onedirectiontolove

Direktlänk till inlägg 23 juli 2012

Kapitel 37

Av Wilma - 23 juli 2012 10:54

Nästa dag/Ellinor


Jag lämnade aldrig sjukhuset igår. Istället fick jag sova på soffan i Liams rum. Sjuksköterskorna ville hjälpa till, så de bäddade soffan med täcke, kudde och lakan. Ganska gulligt, faktiskt.

Klockan visar 9:56am när jag vaknar. Jag minns vilken tid Dr. Manson gav mig igår. Vår träff skulle äga rum om två timmar, så jag hade gott om tid att göra mig klar.

Efter en snabbt dusch byter jag kläder - Louis som åkte hem en sväng tog med rena kläder till mig och Liam. Jag är extra försiktig så att inte Liam ska vakna. Då skulle han bara fråga vart jag skulle, och jag skulle vara tvungen att ljuga. Men jag lyckas ta mig till kaféet på sjukhuset utan att väcka honom.

 "One coffee, please" ler jag och lägger fram pengar.

Tjejen ler och ger mig mitt kaffe och tar emot pengarna.

Tänk om Liam får reda på allt jag smyger med? Tänk om han blir arg och besviken? Tänk om han lämnar mig...?

Kanske var det inte en så bra idé. Men jag skulle ju faktiskt göra allt för att han ska må bra. Vad det än innebär.

 "Oh, I thought you'd be here"

Jag ser upp och möter Dr. Mansons blick. Ett svagt leende kryper upp på mina läppar.

 "Morning" säger jag.

 "You know that you can still change your mind" säger han allvarligt.

 "I know what I'm doing" säger jag stensäkert och han nickar.

 "Have you talked to him about it?" frågar han och sätter sig framför mig.

 "No, then he would just stop me" suckar jag.

 "Are you sure this is a good idea?" frågar han tveksamt.

 "I love him. I'd do anything for him" säger jag och han nickar med en suck.

 "Okey then... Are you ready?" frågar han och jag nickar. "Then let's go"

Vi reser på oss och går mot hissarna. Han trycker på våning fem och hissen rör sig uppåt. Allt som cirkulerar runt i min hjärna är om det här är ett bra val, trots allt.

 "In here" säger Dr. Manson och gör en gest mot ett rum.

Jag går in och ser mig omkring. Dr. Manson gör sig i ordning medan en kvinna kommer in. Hon ler mot mig och tar mig till ett rum där jag får byta om till en sjukhusdress. När vi kommer tillbaka till rummet igen är det fullt med doktorer. Om jag räknar snabbt kommer jag upp i 7+. En lätt suck lämnar min strupe och jag lägger mig på britsen.

 "You know that you can still change your mind" påminner Dr. Manson.

 "I know" säger jag och han ser bort en stund.

 "Are you 100% sure about this?"

 "Yes"

De förklarar att de kommer söva mig och ger mig en spruta. Jag blir tröttare, och tröttare. Snart somnar jag in och allt blir svart.


Liam


När jag vaknar ser jag Irina stå där - en av mina alla sjuksköterskor.

 "Good morning" ler hon. "Slept well?"

 "Yes" säger jag och ser mot den tomma soffan. "Where is Ellinor?" frågar jag.

 "Oh, I don't know. Maybe down in the cafeteria. But I have some great news" ler hon och sätter sig på en pall bredvid min säng.

 "What?"

 "We have found a person that will donate a new kidney for you" säger hon och jag stelnar till.

 "Who?"

 "Oh, we can't tell you. This person wanted to be anonymous" säger hon allvarligt och jag suckar.

 "I don't want someone to donate it for me, I'm fine" säger jag.

 "Well, this person have surgery now, so if you don't take it, this person did it without a point" säger hon och jag suckar.

 "Seriously?" frågar jag och hon nickar.

 "It's your choice" säger hon och ställer sig upp. "Let me know when you've decided" fortsätter hon coh lämnar rummet.

Varför berättade de inte tidigare? Då skulle jag kunna stoppat operationen och den personen skulle ha gått frisk hem. Nu känner jag mig tvungen att ta njuren, annars skulle jag vara självisk. Personen vill väl bara hjälpa till, och så tar jag den inte? Det är väl ganska själviskt, eller hur?

Efter tio minuter kommer Irina igen.

 "Have you decided?" frågar hon och jag nickar.

 "I'll take it"


En timme senare/Ellinor


Försiktigt öppnar jag ögonen och känner smärta i magen. Jag kvider till och ser mig omkring. Ett litet, ljust rum. En man står vid en bänk i hörnet. Dr. Manson... Han vänder sig om och ler.

 "You're awake!"

 "How did it go?" frågar jag hest.

 "Really good. Mr. Payne have surgery now" säger han med ett leende.

 "Does he know who did the donate?"

 "No"

 "When is his surgery done?" frågar jag och han ler lite.

