När vi kommer fram till stranden så kliver alla ur bilen. Jag tar min strandväska på axeln och går efter killarna mot stranden.

Louis ser mig gå bakom så han väntar in mig. Jag ler mot honom och vi fortsätter gå.

 - So... Do you have any sisters or brothers? frågar han och jag skakar på huvudet.

 - No, do you?

 - Four step-sisters. Charlotte, Félicité and twins Daisy and Phoebe, säger han.

 - Oh, nice, ler jag och han nickar.

 - Yeah, they're really... special. But I love them, ler han.

 - You should be happy, ler jag.

 - I am. I can't think about a life without them.

Jag ler mot honom igen och vi slår oss ner på varsin solstol. Alla killar - förutom Zayn - springer ner till vattnet. Zayn ligger där och bara kollar på dom. Jag lägger mig ner på solstolen och låter solen steka på min hud. Det bränner i mitt ansikte och jag riktigt njuter.

Jag plockar upp min mobil och headset och slår på Turn To You med Justin Bieber. Medan jag ligger där och njuter hör jag killarna komma tillbaka. De snackar nästan hela tiden och verkar ha riktigt kul. Men jag lyssnar inte på vad de säger. Allt jag hör är deras röster.

 - Ellie!

Jag drar ut mina snäckor och sätter mig upp.

 - What? säger jag och ser på dom.

 - Do you want anything? Something to drink or something? frågar Zayn.

 - Uhm... No thanks.

 - Are you sure? It's not good to be in the sun and not drinking water, säger Liam.

 - I promise, I'm fine, ler jag.

 - I'll buuy you some water anyway, säger Louis och reser på sig.

 - Do I have a choice? frågar jag med en suck och alla skrattar.

 - No, ler Niall.

Jag skrattar och ser Louis och Zayn gå iväg mot kiosken.

 - Someone who want's to swim with me? frågar Niall.

 - I can follow, ler jag och reser på mig.

När vi går mot vattnet puttar han till mig så jag vinglar till. Jag skrattar och knuffar till honom också. Han springer efter mig så jag springer ner i vattnet. Det skvätter överallt och han tar tag i mig bakifrån. Han snurrar runt mig några varv och slänger sedan ner mig i vattnet.

När jag kommer till ytan står han och skrattar. Jag lotsas vara ledsen och går upp mot stranden.

 - Hey, where are you going?! ropar Niall bakom mig.

 - Think about what you're doing, mumlar jag och lotsas vara sårad.

 - I'm sorry!

Jag kan inte hålla mig längre utan slänger mig i sanden och börjar skratta. Liam och Harry börjar skratta från sina solstolar och Niall kommer springande mot mig.

 - NO!! skriker jag och reser mig upp.

Jag börjar springa iväg och jag hör Niall bakom mig. Snart snubblar jag och ramlar ner i den varma sanden. JAg vänder på mig och känner Niall plocka upp mig. Med ett skrik tar jag ett hårt grepp om hans nacke och han springer mot vattnet.

 - Help me!! Liam!! Harry!! skriker jag och Niall kommer ner i vattnet.

Niall går ut så han har vatten till midjan och släpper mig. När jag landar i vattnet slår jag i ryggen, tillräckligt hårt för att tappa andan. Jag drar automatiskt in vatten och jag känner någon dra upp mig.

Jag börjar hosta och någon bär upp mig. Snart ligger jag i min solstol och jag öppnar ögonen. Över mig står två oroliga killar vid namn Liam och Harry. Bakom dom står Niall och ser ångerfullt mot mig.

 - Are you okey? frågar Liam oroligt.

 - Yes, I'm fine, säger jag och sätter mig upp.

Jag reser på mig och går fram till Niall. Han ser ledset på mig och jag drar in honom i en varm kram. Först kramar han inte tillbaka, men efter ett tag lägger han armarna om min rygg.

 - I'm so sorry, Ellie, viskar han.

 - I'm okey, right? I'm alive, ler jag.

 - I shouldn't have done it, I'm soo sorry! säger han och jag ser honom i ögonen.

