______________________________________________________________________________________

Jag går tillbaka till porten med nummret 16A och slår in koden 1562. Ett klick hörs och jag går in. När jag står i hissen börjar jag tänka på den där killen jag gick in i. Ganska snygg faktiskt. Med hans svarta hår och mörka ögon... Lång var han också. Men honom kommer jag ju aldrig se igen, så varför tänka på honom?

Jag låser upp dörren till lägenheten och kliver in. Tystnaden uppstår och jag drar av mig skorna för att sedan låsa dörren. Just då kommer jag på att jag kommer äta själv ikväll. Vad ska jag äta? En sallad blir nog bra... Så jag tar pengarna ifrån köksbordet och drar på mig skorna igen. Eftersom det börjat blåsa när jag var ute drar jag också på mig en skinnjacka.

När jag lagt ner pengarna, mobil, nycklar, headset och lite annat i min handväska låser jag lägenhetsdörren och tar hissen ner till entrévåningen. Väl där ute låser jag upp låset på min moppe och sätter mig på den. Jag startar den och tar på mig hjälmen som jag alltid låser fast i låset innan jag kör iväg mot närmaste pizzeria.

När jag äntligen är framme låser jag moppen och sätter fast hjälmen för att sedan fixa mitt hår och gå in. Jag går fram till disken och mannen i kassan ler mot mig.

 "Hello, do you want to order?" ler han.

 "Chicken salad and a coke" säger jag kort och så snabbt som möjligt.

Han plockar fram och jag betalar. Jag slänger ur mig ett kort tack innan jag går så fort som möjligt därifrån. Sedan kör jag så fort jag kan hem igen. Väl hemma sätter jag på Titanic och äter min sallad. Vid nio kommer Nellie hem, som sagt.

 "Hi Ayla" ler hon och jag nickar lite tillbaka.

Snabbt städar jag undan efter mig och går upp till mitt rum.

Att bara se henne. Att bara se in i hennes smaragdgröna ögon får mig att minnas. Jag vill inte minnas. Jag vill bara glömma. Börja om. Starta ett nytt liv. Utan massa minnen. Men det är omöjligt. Jag kan inte glömma. Aldrig. Jag kommer få gå runt med alla dessa minnen och leva med dem. Varför kan man inte bara glömma? Går mitt liv att rädda? Går det att rätta till? I så fall, hur? När? Vem eller var?

När jag vaknar nästa morgon är klockan halv tio. Vi ska vara i studion vid tolv, så jag har gott om tid. Jag drar på mig ett par chinos, en vit t-shirt och en typ cardigan. Lite snabbt plockar jag upp mobilen och stoppar den i fickan innan jag drar på mig ett par skor och går ut på gatan. Snabbt letar jag upp närmaste Starbucks och beställer en macka och en varm choklad. Som tur är så är det inte så många fans här. Några tjejer som kollar bara, men det är helt lugnt.

Plötsligt plingar det i dörren till Starbucks och en välkänd tjej kliver in. Tjejen jag gick in i igår. Hon går fram till kassan med sänkt huvud och beställer något, innan hon snabbt sätter sig vid ett bord lite längre bort. Hon ser upp rakt på mig och kollar direkt bort när hon märker att jag kollar. Jag bestämmer mig för att gå dit, eftersom hon verkar ensam.

 "Hi" säger jag när jag är framme. "Can I sit?" frågar jag och hon nickar sakta.

Jag sätter mig framför henne och ser lite på henne. Hon biter sig i läppen och ser ner på sin pappersmugg. Hon snurrar lite på den och böjar nervöst skaka på benet. Ett litet leende sprids på mina läppar och jag bestämmer mig snabbt för att försöka starta ett samtal.

 "I'm Zayn" säger jag och hon nickar lite snabbt.

 "Ayla" mumlar hon väldigt tyst och jag lutar huvudet lite på sne.

 "Are you shy?" frågar jag med ett litet leende på läpparna.

Hon svarar inte, men skakar på huvudet. Det får mig att skratta tyst. Söt. Hon vänder ner huvudet och håret döljer hennes vackra ansikte. Jag ser ner på min mugg och dricker lite av den varma chokladen. Plötsligt plingar mobilen och jag drar upp den ur fickan. Ayla ser lite nyfiket, men ändå lite diskret på mig och jag ler svagt. Jag kollar ner på mobilen och ser Louis namn på skärmen.

Want a ride to the studio?

Jag knappar snabbt in ett svar som jag sedan skickar.

That'd be awesome! I'm at Starbucks, come pick me up brooo!

Han svarar inte, men jag antar att han fått det. Ayla sitter tyst och kollar ut genom fönstret. Regn har börjat strömma ner och hon suckar tyst. Hon plockar försiktigt upp något ur hennes ficka och snart ligger en vit Blackberry i hennes hand. Smidigt och snabbt börjar hon knappa på den och en stund efter att hon bara hållt i den plingar den. När hon läst messet lägger hon ner den i fickan och lutar sig tillbaka i stolen.

Louis bil kör upp utanför och jag ställer mig upp.

 "I have to go now, but it was nice to meet you, Ayla" ler jag och hon ser upp på mig. 

Hon tvingar sig på ett leende och jag antar att det är hennes svar, så jag går ut till Louis bil med min mugg.

