Ayla's Perspektiv

Sam... Han flinar äckligt och tar tag i min arm.

"Let me go!" ryter jag och försöker dra bort min arm, men han är för stark.

"If you don't shut up, I swear to God that I will kill you" hotar han och jag känner tårarna i ögonen.

"Why are you even doing this? What have I done to you?!"

"I said shut UP!" ryter han.

Han föser in mig mot en gränd och jag försöker slå och sparka honom, även om det bara gör honom mer förbannad. Plötsligt knuffar han in mig i en tegelvägg och mitt huvud slår i de hårda tegelstenarna. Allt snurrar och jag faller till marken.

"I said you wouldn't tell anyone! Do you remember what I said I would to if you did?" fräser han och sparkar mig i magen.

"Please, no" kvider jag och börjar gråta.

"Stop crying fucking whore!" ryter han och tar tag om min hals.

Han tvingar mig att ställa mig upp, sedan trycker han mig mot tegelväggen. Huvudet bultar och allt är suddigt. Sam greppar tag om min hals och pressar mig uppåt. Snart kan jag inte stå på marken och jag kan inte andas.

"Please" kvider jag hest.

"Let her go!!"

Sams grepp om mig lossnar och jag faller livlöst ner på marken. Mitt huvud slår i en tegelsten som ligger på marken och allt blir svart...

Zayn's Perspektiv

"Let her go!!" skriker jag och springer emot killen som håller Ayla mot väggen.

Killen släpper henne och hon faller ner på marken, livlös. Louis springer emot Ayla och lyfter upp hennes huvud i hans knä.

"What have she done to you?!" skriker jag och knuffar till killen hårt på bröstkorgen och han staplar något steg bakåt. "Nothing! She haven't done anything to you!!" skriker jag och knuffar honom mot tegelväggen.

"Zayn, stop it! You make it worse!" säger Louis från marken och jag lutar mig mot killens ansikte.

"If you as much as thouch her again, I swear I will kill you" viskar jag.

När jag vänder mig om för att gå emot Louis och Ayla rycker killen bak mig och kastar ner mig på marken. Jag tappar andan när ryggen slår i den hårda marken och Louis ställer sig upp.

"You've already done enough! I'll call the police if you don't leave, NOW!" hotar han och håller upp mobilen.

Killen stirrar argt på honom i några sekunder innan han springer iväg. Louis slår in något på sin mobil och börjar prata, men jag hör inte. Alla ljud blir otydliga och allt snurrar. Louis står där. Ayla ligger på marken utan att röra sig med en blodfläck vid huvudet som bara blir större.

Sakta sätter jag mig upp och kryper fram till henne. Det gör ont i hela kroppen, men jag bryr mig inte. Försiktigt vrider jag på Aylas ansikte. Ett sår på tinningen med rinnande blod. En sprucken läpp. Hennes hår är också blodigt. Jag tar hennes hand och ser upp på Louis.

"The ambulance is on the way" säger han och jag nickar. "I'll go call Paul" säger han och jag nickar.

Han går ut ur gränden och allt blir tyst. Jag börjar gråta tyst. Försiktigt känner jag på hennes puls. Svag. Men den finns där. Hon kommer klara sig. Det måste hon.

Snart kommer ambulansen och de lyfter in Ayla i ambulansen. Killarna och Paul står där och ser lite sorgset mot mig. Paul går fram och frågar hur jag mår. Jag svarar inte, utan skakar på huvudet och hoppar in i ambulansen.

"See you at the hospital" säger jag och vi börjar åka.

Hela tiden medan tjejen i ambulansen gör allt för att få fart på Ayla håller jag Aylas kalla hand.

Ayla's Perspektiv

Allt blir svart. Jag ser ingenting. Ensam är jag också. Det är jag och tystnaden. Sakta flyttar jag mitt ben framåt och börjar försiktigt gå, som om jag plötsligt ska falla ner i ett hål.

"Hello? Anybody there?!" småropar jag.

Tyst. Det enda som hörs är mitt eko. Min röst försvinner längre bort och snart är det tyst igen. Jag blir rädd. Är jag död? Är jag borta nu? Är det här döden? Är det så det är? Ska jag vara ensam i all evighet nu? Plötsligt faller ett vitt ljus på mig. Som en spotlight. Jag skymmer ögonen med handen och sneglar upp.

"Hello?!" ropar jag. Inget svar.

Plötsligt syns en skärm i det vita. Som en filmduk. På skärmen visas en liten flicka. Det är jag... Mamma skrattar bakom kameran.

"Smile to the camera" säger mamma och jag kollar in i kameran.

Mamma gör ett ljud som får mig att skratta. Filmen snabbspolas och en kortfilm där jag leker på dagis kommer fram. Efter det visas kortfilmer av resten av mitt liv. Som att någon filmat mitt liv. Sist visas en bild. Det är Zayn. Min bästa kompis. Min enda kompis.