 - Stop it, Niall.

Jag kramar honom igen och tar hans hand för att dra honom till solstolarna.

Snart kommer Louis och Zayn tillbaka med händerna fulla med glas med olika innehåll, som Fanta, Cola, Sprite, Vatten och... ja, något mer. De ställer ner glasen på avlastningsbordet och slår sig ner igen.

Vi stannar på stranden i några timmar, men sedan går alla hem till mig som bor närmast.

 - I'm just going to change clothes, so, you can just... Put on the TV or the laptop or... yeah, whatever, säger jag och går till mitt sovrum.

Liam

 - So, Louis, are you into her? frågar Zayn och petar till honom i sidan.

Mina öron öppnas mer och jag lyssnar noga på deras lilla samtal.

 - Well, she's hot and kind. But she isn't into me, säger han och Zayn ser på honom.

 - She is, I promise. I can see it on her. The way she smile to you, ler han.

 - Are you serious? frågar Louis och hans ögon glittrar till.

Såklart. Hon gillar Louis, han gillar henne. De kommer bli det perfekta paret och sedan kommer jag vara forever alone. Ingen tjej lägger märke till mig. Alla leenden hon gett mig, alla vibbar, var inte som jag trott. Hon gillar Louis. Inte mig. Jag kommer inte få henne. Louis kommer få henne.

Harry

När Zayn och Louis börjar prata om Ellinor ser jag hur Liam sjunker ihop. Speciellt när Zayn säger att han sett hur Ellie kollat på honom. Men jag tror ärligt att Ellinor gillar Liam. Hon ler mot honom nästan hela tiden. Man kan se på långt håll att hon gillar honom. Men Liam är själv för blind för att se det.

Mina tankar avbryts av att Ellinor kommer tillbaka. Klädd i ett par svarta mjukisar, ett svart linne och en lila kofta som är uppknäppt. Jag ser hur Liam skiner upp, men Louis hinner ta första ordet.

 - Beautiful as always, ler han och hon rodnar.

Fan Louis...

-----------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Vem kommer hon välja? Kan ni gissa? ;)

 - So, miss Stanely, you seem to be okey. You may be a little bit dizzy these first day, but it's nothing to worry about, säger en doktor vid namn Lasey (uttalas Laisy).

 - When can I start singing again? frågar jag sakta och hon ler.

 - Soon. When the dizziness are gone, ler hon och jag nickar.

 - That's good.

 - Yeah, so, I guess you're free to go now.

 - Thanks for everything! ler jag och kramar henne innan jag går ut ifrån rummet.

Där sitter killarna och ler  mot mig när jag kommer ut.

Även om jag inte känner dom så känns det som att jag har gjort det i en evighet. De ger mig en kram innan vi går till parkeringen. Bredvid killarnas bil står min pärla. Med ett stort leende kramar jag Harry som står bredvid.

 - Thank you so much! säger jag och han ler stort.

 - You're welcome.

Louis

När Ellinor kramar Harry känner jag ett sting inom mig. Ett sting av avundsjuka. Men vafan? Jag har inte ens känt henne i en dag! Jag kan inte vara avundsjuk för att hon kramar min kompis! Man kan knappt känna att jag och hon är kompisar. Jag vet inget om henne. Förutom att hon heter Ellinor Stanley och sjunger som en gudinna.

 - Well, I guess I gotta go now... But thanks for everything! ler hon och kramar oss alla, en efter en.

 - What did your parents say when you got in to the hospital? frågar Niall och hon stelnar till efter att ha kramat honom.

 - They don't know... säger hon tyst och kramar mig.

 - You have to tell them, säger jag.

 - They're dead, mumlar hon och jag ser sorgset på henne.

 - I'm sorry, I didn't...

 - You didn't know, I got it.

Liam

Måste hon prata så mycket med Louis? Kan hon inte prata med mig.

 - You didn't know, I got it, säger hon och går emot mig. 

 - Bye, call me, ler jag och kramar henne hårt.

 - Yeah, I totaly will, ler hon och kramar mig tillbaka.

