Som tur är behöver vi inte åka till ett sjukhus. Harry biter ihop och låter sjukvårdare trycka tillbaka benet på rätt plats. Jag måste gå ut ur rummet efter en stund, på grund av att Harry skriker, gråter och svettas. Och jag vill inte att han ska se att jag gråter.

"Are you okay, sweetie?"

Jag vänder mig om och ser en söt tjej komma ut. Kanske... 25 år? Hon har en brytning som är helt underbart vacker.

"Yeah, I'm fine" snyftar jag och nickar lite.

"He's going to be okay. He must have crutches for two weeks, but that's it" ler hon lugnande.

"It's good to hear that" ler jag.

Hon går in igen och jag samlar mig och går in igen. Harry sitter nu på båren med röda ögon och svettig hud. Han ser upp på mig och jag skyndar mig emot honom.

"Are you okay?" frågar jag och han skakar på huvudet innan han börjar gråta igen.

Jag kramar honom hårt och han kramar mig tillbaka.

"I was so scared and I got panic! And it hurt so bad!" gråter han.

"It's over now, Harry. It's going to be alright now" tröstar jag och torkar mina egna tårar.

"I know, don't cry" säger han, snyftar och vi skrattar lite.

Efter en halvtimme får vi äntligen gå tillbaka. Harry går med kryckor och jag varnar för ställen där det är halt. Snart är vi framme vid stugan och innan vi ens kommit fram till dörren rusar alla ut. Jag backar undan lite och låter dem prata med Harry. De tar med honom in och jag går ensam efter dem. Sakta stänger jag dörren och börjar ta av mig. De andra har redan satt sig i vardagsrummet.

"Ayla saw I was gone, she came up again for me" hör jag Harry säga.

"So you're okay?" frågar Louis.

"Yeah, thanks to Ayla"

"I'm so glad you're okay bro" säger Niall.

Sakta går jag till köket och värmer mjölk och plockar fram oboy. När min varma choklad är klar går jag till vardagsrummet. Alla sitter i soffan, men bara Zayn och Harry märker att jag kommer in. Zayn reser sig upp och går fram till mig.

"You okay baby?" frågar han och kysser mig med armarna runt min midja.

"I'm fine" ler jag och ska sätta mig i fåtöljen, men stoppas av Zayn.

Istället sätter han sig där och drar ner mig i sitt knä. Han lägger en filt runt oss och jag låter honom smaka på min choklad. Jag lutar mig mot hans bröst och kollar ut genom fönstret medan jag värmer händerna på den varma koppen.

Zayn vaggar mig fram och tillbaka och jag sluter ögonen. Han pussar min hjässa och lutar hakan mot mitt huvud.

"I love you" viskar jag.

"I love you too babe" viskar han tillbaka.

Klockan är drygt halv fem, så vi sätter på en film och kryper ner i soffan under massa filtar. Det blir en skräckis och jag kryper upp i Zayns knä med ryggen mot hans mage och hans ben på varsin sida av mig. Jag sätter mig i skräddarställning och kramar om en kudde. Zayn lägger armarna runt mig och lutar sin haka mot min axel.

Efter två filmer känns det som att mina ögonlock ska falla när som helst, vilket Zayn märker.

"Are you tired hun?" frågar han tyst i mitt öra och jag nickar.

"I think I'll go to bed" mumlar jag och reser mig upp.

Jag vinglar till, men håller mig på fötterna.

"Aren't you going to eat anything?" frågar Niall och jag flinar lite.

"No, I'm not hungry" svarar jag och ska gå när Zayn tar tag  min arm och drar i mig så jag lutar över honom.

"Night" viskar han och jag skrattar lite.

"Night" viskar jag och ger honom en kyss innan jag släpar mig uppför trappan.

Jag slänger mig på sängen och lyckas dra av mig byxorna innan jag somnar.

Zayn's Perspektiv

Efter att vi ätit och en bit in på en film blir jag också trött.

"Goodnight guys" säger jag och reser mig upp.

"Night" mumlar alla som är inne i filmen.

