LYSSNA SAMTIDIGT

Medan Zayn är och handlar drar jag fram min gitarr och blocket med alla låtar i. Jag har nästan glömt det efter allt som hänt. Men det var först nu jag började sakna det. Sakta knäpper jag på strängarna, stämmer den lite och börjar sedan spela. När jag spelat igenom en låt jag skrivit två gånger börjar jag sjunga till.

Jag är så inne i spelandet och sjungandet att jag inte märker Zayn i dörröppningen. Jag slutar direkt och han applåderar.

"That went fast" påpekar jag och lägger ner gitarren och blocket under sängen igen.

"That was amazing, why haven't I heard you sing before?" frågar han och går fram till mig.

"It's not something I'd like to show" säger jag och rycker på axlarna.

"But you can't hide that kind of talent. That was great!" ler han och tar mina båda händer.

"It wasn't that good" mumlar jag mot hans bröst.

"Yes, it was. Can't you play more?"

"Were you even at the supermarket?" frågar jag med ett höjt ögonbryn.

"No, I came back. I forgot my phone" ler han generat. "Now, can you play something for me?" lägger han till med ett gulligt leende.

"No" svarar jag snabbt.

"Why sweetie?" mumlar han och börjar kyssa min hals.

"Stop it" mumlar jag.

"Sing to me" viskar han i mitt öra och kysser mig på käkbenet.

"No"

Han knuffar bak mig löst så jag landar på sängen och jag skrattar till. Han sätter sig över mig och börjar kyssa mig. Men när jag inte är beredd börjar han kittla mig. Jag skriker och vrider mig av garv.

"Sing to me!" hotar Zayn.

"No! Stop it! ZAYN!" skrik/skrattar jag och han flinar elakt.

"Come on!"

Han fortsätter kittla mig och jag börjar få slut på luft. Men min räddning var nära.

"Hellooo, lovebirds?! You home?!"

Harry skriker igenom lägenheten och Zayn slutar.

"In here! Help me guys!" ropar Zayn.

"No, no, don't you dare to..." börjar jag, men avbryter mig själv när killarna står i dörröppningen.

"Did you know she is a great singer?" frågar Zayn och de skakar på huvudena.

"No, is she?" frågar Louis.

"Yes, she's a goddess! Now, can you please hold her so I can tickle her until she agree singing to us?" frågar Zayn och de skrattar.

"Of course!" svarar de och går emot oss.

"No, no guys NO!!" skriker jag och de skrattar åt mig.

"Sorry ma'am" flinar Louis åt mig.

De håller i mina armar och ben medan Zayn kittlar mig så jag dör, nästan. Jag skriker och skrattar och vrider mig i deras grepp, i hopp om att komma loss, inte för att det hjälper men ändå. När jag inte kan andas ger jag med mig.

"OKAY! OKAY! I'll sing!" skriker jag och Zayn slutar.

"Promise?" frågar han och jag suckar.

"I promise" mumlar jag och de släpper mig.

"YAY!!" tjuter Niall och jag fnissar.

Jag drar fram gitarren och blocket - igen - och sätter mig på sängen. Killarna sätter sig i en halvring framför mig på sängen. Niall ser ut som ett barn på julafton när han kollar på gitarren och mina fingrar som flyger lätt över strängarna.

"Don't laugh" varnar jag och Zayn blänger på mig.

"Why would we? You're great" ler han och jag stönar.

"I don't want to..."

"Do it!!" avbryter Liam mig och jag suckar.

"Fine"

Jag börjar spela min egna låt Where to go. Det enda som flyger igenom min skalle är att inte sjunga falsk, att inte spela fel, att inte sjunga fel ord, att inte se dum ut, att inte se för självsäker ut... och lite till. Killarna stirrar förtrollat på mig och det får mig att rodna.

"Where to go, when the world is all against you? Where to go, when you are alone? Where to go, when you're standing on your own, in this world" sjunger jag.

Refrängen var nog det värsta att sjunga eftersom man sjunger ljusast då. Men det gick bra och jag avslutar med en lång ton på gitarren. Det är tyst en stund efter att gitarren tystnat, men sedan applåderar alla galet och Louis busvisslar. Jag fnissar lite lättat och Zayn böjer sig fram för att kyssa mig.

"I love you" viskar han och kysser mig.

"Love you too" viskar jag efteråt.

"You are really great, Ayla! Why didn't you tell us?" frågar Harry förvånat.

"Because I only sang for myself. When Nellie was at work" säger jag och de stirrar på mig.

"Why haven't you sung for anyone?" frågar Louis.

"Because I didn't thought it sounded good, and I don't think now either" förklarar jag och de stirrar på mig som om jag var ett ufo från Mars.

"Wow, you are really stupid" mumlar Niall och jag kastar en kudde på honom.

"Thanks for that moffo!" skrattar jag.

När vi suttit och snackat en stund bestämmer vi oss för att börja laga middagen. Vi har nämligen bjudit över dem på middag, men först ska jag och Louis gå och handla. Zayn var lite emot det först, men sedan förstod han att han var tvungen att lita på mig, och Louis för den delen. Så vi tar på oss ytterkläder och går ut i höstvädret.

Jag huttrar till när den kalla vinden träffar oss. Efter tre meter bestämmer vi oss för att ta bilen istället, snabbare och varmare. Louis sätter på radion.