Kanske gillar hon mig också? Jag hoppas det. Men jag vågar inte tro för mycket. Då blir jag bara deppig om hon gillar Louis, Zayn, Niall eller Harry, som alla andra gör. Det känns som att jag aldrig får den uppmärksamheten som de andra får. Som att alla glömmer bort mig. Men nu kanske jag har en chans? Och om jag har det, ska jag inte sumpa den...

Ellinor är något extra. Hon är något speciellt. Hennes blonda, långa hår och isblåa ögon. Så vacker...

Men Liam! Sluta! Du har bara känt henne i några timmar! Du kan inte vara kär i henne. Du får inte vara kär i henne! Det är omöjligt... Man blir aldrig kär i någon på några timmar. Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet... Men kanske börjar jag tro nu?

Ellinor

Jag sätter mig i min bil och stänger dörren. Som tur är så har den inga skador. Harry var ju och fixade det på en verkstad och tvättade den.

 - Bye guys! säger jag genom det öppna fönstret.

 - Bye Ellie! ler de samtidigt och jag skrattar.

 - A new nickname, nice, flinar jag och de skrattar.

Jag möter Liams blick och känner fjärilar i magen. Hans ljusbruna ögon möter mina och han ler stort. Jag ler svagt tillbaka innan jag kör iväg. Jag stänger fönstret och slår på radion. Då spelas Never Gonna Be Alone med Nickelback. Den där konstiga, jobbiga känslan kommer smygandes. Känslan av saknad.

Men hur kan jag sakna dom redan? 1. Vi träffades för någar sekunder sedan 2. Vi känner inte ens varandra! Vi träffades för några timmar sedan liksom! Vafan är det för fel på mig?

När jag parkerar utanför höghuset går jag direkt till hissarna. Jag trycker på siffran fem och låten som spelades i bilen spelas upp i mitt huvud. Snart stannar hissen och jag går mot min dörr. Jag låser upp och går in. När jag tagit av mig skorna och jackan låser jag igen och går till badrummet. Klockan är nästan tolv, så jag gör mig i ordning för kvällen. Mitt hår borstar jag bara och sedan tar jag bort sminket. Efter en stund ligger jag med ett par hotpants, en sovbh och ett linne under täcket i min säng med datorn i knät.

Plötsligt plingar mig mobil. Det står bara ett nummet.

Nice to meet you today! Wanna do something tomorrow? XxHarry

Jag ler stort och knappar in ett svar.

You 2! Of course I want that! Time and place XxEllie

Jag loggar in på Facebook och kollar lite innan jag går in på Twitter. Fem nya följare. Louis, Liam, Niall, Harry och Zayn såklart! Jag följer dom tillbaka och får ett SMS.

We can catch you up at 12am and then vi can go to the beach? If it's so, give us your address! XxHarry

Awesome! BoulevardStreet house B12 XxEllie

C' ya! XxHarry

Jag lägger ner mobilen och datorn och kryper ner under täcket. Min blick fastnar på alla stjärnor på himlen. Med ett leende somnar jag och drömmer om morgondagen...

När jag vaknar på morgonen är klockan tio. Så jag går upp, duschar, äter frukost och går till garderoben för att fixa kläder. Det blir en knallrosa bikini, ett par jeansshorts och en vit virkad tröja. Sedan tar jag på mig ett par knallrosa flipflops. Jag borstar håret och sätter upp det i en bulle på huvudet. Sedan sket jag i sminket. Vi ska ändå bada så!

Plötsligt knackar det på dörren och jag ser på klockan. Prick tolv.

Utanför dörren står Louis och Niall.

 - I promise that you stood outside here and waited for the clock to be twelve, flinar jag och låser dörren.

 - Oh, shit, you got us, skojar Louis och kramar mig.

Jag kramar honom tillbaka med ett leende för att sedan krama Niall också. Vi ställer oss i hissen och åker ner. De snackar om något helt ointressant och när vi kommer till deras bil står alla killar utanför och väntar. Liam skiner upp i ett leende när jag kommer och jag ler tillbaka. Jag kramar alla och hoppar in i baksätet bredvid Zayn och Liam. Louis och Harry sitter fram medan Niall får sitta i ett extrasäte längst bak.

