När jag vaknar nästa morgon är klockan åtta. Alla ska träffas i byggnaden där vi var igår vid tio, så jag går lugnt och ställer mig i duschen för att duscha i tjugo minuter. När jag kliver ur drar jag på mig en svart spets tub bh, ett vitt spetslinne och ett par jeansshorts. Håret låter jag ligga naturligt på mina axlar och jag börjar sminka mig. Det blir naturligt smink också. Mascara, lite eyeliner, beige ögonskugga, puder, lite rouge och ljust läppstift.

Skor får bli ett par svarta Jeffrey Campbell. Lite hastigt packar jag min svarta handväska med plånbok, nycklar, mobil, RayBan pilot glasögon, tuggummi och lite annat. Sedan lämnar jag lägenheten och låser dörren. Jag trycker på knappen till hissen och väntar otåligt på den. Medan jag väntar plingar mobilen, så jag tar upp den. Nytt SMS, Anna.

Hey girl! Good luck today! I promise you will get in, or I'll kill those people who didn't pick you! xoxo

JAg ler och skrattar till. Det skulle jag vilja se... Jag börjar knappa in ett svar, men avbryts av att hissdörrarna öppnas. När jag kollar upp för att kliva in stelnar jag till. Nej... Inte nu!

 "Hi" ler Louis försiktigt.

De kliver ur hissen och ställer sig bredvid mig, så jag vänder mig emot dem. Då ser jag att Liam inte är med dem.

 "I know you want to talk, but I have to go" säger jag snabbt och de ser besviket mot mig.

 "I told you she wouldn't talk to us" mumlar Niall sorgset och sneglar mot Louis.

Jag kliver in i hissen och precis innan dörrarna stängs går killarna in också. En liten, tyst suck flyger ur min mun och jag fortsätter svara på Annas SMS.

You just can guess who I walked into...xoxo

Efter tio sekunder plingar min mobil igen.

WHO?! TELL ME, WOMAN! xoxo

Jag skrattar lite och killarna ser konstigt på mig. Snabbt tystnar jag och svarar.

Them.... xoxo

Helt plötsligt ringer min mobil. Anna, såklart. Med en suck svarar jag, precis då stannar hissen och vi kliver ur.

 "Yes" svarar jag med mobilen mot örat.

 "YOU'RE KIDDING ME?!" skriker hon och jag drar den ifrån örat en bit.

 "No, I'm not" väser jag tyst och ska precis gå då Harry tar tag i min arm. "I have to go, bye" säger jag snabbt till Anna och lägger på.

Precis innan jag trycker hör jag henne skrika på mig att inte lägga på. Jag vänder mig mot killarna och väntar på att de ska säga något.

 "I'm sorry. We all are" säger Harry allvarligt.

 "Look, we can talk. But not now" säger jag och Louis suckar.

 "What is so important?!" utbrister han.

 "I don't have to tell you, you didn't tell me anything while you were gone, right? And have you even listen to all those messages I left on ALL of your phones? Have you even read all those texts?" frågar jag kallt. Ingen svarar. "I thought so" mumlar jag och lämnar byggnaden.

Snabbt sätter jag mig i bilen och kör iväg. Klockan är redan fem i tio, och det tar minst en kvart till byggnaden där jag var igår. Okej, tjugo minuter på grund av all denna trafik.

 "Crap" mumlar jag för mig själv och kör så fort jag kan mot byggnaden, vilket inte är så snabbt.

Mobilen ringer hela tiden, men jag svarar inte. Istället koncentrerar mig på vägen som är täckt av bilar.

När jag äntligen har parkerat utanför byggnaden är klockan kvart över tio. Jag rusar mot aulan och går in.

 "And that's all!" säger en man på scenen.

Bakom honom står ett flera antal personer, som jag antar kom in. Jag suckar högt och går ut igen. Såklart att jag inte kom in. Plus att jag kom sent. Och jag tror inte de accepterar sånt. Dåligt första intryck... Jag rusar ut ur byggnaden och sätter mig i bilen. Snabbt tar jag upp mobilen och ringer Kar, som inte svarar. Så jag ringer Anna.

 "How dare you hang up straight in my ear?!" tjuter hon.

 "I didn't get it" säger jag och börjar gråta.

 "OH no! Honey!"

 "Them came and wanted to talk. And the trafic was just... The worst ever!" snyftar jag.

 "Where are you now?" frågar hon.

 "I'm outside the building"

 "Okay, come to my house and pick me up, then we're going shopping with Kar" säger hon och jag ler.

 "I'll be there in five" snyftar jag och torkar mina tårar.

 "Yes honey, see ya"

 "See ya" mumlar jag och lägger på.

Snabbt startar jag motorn och kör ut på vägarna igen. På radion spelas Starships med Nicki Minaj, men jag stänger av och låter tystnaden fylla bilen. När jag stannar vid ett stopljus sätter jag på mig mina RayBans och trummar lite på ratten. Efter några minuter är jag framme vid Anna. Jag tutar så hon ska märka att jag är här, så slipper jag gå in.

Hon rusar ut och gör ett litet hopp och jag börjar skratta.

 "Try to do that in your heels" säger hon när hon sätter sig i bilen.

 "Nah, don't think so. I don't want to break a bone or something" ler jag och pussar hennes kind.

 "Can I sleep at your place tonight?" frågar hon och jag nickar.

 "Because of something special?" frågar jag och kör längs de trafikfyllda vägarna.

 "1. My friend needs me, 2. My parents fought again" suckar hon och jag nickar.

 "I'm here for you" ler jag.

 "I say the same" fnissar hon.

Hon ringer Kar som tydligen blivit sjuk, så hon följer inte med. Så istället kör jag direkt mot stan.

Efter flera timmars shopping kör vi förbi Anna en sväng så hon får packa sina saker. Sedan kör vi förbi Kar. Vi går och knackar på dörren. Kars mamma öppnar med ett leende.

