Zayn's Perspektiv

Nästa morgon har ingen från sjukhuset ringt. Jag passar på att ta en dusch och fräsha upp mig innan jag lämnar lägenheten för att ta bussen till sjukhuset. När jag sitter i bussen messar jag Niall och skriver att jag åker dit. Han svarar med att jag ska säga till om jag vill ha stöd. Jag svarar tack.

Så fort jag är framme tar jag hissen till tredje våningen och kollar in genom dörren där Ayla ligger, fortfarande livlös. Dr. Evans står där inne och skriver på ett papper. Han ser ganska koncentrerad ut och kollar upp på Ayla lite då och då. Jag knackar på dörren och han ser på mig. Med ett leende nickar han och jag kliver in.

"How is she?" frågar jag direkt och han skrattar till.

"Morning to you too" flinar han. "She's doing great. I think she may wake up today" ler han och jag ler stort.

"That's great!" ler jag.

"Yeah, she is really strong. I have never seen anyone doing this. I mean, yesterday she could die any moment. There is not many people who survive that kind of hit" säger han fascinerat.

"She's different" säger jag bara och han nickar snabbt.

"Absolutely! Very different" mumlar han. "Well, I gotta go now, so... Tell me if anything happens" lägger han till och försvinner ut.

Allt blir tyst. Det ända som hörs är det regelbundna pipet från hennes EKG. Sakta går jag fram till henne och sätter mig med en suck på pallen bredvig hennes säng. Hennes ögon är stängda och ansiktet avslappnat. Jag tar hennes hand och märker direkt att den är mycket varmare än igår. Ett litet leende sprids på mina läppar.

"I miss you" viskar jag och fäller en tår.

Ayla's Perspektiv

"Well I don't care! I'm her last relative and I'm responsible for her! I'm the first person that should have been called!"

"Calm down, Ms. Her friend saw it all, he was with her. And his friend called the ambulance. I'm sure they would have called if they had your number"

"I'm sorry, I'm just worried"

"You shouldn't be. She should wake up in any minute"

"Yeah, I guess"

Sakta öppnar jag ögonen, men stänger dem lika snabbt när mina ögon möter ljuset. Jag kvider till av smärtan i huvudet.

"Ayla? Honey, can you hear me?"

Sakta öppnar jag ögonen och möter de där smaragdgröna ögonen. Mamma...

"Mum?" viskar jag hest och hon får tårar i ögonen.

"No sweetie, it's Nellie, your auntie"

"No, you're mum" viskar jag.

"No sweetie, I'm sorry" säger hon hest och en tår faller nerför kinden.

"Where is mum?" frågar jag.

"She's gone baby, don't you remember?" säger hon tyst.

"When is she coming back? Remember what? Where did she go?" frågar jag och hon börjar gråta.

"Why doesn't she remember?" frågar hon och kollar mot mannen i den vita rocken.

"I need to investigate her for a minute" säger han allvarligt och Nellie går ut.

Mannen sätter sig på en pall bredvid min säng och suckar lite. Försiktigt hoppar jag lite ifrån honom för att inte sitta för nära.

"Okay, so... I want you to answer a few questions, okay?" säger han lugnt och jag nickar sakta. "What's your name?" frågar han och jag ser konstigt på honom.

"Ayla" svarar jag kort.

"How old are you?"

"16" svarar jag snabbt.

"Where are you right now?"

"In London" svarar jag kort och suckar. Det här kommer ta tid...

Zayn's Perspektiv

Nellie kommer ut med tårar på hennes kinder och jag ställer mig snabbt upp. Hon döljer ansiktet i händerna och jag fryser inombords.

"What's wrong?" frågar jag tveksamt, kanske vill jag inte veta?

"She's awake" gråter hon och jag skiner upp. "She doesn't remember anything" gråter hon och jag sjunker ihop.

Kommer inte ihåg vad? Minns hon mig inte? Kommer vi behöva börja om?

Jag sjunker ner i soffan och sluter ögonen. Sakta lutar jag huvudet i mina händer och känner gråten i halsen.

Efter två timmar kommer Dr. Evans ut igen. Trött ser jag upp på honom, men han ler bara.

"She remember everything now, you don't have to worry" ler han och Nellie flyger upp.

Hon springer in till rummet igen och jag skakar hand med Dr. Evans.

"Thank you so much" ler jag och han ler tillbaka.

"It's my job" ler han och försvinner iväg igen.

Sakta sätter jag mig ner igen för att vänta på att Nellie ska komma ut igen. Längtan efter att få se in i Aylas ögon igen är större än något annat just nu. Det pirrar i magen av att veta att hon faktiskt lever. Egentligen vill jag bara springa in i hennes rum och krama henne, men jag vill ge henne och Nellie lite tid.

Ayla's Perspektiv

"Do you know how worried I was?! You scared the hell out of me!" utbrister Nellie direkt när hon kommer in i rummet.