 - Beach, here we come!! skriker Louis och alla börjar asgarva.

Det var verkligen länge sedan jag skrattade såhär mycket. Ända sedan mina föräldrar gick bort har jag stängt in mig själv i ett skal. Är väldigt försiktigt med vänskap och kärlek. Det var alltid mamma som hjälpte mig välja rätt väg, men nu när hon inte är här får jag chansa själv vilken väg jag ska välja. Därför är jag väldigt försiktig av mig. Men killarna fick mig att känna mig säker.

-------------------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!

Vet att uppdateringen suger just nu, men jag fick i alla fall ut ett kapitel nu OCH har bestämt vem/vilka av killarna det ska handla om ;) Inte så svårt att gissa kanske...

Förlåt för den dåliga uppdateringen, guys!

Men det är ju helgdag idag och lov imorgon, så jag vill utnyttja det lite. Plus att jag är i Sälen med en kompis och min familj och det är jättesvårt att skriva när jag inte vet vem av killarna NI vill att det ska handla om, så svara så fort som möjligt för att få upp nästa kapitel fortare!!

OMRÖSTNINGEN FINNS I MENYN!

SKYSCRAPER

IT WILL RAIN

När jag sitter vid pianot tar jag först upp mobilen och kollar lite på Twitter och så. Alla pratar, så de märker nog inte att jag ska börja, men det gör inget. Då får jag ju bara en lite längre paus. En scenarbetare kommer med en mikrofon som han sätter i ett stativ bredvid pianot. Sedan böjer han ner den mot mig.

 - Thanks, ler jag och han ler tillbaka innan han försvinner.

Jag fixar mikrofonen fort innan jag slår lite lätt på den för att se om den är på, vilket den här.

 - Hello again! ler jag och alla fnissar lite. I'm going to sing It Will Rain by Bruno Mars, fortsätter jag och några killar applåderar och busvisslar.

Jag skrattar tyst och börjar spela. När jag börjar sjunga har några par redan börjat dansa. Så gulligt. Ett äldre par går upp och håller om varandra medans de dansar. Så sött. Två killar i min ålder går upp och dansar med varandra. Killen som fyller år står bredvid och skrattar tillsammans med två andra. Jag ler stort och ser tillbaka på noterna. Min blick faller uppåt mot taket och fastnar på något helt ointressant.

Tankarna flyger omkring i mitt huvud. Mina föräldrar finns där inne i min hjärna. De är där jämt. 24/7. Dag in, dag ut.

När låten tar slut väntar jag några sekunder och fixar lugnt med nya noter medan alla i publiken pratar. När noterna sitter framför mig så dricker jag lite vatten innan jag börjar spela Skyscraper med Demi Lovato.

Som vanligt kommer tankarna om mamma och pappa...

Vad skulle vi göra om de fortfarande levde? Skulle de fortfarande ha kastat ut mig? Eller skulle vi leva som en lycklig familj?

Jag kommer knappt ihåg varför de kastade ut mig. Jag tror att det var för att jag varit ute för länge på natten när jag var på fest. Och då menar jag en halvtimme eller något.

 - Thank you everyone! säger jag i mikrofonen och alla applåderar högt.

Jag kliver av scenen och möts av applåder. Med ett skratt kramar jag John innan jag säger hejdå till alla. Snart är jag på väg till min bil och jag låser upp den. Lamporna blinkar till och jag hör några skratt. När jag vänder mig om ser jag killarna från "festen" där. En av dom är killen som fyllde år.

Killen med svart hår ser mig och vinkar. Jag vinkar lite tillbaka och öppnar bildörren.

 - Hey!

Jag stannar upp och vänder mig mot killarna. De går mot mig så jag ställer mig rakt upp och lutar mig lite mot bildörren som står öppen. De stannar runt mig och ser gillandes mot bilen.

