LYSSNA SAMTIDIGT

Utan förvarning börjar tårarna rinna och Harry ser lidande på mig.

 "Please don't cry" viskar han och smeker bort mina tårar.

 "It's happy tears" viskar jag och skrattar lite medan jag torkar tårarna.

 "It hurts to see you cry" säger han och jag ler.

 "I like you too, Harry" ler jag och han lägger armarna om min midja.

Jag lägger mina händer på hans nacke och drar hans huvud närmre mitt. Jag ställer mig på mina tår och låter våra läppar mötas. Det är en mjuk kyss, blandad med vattendroppar. Snart börjar jag frysa och Harry ser att jag ryser.

 "Let's get to the car" ler han och jag nickar.

Jag går huttrandes mot bilen och låter Harry lägga armen om min midja. Han öppnar bildörren och jag sätter mig. Harry går runt och sätter sig bakom ratten. Han ser lite osäkert på mig.

 "Maybe we can go to my apartment instead and get something to eat? You're all wet, so we can take a fancy dinner some other time?" föreslår han och jag nickar.

 "That sounds good" ler jag och han nickar.

 "Good" säger han.

Han startar motorn och sätter på värme i sätet och så det kommer varmluft i bilen. Jag sluter ögonen och njuter av värmen som sprider sig i kroppen. Harry kör ut på vägarna igen och såklart stoppas vi i en kö. Plötsligt kör en svart skåpbil upp på andra sidan om vår bil, på min sida. En man öppnar bilrutan och sticker ut en kamera. Han börjar vilt ta kort och jag håller handen framför mitt ansikte. Harry ser bekymrat och irriterat på mig. Jag tror att han menade irritationen mot paparazzin dock...

Snart kan Harry börja köra igen och han kör så fort han kan ifrån paparazzin, men såklart kör skåpbilen upp vid vår sida igen.

 "Hold on" säger Harry och jag ser förvirrat på honom.

Han gör en kraftig u-sväng och kör in på en liten väg. Han kör fort längst grus/sand vägen och det studsar hela tiden. Jag håller i mig så hårt jag kan och litar på att Harry vet vad han gör. Det är mörkt ute och man ser ingenting förutom det som bilens lysen lyser upp. Plötsligt syns ett djur på vägen och paniken sprids i mig.

 "Watch out!" skriker jag och Harry svänger kraftigt.

Turligt nog lyckas han köra upp ifrån diket i samma höga fart och få kontroll på bilen när den är tillbaka på vägen, dock saktar han ner då. Han stannar snart och ser först i backspegeln för att se så ingen kommer efter, vilket ingen gör. Då ser han lite halvt oroligt på mig.

 "Are you okay?" frågar han och jag nickar lite halvt chockat.

Han kramar mig lite över sätet och fortsätter sedan köra, dock i normal fart. Som tur är så går grusvägen ut till huvudvägen igen. Så han fortsätter köra till sig. Jag har lugnat ner mig och pratar lite med Harry om vad vi ska äta. Vi bestämmer oss för kinamat. Så han stannar vid en kinarestaurang och vi går in för att beställa. De som jobbar kan knappt engelska, men snart får vi rätt mat i alla fall. När vi är utanför börjar vi asgarva åt deras dialekt.

Harry härmar dem, vilket får mig att garva högre. Tillslut snubblar jag på mina höga klackar till bilen och sätter mig. Harry kommer in också och vi fortsätter fnissa hela vägen till hans lägenhet.

Väl där får jag låna ett par mjukisar och ett av hans linnen, istället för att sitta i finklänning, som för den delen verkar helt förstörd. Mitt smink tar jag bort med tvål och vatten, och håret borstar jag bara igenom med fingrarna. Sedan går jag ut till Harry i köket igen. Han har dukat med tända ljus och rosor. Det får mig att rodna. Harry ler och pussar min kind innan vi sätter oss på varsin sida av bordet. Vi börjar ta för oss av kina maten och pratar tyst med varandra.

 "I loved the fried chicken" säger jag och Harry instämmer.

 "Yeah, it was really good" säger han, men verkar ändå lite borta.

Jag skjuter bort tanken och fortsätter äta. Harry sitter mest och kollar ner i sin tallrik, eller ut genom fönstret. Det får mig lite orolig. Har det hänt något? Är han ledsen? Sårad? Arg? Irriterad? Jag har ingen aning. Hans ansikte är bara blankt. När vi ätit klart hjälps vi åt att diska.

 "It something wrong?" frågar jag honom när jag inte orkar med tystnaden.