"I miss you..." viskar jag och börjar gråta. "I DON'T WANT TO BE HERE!" skriker jag och det ekar igen. "STOP IT! I DON'T WANT THIS!" skriker jag när jag hör mitt eget och Zayns skratt ifrån filmen. "STOP! PLEASE STOP!" skrik/gråter jag och faller på knä på marken.

Eller, egentligen är det ingen mark. Allt är bara svart. Som ett svart rum som aldrig tar slut. Tårarna strömmar ner och mina höga snyftningar ekar i det tomma.

"Ayla? Honey?"

Jag kollar upp och ser en man stå där. Han har på sig militär kläder. Pappa... Sakta ställer jag mig upp och låter honom gå emot mig.

"Daddy?" viskar jag.

"Hi honey" ler han och jag slänger mig i hans famn.

"I've missed you so much daddy!" gråter jag mot hans axel.

"I've missed you too sweetheart. Last time I saw you, you were this little" säger han och håller handen en bit ifrån marken.

Jag skrattar och torkar mina tårar.

"Where am I? What is this? Am I dead?" babblar jag på.

"You're on the other side, sweetie" säger han tyst.

"I am... Dead?" viskar jag och han nickar.

"But you can choose. Either you fight for life and try to get back, or you stay here, with me" säger han och jag sväljer hårt.

"Where is mum?" frågar jag tyst.

"She's waiting for you. She couldn't handle to see you" förklarar han.

"Can I think about i? I want to see mum" säger jag och han nickar.

Han sträcker fram sin hand och jag tar den.

"Close your eyes" säger han och jag sluter mina ögon.

Ett svisch hörs och jag slår upp ögonen. Framför mig står mamma. Iklädd i en vacker, lång, blommig sommarklänning. Hennes hår är uppsatt med blommor.

"Hi honey" säger hon med ett leende.

"Mum!" utbrister jag och slänger mig i hennes famn.

"Oh honey, I've missed you" säger hon lent.

"I've missed you too mum" ler jag. "Why didn't you fought for life?" frågar jag och kollar på dem.

"What do you mean?" frågar mamma.

"Dad said I can choose to stay or fight for life" säger jag snabbt.

"It was different. We both died directly, but you're only half dead" förklarar pappa.

Plötsligt hör jag någon snyfta. Jag ser mig omkring. Det är ju bara vi här. Men plötsligt ser jag någon sitta på knä med ansiktet i händerna. Sakta går jag emot personen. En kille, helt klart.

"Zayn?!" utbrister jag högt, men han rör sig inte. "Zayn, I'm here" säger jag och sätter mig framför honom.

Han reagerar inte. Som att han ignorerar mig. Som att jag inte var där. Som att han inte hör, ser eller känner mig.

"Zayn!" säger jag högt med gråten i halsen och lägger händerna på hans axlar. "Please Zayn!" gråter jag.

"He's not here, sweetie" säger pappa.

"Yeah he is! Can't you see him?!" utbrister jag och gråter högre.

"Of course I can hun, but he's not here like, HERE. He's on the other side" säger han.

Zayn's Perspektiv

"Excuse me sir, you have to leave. The visit time is over" säger en sjuksköterska.

"But... What if she wakes up?" frågar jag och torkar tårarna.

"Then we'll call you, I promise" säger hon med ett leende.

"Okay then" suckar jag och går ut till korridoren.

Niall reser sig upp och går fram till mig. Resten åkte hem för tre timmar sedan, men Niall ville inte åka. Vi har varit på sjukhuset i säkert åtta timmar totalt. Klockan är nio på kvällen nu, tydligen får man inte vara kvar här då. Allt jag vill nu är att Ayla ska vakna... Jag har bestämt mig för att säga vad jag känner. Det har jag lovat mig själv, vad som än händer...

_____________________________________________________________________________________

Kommentera!

Lite tråkigt i slutet kanske... Aja, whatever...

JAG KOMMER HA EN TWITCAM MED TVÅ AV MINA BÄSTISAR PÅ FREDAG KLOCKAN 20:00! KOMMAR LÄGGA UT LÄNK, PROMISE U!

Love u xx

 

Hilda

25 september 2012 07:25

Awesome as always!

 

Agnes

25 september 2012 15:31

Amazayn! Mer mer mer! Omg, så himla bra! Kram

 

:D

25 september 2012 16:21

grymt ! kan vi inte få ett kapitel idag?<3

 

Lexi

25 september 2012 17:34

Helt klart bra, som vanligt haha!!! längtar tills nästa.. :)

http://thebieberstorytoyou.blogg.se

 

Denisé

25 september 2012 17:41

Kom igen meeer!!! Inte om 2 dagar utan nu nu nu nu!!! :D:D:D

 

JoJo

28 september 2012 20:22

O.M.G!<3 sKIIITBRAAAAA!<3<3<3:)))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...