Vi är tysta hela vägen. Jag sitter bara och stirrar ut genom fönstret medan han kollar på vägen framför oss. Det blir ganska stelt, faktiskt. Kanske är det inte så bra mellan oss som jag trodde? Kommer det fortsätta vara såhär stet kommer jag inte klara av det.

När vi är framme vid affärn går vi tysta bredvid varandra. Det är som att vi stänger av typ. Som att jag inte ser honom och att han inte ser mig. Vi delar upp oss utan att ens prata med varandra. Jag tar snacks, han tar mat.

"Why did it get so tense between us?" frågar Louis tyst när vi står i kön för att betala.

"I don't know" mumlar jag och plockar upp min plånbok.

"Have I done something? Because then tell me" ber han och jag ser på honom.

"You haven't done anything, Lou, don't even think that" säger jag och drar upp mitt kort.

"Is it about Zayn? Are you worried that I like you in that way? Cause then I can tell you right now that I'm never going to like you in that way, plus that I got a girlfriend" säger han snabbt och jag nickar.

"Of course, I know that" säger jag och sätter i mitt kort i kortläsaren.

Det blir tyst. Vi går till bilen i tystnad. Men väl i bilen sätter konversationen igång igen.

"Do you like me, Ayla?" frågar han snabbt.

"Like a friend, yes. Absolutely" svarar jag.

"I mean like... More than friends" säger han tyst.

"No, I don't" svarar jag.

"Are you sure? Because this feels so strange" mumlar han och jag ser på honom.

"Are you sure? Really? Don't you think I know what I say?" fnyser jag.

"Of course I do, Ayla, but it just feels like..." börjar han, men kan inte avsluta.

"Like what? Aren't you used to have girls as friends around you?" försöker jag.

"No, Ayla, I didn't mean it like that, I just..."

"You know what? Never mind. I don't care" fräser jag och hoppar ur bilen eftersom Louis redan har parkerat.

"Ayla" försöker han, men jag smäller igen dörren.

Jag tar en av de två påsarna och går emot porten. När jag fått upp den småspringer Lou efter för att hinna in. Jag springer upp för trapporna och in till lägenheten.

"Finally, we sta..." börjar Zayn, men jag släpper ner påsen och stormar in på mitt rum.

Varför reagerade jag så? Vad är det för fel på mig? PMS barn, Ayla. Men ändå, det var ganska dumt av honom att fråga mig en sak för att sedan ifrågasätta mitt svar. Helt utan anledning börjar jag gråta. Fuck. My. Life.

Zayn's Perspektiv

"What did you do to her?!" fräser jag och puttar till Louis när han kommer in.

"What do you mean?!" frågar han irriterat.

"She just ran in to her room, without a word! How the hell do you explain that?!" ryter jag och knuffar till honom hårdare.

"Hey, chill down mate" säger Niall och försöker få mig att backa.

"Who the hell are you?! It's not weird that she's afraid of you!" utbrister Louis och jag stelnar till.

Är hon rädd för mig? Ayla? Hon skulle väl sagt det i så fall? Jag menar, hon sa ju att hon inte visste vem jag var, men hon sa aldrig att hon var rädd för mig.

"You don't even see it yourself. You're pathetic, Zayn" fräser han och går till köket med Aylas påse.

Jag står kvar. Förstelnad. Rädd. Vilsen. Förvirrad. Niall försöker få liv i mig, men jag reagerar inte. Istället stänger jag av omvärlden och tänker på Ayla. Bara Ayla. Min Ayla. Tänk om hon verkligen är rädd för mig?

"Hey, mate!"

Jag rycks till verkligheten och ser Nialls blåa ögon se in i mina.

"What?" frågar jag.

"How are you?" frågar han snällt och går med mig till soffan.

"Is she scared of me?" frågar jag hest.

"I don't know man, you should ask her" säger han och jag nickar lite.

Precis då kommer Harry ut ifrån hennes sovrum. Han ser rakt på mig. Allvarligt.

"She wants to talk" säger han och jag sväljer hårt.

__________________________________________________________________________________________________

Kommenteraa!

Hola hola hola hola hola!

NoLife.com KOLLA DEN SIDAN!

Skoja bara... Har inget att göra, så skrev ett kapitel, nu vill jag ha kommentarer! ;)

Haha, anywayss...

Ni vet när man vill verka cool och säger typ "Aja, men anyway" även om man inte har någonting att säga, och så blir det värsta pinsamma tystnaden? Så känner jag just nu.

Okej, är 100% säker på att jag är den enda som känner så...

Okay, Anyway...

CHAOO

Niall's Perspektiv

"How long is it left?" frågar Harry otåligt.

"We're there soon. Turn right here" säger jag snabbt.

Harry svänger och jag ser den bekanta Nando's skylten. Men ingen av oss ser någon. Harry parkerar bilen och vi går ut. Då ser lite lite blod på gatan. Plötsligt smyger en man ut från en gränd. Han ser sig omkring och vinglar iväg. Vi går in till gränden och kollar runt. Där. I ena hörnet ligger Ayla, i bara underkläder, och skakar. Hon har krupit ihop till en boll och är blek. Jag skyndar mig fram medan Harry letar efter hennes kläder.

"Hey, Ayla, we're here now, it's okay" säger jag och hon kollar skräckslaget upp på mig.

