil står nu en stor, svart Range Rover. Alyssa vänder sig mot mig och stoppar händerna i bakfickorna.

 "Bye Harry" säger hon och är på väg att gå, men då drar jag in henne i en kram.

 "Bye Alyssa" viskar jag och släpper henne sedan.

Hon går emot dörren, vinkar en sista gång och jag kör ut ifrån uppfarten. Jag kör längst gatan, men stannar bara en bit bort för att samla tankarna.

 "You're so stupid" ryter jag åt  mig själv och ser plötsligt en tjej gå på gatan.

Hon har samma kläder som Alyssa. Då ser jag att det är hon. Hon kollar bakåt och jag ser att hon gråter. Snabbt kliver jag ur bilen och skyndar mig mot henne.

 "Alyssa!" ropar jag och hon vänder sig om igen.

Hon stannar och torkar sina tårar. Jag stannar framför henne och ser in i hennes röda, glansiga ögon. Försiktigt tar jag hennes händer och kramar henne hårt.

 "What's wrong honey?" viskar jag och hon börjar gråta igen.

****

Vad har hänt tror ni?

LuvYu

P.S snälla försök kommentera, jag spenderar så mycket tid jag kan med att skriva kapitel åt er, och jag ser ju att ni är inne och kollar på min blogg, så har ni inte 30 sekunder att skriva en kommentar? Jag vet att ni har lov, och ni förtjänar det, men det känns inte så bra när ingen kommenterar...

XoXo

När jag vaknar på morgonen är klockan kvart över tolv. Jag tar upp mobilen och märker ett nytt DM på Twitter. Snabbt trycker jag upp det och börjar läsa med ett leende.

Maybe... Today at 2? We can meet at Starbucks x

Jag ler och skriver in ett svar att vi ses där. Sedan kliver jag upp och ställer mig i duschen. Efter tjugo minuter kliver jag ur och drar fram ett par svarta shorts med lite slitningar, ett svart/vitt linne med USA flaggan, ett par RayBan's och en dubbel ring. Snabbt sminkar jag mig lite med puder och mascara och borstar håret. Sedan går jag ner till köket där mamma och Noel sitter.

 "Mum, shouldn't you be at work?" frågar jag förvånat och öppnar kylskåpet.

 "No, I'm off today" ler hon och jag nickar. "Noel told me what happened at the party yesterday" säger hon medan jag häller upp lite jordgubbsyoghurt i en skål.

 "Nothing happened" suckar jag och tar fram en sked.

 "I'm just worried" säger hon och jag ställer in yoghurten. "And how's the boy that helped you?" frågar hon och jag sätter mig vid borden.

 "Zayn, he's just a friend. One of the boys in the car who hit me" säger jag kort och hon nickar sakta.

 "Alright then"

 "Bye mom" säger Noel och pussar hennes panna för att sedan resa sig upp.

 "Where are you going?" frågar jag och höjer på ögonbrynet.

 "Training" säger han och går mot hallen.

 "And you don't need a ride?!" ropar jag.

 "Nope!" ropar han tillbaka.

Dörren öppnas, smälls igen och det blir tyst. Mamma reser sig upp med en suck och ställer in sin disk i diskmaskinen.

 "What are you doing today?" frågar jag henne och tar en till sked av min yoghurt.

 "I'm going out with some friends" säger hon och jag nickar. "What are you doing today?" frågar hon och går mot hallen.

 "I'm meeting a friend!" ropar jag och reser mig upp för att ställa in min disk i diskmaskinen.

 "Zayn?!" ropar hon.

 "No" säger jag och går till hallen.

 "Melissa?" gissar hon och tar på sig sina skor.

 "No" säger jag och kliver i ett par klackskor.

 "Then who is it?" frågar hon nyfiket och hänger sin väska över axeln.

 "Just a boy" säger jag och hänger min väska över axeln jag också.

 "A boy, huh?" flinar hon och vi går mot uppfarten.

 "Just a friend mum, we barely know each other" skrattar jag och låser upp min bil medan mamma låser upp hennes.

 "Okay. See you honey!" säger hon och sätter sig.

 "Bye!"

Jag sätter mig bakom ratten och startar motorn. Mamma backar ut från uppfarten medan jag tar på mig bältet. När hon har börjat åka backar jag ut och börjar köra mot Starbucks. Klockan är redan fem i två och det är traffik, tänk om jag inte hinner? Tänk om han går innan jag kommit? Tänk om jag sabbar chansen att äntligen få träffa honom igen? Det bildas en kö på vägen framför mig och jag suckar högt. Efter en stund av stillastående drar jag upp mobilen och går in på Twitter för att skriva ett nytt DM till Harry.

I'll maybe get late, traffic -.-' x

Jag skickar iväg det och lägger mobilen i knät för att köra fram lite. Det lättar på, men blir snart kö igen.

 "Fuck this!" ryter jag och slår hårt i ratten.

