Liam

Jag öppnar ögonen och möts av starkt ljust. Direkt söker min blick efter Ellinor, men hon är inte här. Vart är hon? Jag såg henne inte innan operationen heller.

 "Irina, where is Ellinor?" frågar jag och hon vrider lite på sig.

 "I don't know, sorry" säger hon och försvinner ut.

Jag suckar högt. Plötsligt stormar killarna in, utan Zayn. De ler stort och kramar mig försiktigt. Vi pratar lite och jag frågar om de vet vart Ellinor är och de ser konstigt på mig.

 "She's in a room on the fifth floor, didn't you know?" frågar Niall och jag stelnar till.

 "What happened to her?" frågar jag snabbt.

 "She didn't tell us" säger Harry kort.

 "What are you talking about?!" ryter jag.

 "She said that he had to promise to not tell you before she told us" säger Niall.

 "Wait... What?! Why weren't you aloud to tell me?" frågar jag sviket och de rycker på axlarna.

Vänta... Varför var Ellinor borta så länge igår? Varför var Zayn så stel? Varför såg jag aldrig Ellinor innan operationen eller på morgonen? Tänk om... Nej, aldrig. Det kan väl inte vara... Eller?

Plötsligt får jag panik och drar händerna genom håret.

 "What's wrong?" frågar Niall oroligt.

 "I never saw Ellinor this morning, or before the surgery. And no one wants to tell me where she is, and now she's in a room, here, at the hospital! What if she donated me the kidney?!" utbrister jag och de stelnar till.

 "We'll go and talk to her" säger Louis och rusar ut ur rummet.

De andra följer efter jag och känner gråten i halsen. Det får inte vara hon... Det är säkert bara jag som är paranoid.

Ellinor

Plötsligt stormar killarna in och ser förvirrat på mig. Jag möter Zayns blick och han rycker på axlarna. Min blick faller på killarna igen och Louis öppnar munnen.

 "Did you donate the kidney to Liam?" frågar han och jag stelnar till.

De vet... Fan. Liam hatar mig säkert. Jag ser på Zayn som sjunkit ihop lite på stolen.

 "Yes, I did" säger jag och ser på killarna.

 "What?! Why didn't you tell us?!" frågar Niall sviket.

 "Because you would tell Liam and he would have stoped me!" utbrister jag och känner hur det krampar i magen.

Jag stönar till och lägger mina händer på magen. Mina ögon sluts och jag kryper ihop lite. Zayn ställer sig upp och försöker få mig att öppna ögonen.

 "Are you okay?" frågar han oroligt och jag kvider till igen.

Jag biter mig i läppen för att inte skrika och Zayn trycker på den röda knappen. Massa doktorer - baldn annat Dr. Manson - rusar in. Zayn blir bortknuffad och jag börjar gråta av chocken. Panik inom mig uppstår och jag skriker.

 "Zayn!!" skriker jag och sträcker ut min hand mot honom.

 "It's gonna be okay, I promise" säger han med tårar i ögonen.

Doktorerna kör ut min säng från rummet och mot någon sal. De ger mig syrgas och jag sluter ögonen. Snart känner jag ingenting. Hör ingenting. Ingenting förutom mina egna andetag. Allt jag tänker på är Liam. Och killarna. De är allt som finns i min hjärna. Inget annat. Snart blir allt svart och jag kan höra ett snabbt pip innan allt blir tyst.

Zayn

När de fört ut Ellinor går jag och killarna över till Liam igen. Jag gråter tyst och ber flera gånger till Gud att hon ska klara sig. När vi kliver in till Liam ser han oroligt på oss.

 "What's going on? Zayn, why are you crying?" frågar han oroligt.

Jag gråter högre och slår mig ner på soffan där Ellinor sovit. Den är bäddad.

 "Seriously guys, what's going on?!" frågar Liam igen.

 "We don't know! She just... The doctors got her out and she started to scream and..."

 "How is she?" avbryter Liam och Niall ser på honom.

 "We don't know yet"

 "Oh my God... This is my fault!" utbrister Liam och börjar gråta.

 "No Liam! This isn't your fault! She decided to donate her kidney to you, you didn't even know anything about it! So don't you dare to blame yourself!" säger Louis allvarligt.

Han fortsätter gråta och Niall går fram emot honom. Han ger Liam en kram och jag reser mig upp för att gå ut. Utanför Ellinors rum går Dr. Manson.

 "Dr. Manson!" ropar jag och joggar emot honom.

 "Oh, hello" säger han spänt.

 "How is Ellinor? Is she in there?" frågar jag och nickar mot hennes rum.

 "Her body isn't used to just have one kidney, and her body said no. She's in the operation room and the doctors are doing everything they can, but we can't say anything about her yet" säger han allvarligt och tyst.

 "When is she done?" frågar jag och han rycker lite på axlarna.

 "It depends" säger han och jag suckar.

 "On what?"

 "It depends on how strong her body is, and how much longer the doctors can keep her alive" säger han och går iväg.

 "But" säger jag men kommer inte på något mer att säga innan han försvinner runt ett hörn.

Vad menar han med det? 'Hur länge doktorerna kan hålla henne levande' är hon död nu eller? Kanske är hon död och doktorerna håller henne levande med slangar och syrgas. Kanske tvingar de henne att leva. Men tänk om hennes kropp inte klarar av det och lägger av helt? Tänk om hon försvinner förevigt? Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?

---------------------------------------------------

Kommentera!

Okej.... New info: jag åker till båten (igen) imorgon och blir borta till på lördag, på söndag-måndag eller måndag-tisdag ska jag sova över med en kompis och på onsdag fyller jag år! Så jag kommer nästan alltid ha något att göra och som ni kanske vet så har jag inget internet i båten. Men jag ska försöka skriva några tidinställda inlägg åt er!

Kramar!

 

Klara

24 juli 2012 23:40

Jag åker till Italien imorgon så jag kommer inte kunna kommentera på din födelsedag, men GRATTIS I FÖRSKOTT! Jag älskar dina noveller, du skriver liksom så att man förstår! Jag har följt dig ända sen "You and me forever" och jag har stannat till "A mystery called love" :) Och jag är här för att stanna <3

 

A

25 juli 2012 10:55

Jättebra! Men du kan ju inte stanna där!!!!!!! Det är ju så spännande! Mermermermermermermer! ;-) Kram

 

A

25 juli 2012 10:55

Och grattis i förskott! :-)

 

JoJo

15 augusti 2012 14:03

Så jättebra! O grattis i stort efterskott!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...