 "Hi girls!"

 "Hello Mrs. Dean, can we say hi to Karrie?" frågar jag snällt med ett leende.

 "Of course, she's in her room" ler hon och släpper in oss.

Vi tar av oss skorna och går upp till Kar. När vi knackar på ropar hon hest kom in, så vi kliver in. Hon ligger nerbäddad under två täcken och med huvudet på flera miljarder kuddar. På teven framför sängen spelas såklart Eclipse.

 "Oh, hi" kraxar hon och vi sätter oss bredvid henne i sängen på varsin sida.

 "How are you?" frågar Anna och jag fnyser.

 "Stupid question. Hi Kar" ler jag och hon skrattar.

Vi kryper ner med henne ett tag innan vi åker vidare till mig. När vi kommer upp till min lägenhet slänger hon sig på soffan. Jag skrattar och sjunker ner bredvid henne. Klockan är bara fyra, så vi sätter på teven en stund. Plötsligt knackar det på dörren.

Jag ger Anna en snabb blick innan jag går för att öppna. Där utanför står såklart killarna - alla - tillsammans med en tjej. Tjejen är klädd i en svart, tight, kort klänning utan ärmar och höga klackar.

 "Hi" ler Louis.

 "Hi" säger jag snabbt.

Liam ser lite på mig och släpper snabbt tjejens hand. Då förstår jag att det är Danielle... Snabbt bryter jag blicken ifrån honom och kollar på Louis igen.

 "Why are you here?" frågar jag lite tyst.

 "We thought maybe you want to go party with us tonight?" frågar Louis med ett leende.

 "Of course!!" skriker Anna innifrån och kommer springandes fram till oss.

Jag suckar och lägger handen på pannan. Anna slår mig löst på armen och ser menandes på mig.

 "This is AnnaBelle, my friend" säger jag och sträcker ut en arm mot henne.

 "Belle and best friend" rättar hon mig och jag blänger på henne.

 "Oh, this is Danielle my..." säger Liam och avbryter sig själv.

 "Girlfriend" fyller tjejen - antagligen Danielle - i och ler stort. "And you're Ellinor, I've heard so much about you" ler hon och jag ler lite fake tillbaka.

--------------------------------------------------------------

Kommentera!

Oh no! Flickvän?! Hur reagerar Ellinor? KOMMENTERA och få reda på det ;)

TACK SÅ MYCKET FÖR ALLA KOMMENTARER!

Okej, nu har jag gått igenom alla kommentarer jag har fått och det är flera stycken från samma IP-adress. Jag är ledsen, men jag godkänner bara en kommentar av varje IP-adress. Så det saknas nu fyra kommentarer på kapitel 51 som är under här!

Så kom ihåg att kommentera från OLIKA IP-adresser!

Kraaaam

Ett år senare

9 juni 2013

Ellinor

Jag hänger väskan över axeln och slänger min jacka ögon armen. På väg ut möter jag Chessie. Vi ler mot varandra och stannar.

 "So it's your turn now?" ler jag och vi pussar varandras kinder.

 "Yep, wish me good luck and I see you tomorrow?" ler hon och jag nickar.

 "Yeah, good luck" ler jag och hon försvinner in i rummet jag kom ut ifrån.

Det är en massa tjejer i rummet och jag tränger mig förbi alla till trappan. Mina ben trippar snabbt nerför alla steg och sedan lämnar jag byggnaden. Den varma sommarvinden blåser tag i mitt hår och det blåser bak. Jag ler lite och börjar gå mot parkeringen. Kvickt låser jag upp min bil och sätter mig bakom ratten. Sedan rullar jag nerför parkeringen och kör ut på vägarna.

***

Okej... En sammanfattning om det senaste året:

Efter att jag blivit frisk och allt så gick det väl en månad, sedan skulle killarna iväg på turné igen. Den här gången för tre månader. Ingen av de hörde av sig på hela tiden, så jag gick vidare. Jag skaffade deltidsjobb på StarBucks och slutade jobba för John, eftersom jag skulle försöka starta en egen karriär. Han sa att han alltid skulle komma med öppna armar om jag ville ha tillbaka jobbet.

Nu har jag gjort en audition för att komma in på LondonStarMusic. Det är en typ skola. De tar in ett antal personer varje år. De delar in allihopa i olika grupper, bacerat på ålder och vad man söker för. Det finns sång, dans, kör eller orkester.

Anyway... Jag sökte för sång och imorgon samlas alla i byggnadens aula för att få reda på om man gått vidare.

Killarna är så gott som borta ur mitt huvud, men det tog ett tag att glömma Louis torra skämt, Nialls glada skratt, Harrys flirtiga hjärna, Zayns glada humör och Liams eviga överbeskyddande. Men det gick. Jag har träffat nya vänner. Tjejer, för en gång skull. Men några killar också, faktiskt.

Mina nya bästa vänner och jag har bildat en "grupp". Den består av mig - såklart -, AnnaBelle, Karrie, Marvin, Tristan och Nathan. De vet allt om mitt liv. Inga lögner eller hemligheter.

Och nu kanske ni undrar vem Chessie är. Hon är också en vän till mig. En av flera andra. Men de träffar jag aldrig på fritiden. Kanske ibland, men inte alls ofta.

***

Nu ska jag träffa gänget på stranden. Vi ska ha en myskväll där. Eftersom det är Marvins familjs egna lilla strand så får vi göra vad vi vill där. Men först måste jag hem en sväng och hämta lite saker. När jag parkerat bilen går jag med snabba steg in till hissen och åker upp till min våning. När jag är uppe kollar jag ner i min väska och rotar efter nycklarna. När jag hittat dem kollar jag upp och stelnar till. På dörren sitter en lapp och på golvet framför dörren ligger en bukett med fem röda rosor.