Jag skrattar till och går först till köket med mitt glas. Snabbt sköljer jag ur det och fyller det med kallt vatten. Sedan går jag uppför trappan. Killarna skriker till, så jag antar att det var läskigt på filmen. Jag går med ett leende in till mitt och Aylas sovrum och ler ännu större när jag ser en sovande Ayla - endast iklädd ett linne - ligga tvärs över sängen. Hon andas djupt och snarkar tyst. Riktigt gulligt. Snabbt byter jag om och ställer ner vattenglaset på sängbordet. Sedan flyttar jag försiktigt på Ayla så hon ligger rakt.

"What are you doing?" muttrar hon hest och trött utan att öppna ögonen.

"Sorry babe" ursäktar jag och hon vänder på sig med ryggen ifrån mig.

Snart andas hon tungt igen och jag ler lite. Jag kryper ner bakom henne och lägger en arm om hennes midja. Med ansiktet i hennes hår somnar jag med världens bästa flickvän bredvid mig.

Mitt i natten vaknar jag av att någon snubblar nerför trappan. Jag flyttar armen och märker att platsen bredvid mig är tom. Snabbt öppnar jag ögonen och sätter mig upp. Ayla. Jag reser mig upp och smyger ner för trappan.

"Fuck" stönar Ayla trött ifrån köket och jag går dit.

"What the hell are you doing?" frågar jag hest.

"I'm hungry" säger hon halvt sovande och letar runt i kylen.

"Babe, sit down, I'll look for something" säger jag när jag ser att hon håller på att somna, stående.

Hon faller ner på en stol och sluter ögonen. Jag tar fram två mackor som jag brer med smör och lägger på ost. När jag gett henne det tar jag fram två glas som jag fyller med mjölk. När jag ska ställa ner dem på bordet flinar jag åt synen. Ayla ligger med huvudet på bordet, ansiktet neråt, sovande.

"Babe, hun, wakie" säger jag och skakar henne försiktigt.

"Leave me alone, I wanna sleep" muttrar hon och jag skrattar till.

"Eat something, then we can sleep" säger jag och pekar på en macka.

"No appetite" mumlar hon och jag suckar.

"Ayla, come on. Just a little"

Hon tar en liten tugga av mackan innan hon lägger handen för munnen och skyndar mot papperskorgen där hon spottar ut det. Jag suckar lite när hon sätter sig på golvet och håller på att somna. Men jag plockar upp henne halvt sovandes och bär henne upp till vårt rum. Hon somnar direkt när jag lagt henne i sängen.

En vecka senare

"Ayla, are you okay?" frågar jag ännu en gång.

"Yes, I'm fine. I already told you" suckar hon irriterat och petar i maten.

"You don't eat very much and you've been kinda of. It have to be something" påpekar jag.

Louis och Niall åker skidor medan Liam och Harry är på stan, men Ayla ville inte följa med någon av dem - vilket förvånade oss alla - så jag stannade hemma med henne.

"I'm fine!" fräser hon.

"I'm sorry that I care" ryter jag tillbaka och reser mig upp för att gå.

"No, Zayn" säger Ayla och jag hör henne resa sig upp och jag vänder mig om.

"What?" fnyser jag.

"I'm sorry. I know that I have been of this week, but you have to trust me. I'm fine" säger hon.

"I hate to see you like this. Can't you tell me, please?" ber jag och lägger armarna om hennes midja.

"No, it's embarrassing" säger hon lite generat.

"Please?" ber jag och då ändras hennes attityd.

"I said no!" ryter hon och lämnar mig i köket.

Jag suckar högt. Så här har det varit hela veckan. Hon har varit som en strömbrytare - ibland hur gullig och snäll som helst, ibland som en vulkan. Något är fel, men hon vägrar säga vad. Både jag och killarna börjar bli oroliga. Hon äter ju knappt.

Ayla's Perspektiv

Varför kan jag inte bara berätta? Han kommer förstå. Han kan ju inte mobba mig direkt, det är ju normalt. Varför är du så mesig Ayla!

Jag frustar irriterat åt mig själv och hur patetisk jag är. Han är din fucking kille. Plötsligt kommer den där värken i magen och jag kryper ihop på sängen. Jag vrider och vänder på mig och känner tårarna i ögonen.

"Zayn!" ropar jag hest med gråten i halsen och jag hör snabba steg mot sovrummet.

"Ayla, are you okay honey?!" utbrister han oroligt och skyndar fram till mig.

"It hurts!" snyftar jag och låter tårarna falla.

