Alyssa's Perspektiv

 "Do you live nearby?" frågar en ambulansman och jag skakar på huvudet.

 "No, but my friend live right there, I was going there before" säger jag och pekar på hennes höghus.

 "Can I call her and ask her to come down here?" frågar han och jag nickar.

Jag letar upp hennes nummer och ger honom mobilen. Han reser sig upp och går iväg en bit. Jag dricker lite vatten ur vattenflaskan jag fått och lutar huvudet mot tegelmuren bakom mig. Huvudet gör så otroligt ont och det känns som att jag kommer dö. Plötsligt ser jag en kille utanför Pauls bil. Han har brunt, snaggat hår och han går fram till Paul som pratar med en polis. När han pratar med honom sneglar han lite mot mig. Jag kollar snabbt bort och ser Melissa komma ut ifrån porten där hon bor. Hon rusar över parkeringen och över gatan fram till mig.

 "Oh my God! How are you?! Are you okay?!" utbrister hon oroligt och kramar mig hårt.

 "I'm fine" fnissar jag och hon pustar ut.

 "I thought you were gonna die, I thought I was gonna die" babblar hon och jag skrattar åt henne.

 "Help me up" ber jag och hon ställer sig upp.

Hon sträcker ut handen mot mig och jag tar den. Hon hjälper mig upp försiktigt och sedan pratar vi lite med ambulansmannen. Precis när vi ska gå över gatan stoppar Paul oss.

 "Are you okay now? I feel so sorry for what happened" säger han och jag ler mot honom.

 "I'm okay, I promise" lovar jag.

 "If it isn't too much to ask for, what's your name?" frågar han och jag skrattar till.

 "Alyssa Campbell" svarar jag.

 "I'm Paul, Paul Higgins" ler han och jag nickar.

 "Well, I should probably go now, get some rest. Bye" ler jag och börjar gå.

 "Bye" säger han och går mot bilen igen.

Jag ser en sista gång in i bilen och ser den där killen igen. Han sitter fram i passagerarsätet och ser på mig. Snabbt kollar jag bort och låter Melissa hjälpa mig mot porten. Väl inne i hennes lägenhet bäddar hon ner mig i hennes säng och ställer fram ett glas med vatten och sånt. Hon kryper ner bredvid mig och vi ligger och bara pratar.

 "How's it going with Bryan?" frågar jag och flinar mot henne.

Hon rodnar och trycker ansiktet i kudden. Jag skrattar åt henne och hon ser upp på mig. Ett stort leende pryder hennes ansikte och hennes kinder är lätt rosa.

 "Good" säger hon och fnissar.

 "Identify good" ber jag och lutar hakan i mina händer.

Hon skrattar åt mig och börjar berätta. Bryan har varit Melissas crush i flera år, och nu har de börjat dejta. De är så söta ihop, de passar verkligen bra. Han är lite av en badboy, men han kan vara riktigt schysst. Och badboys är Melissas typ.

 "We're kinda together, I think" ler hon generat och jag utbrister i ett ljust aww.

 "That's like totally adorable!" tjuter jag.

 "Shut up!" ler hon och rodnar.

 "You're so cute when you're in love" ler jag och hon fnissar.

 "And you're so annoying when you're keep on talking about it" säger hon och jag skrattar.

 "I love you too" svarar jag och hon fnissar lite.

 "And now, you need some rest. Sleep" säger hon och stirrar på mig, som att jag skulle somna på en sekund.

 "How will I be able to sleep when a creepy girl is staring at me?" utbrister jag och hon börjar skratta.

 "Sorry!" skrattar hon.

Hon ser till att jag har allt nära sängen och lämnar mig sedan i rummet. Men precis innan hon går ut ber jag henne ringa Noel och berätta vad som hänt. Hon ler, nickar och säger att hon ska göra det. Sedan blir det tyst i rummet. Det är skönt. Riktigt skönt. Jag sluter ögonen och suckar lite tyst för mig själv. Men efter bara några sekunder känner jag hur magen vänds ut och in och jag rusar mot badrummet. Jag spyr i toaletten och hulkar till. Melissa kommer in och sätter upp mitt hår. Jag ler svagt mot henne, torkar mig runt munnen och spolar. Sedan sköljer jag min mun med rent vatten.

 "Are you okay?" frågar Melissa bekymrat.

 "I'm fine" säger jag och skickar iväg ett fake smile som hon inte tar emot.