Jag tar upp blommorna och tar lappen för att låsa upp dörren och gå in. När jag lagt rosorna och lappen på bordet går jag till mitt sovrum och byter om till ett par jeansshorts och ett vitt, lite genomskinligt, pösigt linne. Sedan flätar jag mitt hår och lägger den slarviga flätan på högra axeln. Jag tar bort allt smink och tar med min gitarr och en tjocktröja ut till köket. Snabbt messar jag Karrie och säger att jag blir sen, sedan läser jag lappen.

Hi Ellie-Pellie

We know we haven't talked to you since we left for that tour, but we're back now. We all feel sorry about this, but we want you to forgive us. We probably came in the wrong time since you didn't open the door... But we'll be back. And we won't give up untill we've met you at least once.

Once again; we're sorry for everything and we all hope you can forgive us

With all our love,

1D

Jag sätter rosorna i en vas med vatten och slänger lappen. Sedan tar jag gitarren och tjocktröjan och går ut ur lägenheten. Jag låser dörren och åker ner till parkeringen. Med lagom snabba steg går jag mot bilen och sätter mig i den. Men jag startar aldrig motorn. Jag bara sitter där.

De är tillbaka. I London. Här. Kanske närmre än jag tror. Är jag arg på dem? Hur ska jag reagera?

Mobilen ringer och ringer, men jag svarar inte. Jag är fast i mina tankar. Vad ska jag säga när de kommer? Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Vi är väl knappast bästa kompisar längre, eller hur? Eftersom vi inte hörts av på ett år.

Efter ett tag svarar jag på mobilen.

 "Hello?" säger jag tyst.

 "Ellie! Oh, geez! We were so worried! Where the hell are you?" hör jag Nathan säga oroligt.

 "I'm on my way" mumlar jag och lägger på.

Sedan startar jag motorn och kör ifrån parkeringen. Det tar tio minuter till Marvins hus. Han bor med sina föräldrar i en stor strand villa. Eftersom hans föräldrar har 24/7 jobb tjänar de riktigt mycket och är därför en av de rikaste familjerna i London.

När jag parkerat på deras uppfart flyger alla fem emot mig.

 "Wow, chill" säger jag när alla kramar mig efter att jag klivit ur bilen.

 "Oh my God, Ellie! What happened? Why did you got this late?" frågar Kar(Karrie).

 "Nothing" mumlar jag undvikande och vi går emot stranden på baksidan.

 "Oh no, what happened? Why aren't you telling us?" frågar Anna(AnnaBelle).

 "I just..." säger jag hest och känner klumpen växa i halsen. "They're here" viskar jag och börjar gråta.

 "You mean... Them?" frågar Tristan och jag nickar.

 "Aww, honey!!" tjuter Kar och kramar mig hårt.

 "They left five roses and a patch outside my appartment" gråter jag. "I just don't know how to response" snyftar jag.

 "You know what I think?" säger Marvin och jag skakar på huvudet. "We should forget them tonight and have some serious fun together! Let's forget about the life and just... Have fun!" säger han och jag skrattar.

 "Yeah, that's your best idea ever, promise" säger jag och Nathan ser på Marvin.

 "Congrats man, you're first idea that actually going to work" säger han helt allvarligt och lägger en hand på Marvins axel, men såklart är han ironisk.

 "We should celebrate Marvins first, clever idea" säger Tristan.

Jag och tjejerna skrattar åt dem. Marvin börjar jaga Nathan medan Tristan jagar Marvin.

 "Let my bestie go!" hör vi Tristan skrika och vi börjar asgarva.

 "Why are we bes friends with these nerds?" viskar Kar och vi skrattar högre.

 "You brought them to me" flinar jag och lägger mina armar över deras axlar.

Killarna kommer tillbaka och lyfter upp oss. Tristan lyfter upp Kar, Nathan lyfter upp mig och Marvin lyfter upp Anna. Vi skriker och skrattar samtidigt. När de springer mot vattnet blir vi galna och jag lyckas ta mig ifrån Nathan. Vi ler mot varandra och går sedan mot de andra. Tristan och Marvin har släppt ner tjejerna också, inte i vattnet då.

 "Come on" ler Tristan.

Vi sätter oss på filtarna i sanden och killarna hjälps åt att tända en brasa. Jag och tjejerna fixar med musik i den bärbara stereon.

 "Oh, I forgot my guitar in the car, I go get it" säger jag och de nickar.

Jag reser på mig och går mot framsidan igen. Snabbt låser jag upp bilen och tar ut gitarren och tjocktröjan. Sedan låser jag bilen igen och går tillbaka till de andra.

 "HAHA! Do you remember when Marvin ran into that angry old woman?" skrattar Tristan och alla börjar asgarva.

 "She actually hit me bad with that purse" gnäller Marvin och jag ler stort.

Klockan närmar sig två på natten och det börjar bli riktigt kallt, trots eldens värme. Men vi sitter inte kvar längre än så. De andra ska sova över hos Marvin, men jag ska hem. Så jag kramar alla innan jag går tillbaka till min bil. Jag låser upp och lägger ner gitarren i baksätet. Sedan startar jag motorn och rullar ut på vägarna.

Ögonen hotar med att falla, men jag tvingar dem att vara öppna. Trots det klarar jag att gå till min lägenhet. Snabbt låser jag dörren bakom mig och går förbi köket för att komma till sovrummet. Min blick fastnar på rosorna. Alla fem är röda som blod. Mörkt, vackert röda.

---------------------------------------------------------

Kommentera på!

Först vill jag tacka för alla kommentarer. Det betyder otroligt mycket, även om jag vet att ni klarar flera ;)

Sen vill jag bara säga att jag har MINST fyra - kanske tre - stycken kapitel i utkast som bara väntar på att få läggas ut! Så kom igen nu! Vill ni ha ett till kapitel idag? Isåfall vill jag ha MINST 15 kommentarer (har typ 50 läsare, men är lite snäll) från OLIKA IP-adresser.