"Where? Ayla, what's going on?" frågar han oroligt.

"In my stomach" gråter jag och han smeker mig över håret. "It's my period. That's why I've been like this. Can you get my sponge bag and some water?" ber jag hest och han skyndar till byrån där min svarta necessär ligger.

När han gett mig den försvinner han ut, antagligen för att hämta vatten. Snyftande tar jag upp värktabletter och tar två stycken i min hand, sedan slänger jag necessären på golvet. Zayn kommer upp igen och ger mig vattnet.

"Can you really take two of those?" frågar han oroligt och jag nickar.

"Yes"

Jag sväljer båda med vattnet och lägger mig i sängen igen. Värkarna kommer tillbaka och jag börjar gråta. Jag kryper ihop till en boll och vrider på mig hela tiden.

"Shh, babe, calm down" tröstar Zayn och lägger sig bredvid mig.

"It hurts so bad" snyftar jag mot hans bröst och låter honom hålla om mig.

"Why didn't you tell me at the first time?" frågar han tyst och jag snyftar.

"I was ashamed" viskar jag och han håller om mig hårdare.

"You don't have to be ashamed. Every girl gets it, it's normal" tröstar han och pussar min panna. "You don't have to be ashamed of anything with me" viskar han och jag vänder mig om igen så jag ligger med ryggen mot hans mage.

"It hurt so bad Zayn" viskar jag och gråter tyst.

"It'll get better" viskar han tillbaka.

Plötsligt sätter han sig upp med ryggen mot sängstommen. Sedan lyfter han mig lite så jag ligger i hans knä och han börjar hålla på med mitt hår. Jag sluter ögonen och snyftar lite.

"Your hand fits in mine like it's made just for me, but bear this is mind it was meant to be. And I joining up the dots with the freckles on your cheeks and it all make sense to me.

I know you never loved, the crinkles by your eyes when you smile. You've never loved your stomach or your thighs. The dimples in your back at the bottom of your spine.

But I'll love them endlessly.

I won't let these little things slip out of my mouth. But if I do, it's you, oh it's you, they add up to I'm in love with you.
And all these little things" sjunger han och jag faller snart in i en smärtsam sömn.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kapitel 38, here you gooo!

Quick question, hur lång tycker ni fanficen ska vara? Kommentera gärna vad ni tycker!

 

Ida

29 november 2012 20:14

Riktigt bra!!! Jag tycker att du ska skriva 50-60 kapitel! Men skriv så mycket du orkar ;)

http://1dfun.bloggplatsen.se

 

Hilda

29 november 2012 20:36

Aww va gulligt!^^<3 lång! Tycker om den ;)

 

Julia

29 november 2012 20:52

Jag tycker den ska va lång, men det ska ändå inte bli långtråkigt. Så skriv så mycket du orkar

 

Michaela

30 november 2012 08:11

Så lång som helst fast det beror ju först och främst på om du orkar med det;) kram! Awesome kapitel! <33333

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 

XOX

30 november 2012 14:23

Va glad jag blev när jag förstod att hon inte var gravid! Hoppas att du har en annan twist, eller vad man nu ska säga. Skriv inte för att det ska bli långt, det blir bara segt och långt. Vad heter du på polyvore, skulle gärna följa dig? Uppdatera ett nytt kapitel snart, längtar!

Wilma

30 november 2012 15:36

Jag heter wilmaxx (på Polyvore). Ska börja skriva nu tänkte jag, men vi får se när det blir klart :) x

 

Jennifer

30 november 2012 19:39

MEER! Gud, kan inte sluta läsa! :D ♥

 

:D

30 november 2012 20:07

otroligt bra !!:D

 

Agnes

1 december 2012 10:38

Super! Skriv gärna ganska långt, för novellen är så bra och har jättebra story och allt! Men du ska såklart skriva så mycket du orkar, känn ingen press på dig! Längtar till nästa kapitel! Xx

 

JoJo

1 december 2012 12:00

Skitbra! Och det var skönt att hon inte va gravid...:) Men kanske 50-55 kapitel? Ja vet inte, men inte jättelångt men inte för kort heller! O sen skulle det va kul om nån av dom andra killarna träffade nån tjej i Sverige, för Liam o Danielle hade väll gjort slut? O det var väll Liam ganska ledsen för ju...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...