 "No" svarar han kort och jag stannar upp.

Jag vänder mig mot honom, blänger på honom med ett höjt ögonbryn och lägger armarna i kors. Han ser oskyldigt in i mina ögon, men jag ser att han döljer något.

 "No? Obviously there's something" påpekar jag och han suckar.

 "It's nothing" säger han kallt och jag suckar.

 "Alright then" suckar jag och fortsätter diska.

Harry säger inget. Inte världens mest perfekta dejt direkt. Var det ens en dejt? Efter det faktum att vi har kysst varandra två gånger idag, så ja. Det borde vara det i alla fall.

Jag går till vardagsrummet när allt är undanplockat. Där slår jag mig ner i soffan och drar fram mobilen. Ett nytt sms från Chris.

From: Chrisyy

Sorry 4 interrupting ur date! Had 2 ask u how it goes ;)

 "Alyssa, I'm sorry. I just thought about Taylor" säger han och jag spärrar upp ögonen.

 "You thought about Taylor while we were on a date?!" utbrister jag och hans ögon fylls av ånger.

 "That's not what I meant!" utbrister han.

 "Then what did you mean?! That you always think about her?! Even when you kissed me earlier?!" ryter jag och han suckar.

 "If you're going to be this childish, you can leave now" säger han och jag reser mig upp.

 "Gladly" muttrar jag och går emot hallen.

Jag går ut barfota med påsen med min klänning och mina skor i. Snabbt joggar jag nerför trapporna och ut genom porten. Jaha, hur fan ska jag komma hem nudå? Jag tar upp mobilen och ringer mamma, men hon jobbar. Pappa också. Så jag ringer Susannah. Som tur är så är hon på väg ifrån sjukhuset, och vi bor åt samma håll, så hon hämtar upp mig. Under hela tiden jag väntar på henne håller jag tårarna inne. Aldrig att jag tänker gråta nu, inte inför Susannah. Inte mitt på gatan. Aldrig. Harry har egentligen inte gjort något fel. Vi är inte ihop, då får han tänka på andra tjejer... Eller hur?

Susannahs bil stannar på gatan framför mig och jag går snabbt mot den. När jag sätter mig ser hon förvirrat på mig och mina kläder.

 "Where did you get these clothes? And why in the world aren't you wearing shoes?!" utbrister hon och jag suckar.

 "Please don't ask anything now. I'll tell you tomorrow" säger jag hest, nära till gråt.

 "Okay honey, you can always talk to me" lovar hon och jag nickar.

Läppen börjar dara, men jag håller tillbaka tårarna. Susannah ser det, så hon lägger sin ena hand på min arm och smeker den medan hon kör.

 "It's okay to cry, hun" säger hon.

Min vägg bryts ner. En tår rinner ner, en blir till två och två blir till femtio. Susannah ser oroligt på mig, men smeker bara min rygg och låter mig gråta.

Det tar en kvart att komma hem. Då följer Susannah med in. Noel kommer ut till hallen när dörren öppnas. När han ser mig ledsen blir han orolig, men jag springer bara upp på mitt rum. Jag hör Susannah prata med honom, men bryr mig inte så mycket. Istället smäller jag igen dörren och slänger mig på sängen. Förtvivlad över ännu ett misslyckat förhållande drar jag desperat in doften på Harrys kläder som fortfarande sitter på min kropp.

Den natten somnar jag gråtandes, med Harry i mina tankar.

Harry's Perspektiv

Jag svär högt när dörren till lägenheten smälls igen efter Alyssa som sprungit ut. Ilskan kokar inom mig och jag önskar att jag aldrig sagt något. Då skulle vi kanske sitta och mysa i soffan just nu. Men istället är hon på väg hem, med mig som nummer ett på hat-listan.

Jag rusar till köket och kastar vasen med rosorna i golvet. Glasbitar flyger över hela golvet och vattnet sprider ut sig. De tre, röda rosorna ligger på golvet, mitt i kaoset. Hela. Lika lysande som innan.

Jag sätter mig på golvet med ryggen emot köksbänken och börjar gråta. Hela min värld rasar samman och jag drar benen mot mig. Armarna slingrar jag runt dem och kollar på rosorna som ligger på golvet. Fan. Varför sa jag sådär? Och varför gråter jag? Det är ju mitt jävla fel! Alyssa är den som borde gråta. Det var hon som vart sårad, jag sårade henne.

Hon kommer aldrig prata med mig igen. Hon kommer hata mig föralltid. Och allt är mitt fel.

