"Ready to leave?" frågar jag Chris och han nickar.

 "Yes sir!" svarar han och ställer sig givakt.

 "Wait!"

Jag kollar mot trappan och ser Noel komma springandes. Med en suck lägger jag armarna i kors och blänger lite på honom.

 "You don't have training today" påpekar jag skeptiskt och han flinar.

 "No, but I need ride to Nates" retas han och börjar ta på sig.

 "You're kidding me?! Get fucking license" stönar jag och öppnar ytterdörren.

  <--- CHRIS

Chris skrattar åt oss och följer med mig ut. Han sätter sig i passagerarsätet och jag sätter mig bakom ratten. Noel kommer mot bilen och sätter sig bak. Med en suck kör jag ut från uppfarten och ut på vägarna. Chris sätter på radion och han och Noel börjar "sjunga" med i en rapplåt jag aldrig hört.

 "Where does he live?" frågar jag och kollar på Noel i backspegeln.

 "Where does who live?" frågar han förvirrat.

 "Nate? Idiot" muttrar jag.

 "Oh, Nate! You can stop by Starbucks, he lives nearby" säger han och jag nickar.

Jag ställer mig vid vägkanten utanför Starbucks och låter Noel kliver ut. När han smällt igen dörren börjar jag köra igen. Chris fnissar och jag ser snabbt på honom, men vrider snabbt huvudet mot vägen igen.

 "What?" frågar jag och sneglar mot honom igen.

 "Nothing" fnissar han och jag suckar lite.

Väl vid dagiset går jag före Chris in. När vi hängt av oss i personalrummet går vi in till min avdelning. Direkt kommer alla barn emot mig och kramar om mina ben, som vanligt.

 "Hi guys! This is Chris, my childhood friend" ler jag och sätter mig på huk.

 "Hello kids" ler Chris och sätter sig på huk bredvid mig.

 "Hi Chris..." mumlar de blygt och Maya gömmer ansiktet i min tröja.

 "Maya, are you shy? You're the one that talks the most" skrattar jag och hon rodnar, men ler stort.

Hon skakar på huvudet och springer iväg. Jag skrattar åt henne och hälsar på Liz som går för att ta paus, hon börjar åtta och slutar tre. Efter en stund av lek ropar jag in alla till samling. Vi samlas i en ring och de får berätta om vad de gjort i veckan, vilket vi gör varje fredag.

 "So what are you doing this weekend?" frågar jag och alla börjar prata i munnen på varandra. "Okay, we'll do like this. The one who have the ball can talk, then that person send it to the next one. Okay?" föreslår jag och alla nickar.

Jag ger en liten tygboll med någon fyllning i till Tiara, den yngsta tjejen, ett år och åtta månader. Hon berättar lite om sin helg och sedan skickar hon den vidare. Efter det kör vi lite ramsor och sist lite lekar. Sedan är det dags för lunch. Alla barn springer mot den lilla matsalen och jag och Chris går efter dem.

 "They're adorable" ler han förtjust och jag nickar.

 "I know, right?" ler jag och vi samlar ihop alla barn i matsalen.

När alla fått mat och sitter vid borden slappnar jag och Chris av. Vi äter maten vi själva tagit och sedan väntar vi på alla andra. När alla är klara går vi tillbaka till vår avdelning. Då är det dags för vila. Vi går till vårt vilorum och alla slänger sig ner på madrasserna. Jag sätter på ett ljudband i bandspelaren och sedan sätter jag och Chris oss ner. Vi väntar tills alla somnat, sedan går vi ut till vårt vanliga allrum. Vi plockar ihop lite saker och städar lite för att sedan ställa fram kakor och saft på ett bord.

Vi får sluta vid halv fem, eftersom det inte var några barn kvar. Så vi sätter oss i bilen och börjar åka hemåt. Under hela bilturen lyssnar vi på musik och sjunger med i alla låtar vi kan. Riktigt roligt. Det är så kul att han är tillbaka, hemma igen.

 "What are we doing now then?" frågar han och jag skrattar till.