Bilar tutar överallt och jag blir mer och mer stressad. Plötsligt får jag ett DM, av Harry. Snabbt tar jag upp den och börjar läsa.

It's okay, take your time, I'll wait :) xx

Jag ler och det lättar på igen. Efter drygt tjugo minuter parkerar jag vid Starbucks. Snabbt kliver jag ur bilen och går mot ingången. När jag är inne ser jag mig omkring efter Harry.

 "Alyssa!"

Jag vänder mig om och ser Harry sitta och vinka mot mig. Ett leende sprids på mina läppar och jag går emot honom.

 "Hey" ler jag och han reser sig upp.

 "Hi" säger han och kramar mig.

Jag kramar tillbaka och vi sätter oss ner. En servitris går emot oss med ett leende. Hon kollar på Harry och ler lite extra stort vilket får mig att fnissa. Det ser så dumt ut...

 "Welcome to Starbucks, would you like to order?" frågar hon med sin ljusa röst.

 "Tea, thanks" säger jag och Harry nickar.

 "Me too" säger han och hon nickar.

 "I'll be right back" säger hon och försvinner iväg.

Harrys blick möter min och vi börjar skratta tyst. Han ler mot mig och jag rodnar. Jag vänder ner blicken i bordet och han skrattar tyst.

 "Zayn told me about the party yesterday" säger han och jag suckar lite.

 "How does everyone know about it?" frågar jag och han ser lite medlidsamt på mig.

 "I'm sorry, I just..." börjar han, men jag avbryter.

 "It's okay, nothing happened" ler jag och han nickar sakta.

 "Good, I got worried" säger han och jag ler stort.

 "Aww, thank you" ler jag och han rodnar.

Vi får vårt te och sedan sitter vi bara där. Pratar om allt och inget. Han är riktigt rolig. Gullig också, för den delen. Riktigt skön, det blir liksom aldrig pinsam tystnad.

 "Do you want to come to my apartment?" frågar han och jag nickar.

 "Sure, I've nothing to do" ler jag och han ler tillbaka.

Vi reser oss upp och går ut. Det kryllar av paps. Av ren reflex lägger jag handen framför ögonen för att inte bli bländad av alla blixtar.

 "I have to get my car" säger jag och han nickar.

Vi släpper varandra och kämpar oss till våra bilar. Hälften av alla paparazzis följer mig och resten följer efter Harry. Snabbt sätter jag mig i bilen och startar motorn. De samlas runt bilen och jag tutar för att få dem att flytta sig. Så fort dem gör det så kör jag efter Harrys bil. Mobilen plingar, ett nytt DM på Twitter.

U alright?

Jag ler och svarar ja. 

Vi stannar utanför ett höghus, riktigt snyggt, och högt för den delen. Vi parkerar och Harry kommer leendes mot mig. Jag ler tillbaka och går bredvid honom in. Vi ställer oss i hissen och han trycker på våning 13, högst upp. Snart öppnas hissdörrarna och jag går efter Harry ut. Han tar upp en nyckel och låser upp en dörr.

 "Welcome to my home" säger han och öppnar dörren.

Jag går in och ler gillandes. Inte alls så stort som jag trodde, inte för "rikmansaktigt" heller. Ljust trägolv och beigea väggar. Visst, skorna står lite överallt och det ligger lite saker på golvet, men det hör liksom till. Till höger finns en dörr som leder till en toalett, till vänster mittemot är köket. Bredvid köket ligger vardagsrummet och till höger, mittemot vardagsrummet, ligger sovrummet. Det finns ett valv mellan köket och vardagsrummet, så man kan gå igenom. Rakt fram ifrån hallen ligger ett badrum.

 "Nice" säger jag och Harry ler samtidigt som han stoppar händerna i fickorna.

 "Yeah, it's nice. And it makes me feel a little bit more... Normal, you know. Not famous" säger han och jag nickar.

 "It must be nice" ler jag och han nickar.

 "Yeah, it is" ler han. "Do you want something to eat or drink or..." babblar han på och jag fnissar.

 "No thanks" svarar jag och han nickar.

Vi sätter oss i soffan och bara pratar. Det är mysigt. Riktigt roligt. Vi har kul. Eller, jag har kul i alla fall. Hans mobil plingar till och han tar upp den. Efter någon sekund ser han upp på mig.

 "I have an interview in an hour, but... We maybe can meet up tomorrow?" säger han och jag sjunker ihop lite, men gör allt för att inte visa det.

 "Oh, yeah, okay" säger jag och ställer mig upp.

 "I'm sorry, I totaly forgot" ursäktar han och ser medlidsamt på mig.

 "It's okay, we can meet tomorrow, right?" ler jag och han nickar.

 "I guess..."

Vi går till hallen och går tillsammans ner. På parkeringen kramas vi och sedan skiljs vi åt. Jag kör ut från parkeringen och kör ut på vägen igen. Leendet är totalt bortblåst. Tankarna om Chris kommer tillbaka och jag känner gråten i halsen. Jag saknar honom. Som in i helvete. Harry får mig att glömma honom, eller inte glömma. Men sluta tänka på honom. Jag vill inte lämna Harry. Jag vill spendera hela natten med honom. Okej, tolka inte det där fel. Jag vill bara spendera så mycket tid som möjligt med honom. Han får mig att må bättre.