Hennes läpp är sprucken och hon har en blåtira på högra ögat. Hennes kind är lite röd, men annars ser hon ut som vanligt, bortsett från de röda ögonen. Hon börjar gråta mer och kastar sig om min hals. Jag tar emot henne och tröstar henne så gott det går.

"Her clothes is gone" säger Harry.

Jag drar av mig min jacka och sätter på henne den, sedan hjälper vi henne till bilen. Harry sätter sig bakom ratten medan jag sätter mig bak med henne. Hon trycker sig mot mig för att värma sig och jag håller om henne.

"Where are we going?" hackar hon fram mellan sina skakande tänder.

"To my place, it's closer" säger jag och hon nickar sakta.

Jag tar upp mobilen och messar Liam. Skriver vad som har hänt, men att hon är säker. Sedan lägger jag ner den i fickan och försöker värma Ayla.

Zayn's Perspektiv

"Oh my God..." viskar Liam och börjar skriva fort på sin mobil.

"What?" frågar jag.

"It was from Niall" säger han oroligt.

"What happened?" frågar jag lika oroligt.

"It's Ayla..." säger han och Louis stirrar på honom.

"What happened to her?" frågar Louis oroligt.

"She got... raped and abused" viskar han och jag flyger upp.

"Where are they?!" frågar jag oroligt.

"At Nialls, but..."

"I'm going there" avbryter jag honom och stormar ut ur lägenheten.

De ropar efter mig, men det skiter jag i. Ayla blev våldtagen och misshandlad på grund av mig. Jag kunde ha dödat henne, eller i alla fall ha varit skälet till det.

"Zayn!" ropar Louis bakom mig.

"What?!" ryter jag och han stannar framför mig.

"Let me drive you there" säger han och jag nickar sakta.

Vi hoppar in i hans bil tillsammans med Liam och Louis kör oss mot Nialls lägenhet.

Ayla's Perspektiv

Niall och Harry bäddar ner mig i Nialls säng med ett duntäcke och två filtar. De är på väg ut när jag stoppar dem.

"Don't leave me, I'm scared" viskar jag och de vänder sig mot mig.

"I'll go get tea" säger Niall och Harry sätter sig bredvid mig.

Niall försvinner ut och Harry tar min hand. Jag kramar hans hand hårt och stirrar rakt ut på ingenting. Jag vågar inte stänga ögonen. Tänk om han kommer tillbaka och dödar mig?

"You should get some rest" säger Harry med sin raspiga röst.

"No" säger jag snabbt.

"It's not dangerous" försäkrar han.

"I can't" säger jag och han ler lite mot mig.

"You're safe here" lovar han.

Plötsligt knackar det på dörren till lägenheten och jag hör någon gå. Snart öppnas en dörr och plötsligt står Zayn i dörröppningen till sovrummet. Hans ögon är röda och han ser sorgset på mig.

"Ayla..." viskar han och går sakta emot mig.

Jag erkänner att jag blir lite rädd. Jag vet hur han kan bli, och efter det som hände oss Liam vet jag inte vem han är.

"I'll leave you two alone" säger Harry och reser sig upp.

"No!" utbrister jag skräckslaget.

"You're safe, Ayla, I promise" säger han och går ut ur rummet.

Zayn står bara där. Stirrar på mig. Jag sätter mig upp i sängen och drar täcket hårt runt mig. Han går prövande mot sängen och då trycker jag mig mot sängstommen.

"Don't be afraid of me, please" viskar han och sätter sig i fotänden.

"I'm not. I'm just not sure about who you are" viskar jag och han ser ner i madrassen.

"I'm Zayn, the guy you got to know. I'm me. I never left" säger han och jag skakar på huvudet.

"The Zayn I knew wouldn't act like that"

"I'm so sorry, Ayla. I won't do it again" säger han ångerfullt.

Hans mörka ögon glittrar magiskt och jag fastnar direkt. Men jag kan inte falla så hårt för honom igen. Jag måste öppna ögonen för verkligheten. Tänk om han gör det igen? Sårar mig. Jag skulle inte klara det. Men samtidigt kommer jag inte kunna leva utan honom. Han betyder så mycket för mig. Jag kommer inte klara mig en dag utan honom. Istället kommer jag hoppa i hans armar och förlåta honom, gång på gång.

"Promise?" viskar jag.

"I promise" lovar han och jag ler svagt.

"I forgive you, but I won't forget" säger jag och han nickar.

"You shouldn't" ler han.

Han lutar sig mot mig och kramar mig, hårt. Jag kramar honom tillbaka. Jag älskar honom.

Två veckor senare

27 september (säger så...)

"Zayn! Let me down!" tjuter jag.

"Never" retas han.

Han fortsätter springa runt i lägenheten med mig över axeln. Jag skrattar och skriker samtidigt som jag försöker få honom att släppa ner mig. Han slänger mig på sängen och kryper upp över mig.

"Who's the best?" viskar han mot mitt ansikte.

"Me" flinar jag och han skrattar medan han skakar på huvudet.

"Nope"

"Pfft, thanks for that one" skrattar jag och slår till honom.

Han börjar kittla mig och jag skriker. Skriket övergår till skratt och jag vrider mig under honom.

"Sto.. Stop it!!" skrattar jag och börjar sprattla med ben och armar.