Love ya'll!

 "No way!" utbrister jag och han ser på mig. "No way, I'm not going to that hell again, Zayn! Please don't do this to me" säger jag med gråten i halsen. "When I lost my "parents" they compelled me to go to them, please don't Zayn. It's like hell to talk with them, and it doesn't even help! Please Zayn" säger jag och några tårar faller.

 "I'm sorry" säger han tyst och jag börjar gråta.

Jag lägger handen för munnen och sätter mig hårt på golvet. Varför ska de tvinga mig dit? Fast, egentligen är det kanske bättre än att trycka ner dem med mina miljarder problem...

 "Ellinor, I'm really, really sorry about this. But it's just for your best" säger Zayn och jag stirrar upp på honom.

 "For my best?! Really?! Have you ever talked to a therapist?! NO! You haven't! It's like HELL, Zayn, and I mean it!" skriker jag. "Everyone thinks that it's the best to talk to someone you don't know, someone who isn't aloud to tell anyone, if you don't want it yourself. But everyone is wrong. To just talk about your life without lying is like... It's like talking to a wall. And does it help? No" säger jag tyst och han suckar.

 "There is nothing I can do, Ellinor. I promised the boys to tell you, and to not give up. So I guess you have to go there" säger han och jag ställer mig upp.

 "I can take care of myself! You don't need to watch me! I don't need a babysitter!" skriker jag.

 "Good way to show that, Ellie! Bye trying to do suicide! Really good way!" fräser Zayn irriterat.

 "But I shouldn't have tried to if I didn't have a really, really good reason! And I had more than one reason! 1. I was tired of hurting everyone that I love! 2. I hated that feeling of hurting someone! 3. I was so mad at myself for kissing Sam! 4. I was broken because you guys were mad at me! 5. I was tired because I honestly weren't that happy to live this life" skriker jag. "And that's just a part of it, the rest, I'll keep for myself" fräser jag och lämnar lägenheten.

 "Where are you going?!" ropar Zayn från dörren medan jag joggar nerför trapporna.

 "Away from here!" säger jag hårt och fortsätter jogga nerför alla trappor.

Problemet var att jag inte har en aning om vart jag ska...

Zayn

 "CRAP!" skriker jag rakt ut när hon lämnat lägenheten.

Snabbt fiskar jag upp mobilen ur fickan och slår snabbt Nialls nummer. Han svarar rätt snabbt.

 "Yo bro! What up?" säger han glatt.

 "I might have done something and you are not going to like it..." mumlar jag och drar handen genom håret.

 "Zayn... What have you done?" säger han oroligt.

 "I got mad and... We got in a fight..." säger jag tyst.

 "Zayn, where is she now?" frågar han stelt.

 "I don't know. She left the apartment" mumlar jag och han stönar.

 "And you let her go?! Oh, Zayn, sometimes you are just too stupid!" säger han och lägger på.

Jag drar på mig en jacka och trycker ner fötterna i mina skor innan jag tar en nyckel till lägenheten och springer ner. Precis när jag kliver ut på parkeringen ser jag Ellinors bil försvinna bort.

 "FUCK!" skriker jag och suckar högt.

Jag ringer upp Louis och han säger att han och Harry åker ut för att leta efter henne medan jag väntar här ifall hon skulle komma tillbaka.

Ellinor

När jag varit ute en stund och lugnat ner mig bestämmer jag mig för att åka hem igen. Så efter bara en kvart parkerar jag bilen på parkeringen. Jag går lugnt in och ställer mig i hissen. Efter bara några sekunder kliver jag ur på min våning och vandrar fram till min dörr. Innan jag ens klivit in kommer Zayn snabbt emot mig. Utan ett ord kramar han mig hårt och jag ler lite.

 "I'll go to that therapist, not because I like it, I'll do it for you and the other guys" säger jag och han ler stort.

 "I can talk to the boys if you don't want to" säger han allvarligt.

 "No, I'll do it" säger jag.

Jag lägger mig utmattat på soffan och sluter ögonen. Jag kan höra Zayn prata med någon i telefonen, men snart sjunker soffan ner lite. Hans hand kramar om min och jag känner på mig att han ler. Jag öppnar mitt ena öga och sneglar på honom. Han ler. När han ser mitt ena öga öppet skrattar han och jag ler lite.

 "How are you?" frågar han.

 "Tired" mumlar jag.

 "Yeah, I got that, you shouldn't have left" säger han allvarligt.

 "I know, but I don't want to be stuck here, you know" säger jag och han ler lite.

 "I know"

Han lägger sig ner i soffan med huvudet på andra sidan och vi bara pratar. I flera timmar känns det som. Skönt att bara kunna chilla egentligen. Inte behöva tänka på något annat.

Liam

Varför gjorde jag det? Varför sa jag att jag älskade Danielle? Varför kysste jag henne? Varför sårade jag Ellinor? Det är väl henne jag älskar, eller hur?

 "Liam, I'm going to the supermarket. Louis and Harry are still here, okay?" säger Niall och jag nickar.

Just nu ligger jag i soffan med mitt täcke och en BenAndJerry glass medan Toy Story spelas på teven. Hur mycket jag än gillar filmen kan jag inte koncentrera mig på den. Allt jag tänker på är Ellinor och Danielle.

Historien bakom mig och Danielle är... Komplicerad. Vi var ihop för ett tag sedan, innan jag träffade Ellinor. Vi gjorde slut en månad innan jag träffade Ellinor. Hon var otrogen, jag gjorde slut. Vi bråkade väldigt mycket i vårt förhållande. Men vi höll ihop i ett halvår, men sedan brast det. Hon bröt mitt hjärta och jag lämnade henne.

När jag tänker efter var vårt förhållande byggt på lögner och otrohet. Det hände saker hela tiden och vi sa att vi skulle gå vidare och lära oss av våra egna misstag. Men det hjälpte inte. Ingen av oss höll till det. Vi båda var otrogna olika tider.