 "Who was that, man?" frågar han när jag stängt bildörren.

 "No one" säger jag bara och spänner fast mig.

Han suckar och rycker på axlarna innan han börjar köra.

När Zayn lämnat Starbucks, hoppat in i en bil och försvunnit reser jag mig upp och går ut på gatan. Med händerna i fickorna hår jag längst gatan och försöker synas så lite som möjligt. Huvudet sänkt och håret för ansiktet.

 "Well, well, well... Isn't it little Ayla Davies"

Jag sneglar upp och ser rakt in i Rachel Jones iskalla ögon. Hennes isblåa ögon stirrar in i mina och ett retsamt flin syns på hennes läppar. Utan att svara vänder jag mig om för att börja gå igen.

 "Not so fast, psych disturbed kid" ryter hon och drar tag i min arm.

Då fnissar hennes två hundvalpar, Britney Clark och Tyra Manson, som står bredvid henne. Jag rycker mig loss från Rachels grepp, fortfarande utan att säga ett ord.

 "Why are you so quiet? Are you scared?" retas Rachel och flinar mot mig.

Jag svarar inte, utan försöker återigen gå därifrån. Men det slutar med att Rachel drar tag i min arm och drar mig hårt tillbaka.

 "Let me go!" fräser jag och försöker rycka mig loss.

 "Oh, so you can talk?" flinar hon och puttar mig bortåt.

 "Hey, what's going on?"

Allas ansikten vänds mot en kille som står en bit ifrån oss. Han har brunt hår och bruna ögon. Han har på sig en rutig shorta och ett par chinos.

 "Oh my God!!" tjuter Rachel.

Hon och hennes hundvalpar rusar fram till honom och pratar i munnen på varandra medan jag står där som ett fån. Men istället för att ge dem uppmärksamhet gör jag ett bestämt försök att ta mig därifrån.

 "Hey, wait" säger killen bakom mig och jag hör snabbare steg precis bakom mig.

 "She can't talk, you know. Everyone thinks she's a psycho" hör jag Rachel säger och jag stannar kvickt.

Hastigt vänder jag mig emot Rachel som ler övervinnande. Hon korsar armarna över bröstet och lutar sig på ena benet.

 "Tell me if I'm wrong" säger hon och borrar sig in i mina ögon.

 "What's your name?" frågar killen och jag ser på honom.

Han ler lite mjukt mot mig och jag ser på Rachel igen. Hon flinar och rycker på axlarna.

 "See? She can't talk" säger hon och jag ser på killen igen.

Han ser prövandes på mig, men jag vänder mig om och börjar gå upp för gatorna. Bakom mig hör jag Rachels skratt och hennes hundvalpars fniss.

 "Psycho!" skriker hon efter mig och jag känner tårarna i ögonen.

Jag börjar springa och viker av mot skogen. Med snabba och smidiga steg springer jag mot skogens mittpunkt. När jag äntligen är framme vid den lilla gläntan andas jag i fem sekunder innan jag skriker så högt jag kan. Jag skriker så luften pressas ur mina lugnor. Ända tills jag inte får fram något ljud slutar jag och drar in ett djupt andetag. Sedan faller jag ner i gräset. Låter tårarna falla.

Snart börjar det bli mörkt och jag börjar traska ut ur skogen. Det har slutat regna, men det blåser lite fortfarande.

Det tar drygt en kvart att gå hem, men väl där går jag upp och öppnar dörren till lägenheten.

 "Where the hell have you been?!"

Såklart. En oroligt Nellie kommer utspringandes till hallen. Med snabba steg gör jag ett försök att ta mig förbi henne, men hon tar tag i min arm och tvingar mig att stanna.

 "Please Ayla, let me help you" ber hon och ser medlidande på mig.

Jag ser på henne en stund innan jag vänder om för att springa till mitt rum. Där smäller jag igen dörren och glider ner för den medan tusen tårar strömmar nerför kinderna.

Jag är ett psykfall. Jag är inte normal. Jag borde inte finnas här. Varför finns jag? Varför vill Gud att jag ska leva med den här smärtan? Varför? Vad är det för bra med det? Vad har jag gjort för att förtjäna det?

_____________________________________________________________________________________

Well well well... HÄR ÄR THE CHAPTER! Det tog lite längre tid än förra gången att skriva det här kapitlet. Men i alla fall, här är det! Hoppas ni gillar det!

Har bestämt mig för att göra en Twitcam, vet dock inte när... Men det kommer jag SÅKLART skriva på bloggen några dagar innan! I ett eget inlägg så alla kommer hinna se. Vet inte om jag kommer göra den själv - tror inte det - men vi får se.

XoxoWilmaa~

 

Rim

28 augusti 2012 19:14

Jätte bra! Skriv meer! x

 

Hedwig

28 augusti 2012 20:50

Bra!!
Kom igen nu, ett till idag. :D

 

Hilda

28 augusti 2012 21:11

Lol, kommentera om ni visste direkt att det var Liam ^^ mer

 

:)

28 augusti 2012 22:50

meeeer!!:D

 

Agnes

29 augusti 2012 19:48

Jättebra! Meeeer! Och det är allt jag har att säga! Xx

 

Ylva

29 augusti 2012 20:45

et till idag :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...