Han slutar och börjar skratta åt mig. Då rullar jag under honom så jag kommer ifrån hans grepp. Sedan springer jag ut ur sovrummet och mot köket.

"I'll catch you, and you know it!" ropar Zayn efter mig.

Jag ställer mig bakom ett hörn och kollar fram, men ser honom inte. Då kliver jag fram, men någon greppar tag i min midja. Jag tjuter till och Zayn snurrar runt mig.

"I love you" viskar han när han ställer ner mi igen.

"I love you too" ler jag och vänder mig mot honom för att kyssa hans mjuka läppar.

Han ler mot mina läppar och flätar samman våra händer. Hans tunga ber om att få komma in till min mun och jag ler lite innan jag öppnar min mun lite. Vi står där en stund innan han bär upp mig på sina höfter. Lugnt går han till sovrummet och lägger mig mjukt på sängen. Hans händer lyfter sakta upp min tröja en bit. Då kommer han på blåmärket där. Han ser det och drar ner tröjan igen. Jag tar tag i hans ansikte och får honom att se på mig.

"It wasn't your fault, and I'm here, alive" säger jag och ler prövande.

"If I would..." börjar han, men jag avbryter.

"We've already talked about this, right?" ler jag och han nickar med en suck.

JAg sätter mig upp och tar Zayns händer. Jag kysser honom och sätter mig över honom. Hans händer är försiktiga, försiktigare än förut. Han vågar knappt röra min mage. Jag suckar lite och lägger mig bredvid honom. Han ser sorgset på mig.

"I'm sorry" säger han och jag ler lite.

"It's okay"

Jag kryper närmre honom och låter honom kyssa min hjässa. Jag lägger mina armar runt hans midja och han låter mig lägga ner mitt huvud på hans arm. Försiktigt drar jag av mig mina tighta jeans och kryper ner under täcket. Zayn drar av sin t-shirt och lägger sig bredvid mig.

"It's only 7pm" fnissar jag när jag kollat på digitalklockan på sängbordet.

"Whatever" mumlar Zayn mot mitt hår och jag skrattar åt honom.

"I could die right here, right now" mumlar jag trött.

"You're not going to die, not yet" protesterar han.

"But I'm happy, so I wouldn't be sad if I died. I got my prince charming" säger jag och vänder mitt ansikte mot hans.

"I won't let you die yet" säger han allvarligt och stirrar mig rakt i ögonen medan han stryker undan hår ifrån mitt ansikte.

"I know you wouldn't" ler jag och han kysser mig snabbt.

"Forever and always, right?" säger han och ser in i mina ögon.

"Forever and always" bekräftar jag.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Hey ey ey, har ingenting att säga för tillfället...

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!

LuvJaaa

Zayn's Perspektiv

"Zayn, can I come in?" hör jag Liam säga utifrån.

Snabbt torkar jag mina tårar och låser upp dörren. Liam kommer in och låser igen. Han ser lite sorgset på mig som antagligen har röda ögon.

"What's going on man?" frågar han och jag suckar.

"I don't know. I just..." mumlar jag.

"Is it about Ayla?" frågar han och jag nickar lite.

"Yeah. She didn't want to go and hold my hand, but she could run around playing with Lou" förklarar jag.

"I know she didn't mean it like that. She's new in the 'famous-world', she probably didn't know how to act" säger han och jag ser ner i golvet. "She's sad. She's afraid to lose you, Zayn. She's in the sofa crying right now" säger han och jag ser upp på honom.

"I never wanted to make her sad" säger jag.

"I know, so go out to her!" ler han och jag nickar lite.

Jag går ut till vardagsrummet och ser Ayla ligga i soffan under en filt. Louis sitter bredvid henne medan Niall och Harry sitter på en madrass. De ser mig, ler lite och går iväg. Innan Louis går säger han något till Ayla som direkt sätter sig upp. Hon möter min blick och jag känner skuldkänslorna välla över mig. Hennes ögon är svullna och röda. Snabbt går jag fram till henne och kramar henne hårt.

"I'm sorry" viskar jag och hon börjar gråta igen.

"No I am! I don't know what I did, but I'm sorry! I never wanted to make you sad" gråter hon.

"Don't cry sweetie" viskar jag och stryker handen över hennes lena hår.

Hon snyftar lite och snart har hon slutat gråta helt. Killarna kommer tillbaka och vi fortsätter dagen som vi tänkt. Vi kollar på film, spelar spel och lite sånt. Har riktigt kul helt enkelt. Och hela tiden sitter Ayla i min famn.

Ayla's Perspektiv

Medan killarna försöker komma överrens om andra filmen tar jag upp mobilen och kollar Twitter. Jag har fått jätte många nya följare. Snabbt kollar jag mina Mentions.

You whore.

You don't deserve Zayn!

Leave him alone!

You should do a beauty surgery, even if it won't help!

You should Burn In Hell!

BITCH! Leave Zayn alone!

"Don't read that"

Någon tar mobilen ifrån mig. Zayn. Jag tar den ifrån honom och stänger ner Twitter. Jag har gråten i halsen, men vägrar släppa ut tårarna. Zayn håller om mig hårdare och jag sluter ögonen medan jag trycker mitt ansikte mot hans hals.

"They're just jealous" viskar han.