 "In an hour, maybe less"

 "Have you seen the guys?" frågar jag och han nickar.

 "They are outside now. They're really confused, maybe you should tell them" säger han och jag nickar.

 "Can you bring them in?"

 "Of course"

Han lämnar rummet och snart kommer killarna in. Alla förutom Zayn ser riktigt förvånade ut.

 "What happened?! Why are you here?!" utbrister Louis.

 "Calm down, I'll tell you. But you have to promise me something first" säger jag allvarligt och de nickar.

 "Yeah, whatever" säger Harry.

 "You have to promise me to not tell Liam"

 "What?!" tjuter de alla.

 "Promise or I wont tell you!" säger jag högt.

 "But, Elli..." börjar Niall men jag avbryter.

 "No, if you don't promise, I wont tell you. End of story" säger jag och alla suckar.

 "I promise" säger Louis. "I promise, I wont tell Liam"

 "What?! Louis! This is wrong, Ellinor! We can't keep anything from Liam! That would be disrespectful" säger Niall allvarligt.

 "Then I keep it to myself" säger jag och Niall suckar högt.

Han lämnar rummet och smäller igen dörren bakom sig. Louis följer efter honom medan Harry och Zayn stannar. Zayn ser ganska medlidande ut, faktiskt, medan Harry bara står tyst.

 "I don't know what's going on, but I don't like it" säger Harry tyst. "I hate when we all splitting up like this" fortsätter han och ser på mig med vattniga ögon.

 "I know. I'm sorry" säger jag med gråten i halsen. "And it's my fault,  I'm sorry Harry. Please don't leave me" piper jag och fäller en tår.

 "I'm sorry" säger han och lämnar rummet.

Jag börjar gråta och lägger handen för munnen. Zayn kramar mig försiktigt och jag gråter ut mot hans axel.

 "I hate this!" gråter jag.

 "You love Liam, you did it for him. Don't ever hate yourself for that" viskar han.

 "But all this is my fault" gråter jag. "Everything is my fault!"

 "No, it's no ones fault, it's called love" säger han och torkar mina tårar.

 "And what about Liam? If the boys reacted like this, how will Liam react?!" gråter jag hysteriskt.

Jag skiter fullständigt i att det gör ont som in i helvete i magen. Allt som händer är mitt fel. Om jag inte skulle ha gjort operationen skulle det här aldrig ha hänt. Varför ska jag förstöra allt som händer runt omkring mig?!

 "Sh... I'll always be here, Ellinor, even if I thought it was a bad idea at first" säger Zayn och jag snyftar.

 "Thank you, Zayn"

Dr. Manson kommer in igen och förklarar att han ska undersöka mig. Lyckligtvis får Zayn vara med. Så han sätter sig på min högra sida medan Dr. Manson fixar några sprutor. Jag tar Zayns hand och han ler svagt mot mig.

 "Okey, so I'm going to take a blood sample and then I'm going to check if everything is going as it should in your body, okey?" säger han och jag nickar.

Jag ser Dr. Manson dra in mitt blod i en spruta och jag ryser till lite, klämmer åt Zayns hand lite hårdare. Zayn tar min hand med båda hans händer och drar sin tumme över min handrygg. Efter tio minuter är Dr. Manson klar med allt och han försvinner iväg för att lämna in blodprovet till labbet.

 "Do you think they'll ever forgive me?" frågar jag tyst och Zayn kramar min hand.

 "Yes, I promise that they will"

Plötsligt kollar Dr. Manson in och ler lite svagt.

 "Liam is awake and back in his room" säger han och jag pustar ut.

 "Is he okay?"

 "Yeah, what we can tell now he is" ler han och försvinner ut igen.

------------------------------------------------------------------


Kommentera för mer idag!

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet, blir så glad :)

I alla fall... Okej, har inget mer att säga så...

Take care!

 
ANNONS
 
Ingen bild

Felicia

23 juli 2012 18:36

MER :-D <3

 
Ingen bild

Klara

23 juli 2012 20:30

OMG OMG OMG OMG OMG OMG, meeeer!!! Snälla!! Det finns väll lagar på att inte sluta sådär?! Jag älskar din novell, snälla mer idag! Jag tror jag dööööör!! Så spännande juuuuuuuu <3<3<3<3

 
Ingen bild

Hilda

23 juli 2012 21:38

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE.... 10 år senare... EEEEEEEEEEEEEEEERRR!!

 
Ingen bild

JoJo

15 augusti 2012 13:51

O.M.G Super, duper, mega, AmaZayn, dunder, fantastiskt!!!<3<3<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Wilma - 22 december 2013 20:11

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

Av Wilma - 22 december 2013 16:15

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

Av Wilma - 18 december 2013 20:00

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

Av Wilma - 4 december 2013 18:15

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Av Wilma - 27 november 2013 21:00


Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se