 "Oh, I know! We can buy McDonalds and then have a Harry Potter marathon!" föreslår jag och han skiner upp.

 "Yay! I haven't watch those movies since... Well, I don't know" säger han och jag börjar skratta.

 "You're so random" skrattar jag och han flinar.

 "I know, that's my middle name" säger han stolt och jag fnissar.

Jag svänger in till McDonalds och kör till Drive In. När vi köpt och fått vår mat kör vi hem. Jag ställer bilen på uppfarten och vi hoppar ut. Vi går in och hänger av oss ytterkläderna innan vi springer upp till mitt rum. När allt är fixat sätter vi på första Harry Potter filmen och kollar på den medan vi äter.

När jag vaknat på lördagsmorgonen ringer min mobil. Med en suck drar jag upp den. Melissa.

 "Hello?" svarar jag hest.

 "You're hopeless, you haven't stepped up yet?!" utbrister hon.

 "Sorry" fnissar jag.

 "Well, when are you coming here? We're going to a party tonight at eight" säger hon.

 "I can come... Like... Three?" föreslår jag.

 "Sure, see you then" säger hon och lägger på.

Jag lägger ner mobilen och lutar huvudet på kudden igen. Chris sov kvar här igår också. Han ligger bredvid mig på sängen. Tro ingenting, vi är bara bra kompisar, inget mer. Jag ser Chris som en bror. Han känner inget för mig heller.

 "Chris" säger jag och puttar till honom. "Wake up" säger jag och knuffar ner honom från sängen.

 "Aouch! That hurts!" tjuter han och jag skrattar.

 "Good morning honey, what do you want for breakfast?" säger jag med tillgjord röst.

 "Pizza" muttrar han och jag asgarvar.

 "Euww, that's gross!" skrattar jag.

 "You don't like pizza?!" utbrister han och sätter sig upp så hans huvudet sticker upp ovanför sängen.

 "Of course I do, but not in the morning" skrattar jag och han andas ut.

 "I thought you were like... crazy or stupid or..." säger han och jag skrattar till.

 "I got it" avbryter jag.

Vi går till köket och fixar lite frukost för att äta framför teven. Det är Ellen Degeneres Show och våra blickar möts. Vi flinar och stirrar på tvskärmen. När vi var yngre avgudade vi Ellen. Hon är så rolig, snäll och... annorlunda. Vi kollar klart på det och sedan börjar jag packa saker för att sova hos Melissa. Sedan börjar jag och Chris spela tv spel. Efter ett tag drar jag på mig ett par jeansshorts och en söt topp. Vid halv tre åker vi hemifrån och jag kör hem Chris. Sedan kör jag vidare mot Melissa.

Jag stannar vid rött och trummar lätt på ratten. Det blir grönt och jag kör. Melissa bor i lägenhet med sin mamma och parkeringen utanför deras höghus är fullt, så jag parkerar på en annan parkering en bit. Jag går längst trottoaren och går sedan över gatan. Då hörs en biltuta och jag ser en typ minibuss köra emot mig.

Paniken slår i mig, men jag kan inte röra mig. Bilen försöker stanna, men den har för hög fart. Jag flyger upp på motorhuven och åker ner på marken. Jag stönar till och vrider på mig av smärta.

 "Shit, are you okay?! Miss, can you hear me?!" hör jag en man säga och jag sätter mig upp.

 "I'm fine" mumlar jag och kliar mig i hårbotten.

 "Are you sure, miss? Should I call an ambulance?" frågar han oroligt där han sitter på huk bredvid mig.

 "No, it's okay" säger jag och mannen vänder sig om.

Där försvinner jag. Jag kan inte höra något och allt blir suddigt. Mannen hjälper mig att lägga mig ner på gatan och jag sluter ögonen.

När jag slår upp ögonen står det flera ambulansmän runt mig. Jag ligger på trottoaren.

 "What happened?" frågar jag hest och sätter mig upp.

 "You were hitten by a car. How do you feel?" frågar en av dem och lyser med en ficklampa i mitt öga.

 "Good, just headache" säger jag och han ser mig i ögonen.

 "We think you got an concussion, but nothing more" säger han och jag nickar.