Alyssa's Perspektiv

Jag vaknar med huvudvärk. Min hals är torr och jag fryser, men svettas samtidigt. Det känns som att min kropp vägen ton. Säg inte att jag är sjuk, jag som trodde det inte kunde bli värre. Att jag redan nått gränsen. Men tydligen inte.

Jag rusar till badrummet, slänger mig framför toan och spyr. Efteråt sitter jag och gråter, snörvlar, hostar och hulkar. Mamma kommer in och ser medlidsamt mot mig.

 "Sweetheart..." säger hon och sätter sig bakom mig. 

Hon drar bak mitt hår och sätter upp det i en bulle. Sedan smeker hon min rygg och låter mig gråta. Hon sitter bara där, visar att hon finns. Vilket jag är glad över.

 "I hate this" gråter jag.

 "What happened yesterday? Susannah called me this morning, she was really worried about you" säger mamma mjukt och jag snörvlar.

 "I'll tell you later" snyftar jag och hon nickar.

 "Okay hun" säger hon.

Jag spyr två gånger till för att sedan resa mig upp. Jag spolar och sköljer sedan munnen. Snabbt borstar jag tänderna och kollar på mig i spegeln. Mina ögon är röda och jag har mörka ringar under dem. Min näsa är också den röd och min hy är blek.

Mamma tvingar mig tillbaka i sängen och lägger handen på min panna. Hon säger att jag har feber. Sedan försvinner hon ut. Jag suckar och snörvlar till. Glöm att jag sa att det inte kunde bli värre. Jag säger det nu, och nu menar jag det. Mamma kommer in igen med en bricka. På den står en tallrik med amerikanska pannkakor, ett glas mjölk, ett stort glas vatten och det ligger också en huvudvärkstablett bredvid glaset med vattnet. Jag ställer brickan bredvid mig och ser på mamma som ler svagt mot mig.

 "I'm free today, so I'll be home and Noel promised to stay home. I'm going to the city for an hour or two, but I'll have Noel to take care of you" ler mamma och jag nickar.

 "Is dad working?" frågar jag och hon nickar.

 "He'll come home at eight, I think" säger hon och jag nickar.

Hon försvinner ut och låter dörren stå på glänt, så att de ska höra om jag vill något. Men allt jag vill ha, just nu, är Harry. Jag vill ligga i Harrys famn och bara njuta. Jag vill känna hans närhet. Jag vill kännah ans läppar mot mina. Jag vill ha honom nära mig, hela tiden.

Men jag kan inte gå tillbaka till honom, inte än. Jag kommer inte kravla tillbaka till honom och be på mina bara knän om att få tillbaka honom. Jag kommer vänta och se om han bryr sig tillräckligt mycket för att komma tillbaka till mig.

****

Dramaa! Who wants more drama today?! Det kanske - kanska kanske - kan komma upp ett till kapitel idag, eftersom klockan bara är två. KOMMENTERA PÅ MINA BABES!

 

Michaela

12 januari 2013 14:54

JAG KRÄVER NÄSTA KAPITEL I KVÄLL KLOCKAN 18:00! DETTA ÄR FÖR BRA OCH ABSOLUT SKA DET VARA MED DRAMA....... JAG DÖR KVINNA!<3

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 

:D

12 januari 2013 15:08

OMG JAAA AS BRA !!:D mera snart snälla?:D

 

novellblogg

12 januari 2013 15:31

SUPERDUPERBRA! MER IDAG!! :D:D:D

http://gottabemeandyou.blogg.se

 

JoJo

12 januari 2013 16:09

DRAMA!!!<3 Och absolut ett till kapitel idag! Du kan ju göra det för Zayns skull, han fyller ju år! Okej, ja vet inte hur det där hängde ihop... Men aja... MERMERMER!

 

janna

12 januari 2013 17:18

meeer! o ja mkt mer drama :) :)
håller på att läsa en annan novell oxå som du har skrivit (a mystery called love) o den är oxå väldigt bra :)

 

Agnes

12 januari 2013 17:43

MER MER MER MER MER MER MER! Snälla! Så asbäst! Xx

 

M

12 januari 2013 18:18

Meraaaaa! :D

 

Matilda

13 januari 2013 02:17

Vad hände med hennes passion för fotografi? ;)

 

Jennifer

13 januari 2013 15:13

MER MER!! :D ♥

 

madeleine

13 januari 2013 16:59

Du måste göra mer när den sluta så tänkte jag nej jag vill att du fortsätter skriva gör det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...