Jag nickar och snyftar lite. Filmen börjar och jag ser att det är Paranormal Activity 1. Jag suckar lite och gosar ner mig i Zayns famn. Han håller armarna runt min midja och trycker sitt ansikte i mitt hår. Jag fnissar lite och lägger mina händer på hans.

Mitt i filmen tar Zayn upp mobilen och går in på Twitter. I smyg kollar jag mot hans skärm.

Leave @Aylaax alone! She haven't done anything to deserve this. You don't even know her.

Jag ler och pussar hans kind. Han ler mot mig och lägger ner mobilen igen. Sedan suckar han lyckligt och lägger sina armar hårdare runt mig. Jag sätter mig emellan hans ben med ryggen mot hans mage och drar upp fötterna till soffan.

Efter filmen beställer vi pizza. Medan vi väntar på den sitter vi bara och pratar. Niall tar Harrys mobil och springer iväg, så Harry springer efter. Liam tar med sig Zayn till köket för att plocka fram tallrikar, glas, bistick och sånt. Så det är bara jag och Louis kvar.

Jag lägger mig på mage och drar upp mobilen. När jag kollar FaceBook sätter sig någon på min rygg. Jag kvider till och kollar upp. Louis.

"Lou, get your ass down" kvider jag fram och vrider lite på mig.

"Nope" flinar han och jag stönar.

"It hurts!" tjuter jag, men egentligen gjorde det inte ont alls.

"Get off her then" fräser Zayn som hört mig 'skrika'.

"Wow, chill" säger Louis och kliver av mig.

"It was a joke" säger jag och ställer mig upp.

Zayn fnyser och går iväg. Jag suckar och kollar på Louis.

"It's okay, it didn't hurt at all" flinar jag och han skrattar lite.

"Yeah, right" ler han och jag går efter Zayn.

"Zayn, stop" säger jag högt efter honom.

"Why are you like this?!" utbrister han och vänder sig emot mig.

"What?" frågar jag.

"And you act like you don't know what I mean, pathetic" fnyser han och vänder sig om.

"Can you at least tell me what you mean?!" utbrister jag lite halvt irriterat.

"No! Because you know exactly what I mean!" skriker han.

"Man, chill down" säger Louis som kommer fram till oss.

"And don't act like you don't see what's going on!" skriker Zayn.

Han skrämmer mig lite. Visst, jag borde inte vara rädd för Zayn. Men när han är såhär är han som en annan person. Inte den Zayn jag lärde känna.

Jag drar snabbt på mig mina skor och min mössa för att sedan hämta min väska.

"Where are you going?" frågar Liam som också står med Zayn och Louis.

"Away from him" fräser jag och stormar ut ur lägenheten.

Det är mörkt ute. Klockan är ju nio. Jag springer nerför trapporna och ut på gatan. Jag har ingen aning om vart jag ska. Jag vet inte ens vart jag är. Och såklart stoppade jag inte ner pengar i väskan. Fuck. My. Life.

Zayn's Perspektiv

"I'll go after her" säger Harry och börjar ta på sig.

"I'll come with you" säger Niall.

De försvinner ut och jag suckar högt. Jag slår knytnäven i väggen och Liam rycker till, Louis med. Vad är fel med mig? Varför blir jag så sur på att min flickvän kommer jätte bra överrens med min kompis? Hur kan jag bara låta henne gå ut på Londons gator en fredag, sent på kvällen? Om något händer henne är det mitt fel. Bara mitt fel, ingen annans. Inte ens Louis.

Vi sätter oss i soffan och väntar stelt på att någon ska säga något.

"What did she do?" frågar Liam tyst efter en stund.

"She's in love with him" fnyser jag och nickar mot Louis.

"What?! No, she isn't" protesterar Louis. "She's my friend, that's all" lägger han till.

"Yeah, right. Like you don't see how she acts around you" fnyser jag.

"You're so paranoid. I have a girlfriend" fräser han tillbaka.

"Guys, stop. This can't go on. Ayla doesn't like Louis in that way, we all know that" säger Liam.

Jag reser mig upp och likaså jag lämnar lägenheten.

Ayla's Perspektiv/En timme senare

Det är kallt. Jag fryser. Jag skakar. Det är mörkt. Jag är rädd. Det är sent. Vad som helst kan hända. Varför lämnade jag lägenheten? Varför är du så dum, Ayla?!

Då ser jag fyra män stå utanför en nattklubb. De är fulla. Hela jag fryser till, men jag fortsätter gå. De ser mig, kollar på varandra, pratar, skrattar och går sedan emot mig. Då vänder jag mig om för att gå tillbaka.

"Hey, you! Little girl, wait for us!" ropar en av dem.

Jag börjar springa och tar upp mobilen. Snabbt ringer jag första nummret jag ser; Niall. Han svarar som tur var snabbt.

"Ayla, whe..."

"Help me, some guys are after me" viskar jag skräckslaget.

"What?! Where are you?!" nästan skriker han.

"Uhm..." börjar jag för att hitta något han vet vart det är, men hinner inte kolla länge.

Någon rycker ner mig på marken och jag skriker högt. Då ser jag Nandos, precis framför oss.

"Nandos!!" skriker jag högt så Niall ska höra.