När jag träffade Ellinor lovade jag mig själv att aldrig mer vara otrogen. Varför sa jag att jag älskade Danielle? Nu kommer hon aldrig släppa mig.

Tänk om mitt och Ellinors förhållande aldrig blir bra igen?

-------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Har lite idéer, men måste besluta en del saker...

Denna fanfic börjar dra sig mot slutet, men jag kommer nog fortsätta ett tag till!

And don't worry: jag kommer skriva mer efter den här fanficen!

Zayn sätter sig vid mina fötter medan Louis och Harry sätter sig i varsin fåtölj. De sätter på The Vampire Diaries säsong 2 och jag ler lite. De är för underbara!

Mitt i filmen ringer Harrys mobil. Han drar upp den, kollar på skärmen och går ut till köket för att svara. Han pratar i kanske fem minuter innan han kommer tillbaka. Då ser han på mig med mobilen sträckt åt mitt håll. Sakta tar jag den och kollar på skärmen. Niall...

 "Hello...?" säger jag tyst och jag hör honom dra efter andan.

 "Ellinor?" snyftar han och jag känner gråten i halsen.

 "Hi Niall" säger jag hest och tårarna rinner nerför mina kinder.

 "Please forgive me! I'm not going to pick a side in this, but I can't handle it if you're mad at me. I've talked to Liam and he is really sad about everything. He's just sitting in his room staring out from the window and I just don't know what to do. Please forgive me, Ellinor!" gråter han och jag snyftar högt.

 "I forgive you" gråter jag och han andas ut.

Vi pratar en stund innan vi lägger på och jag ger Harry hans mobil. Han ler mot mig och jag ler tillbaka. Vi fortsätter kolla på filmen och jag somnar ganska snabbt.

När jag vaknar igen ligger jag i min säng. Det är mörkt ute och jag sneglar mot digitalklockan på mitt sängbord. 2:43am. Jag stönar och sätter mig upp. Försiktigt går jag ut ur sovrummet och mot köket. Jag tar ett glas som jag fyller med vatten för att sedan gå mot vardagsrummet. När jag kollar mot soffan skriker jag till och tappar glaset med vatten i golvet.

I soffan ligger Zayn. Han sover med täcket vid midjan och bar överkropp. Åkte de inte hem igår?! Jag andas djupt en stund innan jag sätter mig på huk för att plocka upp alla glasbitar.

 "Crap" mumlar jag när jag skär mig på fingertoppen.

Som tur är så blöder det inte så mycket.

 "What are you doing?" mumlar Zayn och jag rycker till.

 "I dropped the glass, sorry for waking you up" säger jag snabbt och plockar ihop alla bitar fortare.

 "You should be in bed" säger han och ställer sig upp.

Han har endast kalsonger på sig, men han verkar inte bry sig. Efter bara någon sekund sitter han framför mig och hjälper mig plocka upp alla glasbitar. När vi gjort det torkar vi upp vattnet och sedan följer han mig till sovrummet. Han bäddar om mig som om jag var en bebis och jag ler tacksamt.

 "Why are you still here? I mean, didn't you guys leave yesterday?" frågar jag tyst.

 "We didn't want to leave you, so I stayed" ler han och jag nickar sakta.

 "Thank you for everything, Zayn. I mean it. I really appreciate it. You are really there for me when I need you, and after everything with Liam and all that shit, I really need someone by my side. And I didn't just got one, I got four, adorable boys that really does care" säger jag och han får tårar i ögonen.

Han sätter sig på sängkanten och böjer sig ner mot mig. Först trodde jag att han skulle kyssa mig, men detgör han inte. Han kramar mig hårt och jag kramar honom tillbaka.

 "You don't need to sleep at the sofa" viskar jag tyst och han ser på mig. "If you want, you can sleep here, and no, I don't mean it in that way, just like... friends" säger jag och han ler.

 "Thank you" säger han.

Han kryper ner bredvid mig och jag lägger mig med ryggen emot honom. Han vrider lite på sig innan det blir tyst. Helt tyst. Snart hörs hans djupa andetag. Sakta sätter jag mig upp och ser på honom med ett leende. Tänk att jag fick så bra vänner. Varför just jag egentligen? Vad har jag gjort för att förtjäna dem?

Sakta reser jag på mig för att inte väcka honom och går ut på balkongen. Den kalla nattvinden blåser emot mig när jag går ut. Jag tar en filt och sätter mig på en stol. Jag ser ut över natthimeln och skådar alla stjärnor. Efter en stund sluter jag mina ögon och låter sömnen ta över.

Zayn

När jag vaknar vänder jag på mig för att se om Ellinor ligger där, vilket hon inte gör. Snabbt ställer jag mig upp och går runt i hela lägenheten, men hittar henne inte någonstans. Då ser jag att balkongdörren är öppen. Jag går ut och ser Ellinor sitta på en stol med en filt runt sig, sovandes. Jag fnissar och går fram till henne. Undrar om hon har sovit här hela natten. Det kan ju inte vara bra... Försiktigt lyfter jag upp henne i min famn och bär henne till sovrummet.

Jag lägger henne i sängen och lägger täcket om hennes kropp. Sedan går jag till köket och gör lite frukost. När jag precis är klar ringer min mobil.

 "Hello?" svarar jag.

 "DJ MALIK!!" hör jag Louis skrika och jag drar mobilen lite ifrån mitt öra. "How is everything, man?" frågar han

 "Good. I found Ellinor sleeping on the balcony this morning" säger jag och han skrattar till högt.

 "What?! Really?"

 "Yeah" fnissar jag.

 "Wow, she's just amazing!" skrattar han med ljus röst.

 "I know, isn't she?" skrattar jag.

 "Anyway, I think that we're staying with Liam today, he is pretty broken, and we are his friends so..." säger han och jag ler lite.