När jag kliver innanför ytterdörren och slänger min väska på golvet kommer Noel ut ifrån vardagsrummet. Han ser min ledsna blick och skyndar sig emot mig.

 "What's wrong sis?" frågar han och kramar mig.

 "I miss him" viskar jag och han smeker mig över ryggen.

 "Who?" frågar han försiktigt.

 "Chris" viskar jag och börjar gråta.

Jag lägger armarna om hans nacke och gråter ut mot hans axel. Han följer med mig till mitt rum och jag sätter mig på sängen med honom framför mig. Han lägger lite av mitt hår bakom mitt öra.

 "He miss you too, Aly. But you will see each other soon, I promise you" viskar han och jag snyftar.

Men orden hjälpte inte ett skit. Jag saknar honom lika mycket som jag gjorde innan.

****

Another chapter! Nu tycker jag ni ska kommentera lite mer, om ni har tid ;) LuvJAAAALL!

 "Alyssa! You have a visitor!" ropar mamma nerifrån, dagen efter.

 "Coming!" ropar jag och reser mig ifrån sängen.

Jag går ut ifrån mitt rum och joggar nerför trappan, för att sedan snurra runt mot hallen. När jag ser ut i hallen stannar jag upp. Innanför dörren står Melissa. Mamma ler mot mig och går förbi mig. Jag går sakat emot henne och lägger armarna i kors över bröstet.

 "Alyssa, look. I'm sorry. I just overreacted, you know how I can be" säger hon och jag ler.

 "I'm not mad at you" ler jag och går fram för att krama henne.

 "Good. Can I come in, or are you busy?" frågar hon och jag nickar.

 "Yeah, come in" ler jag och hon tar av sig jackan och flöjer med mig upp till mitt rum.

Jag stänger dörren efter oss och vi sätter oss i sängen. Vi kollar på datorn och gör inte så mycket. Men sedan bestämmer vi oss för att baka. Så jag tar med min MacBook ner till köket och ställer den på köksön. Jag sätter mig på en stol och Melissa ställer sig bakom mig för att kolla på datorn med mig.

 "What should we bake then?" frågar jag och rullar ner bland massa recept.

 "Cupcakes!" tjuter hon och jag skrattar.

 "Okay then" ler jag.

Jag söker på cupcakes och letar på ett bra recept. Melissa går för att kolla så vi har allt som jag rabblar upp. Medan hon letar efter mjöl loggar jag in på Twitter.

 "Oh, found it!" utropar Melissa och ställer fram mjölet på köksön. "What's next?" frågar hon och jag märker att jag fått en ny följare.

 "Hold on a second" säger jag och trycker på mina följare.

 "What is it?" frågar Melissa och ställer sig bakom mig.

Jag spärrar upp ögonen när jag ser vem det är och Melissa skrattar förtjust medan jag försöker kolla om det är sant.

 "This is amazing!" tjuter hon och jag ler stort.

 "This can't be true. Is it really him?" frågar jag glatt och hon nickar.

 "Yes, you can see it's him!" tjuter hon och kramar mig hårt.

Jag fattar inte att Harry hittade mig på TWITTER som har jag vet inte hur många miljoner användare, han hittade mig.

 "Anyway, let's bake" ler jag och hon gör ett glädjeskutt. "Why are you so happy?" frågar jag skrattandes.

 "I'm happy for you, and let me be, or else I'm going to get really annoyed" varnar hon och håller upp ett finger mot mig.

 "Sugar!" befaller jag och hon snurrar mot skåpen.

 "Here, right?" gissar hon och pekar på skafferiet.

 "That's right, you got it girl" ler jag och hon öppnar.

 "Dadadadada... Oh, here!" säger hon när hon sökt med blicken igenom hela skafferiet.

När vi tagit fram allt så blandar vi ihop det så som det står i receptet.

 "Oh my God, that looks so good, can I taste?" frågar Melissa och ser på mig med hundvalpsögon.

 "Go ahead" skrattar jag och hon doppar fingret i smeten.

Efter drygt en timme är vi klara och sitter utmattade vid köksön. Uttråkat loggar jag in på Twitter igen och ser ett nytt DM. Jag trycker upp rutan och ser ett nytt meddelande ifrån @Harry_Styles.

Hey Alyssa :) So glad I finally found u! I'm happy I can finally contact u... Wanna meet up sometime? x

Jag skriker till och Melissa ser chockat på mig. Jag visar henne meddelandet och hon tjuter till. Vi tar varandras händer och börjar skutta runt över köksgolvet. Jag kan inte beskriva lyckan jag känner just nu.

 "What should I answer?" frågar jag och sätter mig på stolen igen.