"Please not now, Nel. I'm tired" suckar jag.

"Why didn't you tell me about it?! You know, your mother wanted me to take care of you! But how the hell am I supposed to do that when you don't let me inside of your world?!" fortsätter hon skrika och jag suckar högt.

"Please, Nellie! Not now! I said I'm tired!" utbrister jag och hon sjunker ihop lite.

"I'm sorry, I just... I was so worred" suckar hon och sätter sig på mig säng.

"I know, but I'm alive, you know..."

Tankarna flyger iväg. Zayn... Det var han som hittade mig. Han räddade mitt liv. Vart är han? Är han här? Är han hos sig? Vill han träffa mig?

"Zayn is outside. You want him to come in?" frågar Nellie med ett leende.

"Sure" ler jag och hon går ut efter att ha pussat min panna.

Det pirrar i magen, som varje gång vi ska träffas. Som varje gång han är i närheten. Jag känner mig trygg runt honom, han gör mig säker. Han får mig att känna som att jag faktiskt är någon. Som att jag faktiskt betyder något. Plötsligt knackar det på dörren och jag rycks tillbaka till verkligheten.

"Come in" säger jag högt, men ändå svagt.

Dörren öppnas och Zayn sticker in huvudet. Ett stort leende sprids på hans läppar och jag ler mot honom. Han stänger dörren bakom sig och sätter sig snabbt på pallen bredvid sängen.

"How are you?" frågar han oroligt direkt.

"I'm good" fnissar jag.

"Good. I was so worried. Last time I saw you, you were nearly dead" säger han tyst och jag sjunker ihop lite.

"Thank you for that. I owe you my life" säger jag och möter hans blick.

"No, you don't owe me anything" säger han snabbt och allvarligt.

"But you saved my life, Zayn! If it wasn't because of you, I would probably be dead by now. Don't you get that?" påpekar jag och ger honom en lite ledsen blick.

"Of course I do! But that doesn't mean you owe me your life" säger han och jag suckar.

"But anyway! I need to give you something. I mean, you saved my life!"

"A thank you is enough" ler han och jag skrattar till.

"You're hopeless" flinar jag och han kramar mig hårt.

"I've missed you" mumlar han emot mitt hår.

"I've missed you too" viskar jag och fäller en tår.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Besökarna går neråt! :/ Är det novellen det är fel på? Är det mitt sätt att skriva? Borde jag ändra något?

xx

 

Sara (din bästis):D

26 september 2012 21:18

Fortsätt skriva, den här Novellen är superbra och om du börjar på en annan så...så...så...så....ja jag vet inte.......!:D

 

Agnes

26 september 2012 21:39

Jag tycker den är grym! Men jag vet ju inte vad andra tycker.... Iallafall meer! Hehe! Kram

 

Denisé

26 september 2012 22:11

Fortsätt skriva på denna novell. den är så underbart bra! Jag tror bara att de sjuker för att ibland tar de en 2-3 dagar innan du lägger upp nästa, de är absolut inget fel på ditt skrivande eller novellen! de är nog bara de att de tar lite tid ibland! :):):)

 

Lexi

26 september 2012 22:58

Undrar varför du tappar läsare:o Din novell äger ju :D Så mermermer c:

http://www.lovenovels.bloggplatsen.se

 

SagaLisa

27 september 2012 07:32

M>E>E>EEEERRRRR!!!! :D

 

YZBT

27 september 2012 16:18

Snarare fel på läsarna än på dig. Grymt bra som alltid! Längtar till nästa del:D

 

Lexi

27 september 2012 16:29

Meeera! :) jag älskar novellen förresten enligt mig är den bra och det är bara konstigt att du tappar läsare!

http://thebieberstorytoyou.blogg.se

 

Michaela

27 september 2012 18:12

Alltså den äger fett! Bli så himla inspererad av din novell:) Man ser verkligen Ayla och Zyan framför sig;D MER!

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 

Hedda

27 september 2012 18:22

SERIÖST! JAG DÖR !!!! DIN NOVELL ÄR SÅ F*CKING J******VLA BRA!!!!!!!!!!!!!!

 

:D

27 september 2012 18:27

tycker den är otroligt bra ! mera :D

 

Hilda

27 september 2012 18:28

Undrar varför, din novell är lika Awesome som vanligt! <3 mer^^

 

Ida

28 september 2012 07:22

OMG!! Jag älskar dina noveller!! Man blir typ beroende av dem!!! Kärlek till dig och bloggen! <3 <3

http://1dfun.bloggplatsen.se

 

JoJo

28 september 2012 20:39

Nooo, ändra INTE på nåt! Allt e skiiitbra!<3 O kapitlet va oxå jättebra!:)

 

saaaaauce♥

29 september 2012 23:05

MEEEEEE-to-the-EEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...