 "Okay"

 "Do you feel okay or do you want to come to the hospital?" frågar han.

 "I feel okay" säger jag och han nickar.

 "Okay, the driver wanted to talk to you, is that okay?" frågar han och jag nickar.

Han går iväg och pratar med mannen som pratat med mig efter olyckan, innan jag svimmade. Han är ganska kraftigt byggd, men ser riktigt snäll ut. Mannen kommer emot mig och sätter sig framför mig.

 "I'm so sorry, I didn't see you, I tried to stop the car" säger han och jag ler mot honom.

 "It's okay. I'm fine" ler jag och han nickar sakta.

Harry's Perspektiv

Jag och killarna sitter och pratar och har hur kul som helst. Vi är på väg till en intervju och Paul kör oss. Liam sitter fram bredvid honom medan vi andra sitter bak. Vi skrik/sjunger med i alla låtar som spelar och vi studsar i sätena. Louis sitter och gör massa handrörelser och vi andra bara släpper loss.

 "Paul! Watch out!" skriker Liam plötsligt och alla kollar framåt.

En tjej går på gatan och vänder sig mot bilen. Jag fångas av hennes utstrålning. Hennes bruna, lockiga hår och hennes bruna ögon. Hennes ögon spärras upp och paniken slår till i mig. Innan någon av oss hunnit reagera flyger tjejen upp på motorhuven och slår ner i backen. Alla flämtar till och Paul tar loss sitt bälte.

 "Stay in here, okay?" säger han och hoppar ut.

Han smäller igen bildörren och vi sitter tysta. Chockade över vad som just hänt. Nyfiket ser vi ut genom rutan och ser Paul prata med tjejen. Hon är helt vaken, hon ser bara lite blek ut, men inget annat. Niall som sitter längst ut öppnar bildörren, då vänder sig Paul om.

 "Get inside, Niall. Close the door!" uppmanar Paul och Niall stänger ovilligt dörren.

Tjejen verkar svimma och Paul tar upp mobilen.

Snart kommer en ambulans och de lyfter tjejen åt sidan. Paul hoppar in i bilen och startar motorn igen och vi ser skräckslaget på honom.

 "Are you just going to drive away?" frågar Liam panikslaget.

 "No, of course not. But I have to park the car" säger han allvarligt och ställer bilen på trottoarkanten.

 "Is she alright?" frågar jag och han möter min blick i backspegeln.

 "Yes, she will" lovar han och hoppar ur bilen igen.

En polisbil kommer och två poliser kliver ut. De börjar prata med Paul och vi sitter helt tysta. Men jag kan inte sluta tänka på tjejen... Vem är hon? Vad heter hon? Hur gammal är hon? Mår hon bra?

 "What just happened...?" frågar Zayn omskakat.

 "I... I don't know" mumlar jag.

 "What if Paul loses his job?!" utbrister Niall panikslaget och jag ser lugnt på honom.

 "He won't" lovar jag.

 "This is crazy..." mumlar Liam.

 "What about the paps? This will create kaos" suckar Louis.

 "What about our fans?"

 "Hey! Calm down! Everything will be fine" avbryter Liam och ser bak på oss.

Tjejen vaknar upp och Paul går för att prata med henne. Hon ler, så jag antar att hon mår bra. Vilket glädjer mig. Varför kan jag inte få hennes vackra ansikte ur mit huvud...?

****

Andra kapitlet, vad tycker ni? Ja, One Direction kommer komma in tidigt, men det kommer inte hända så mycket mellan dem i början. Säg gärna era åsikter, don't be afraid ;)

 

:D

27 december 2012 17:49

otroligt bra!:D

 

JoJo

27 december 2012 17:59

Jättebra! Och va bra att dom kmr in så tidigt i bilden, då slipper man vänta så länge...!

 

novellblogg

27 december 2012 21:29

Super bra! mer. mer. mer. Det gör inget om det händer saker alldeles för fort hehe ;) Nej men du är verkligen jätte bra på att skriva!!
Älskar dina noveller:D
kram

http://gottabemeandyou.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...