 "It's okay, Louis, I get it" säger jag.

Vi lägger på och jag går in till Ellinor igen. Nu ligger hon med öppna ögon och blicken fäst i taket. För att visa att jag är här knackar jag på dörren som står öppen och hon kollar snabbt mot mig.

 "Breakfast is ready, should I bring it in or..." börjar jag, men hon avbryter genom att resa på sig och skutta mot mig.

 "I'm hungry" ler hon och skuttar mot köket.

 "Take it easy!" säger jag lite oroligt och går snabbt efter henne.

 "I feel good, Zayn, calm down" ler hon och tar frukost.

 "But Dr. Jensen said..."

 "I know what he said, Zayn" säger hon allvarligt och blänger lite på mig.

Jag suckar och sätter mig framför henne vid bordet.

Ellinor

Jag börjar äta och känner Zayns blick på mig hela tiden. Som om han är rädd att något i maten ska explodera och döda mig.

 "It's hard to eat when you're staring" mumlar jag och dricker lite juice.

 "Sorry" säger han och kollar genast bort.

Efter en kvart är båda klara och vi hjälps åt att plocka undan. Vi säger ingenting, men det behövs inte. Han tänker väl bara på att inte slita med mig för mycket, antagligen.

 "I'll go by some candy" säger jag och går emot hallen.

 "No no no and no, I'll do it" säger han snabbt.

 "And what if there are fans there?" frågar jag och han suckar.

 "What if something happens to you? Huh? What if some haters decides to do something to you?" säger han överlägset.

 "Why don't we both go then?" frågar jag.

 "You don't even care about what the doctor said, right?" suckar han.

 "But this can't keep pushing me down in life! If this thing is going to ruin my whole life, why the hell should I live it then?!" ryter jag och möter hans blick.

 "It's just for some days, then it will be as before again" säger han lugnande.

 "You're wrong. I did - or tried - to do suicide. This isn't for some days, Zayn. This is for my whole life! And it will never be as it was before. Nothing will ever be the same again, don't you get that?" säger jag och han suckar.

 "That's why we want to help you. We want to make sure that you feel alright and we want to help you get through this" säger han.

Han döljer något. Hans blick avslöjar det. Det är något han inte berättar...

 "What is going on?" frågar jag snabbt.

 "What do you mean?"

 "You're hiding something, what is it?" säger jag och han kollar ner i golvet. "Just tell me" mumlar jag.

 "We wanted to make sure that you got the help you need. We don't know if there is anything else that keep pushing you down to the ground" säger han och jag ser tveksamt på honom.

 "What do you mean?"

 "We all want you to go to a therapist" säger han och jag stelnar till.

----------------------------------------------------------------

Kommentera för mera!

Love ya'll!

Förlåt om det är någon som tar illa upp av allt... 'personligt' skrivande... själv har jag aldrig gått igenom något sådant, men det är bara en fanfic, alltså påhittad av mig, så jag chansar. Om det blir för jobbig, sluta läsa...

Svaret måste tyvärr vara nej. Jag uppskattar verkligen att du vill hjälpa till, men jag vill nog skriva själv på bloggen :/ Även om det skulle vara bra med lite hjälp på bloggen så tycker jag att det blir enklare om man skriver själv... Kanske kommer jag fråga efter någon som vill hjälpa till i framtiden, men inte just nu, tyvärr

Kram på er alla!

(vet att man kan svara direkt på kommentaren, men tycker det blir bättre såhär)

Hoppas det är okej för dig Nada att jag visar din kommentar såhär! Annars får du verkligen förlåta mig

xxx

NÄSTA KAPITEL KOMMER SNART

Niall

Ellinor somnar och jag leker lite med hennes hår. Det knackar på dörren och in kommer Louis. Han stänger dörren och sätter sig på en pall vid sängen.

 "What happened?" frågar han och jag rycker på axlarna.

 "I don't know. She didn't tell me. She was just crying. She loves him so bad and I think she miss him. But she's mad at him too" säger jag coh kollar på Ellinor som ligger på mitt bröst.

 "He loves her too" säger han allvarligt och jag suckar.

 "But he doesn't show it" säger jag och han nickar.

 "Exactly"

Efter ett tag kommer resten in - till och med Liam. De sätter sig i en soffa i rummet och börjar prata lite. Liam sitter tyst med blicken i golvet, men sneglar lite mot Ellinor ibland. Louis går för att köpa lite mat och dricka tillsammans Harry. Zayn kommer fram till mig och Ellinor och sätter sig på pallen. Ett litet leende sprids på hans läppar när han kollar mot Ellinor.

 "She's going to make it. She's going to survive" säger han och jag ler stort.

 "Yeah, she is" ler jag och sneglar mot Liam som sitter kvar i soffan längst bort i rummet. "Liam, I know you love her. She love you too. When you walked out I came in. All she said was that she loves you. She said that she love you so badly. Then she falled asleep with a thousands of tears in her face. The tears is for you Liam. She miss you. She love you. She want you, only you. But you have to show that you love her back" säger jag allvarligt och han ser på mig.

 "I may have done something..." viskar han hest och jag stelnar till.

 "What did you do?" frågar jag snabbt.

 "I... I don't know what I was thinking! I just..." säger han och jag suckar.

 "The point Liam!" säger Zayn allvarligt.

 "You know Danielle, right?" frågar han och vi nickar.

 "Your ex"

 "She texted me, saying she wanted to meet me. So we met up at Starbucks..." börjar han, men jag avbryter.

 "When was this?"

 "The day after our fight" säger han stelt. "Anyway, after Starbucks we went to the park and... She tolt me that she is still in love with me, and in that moment I missed her so badly. So I told her that I loved her too... Then she kissed me" säger han och en tår lämnar hans öga.

 "Did you kiss her back?" frågar jag kallt.

 "Yes, I did" viskar han och Ellinor sätter sig hastigt upp.