 "You should answer... Dear Harry, or should I say prince carming, I can't believe you found me either. I'm so happy I could die. And of course! I want to meet my prince!" skojar Melissa och gör en dramatisk gest.

Jag skrattar, skakar på huvudet och börjar skriva ett svar. Det tar drygt tio minuter, eftersom jag börjar om minst tjugo gånger.

Hi Harry! I can't believe u found me, by all those accounts... Wow... Of course I do, when and where? :) x

Plötsligt känner jag lukten av bränt. Jag kollar på Melissa med rynkad panna och hon ser minst lika förvirrad ut som jag. Men sedan kommer vi på det samtidigt.

 "Our cupcakes!" tjuter vi och rusar mot ugnen.

Jag öppnar och viftar bort röken. Som vi tänkt så var våra muffins - och blivande cupcakes - brända. Helt kolsvarta.

 "No!" klagar Melissa och stampar med foten i golvet som en barnunge.

 "I'm sure we can eat those" försöker jag och Melissa höjer ena ögonbrynet.

 "If you like burned muffins, yeah" säger hon och jag skrattar högt.

 "We are so dum!" skrattar jag och hon börjar skratta med mig.

 "We suck at baking" skrattar hon och vi slänger våra muffins.

Vi städar undan allt och sedan går vi till mitt rum igen. Desperat kollar jag min Twitter, men inget nytt från Harry. Lite besviket loggar jag ut och är social med Melissa.

 "I wanna party tonight" säger Melissa och sjunker ner på sängen.

 "Me too"

Vi bestämmer snabbt för att gå till en nattklubb. Melissa lånar kläder och smink av mig. Jag tar på mig en beige klänning som har lite glitter längst upp och ett par glittriga pumps. Melissa lånar en svart klänning med nitar på överdelen och ett par svarta pumps med nitar på klacken. Hon sminkar mig och jag sminkar henne. Sedan lånar jag ut några smycken och tar några själv. Sist sprutar jag DKNY parfym över mig och sedan går jag och Melissa ner.

 "Where are you girls going?" frågar Noel som kommer ner ifrån trappan till hallen där vi står.

 "Party" säger jag bara och han ler lite.

 "Me too! We can go together, or, I'm meeting my friends there, but we can get there together" föreslår han och Melissa ler stort.

 "Okay" ler hon och jag suckar.

 "Fine"

Eftersom vi inte kommer kunna köra själva hem efteråt så tar vi en taxi dit. Melissa pratar med Noel ganska mycket, men det är lugnt. Han ska ändå vara med sina kompisar efteråt. Vi ska till samma klubb, oturligt nog. Men men, jag kom för att ha kul, inte gömma mig för lillebrorsan.

 "Come on" säger jag och drar med mig Melissa mot baren.

Musiken dånar ur högtalarna och höga prat hörs. Folk dansar, dricker och står med tungorna i varandras halsar. Melissa och jag beställer varsin shot, som blir till tre. Sedan tar vi varsin vodka redbull och går med dem till dansgolvet. Vi börjar dansa med varandra och har hur kul som helst. Alkoholen har gjort oss hur flummiga som helst, men det blir mycket roligare. Melissa är dock mer berusad än jag. Jag kan fortfarande dansa, stå och prata.

 "I'm getting a new drink!" ropar hon igenom musiken och vinglar mot baren.

Jag suckar och går av dansgolvet. Jag ställer mig vid sidan av och kollar på alla som dansar. En del kan inte ens stå. En del sitter i sofforna och skrattar. Plötsligt läggs två händer på mina axlar och en hand drar axelbandet ner ifrån min axel.

 "Hello sexy girl" viskar någon i mitt öra och jag vänder mig panikslaget om.

En kille på minst 20 år står där och jag suckar. Jag vänder mig om för att gå, men han drar mig till sig. Paniken slår till, men jag kommer inte ur hans grepp.

 "Let me go!" utbrister jag och han försöker dra ner min klänning som jag krampaktigt håller uppe.

 "Hey, let her go man!"

Killen vänder sig om och skrattar till.

 "Overprotective boyfriend or what?" frågar han flummigt och går sedan iväg.

Jag andas tungt och fixar min klänning. Klumpen i halsen stiger, men jag trycker tillbaka den. Hela jag skakar och plötsligt känner jag en hand på min axel. Av ren reflex hoppar jag undan och kollar upp på ett välkänt ansikte.

 "Are you okay?" frågar Zayn och jag sväljer hårt, men nickar.

 "Yes" svarar jag och han ser skeptiskt mot mig.

 "Really? Follow me out for a moment, you need some air" säger han och tar min hand.

Jag följer honom villigt ut och drar in ett djupt andetag av den friska luften. Mina lungor fylls av kall luft och jag andas ut långsamt. Zayn står bredvid mig hela tiden.

 "Better?" frågar han och jag nickar.

 "Thank you" säger jag och han ler.

 "I couldn't let him do something to you" säger han och jag ler.

 "Alyssa!"