Männen sparkar mig hårt och jag skriker av smärta. Tårar bildas i ögonen och rinner snart nerför mina kinder. De rycker upp mig och trycker mig mot en tegelvägg. JAg tappar andan och mannen trycker mig uppåt. Snart kan jag inte stå själv längre, utan hålls i luften av mannens grepp om min hals. Jag kan inte andas. Luften tar slut. Han slänger ner mig på marken och jag slår huvudet i marken. Jag gråter högre och försöker resa på mig, men det är omöjligt.

Mannen slänger in mig i en gränd och drar av mig mina kläder. Nu ligger jag på den kalla marken i endast underkläder. Mannen flinar äckligt och viskar äckliga saker i mitt öra.

Jag. Kommer. Dö.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Långt kapitel! Yay! Kommentera på nu!!

Jag kliver ur duschen och sätter en handduk runt min kropp. Snabbt torkar jag mitt hår med en handduk för att sedan blåsa det. När det är tort borstar jag bara igenom det och låter det vara naturligt lockigt. Jag tar fram min necessär och börjar smörja in mitt ansikte med ansiktskräm. Efter att ha dragit några drag med mascaran på ögonfransarna går jag ut till sovrummet. Där drar jag fram ett par jeans och en grå myströja med svarta kors på.

"We're staying there tonight" säger Zayn och sticker in huvudet.

Jag hoppar till och lägger handen på mitt bultande hjärta. Han skrattar och går fram till mig. Han lägger armarna om mig och jag pressas mot hans bröst.

"I hate you" mumlar jag och han skrattar.

"I love you too"

Jag skrattar och ger honom en kyss för att sedan börja packa en större handväska med pyjamas, tandborste, extra kläder, underkläder och lite annat. Zayn skådar mig när jag går tvärs över rummet och jag stannar upp.

"You are looking at my ass, aren't you?" flinar jag och kollar på honom.

"Of course, darlin', what else should I be doing?" skojar han och jag slår till honom på armen.

När jag är klar tar jag med min väska ut till hallen. Sedan ställer jag mig vid fönstret och kollar ner på gatan, i väntan på att få se Louis bil. Zayn kommer och vi tävlar om vem som först ser bilen.

"I SEE IT!" skriker vi samtidigt.

"I said it first!!" tjuter jag.

"No I did!" säger han.

"No you didn't!" skriker jag och han skrattar åt mig.

Han lyfter upp mig på sin rygg och jag skriker. Jag slår på hans rygg för att få honom att släppa mig, men istället slänger han ner mig på soffan. Han sätter sig på min midja och börjar kittla mig.

"NO! STOP IT!" skriker jag och vrider mig av garv. "I CAN'T BREATH!" skriker jag och han slutar snabbt.

Han ler mot mig, böjer sig ner och kysser mig. När han ska dra sig tillbaka tar jag tag i hans nacke och trycker honom närmre mig. Han ler mot mina läppar och låter sina händer glida ner på mina höfter. Precis när han ska lyfta upp mig stoppar jag honom och läpper fingret på hans läppar.

"They are waiting" flinar jag och han suckar.

"Later" ler han, kysser mig och tar mig sedan till hallen.

Jag drar på mig ett par låga kängor med klack och en grå mössa. När båda är klara går vi ner till entrén. Då kommer jag på att jag glömt väskan, så jag vänder och springer upp till lägenheten igen. Jag tar upp den och springer ner igen.

"That ass!" skojar Harry när jag öppnar bildörren.

"Shut up perv" flinar jag och Zayn drar upp mig i hans knä och slingrar sina beskyddande armar runt min midja.

"She's mine, Harry. Find another one" ler Zayn och jag ler svagt.

"Don't be so jealous" flinar jag och Zayn skrattar.

"You're mine, only mine. I don't like sharing" ler han och jag kysser honom snabbt på munnen.

"I know you don't, baby boy" säger jag och petar honom på näsan.

Alla skrattar och Zayn kramar mig hårt. När vi är framme kliver alla ur och Zayn tar min hand såfort han ser de få papsen utanför. Men jag ler lite och tar bort handen.

"Weren't we suppose to wait?" viskar jag och han ser på mig.

"Right" säger han och vi går lite längre ifrån varandra.

Louis kommer fram och tvingar mig hoppa upp på hans rygg. Jag hoppar upp och skriker till när han börjar snurra och hoppa runt.

"Louis!!" tjuter jag och han ramlar ner på marken, men mig under sig.

Jag flämtar till och tappar andan, men jag får snabbt tillbaka den. Louis reser sig upp och sträcker fram handen mot mig.

"Thanks for that" flinar jag och drar ner honom på marken.

Han tjuter till och jag reser mig snabbt upp. Sedan springer jag mot de andra som står vid entrén. Jag rusar in och ställer mig bakom Niall. Han skrattar åt mig och lägger armen om mina axlar. Jag ser på Zayn som ser lite sorgset på mig. Då går jag direkt fram till honom.

"What's wrong baby boy?" frågar jag och lägger armarna om hans midja.

"Nothing" säger han och tvingar fram ett leende.

Jag suckar lite, men låter det vara. Om det var något som var fel skulle han berätta, eller hur? Vi tar hissen upp och stannar utanför en dörr med namnet PAYNE på. Liam går fram och låser upp. Där inne är allt redan fixat. I soffan är det fullt med filtar och kuddar och nedanför soffan ligger flera madrasser.

Jag kollar runt i lägenheten medan de andra sätter sig i vardagsrummet. När jag kommer tillbaka till vardagsrummet sitter Zayn tyst i soffan medan de andra brottas på madrasserna. Liam ser honom och sätter sig bredvid honom.