 - Nice car, säger killen som ser äldst ut.

 - Thanks.

 - So... You where great in there, säger killen som fyllde år.

 - Once again, thanks, ler jag och de skrattar lite.

 - I'm Zayn, säger killen med svart hår.

 - Hello, Zayn, I'm...

 - Ellinor Stanley, I know, ler han och jag blir först förvånad, men sedan förstår jag att han kanske kommer ihåg det sedan den där mannen presenterade mig.

 - I'm Harry, säger killen med brunt, lockigt hår.

Det var hans som dansade med den där äldre killen när jag spelade It Will Rain. Jag fnissar lite av minnet.

 - I'm Louis Tomlinson, säger den äldsta med en skämtsam röst och killen som fyllde år börjar skratta högt.

 - I'm Liam and this is Niall, säger den andra killen med brunt hår och pekar på killen som fyllde år.

Jag ler lite och hälsar igen. Sedan lägger jag in gitarren i passagerarsätet och ställer mig med blicken på killarna igen.

 - Well, bye then, säger jag och sätter mig i bilen.

Jag smäller igen dörren och startar motorn. Harry knackar på rutan och jag öppnar den.

 - Here. Take our numbers, säger han och ger mig en lapp med massa nummer på.

 - Here is mine... säger jag och kladdar ner mitt nummer på ett gammalt kvitto från Starbucks.

 - Thanks, so I guess we'll see you later? ler Liam och jag nickar.

 - Yeah, call me maybe? sjunger jag och de skrattar.

Jag drar upp rutan igen och backar ut från parkeringen. Sedan gasar jag ut på vägarna igen. På vägen spelas Boyfriend med Justin Bieber. Jag sjunger med och ler lite. Låten tar slut och Boulevard Of Broken Dreams med Green Day börjar spelas. Jag trummar på ratten i takt och ser runt lite på vägarna. Plötsligt springer ett djur upp på vägen och jag skriker medan jag bromsar och svänger ner mot diket. Lyckligtvis voltar bilen aldrig. Men den snurrar några varv innan den står helt still.

Jag sitter chockad kvar. Vet inte vad som hänt. Något rinner i pannan. Blod. Plötsligt ser jag en bil komma och ställa sig en bit ifrån mig. Men jag ser bara rakt fram.

 - Are you okey?!

 - Ellinor?!

 - She's in shock.

 - What happened?!

Jag känner någon som försöker dra ur mig ur bilen, men jag kan knappt röra mig. Tillslut lyckas de få ur mig och jag står på mina egna, svaga ben. Killarna från festen står framför mig. Liam - tror jag - står bredvid mig och håller i mig så jag inte ska falla ihop. Men jag känner hur allt snurrar och snart viker sig mina ben och jag faller ihop på marken.

 - Hey, are you okey? hör jag någon säga.

 - She's bleeding.

 - Should we take her to the hospital?

 - I think that's best.

Någon bär upp mig och jag slår upp ögonen. Niall håller i mig och lägger mig i baksätet. Jag har huvudet i Nialls knä, benen i Zayns knä. Louis sitter fram och kör och Liam sitter bredvid honom.

 - But my car! utbrister jag och försöker sätta mig upp.

 - Harry will take care of it, säger Niall lugnande och drar ner mig i hans knä igen.

 - Relax, ler Zayn och jag suckar högt.

Men innan jag vet ordet av det sover jag djupt.

---------------------------------------------------------------

Kommentera!

Nästa kapitel kommer vara lite i killarnas perspektiv (tror jag)

Kolla gärna min och min kompis blogg när vi skriver noveller om olika kändisar (Justin Bieber, One Direction, Jaden Smith, Cody Simpson). Just nu skriver vi om One Direction! http://writingsouls.bloggplatsen.se

Svara på omröstningen i menyn!!

Himlen var helt stjärnklar. Alla tusen miljarder stjärnor lös uppe på himlen och månen var som en båge. Det var helt vindstilla och den ganska svala kvällsluften kröp under min hud. Bilarna körde fram och tillbaka på vägen och man hör musik dunka från vissa av dom.