Jag kollar mot in/utgången till klubben och ser Noel komma ut. Han andas ut och går snabbt emot mig. Utan ett ord kramar han mig hårt och jag kramar honom tillbaka. Zayn ser förvirrat på mig bakom hans rygg.

 "I saw what happened in there, sorry I didn't get there in time" säger han och jag skrattar till.

 "It's okay, I'm totaly fine" ler jag och jag nickar mot Zayn. "Thanks to him" lägger jag till och Noel vänder sig till Zayn.

 "Thank you so much bro, I have no idea who you are, but I owe you everything. Thanks for helping my sister" säger han och ger Zayn en killkram.

 "Oh, you're siblings?" säger Zayn förvånat och jag skrattar.

 "I know, I'm the good looking of us two" skojar jag och Zayn skrattar med Noel puttar till mig.

 "Anyway, thank you bro, and I'll see you at home Alyssa. Now let's party!" utbrister han och slår upp knytnäven i luften.

Jag skrattar, Zayn med. Noel skuttar in igen och jag fnissar åt honom. Zayn och jag går in igen och jag ser Melissa stå och se sig förvirrat omkring på dansgolvet. Hon möter min blick och vinglar emot mig.

 "Why did you just leave me like that?" utbrister hon och jag fångar henne när hon håller på att ramla.

 "I think we're going home" säger jag och hon suckar lite. "Bye Zayn, and thank you again" ler jag och går med Melissa ut till vägen igen.

Jag fixar en taxi och jag hjälper Melissa till sin lägenhet, sedan åker jag till mig. Jag smyger in eftersom klockan är mycket och går tyst till mitt rum med mina pumps i min hand. Smidigt drar jag av mig klänningen och tar av mig alla smycken. Sedan kryper jag ner i sängen i endast underkläder.

****

Well, well, well... Zayn, tha heroo... I alla fall, btw, anyway, whatever ya say... Okej, har faktiskt inte ett skit att säga, så jag säger det här... ENJOY

Alyssa's Perspektiv

 "Aly, this is it. You've been in bed for two weeks. Today, we're going out. So get your fat ass up from that bed!" säger Mel och jag suckar.

Hon sov kvar här igår, bara för att ge mig lite extra stöd. Det var kul, men jag kan verkligen aldrig sluta tänka på varken Chris eller Harry.

 "But I don't want to" muttrar jag och hon drar bort mitt täcke.

 "This is your schedule for today. 1. Take a shower 2. Get dressed 3. Eat breakfast 4. Get to your car and then we're going to the city" säger hon och jag suckar.

 "Do I have to?" frågar jag och hon nickar.

 "Yes, hurry up!" svarar hon och jag suckar.

Jag reser mig upp och släpar mig mot mitt egna badrum. Där inne drar jag av mig mina kläder och ställer mig i duschen och låter vattnet rinna över mig. När jag rakat mig och tvättat mitt hår kliver jag ut. Jag torkar mig och smörjer sedan in mig med body lotion. Jag sätter en handduk runt min kropp och går ut till mitt sovrum igen. Mel halvligger i min säng med ryggen emot sängstommen. Hon kollar upp från sin mobil när jag kommer ut. Jag drar på mig ett par midjehöga jeansshorts och ett löst, svart linne med ett vitt tryck på över ett par vita spetsunderkläder. Jag stoppar in linnet under shortsen och letar på ett par svarta, låga Converse. Mel blåser mitt hår och plattar det sedan. Efter att jag sminkat mig så att de mörka ringarna under mina ögon är borta och så att jag inte ser så blek ut så packar jag ihop pengar, mobil och nycklar i en handväska.

 "Ready?" frågar Mel och jag nickar.

Vi går ner till köket där jag äter ett äpple till frukost. När vi sitter vid bordet kommer Noel fram till oss. Han ser förvånat på mig och sedan på Mel.

 "How the hell did you get her up?!" utbrister han och Mel ler.

 "You know, girl stuffs" flinar hon.

Han nickar och jag reser mig upp. Mel följer med mig till hallen men när vi ska gå ut stoppar Noel mig. Han drar in mig i sin famn och jag kramar honom tillbaka.

 "I'm proud of you, sis. I'll be here for you, all the time" viskar han och jag ler.

 "Love you bro" viskar jag.

 "I love you too" viskar han.

Han pussar min kind och sedan går jag och Mel ut till min bil. Jag sätter mig bakom ratten och vi börjar köra mot stan. Melissa slår på radion och lutar sig sedan tillbaka med en lätt suck.

 "Where are we going exactly?" frågar jag och hon rycker på axlarna.

 "You can park at the mall" säger hon och jag nickar.

Jag svänger in till köpcentret och parkerar där. Vi kliver ur bilen och går mot entrén.

När klockan slår fem bestämmer vi oss för att åka till en kinarestaurang för att köpa med mat hem. Så jag kör oss dit och parkerar. Vi går in båda två och beställer mat. De säger att det skulle ta drygt en kvart, så vi sätter oss vid ett bord i restaurangen. Det är inte så många därinne, så det är ganska lugnt.