Jag stannar bakom en vägg och lyssnar.

"What's wrong?" hör jag Liam säga.

"Nothing" svarar Zayn.

"Then why are you just sitting here?"

"I'm not in a mood" säger han, reser på sig och går förbi mig - som står bakom en vägg - och går till Liams sovrum.

Då går jag efter honom och ska precis gå in i rummet när han stänger dörren. Med en suck lägger jag handen på handtaget för att öppna, men den är låst.

"What's wrong, Zayn? Talk to me, please!" säger jag högt för att han ska höra.

"Just go"

"Have I done something?" frågar jag med gråten i halsen.

"You should know that yourself" ryter han.

"Zayn, please..." viskar jag och börjar gråta.

Tanken av att han är sur på mig får mig att brista. Tanken av att jag sårat honom äter mig inifrån. Men vad är det jag har gjort? Varför är han sur?

"Just go away!" utbrister han och jag sjunker ner på golvet med ryggen mot väggen.

Liam kommer mot mig och sätter sig framför mig. Han kramar mig hårt och jag börjar gråta mer. Han håller om mig hårdare och jag börjar skaka.

"I don't know what I've done!" gråter jag.

"I'll go talk to him" säger han och torkar mina tårar. "Louis!" ropar han.

Louis kommer fram till oss och ser oroligt på mig.

"What's going on?" frågar han och Liam ställer sig upp.

"I'm going to talk to Zayn, can you take her to the living room?" frågar Liam och Louis nickar.

Louis hjälper mig upp medan Liam börjar knacka på dörren in till Zayn. Louis lägger armen om mig och hjälper mig till soffan. Niall och Harry ser oroligt på mig, men jag bryr mig inte så mycket. Louis och Harry bäddar ner mig i soffan under en filt medan Niall fixar te.

"What have I done?" viskar jag och Louis stryker bort hår ur mitt ansikte.

"It will be okay, hun" ler han och jag snyftar.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Drama var det ja! Kommer nog skriva mer direkt!

LuvJaa

Okej...
1) ja, det är jag på bilden NO HATE
2) kommentera på det här inlägget vad ni vill ha mer av just nu i fanficen (drama, vänskap, kärlek osv)
3) kapitel 27 under här!
4) har en kompis som sover över ikväll (DU VET VEM DU ÄR.) så jag kommer inte kunna skriva mer todai
Det var allt jag hade att säga! Bai babes

Okej... (FANGIRL! FANGIRL FANGIRL FANGIRL) JAG HAR BILJETTER TILL DERAS KONSERT I SVERIGE!! (GAH GAH GAH GAH) Någon mer som ska dit? :')

Zayn's Perspektiv

Jag går fram till henne och håller undan hennes hår. Hon hulkar och hostar, samtidigt som hon snyftar. Det slutar med att hon bara sitter och gråter, hostar lite ibland.

"Shh... Hun, it will be better" tröstar jag och spolar.

"I'm so sorry" gråter hon medan jag torkar henne lite runt munnen.

"I know" ler jag.

Jag hjälper henne upp och låter henne skölja munnen. Sedan sätter hon upp sitt hår i en knut på huvudet för att sedan gå till sitt sovrum. Jag går efter henne och ser på henne när hon lägger sig i sängen.

"You should sleep. It's in the middle of the night" säger jag och bäddar om henne.

"Zayn, I'm really sorry. I don't know what I was thinking" snyftar hon.

"We all do mistakes" viskar jag tröstande, kysser hennes panna och går till vardagsrummet.

När jag vaknar nästa morgon märker jag att jag somnat i soffan. Sakta reser jag mig upp och sträcker på mig. Klockan är tolv på dagen. Undrar om Ayla är vaken... Med långsamma steg går jag mot hennes rum. Hon är inte där. Då hör jag någon spola inne på badrummet. Ayla kliver ut. Hennes ögon är röda och hon ser ut att vara en levande död.

"How are you?" frågar jag och kramar henne.

"Bad" muttrar hon och går mot sovrummet.

Jag följer efter och sätter mig i sängen medan hon bäddar ner sig igen. Ett litet leende sprids på mina läppar och hon blänger på mig.

"What?" fnyser hon.

"Nothing. You're just so cute" ler jag.

"Bullshit. I look like a monster" mumlar hon.

"A cute monster" fnissar jag.

"Shut up" ler hon och kastar en kudde på mig.

"You tired?" frågar jag och hon nickar.

"My head hurts like hell"

"It's called hangover, baby" flinar jag.

Ayla's Perspektiv

Hela dagen ligger jag däckad i soffan. Zayn är hemma för att ta hand om mig. Fast man ser att han har riktigt tråkigt. Hur många gånger jag än försökt övertala honom om att han kan åka till killarna så hjälper det inte. Han vägrar lämna mig. Inte för jag förstår varför. Jag kan ta hand om mig själv, även om jag har baksmälla.

"Zayn?" mumlar jag mot hans nacke.

"Yeah hun?" säger han med mörk, raspig röst.

"I love you" säger jag tyst.

"I love you too, babe" svarar han och kysser mig.

"You won't leave me, right?" frågar jag och kollar upp på honom.

"Never, only if you want me to" lovar han och jag ler.