 "Aly, stop lying" suckar hon och jag skakar på huvudet.

 "I'm not. I'm fine, really. But you know, it's not that easy to smile when you feel like crap" förklarar jag och hon nickar sakta.

 "Okay, promise me that everything is okay and you may go back to bed" säger hon och jag suckar.

 "I promise you that everything is okay and that I will survive this fucking concussion" lovar jag och hon fnittrar.

 "Now that's what I'm talking about! Now go to bed, young lady!" säger hon och smiskar till mig på rumpan när jag ska gå ut ifrån badrummet.

 "Aouch!" tjuter jag och hon skrattar åt mig.

Jag går tillbaka till hennes sovrum och lägger mig i sängen. Den här gången somnar jag utan problem.

När jag vaknar på morgonen hör jag Melissa gå fram och tillbaka i rummet och muttra för sig själv. Med ett stön sätter jag mig upp i sängen och ser på henne med halvöppna ögon.

 "What the hell are you going?" muttrar jag hest och hon ser snabbt på mig.

 "You're awake! Thank God, you have to see this!" utbrister hon och sätter sig bredvid mig i sängen med sin dator framför sig.

Hon trycker upp internet och börjar söka. Trött lägger jag mig ner igen, men efter en halv minut tvingar hon mig att kolla igen.

BREAKING NEWS!

One Direction hit a girl with a car?!

Jag blänger på henne, men hon trycker upp länken och en bild visas. Det är en bild som är tagen nedanför hennes hus, på gatan, men en polisbil, en ambulans och... den svarta minibussen. Paul står där, och man kan se mig sitta vid muren med huvudet i händerna. Chockat börjar jag läsa texten.

Yesterday (Saturday) a accident happen at East TopStreet in London. One Direction and their bodyguard, Paul Higgins, was out with their car. They hit a girl that were walking over the road. She flew up on the hood and was thrown down on the ground. She got a bad concussion, but refused to go to the hospital. Paul - who was driving - was really mad and screamed at her when he got out of the car. The boys in One Direction got mad too, because they think that the girl was ruining their reputation.

 "This isn't true at all!" ryter jag och kastar ifrån mig datorn. "Paul wasn't mad! He was really kind and he cared about how I felt! He felt bad for hitting me!" ryter jag och Melissa lugnar mig.

 "Hey, I know. This is just magazines, we know the truth" säger hon och jag nickar.

 "They will get so much hate because of this" stönar jag och hon suckar lite.

 "It's over now! Right? Nothing more happened" ler hon och jag nickar.

 "I guess you're right"

Harry's Perspektiv

Jag har precis läst artikeln om olyckan. Fan asså, de överdriver ju inte lite heller. Paul vart aldrig arg, vi var aldrig arga. Tänk om hon har sett den... Det borde hon ha gjort. Jag drar på mig kläder och sticker över till Louis, där alla andra är. Paul också. Vi sätter oss ner i sofforna och sitter tysta en stund, innan Paul avbryter tystnaden.

 "I'm sorry that I caused this mess" säger han tyst och alla spärrar upp ögonen.

 "This isn't your fault, Paul!" utbrister Liam.

 "No, it's no ones fault!" fortsätter Niall.

 "What was her name?" frågar jag helt random och alla stirrar på mig.

 "Alyssa Campbell, I think... Why?" frågar Paul och jag skakar på huvudet.

 "Curiosity" säger jag och rycker på axlarna.

Jag memorerar namnet i mitt huvud. Efter en stund tar jag upp mobilen och skriver ner det på min mobil för att kunna komma ihåg det. Sedan lägger jag ner den och vi fortsätter diskutera hur vi ska göra och vad vi ska säga på alla intervjuer.

Men allt jag kan tänka på är Alyssa... Varför kan jag inte sluta tänka på henne? Varför kan jag inte få henne ur min hjärna? Hon är bara en tjej, som vilken tjej som helst. Jag är inte den som tänker på tjejer, inte så här mycket. Varför just nu? Varför tänker jag just på Alyssa?

****

Här är kapitel 3 everybody! Vad tycker ni? KOMMENTERA PÅ NUU!

 

Saga

28 december 2012 14:54

I LUW IT :D <3 xx

 

Elin

28 december 2012 15:19

sjukt bra ! kan du lägga upp ett till kapitel idag ? :)

 

JoJo

30 december 2012 22:42

JätteJätteJättebra!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...