 "Hey, isn't that like... Zayn?" frågar Mel och nickar utåt.

Jag vänder mig om och ser en kille med svart hår gå utanför med en blond tjej bredvid sig. De håller händer och ler stort.

 "Yes, it is" säger jag och de går förbi fönstret.

 "Aren't you going to talk to him?!" utbrister hon och jag ser förvirrat på henne.

 "Why would I?" frågar jag och hon suckar.

 "He got Harrys number!" utbrister hon och jag himlar med ögonen.

 "I'm not going to talk to him"

 "Then I'm going to" säger hon och skyndar sig ut.

Jag ser förvånat efter henne, och precis då får jag vår mat. Jag tar emot den och går ut mot min bil. När jag låser upp den letar jag efter Mel med blicken. Hon står framför Zayn och den där tjejen. Jag lägger in maten och går runt för att sätta mig bakom ratten. 

Efter ett tag går Melissa leendes mot bilen. Hennes lockar studsar som vanligt. Hon öppnar bildörren och sätter sig. Medan hon tar på sig bältet kollar jag på henne. Hon säger inget. Jag säger inget. Jag ser på henne med ett höjt ögonbryn. Hon möter min blick och höjer ögonbrynen.

 "What?" frågar hon.

 "What did he say?" frågar jag och hon rycker på axlarna.

 "Nothing" säger hon och jag fnyser.

 "Oh right, so you just stood there looking at each other?" frågar jag och hon fnissar.

 "No, but he said nothing important" säger hon.

 "Did you get his or Harrys number?" frågar jag hoppfullt och hon skakar på huvudet.

 "No" mumlar hon och jag sjunker ihop.

 "Did you even ask for it?" frågar jag och hon blänger på mig.

 "You didn't even dare to go out and say hi, I at least did. So don't complain" fräser hon och jag höjer ögonbrynen.

Hon himlar med ögonen och kollar framåt istället.  

Jag suckar och startar bilen. Snabbt backar jag ut ifrån parkeringen och slår på radion. Unbreakable med Westlife spelas. Riktigt fin låt. Det är tyst hela vägen till Melissa. Jag stannar bilen på gatan utanför hennes port, men fortsätter kolla framåt. Mel kollar på mig, men säger inget. Sedan suckar hon och kliver ut. Hon smäller igen bildörren och jag kör fort därifrån. Då höjer jag volymen på radion. Allt för att slippa tystnad, även om jag är själv. Jag hatar när det är tyst. Det är så jobbigt.

När jag är hemma igen låser jag bilen och kliver in.

 "I'm home!" ropar jag och Noel kommer ut till hallen.

 "Did you have fun?" frågar han och jag nickar.

 "Yes" svarar jag kort.

 "Alyssa! Hello darling!" hälsar mamma.

 "Hi mum" ler jag och kramar henne.

Jag kramar pappa också innan jag går upp till mitt rum. Väl där slänger jag mig på sängen och suckar djupt. Livet suger ibland. Men jag tänker inte skulla på Melissa, hon har ju rätt. Det var ju jag som inte vågade. Men skulle jag gått fram till killen-jag-gillar's bästa kompis och frågat om hans nummer? Don't think so. Jag får väl leva ensam i hela mitt liv då, det kan väl inte vara så farligt. Jag kan skaffa massa hundar och katter, då är jag ju inte så ensam.

 "Sis, something's telling me that spending time with Melissa didn't help" hör jag Noel säga och han kliver in i rummet.

Han stänger dörren och lägger sig bredvid mig. Han ser på mig. Jag ser på honom. Sedan börjar jag flina, åt ingenting.

 "It's like I'm your younger sister, but I'm older" flinar jag och han skrattar.

 "Yeah, you're such a baby" retas han och jag trycker en kudde över hans ansikte.

 "I am not!" tjuter jag och han garvar under kudden.

 "Can't breathe!" hör jag honom skratta.

 "What did you say? I couldn't hear you" retas jag och han börjar kittla mig.

Jag skriker och kastar mig åt sidan. Han sätter sig över mig och fortsätter kittla mig. Jag gråter av skratt och vrider på mig i hopp om att komma loss, men det hjälper ju inte.

 "Let me go!" skriker jag och börjar garva.

 "Admit you're a baby, then you may go" säger han.

 "Never in my entire life!" tjuter jag.

Han rycker på axlarna och fortsätter kittla mig. Jag skriker och kravlar mig i hans grepp. Efter ett tag orkar han inte mer, så han slutar. Jag andas ut och lägger mig utmattat på sängen med armar och ben över sängen.

 "I so hate you" mumlar jag och han skrattar.

 "Love you too sis" svarar han.

****

Två veckor senare...

 "Okay, now, get your fat ass up from that bed!"

Jag stönar och kisar upp mot personen bredvid min säng. Noel. Med en suck rullar jag runt på mage och trycker ansiktet i kudden. Mitt täcke ligger ifrån midjan och neråt. Solen tränger sig emellan persiennen och skiner rakt i mitt ansikte.