Jag lägger mig över honom och lutar huvudet mot hans bröst. Han pussar min hjässa och lägger armarna runt mig. Jag lägger mina händer om hans nacke och flätar in mina fingrar i hans hår. Han vänder upp mitt ansikte och kysser mig igen. Jag besvarar hans kyss och han ler svagt. Hans händer glider ner till min rumpa och han lyckas vända oss så jag ligger under honom. Hans händer utforskar varje centimeter av min kropp och jag ryser varje gång. Hans händer får mig galen. Han drar in dem under min tröja och jag ryser mer av hans kalla hud mot min varma. Vi börjar grovhångla och han lyfter upp mig från soffan. Han ställer sig upp och jag knyter benen runt hans midja.

Snart landar jag mjukt på min säng och han kryper över mig. Han drar av min tröja och jag drar av hans. Medan jag knäpper upp hans byxor smeker han mjukt mina bröst, ovanpå min bh. Han hjälper mig av med mina byxor och drar sedan av sina. Hans blick skådar min kropp och han ler svagt. Jag tar tillfället i akt och rullar runt så jag sitter på honom. Jag placerar lätta kyssar på hans nacke ner mot nyckelbenen. Sedan går jag upp till hans käke och avslutar på hans läppar. Det gör honom tokig. Han snurrar runt igen och knäpper upp min bh. Han andetag blir tyngre och snabbare och han kysser mig galet.

"Are you sure about this?" mumlar han mellan kyssarna.

"Yes" mumlar jag tillbaka.

Efter ett tag ligger jag på hans bröst medan vi båda andas tungt. Han har armen runt min bara rygg och jag ritar mönster på hans mage med mitt pekfinger.

"That was amazing. I love you so much" säger Zayn.

"I love you too" ler jag och kysser honom.

Vi reser på oss och går tillsammans in till duschen. Han tvättar mitt hår med shampoo och balsam och jag tvättar hans. Jag gör en frisyr med shampoot och börjar skratta. Han skrattar han med och tjuter till när han får shampoo i ögat.

"Sorry, let me help you" skrattar jag och hjälper honom få bort det.

Han sköljer ur sitt hår och vi kliver ur duschen. Jag sätter en vit handduk runt min kropp och en som en turban medan Zayn sätter en runt midjan. Han tar en till och torkar sitt hår lite med.

"Can't we just have a romantic dinner today?" frågar jag och börjar smörja in min kropp med body lotion.

"Of course honey" säger han och jag ställer upp ett ben på toalettstolen för att smörja in benet. "Girl, you drive me crazy" suckar han och jag fnissar.

"I can't help I'm this hot" flinar jag och han skrattar.

"I know how you feel"

Jag garvar åt honom och börjar sedan blåsa mitt hår. När det är fuktigt tar Zayn den ifrån mig och jag suckar. Jag hänger upp handuken jag haft till håret och går ut till sovrummet.

"I can cook if you want!" ropar Zayn ifrån badrummet.

"Good!" ropar jag tillbaka.

Han går till sitt sovrum för att göra sig i ordning och jag stänger och låser dörren till mitt. Jag drar på mig en blommig "puffkjol" med ett tjockt, brunt bälte på tillsammans med en jeansshorta som jag stoppar i kjolen. Sedan gör jag en inbakad fläta och sminkar mig lite naturligt. Sist sprayar jag på lite av min Britney Spear parfym på mig och går sedan ut till köket. Där står Zayn och lagar mat. Jag ler och han vänder sig emot mig.

"Here you go" säger han och räcker mig en Cola.

"Coke? Really?" flinar jag.

"You've drunk enough. Besides, you're only 16. I don't get how you got those drinks yesterday. I didn't evern think about that you're only 16" säger han och jag suckar lite, men tar emot glaset.

"That bartender liked my body" retas jag och går mot vardagsrummet med extra vickande höfter.

"No one can touch you, except from me!" ropar han efter mig och jag skrattar.

"Right" fnissar jag.

"Your aunt would have killed me if she knew I let you drink" flinar han och kommer ut till mig.

"I wouldn't let her kill you. I would protect you" säger jag allvarligt.

"I know you would"

"I love you Zayn, and I hope you take it serious, because I would jump in front of a train for you, I would do anything for you" fortsätter jag fullt lika allvarligt.

"Of course I do. And I love you too. I wouldn't let you die for me, you deserve to live"

"So do you" påpekar jag. "Your life is more worth than mine. You're a star, famous all around the world, I'm just a normal girl" säger jag.

"Don't say that, Ayla. You're not just a normal girl. You're so much more than that. You're special. I've never met a girl like you" säger han och lägger en hand på min kind.

"I love you Zayn" säger jag och får tårar i ögonen.

"I love you too, Ayla" säger han och kramar mig hårt.

"Don't leave me, please" viskar jag och fäller en tår.

"Of course I won't, babe. How can I possibly leave my everything?" viskar han i mitt öra och jag ler genom tårarna.

Äntligen har jag hittat äkta kärlek...

______________________________________________________________________________________

SLUT!

Nejdå, skoja bara ;)

Kommentera på bara!

Ett kapitel med lite allt möjligt... Har ni några idéer om vad som kommer hända? Vad vill ni ska hända? Vad vill ni ha mer av? Drama? Kärlek? Vänskap? TELL ME! :)

LövJa xx