 "I HATE YOU!" skriker hon medan hon gråter och alla hoppar till lite. "GET OUT!" skriker hon och pekar mot dörren.

Liam börjar gråta högt innan han lämnar rummet. Jag drar Ellinor till mig och hon gråter häftigt.

Ellinor

Jag vaknar och hör Liams röst. Han pratar med Niall. Snart hör jag Zayns röst också. JAg lyssnade på deras samtal och vart genast riktigt sårad.

Jag skickar ut Liam och börjar gråta häftigt. Det är knappt att jag hinner andas.

 "I hate him, Niall!" gråter jag och han strycker mig över ryggen.

 "I know you do, but you love him too" viskar han och jag sätter mig upp.

 "Are you protecting him?!" utbrister jag.

 "He probably have a reason for what he did" mumlar han och jag börjar gråta mer.

 "Get out, Niall!" gråter jag och han ser sorgset på mig.

 "Please, Ellinor, I'm just trying to be fair" ber han och jag fnyser mitt i allt gråt.

 "Go Niall! Go after him! Make him happy with that Danielle! Just go!" skriker jag och han ställer sig upp.

 "Ellinor..." börjar han men jag avbryter.

 "Now, Niall! I don't wanna hear it!" gråter jag och han lämnar rummet.

Zayn sitter bara där en stund medan jag gråter, men sedan sätter han sig på sängkanten. Utan ett ord kramar han mig hårt och låter mig gråta ut mot hans axel.

 "I'm on your side, Ellinor" viskar han och jag slänger armarna om hans hals.

 "Don't leave me, Zayn" visk/gråter jag och han lyfter försiktigt upp mig i sitt knä.

 "I promise"

Efter en stund kommer Louis och Harry in.

 "Here is the... What the hell is going on? Where are the others?!" utbrister Harry.

 "You can tell them Zayn, but not in here" snyftar jag och han nickar.

Han tar med killarna ut och det blir tyst. Jag kryper under täcket och drar upp det till näsan. Fuck my life... Jag låter tårarna rinna nerför mina kinder och snyftar tyst. Efter bara några sekunder öppnas dörren och Dr. Jensen kommer in. Han ler lite mot mig, men frågar inte vad som hänt, bara om jag mår bra. Jag svarar ja.

 "You can go home tomorrow if you promise to be careful. Just lay in the sofa for some days" säger han och jag nickar.

 "Yeah, I promise"

 "You're going to be examined later today, and then you can go home by nine tomorrow. Tina is coming to help you by then" säger han och jag nickar lite.

 "Who's Tina?" frågar jag.

 "She's a nurse" förklarar han och jag nickar.

Lite snabbt kollar han mina värden för att sedan gå ut ifrån rummet. Louis och Harry kommer direkt fram till mig och kramar mig från varsin sida.

 "I feel so sorry for you!" tjuter Harry och jag ler mot honom.

 "Thank you Harry" säger jag hest och Louis ser lite på mig.

 "When can you go home?" frågar han.

 "Tomorrow, but I have to lay in the sofa for some days" säger jag och härmar Dr. Jensen.

 "Yeah, I won't let you do something" säger Louis och jag ler lite.

Nästa dag

Vid nio tiden kommer Tina in och ler mot mig. Hon presenterar sig och sedan hjälper hon mig att komma upp ur sängen. Det snurrar till lite, men det går hur bra som helst. Sedan hjälper hon mig få på mig ett par mjukisar, ett linne och en hoddie som Zayn hämtat i min lägenhet.

 "Thank you" säger jag när vi är klara.

 "You're welcome" ler hon.

Jag tar på mina skor innan jag går ut till korridoren. Louis, Harry och Zayn sitter där ute och ler mot mig. Alla reser sig upp och går emot mig. Zayn lägger armen om mig för att stödja mig lite. Louis och Harry går på vår högra sida.

På parkeringen låser Louis upp sin bil och vi hoppar in. Louis och Harry sitter fram och Zayn sitter bak med mig. Jag kollar ut genom fönstret hela vägen till min lägenhet. Regnet droppar mot rutan och rinner ner tills de försvinner.

När vi är framme kliver vi ur och går upp till min lägenhet. Jag låser upp och kliver in. Zayn släpper taget om mig och jag går in till köket. Minnena spelas upp och jag går sakta mot badrummet. Den tomma burken ligger fortfarande där. I mitt huvud kan jag se mig själv hälla i mig alla tabletter. Jag fortsätter till vardagsrummet där killarna står och ser mot soffan. Hela händelsen spelas upp i mitt huvud och jag ser Zayn gråta. Hans läppar som mimar don't leave me.

Jag går emot Zayn och kramar honom.

 "Thank you" viskar jag och han kramar mig tillbaka.

 "I couldn't let you leave me" viskar han tillbaka och jag ler.

Louis går emot mitt täcke och en kudde medan Harry värmer varm choklad. Jag drar av min hoodie och lägger mig i soffan. Louis lägger täcket över mig och kudden under mitt huvud. Harry kommer ut från köket med ett leende och räcker koppen mot mig.

 "Thank you guys. I wouldn't have made it if it wasn't because of you" säger jag och de ler stort.

-----------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Åker till Sälen imorgon och kommer hem på fredag tror jag... Men jag kommer kanske kunna skriva när jag är där; om vårt internet funkar!

Zayn

"You did what?!" fräser Liam åt Dr. Jensen.

"I had to. She got panic and I couldn't calm her down" säger han oskyldigt.

Han går in till Ellinors rum igen och vi sätter oss ner i soffan utanför hennes rum. Liam frustar argt och Niall sitter med mobilen. Louis och Harry sitter och pratar tyst medan jag sitter med bilderna från när Ellinor ligger på soffan i huvudet. Allt spelas liksom om och om igen. Hennes "sista ord". Goodbye Zayn... Jag klarar inte av det. Hon ville verkligen dö. Tänk om hon försöker igen? Tänk om hon lyckas nästa gång.