 "Alyssaaa, come on you lazy ass!" klagar han och slår till mig på rumpan, vilket får mig att tjuta till. "Get up, now! Or I'll get water!" varnar han och jag sätter mig trött upp och blänger på honom. "Wow, girl, you look like a mess" erkänner han och jag suckar åt honom.

 "I know" säger jag hest och himlar med ögonen.

 "I hate seing my sis like this" suckar han och sätter sig bredvid mig.

 "I'm sorry" viskar jag och han ler svagt.

 "What's wrong, Aly?" frågar han och jag suckar.

 "I don't know..." suckar jag och han lägger huvudet på sne.

 "Love? Friendship? Me?" frågar han och jag skrattar till.

 "Boys" säger jag och han håller upp handflatorna mot mig.

 "Stop. I'm not going to talk about boys with you. I'm calling Melissa" säger han och försvinner ut.

Jag suckar och lägger mig ner i sängen igen. Förra veckan åkte Chris. Han är i Thailand just nu. Njuter av solen, värmen och det turkosa vattnet. Jag saknar honom. Min bästa kompis. Min barndomsvän. Min bror... Nästan. Snart skuttar Noel in till mitt rum och hoppar upp i min säng. 

 "Mel is on her way" ler han och jag nickar sakta.

 "Alright" säger jag kort.

 "Please give me a smile" ber han och putar med underläppen.

 "Better?" säger jag och ger honom ett riktigt fake smile.

 "God, you suck on fake smiling" skrattar han och jag ger honom en mördarblick. "Sorry!" säger han och sträcker upp armarna i luften.

Jag suckar tyst och lägger mig ner igen. Noel suckar. Han pussar min panna för att sedan lämna rummet. Mitt i tystnaden hör jag att det ringer på dörren. Dörren öppnas och stängst. Jag hör röster nerifrån, men jag bryr mig inte. Ett par gröna ögon flyger runt i mitt huvud. Hans lockiga hår. Hans leende... Jag kan verkligen inte sluta tänka på Harry. Det enda som är i mitt huvud just nu är Harry och Chris.

 "Knock knock"

Jag vänder huvudet mot dörren och ser Mel sticka in sitt huvud. Hennes blonda lockar studsar på hennes axlar när hon går emot sängen. Jag suckar och sluter ögonen igen.

 "Whoaa, hold on. Don't you dare to close your damn eyes" varnar hon och jag öppnar dem igen.

 "Hello to you too" muttrar jag.

 "What happened to the attitude, girl?" säger hon och sätter sig skräddare på sängen.

 "It disappeared with Chris" suckar jag och sätter mig upp i sängen.

 "So you miss him badly, huh?" suckar hon och jag fnyser.

 "No, I don't. I just lay here without a reason" skojar jag och hon ser på mig.

 "I'm sorry" säger hon och jag rycker på axlarna.

 "It's okay, I mean, I'm not the funniest company right now" säger jag och hon ler mot mig.

 "You're always the best and funniest company, Alyssa. But Noel told me you wanted to talk boys, and as I understand, Chris is just a friend. Who is it?" frågar hon och jag kollar ner.

 "I... I don't know what I feel. But it's just that I can't stop thinking about him..." mumlar jag.

 "Who?" frågar hon nyfiket.

 "Harry" säger jag.

 "Oh, the curly boy" retas hon och jag skrattar medan jag kollar generat ner i madrassen.

 "Yeah, him" säger jag och ler svagt mot henne.

 "Aww, you're in love! It's so cute!" tjuter hon och mitt leende försvinner.

 "But I will never see him again. I don't have his number, or the other boys" säger jag olyckligt och hon ser medlidande på mig.

 "You will see him. I promise you. If it's meant to be, it will be" säger hon och jag fnyser.

 "I don't believe in fate, I thought you knew that by now" säger jag och hon ler.

 "But I do, and I say you two will meet soon" säger hon och jag fnyser.

 "Yeah, right" säger jag utdraget.

 "Oh shut up and dream a little! If you don't think positive, and actually think that you're going to meet again, then you won't meet him! Dare to dream a little, okay?" säger hon och jag lägger huvudet på sne.

 "Well, even if we met again, he doesn't like me. So what's the big deal?" påpekar jag.

 "The big deal is that you're in love! And don't say be doesn't like you. I saw how he was looking at you at McDonalds. And why wouldn't he like you? I mean, look at you! You're freaking gorgeous and so funny! He's probably crazy about you already" säger hon och jag suckar för att sedan lägga mig ner igen.

 "I wish" mumlar jag.

Harry's Perspektiv

 "Harry! We got to go now! What's taking so long?!" ropar Liam utifrån badrummet.

 "I'm coming! Chill down" muttrar jag och kliver ut.

Killarna väntar på mig i hallen. Surt tar jag på mig skor och en jacka. Sedan stoppar jag mobilen i fickan och går ut, utan ett ord till de andra. Alla går ur lägenheten och jag låser. Sedan ställer vi oss i hissen. Det är spänt. Hela tiden. För att inte nämna tystnaden. Man vågar knappt andas. Och alla vet varför.

Den senaste veckan har jag varit sur och jobbig. Som PMS för tjejer. Ingen vet varför, förutom jag. Men ingen skulle någonsin förstå, så varför ens försöka berätta? Och om de skulle förstå, vad skulle de göra åt det? Precis. Det finns inget att göra åt saken.

Allt jag tänkt på den här veckan är Alyssa. Eller, okej, jag har tänkt på henne hela tiden sedan hon blev påkörd. Jag minns första gången jag såg henne. De där skräckslagna ögonen och hennes hår som faddrade i vinden. Jag minns första gången jag hörde hennes röst. Vad är det med mig egentligen?

 "Okay, what's wrong Harry? You've been so down the last week and honestly, we're worried" frågar Louis när vi är på väg till bilen.

 "Nothing. Nothing at all, you don't have to worry" säger jag tonlöst och alla blänger på mig.

 "Seriously? Don't say it's nothing, because if it was, you wouldn't be like this. So tell us. We want to help you. We're not just bandmates, you know. We're brothers, soul brother. Best friends" säger Niall och hans ögon tindrar mot mig.

 "It's nothing... I just..." mumlar jag och suckar. "I don't know. I've been thinking really much this week. I'm just confused" säger jag ärligt.

Ingenting av det var en lögn. Jag har tänkt mycket och jag är förvirrad.

 "Thinking about what?" frågar Zayn och Louis låser upp bilen.

 "Everything and nothing" säger jag och vi sätter oss.

 "Details" ber Liam.

"It's Alysasa"

 "It's Alyssa" mumlar jag och alla spärrar upp ögonen.

 "The girl that we..." börjar Niall, men avbryter sig.

Han ser skamset ner i knäet och jag nickar sakta. Nu mår han säkert dåligt över det. Han har varit känslig på det ämnet sedan olyckan. Han har svårt att prata om det och blir alltid ledsen när det kommer upp.

 "It's okay, Niall. Everyone's alive" säger jag och lägger armen runt hans axlar. "And yes, her" lägger jag till.

 "So you... You kinda like her?" gissar Zayn och vänder sig bak.

Louis kör och Zayn sitter bredvid. Jag sitter bakom Louis, Niall i mitten och Liam bakom Zayn. Jag rycker på axlarna och möter hans blick.

 "I don't know. I just... I can't stop thinking about her" erkänner jag.

 "Call her!" föreslår Louis och ser på mig i bakspegeln.

 "I don't have her number" mumlar jag och alla spärrar upp ögonen.

 "Harry Styles, since when was the last time you saw a hot girl and didn't ask for her number?!" utbrister Zayn och alla börjar skratta.

 "I guess she makes me nervous" säger jag.

 "Aww, how cute! Young love these day" suckar Louis ironiskt och vi skrattar åt honom.

Stämningen är lättad och allt är som vanligt, nästan. Även om killarna fått mig på bättre humör så finns tanken av att jag aldrig kommer se henne igen. Alyssa, alltså. Vi kommer aldrig träffas. Nu kommer jag få leva resten av mitt liv med tanken av att min drömtjej finns där, att jag träffat henne, men att hon inte är min. Det kommer plåga mig hela tiden. Från morgon till natt. Varför frågade jag inte bara om hennes nummer? Då skulle allt vara så mycket enklare. Då skulle jag ju bara kunna ringa eller messa henne. Fast hon kanske inte ens vill umgås med mig. Jag menar, hon kanske inte ens gillar mig.

Jag lovade mig själv en sak. En sak, precis då. Jag lovade mig själv att leta reda på henne. Alyssa Campbell. Jag lovade mig själv att kämpa för henne. Att kämpa för att få henne. Jag kommer inte ge upp förrän jag vet hur hon känner. För just i den stunden - då i bilen när jag pratat med killarna, när jag mådde lite bättre - förstod jag att jag inte bara tänker på henne, jag är kär i henne. Hon finns inte bara i min härna, hon finns också i mitt hjärta.

****

Lite kort kanske, men orkar inte skriva mer nu...

Är nog den enda bloggaren som inte gjort ett inlägg för att skriva GOTT NYTT ÅR, men men, jag kan väl göra det här istället...

GOTT NYTT ÅR!

Hur var ert 2012? Har ni några nyårslöften inför 2013? Gamla nyårslöften som höll/sprack under 2012? TELL ME! Själv gjorde jag bara ett löfte iår, att inte ge upp hoppet om att få prata med killarna. Jag ska ju på deras konsert och så, men det är ju inte samma sak som att prata med dem... Jag är inte en sån som brukar göra nyårslöften, tycker det är onödigt eftersom jag alltid glömmer dem, eller så skiter jag i dem direkt...

Anywaaay... Gott nytt år och KOMMENTERA PÅ BABES!