Ellinor

När jag vaknar ser jag mannen som jag såg sist jag var vaken sitta bredvid mig på en pall.

 "What do you want?" frågar jag hest.

 "I want to help you. And I can't let you kill yourself" säger han allvarligt och jag suckar. "Your friends have been here since you got in to hospital. They have waited outside your room all the time. Do you want them to come in?" frågar han.

 "Which friends?" frågar jag snabbt.

 "Five boys?"

 "You can send Zayn in" säger jag och han nickar.

Efter att han gått ut och stängt dörren öppnas den och Zayn stormar in. Dörren stängs bakom honom och han börjar gråta.

 "I'm so sorry!" gråter han och sätter sig bredvid mig på sängen.

 "Why are the other here? They hate me, right?" frågar jag hest och han skakar på huvudet.

 "I told them what you told me and now they feel guilty" säger han och jag suckar.

 "They shouldn't do. I hurted their friend, they should be mad. They shouldn't care if I died" säger jag och han ser allvarligt på mig.

 "We all would care if you died! Niall have told us time after time that he can't handle it if you died" säger han och jag suckar.

 "But Liam wouldn't..."

 "Liam loves you! He always have and always will!" utbrister han högt.

 "Don't scream" viskar jag och han sjunker ihop.

 "I'm sorry" säger han.

Jag kramar honom hårt och han kramar mig försiktigt tillbaka.

 "Can Niall come in? He feel really bad about this" säger han sakta och jag suckar.

 "He was the one telling me that I had to leave. That he didn't want me there. He didn't even listen to my explanation! I don't know if anyone of you would have" säger jag och han ler svagt.

 "He's ready to forgive you if you forgive him, I promise" säger han och jag suckar uppgivet.

 "Alright then" mumlar jag.

Han ler stort, kramar mig igen innan han går ut. Det blir tyst en stund innan Niall syns i rummet. Han stänger dörren och står kvar där. Hans ögon blir glansiga och snart rinner en tår ner över hans kind.

 "I'm so sorry" viskar han hest och lägger handen för munnen.

 "I'm alive Niall" säger jag svagt.

 "But you don't want to, right? You want to die!" utbrister han och det svider till i mitt hjärta.

 "Yes, but..."

 "And it's my fault!" skriker han frustrerat och börjar gråta.

 "Don't scream Niall..." viskar jag hest med gråten i halsen.

 "Ellinor, if you only knew how much I regret it all! Zayn told us that you pushed him away. I should have listen to you in the beginning! Please forgive me!" gråter han och jag sträcker ut armarna i en gest för en kram.

Han går fram till mig och kramar mig hårt, men ändå försiktigt. Jag börjar gråta tyst och drar fingrarna genom hans blonda hår. Ta det inte på fel sätt. Niall är min bror, inget mer. Liam har jag ingen aning om vad han är till mig längre. Kanske gjorde han slut redan när jag kysste Sam, eller när Sam kysste mig, eller hur fan det var.

 "Does Liam hate me after kissing Sam?" viskar jag och Niall ser mig i ögonen.

 "No, I promise he don't. He actually feels a bit guilty, I think" säger han och torkar sakta mina tårar.

 "He shouldn't feel guilty" säger jag tyst.

 "Talk to him. I'll send him in" säger han och går ut ur rummet.

Jag suckar och börjar peta på mina naglar. Efter vad som känns som ett år öppnas dörren och där står min stora kärlek. Han ser besviket men ändå oroligt på mig. Skamset ser jag ner på mina händer igen och Liam går emot mig.

 "Why did you do this?" frågar han tyst och sätter sig på pallen bredvid sängen.

 "It felt like I hurted everyone that I love. I was tired of hurting people" säger jag tyst och han suckar.

 "Why did you even kiss the guy?" frågar han lite argt och jag stelnar till.

 "I don't know. He kissed me, and I kissed back. But I pushed him away!" försvarar jag mig själv och han suckar frustrerat.

 "But you kissed him, Ellinor!" utbrister han.

 "Why do you even care?! I broke up with you because you weren't that guy I loved!" fräser jag tillbaka och han stelnar till. "Do you even know how all of this started?" viskar jag. "You got mad at me for nothing! You said that it was my fault that we had that fight! And what did I do?! Nothing at all! And I got so pissed off that I broke up with you!" fortsätter jag med tårar rinnandes på mina kinder. "So stop blaming me for everything that happens and see the reality! I'm not saying that this is all your fault, because it is mine too, but I still don't get why you got that mad at me" säger jag ledset och snyftar.

 "Ellinor, I..." börjar han, men jag avbryter.

 "Just get out" säger jag stelt och han börjar gråta.

 "I'm sorry" gråter han och lämnar rummet.

Jag börjar gråta hysteriskt och drar upp benen mot magen. Mina armar slår jag om benen och pressar ner ansiktet mot mina knän. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag känner hjärtat slå på max. Jag bryr mig inte om att dörren öppnas. Jag bryr mig inte om Nialls tröstande ord. Allt jag bryr mig om är Liam. Jag älskar honom. Varför skyller han allt på mig? Visst, jag har gjort misstag, men allt är inte mitt fel.

Niall lägger sig bredvid mig och kramar mig. Jag lutar huvudet mot hans bröst och lägger min hand bredvid huvudet. Hans arm ligger om mig och han kramar mig halvt.

 "I love him Niall! I love him so badly!" gråter jag och han pussar min panna.

 "I know, Ellie" viskar han och snart somnar jag in bland allt snyftandes.

-------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Well... Jag har ingen aning om vad som hände med kommentarerna... Det är så mycket enklare och roligare att skriva när ni kommenterar era åsikter. Om det blir för mycket av något så vill jag veta det. Jag kanske låter sur, men det är jag verkligen inte! :)