Efter en stund ställer jag mig upp och går in till lägenheten igen. Vardagsrummet är tyst, mörkt och stilla. Jag går förbi soffan till dörren som leder till sovrummet och går fram till min inbyggda garderob med speglar. I en av bänkarna med gallerkorgar finns min pyjamas i andra korgen. Jag drar fram den och slänger shortsen och linnet för att sedan ta fram min sovbh.

När jag bytt om går jag till badrummet och borstar tänderna, plus tar bort sminket och tvättar ansiktet. Sedan ser jag på mig själv i spegeln. Det långa, blonda håret är flätat och ligger på högra axeln. Mina ganska stora, isblåa ögon stirrar tillbaka på mig.

Jag går tillbaka till sovrummet och lägger mig i sängen. När jag satt i laddningen till min vita iPhone4s lägger jag ner huvudet på kudden och ser ut genom fönstret.

 - I love you... viskar jag och sluter ögonen.

När jag vaknar nästa morgon ringer mobilen vid elva. Jag tar upp den och svarar med min typiska morgon röst.

 - Ellinor, säger jag hest.

 - Hello! This is John McGraw and I work on the theater you use to play on?

 - Oh, hello!

 - I wounder if you could come today again?

 - Do I get paid for it?

 - You know you are!

 - Okey, I'll come around eight as usually? säger jag och lutar mig mot min armbåge.

 - Yeah, see you around!

 - Bye.

Jag lägger på och suckar högt. Efter att ha dragit mig i några minuter kliver jag upp och går fram till garderoben. Jag tänker ett tag. Eftersom jag inte har något att göra idag drar jag på mig ett par gråa mjukisbyxor, svarta underkläder och en vit magtröja med lite svart mönster på. Jag borstar mitt hår och sätter upp det i en stram, hög tofs. Sminket skiter jag i. Det är ändå bara jag här.

Jag drar på mig ett par vita hälstrumpor innan jag går till köket och börjar blanda ihop en pannkakssmet. Samtidigt sjunger jag med i We Are Young med Fun som spelas på radion. Jag tänker lite på vilken/vilka låt(ar) jag ska sjunga idag. Kanske Whistle, eller My Heart Will Go On?

När jag gjort några pannkakor ställer jag fram dom på köksön och sätter mig med ett glas äppeljuice.

Klockan närmar sig åtta och jag byter om till ett par mörka jeans och en svart top med en ärm i trekvart och en bar axel. Ryggen är bar och den slutar vid rumpan. Jag lockar håret lite med plattången och sminkar mig med mascara, lite eyeliner, foundation och puder. Sedan toppar jag det med lite läppglans. Skor fick bli gladiatorskor med hög klack och lite nitar. Som pricken över i sätter jag på mig ett kors halsband och några armband. Klockan är halv åtta och jag tar min mobil i handen. I sista minuten kommer jag på att jag ska ha med min gitarr.

Den vita, akustiska gitarren med en svart blomma längst ner hänger på min vägg i sovrummet. Jag hänger den på ryggen och lämnar lägenheten. Jag går ner till min vita lamborghini och sätter mig bakom ratten. Gitarren får ligga i passagerarsätet. När jag gasar ut på vägen slår jag på radion och sjunger med i nästan alla låtar.

 - There you are! Beautiful as always! ler John och kramar mig.

 - Hi!

Jag följer honom bakom scenen och ser att dom har någon liten fest.

 - A boy in a boyband is turning 19, so his friends tweaked a party for him. But what song are you going to play? frågar han och jag ler lite.

 - I don't know yet. But how many songs am I about to sing? frågar jag och sätter mig ner i en fåtölj.

 - You're about to sing for an hour, I think. Maybe more.

 - Wow... Okey...

 - You maybe should start think about the songs, flinar han och jag skrattar.

 - Yeah, I maybe should.

Han går iväg och jag tar fram mitt block och skriver ner några låtar som jag kan utantill eller har med mig noterna till. Bland annat We Are Young, Whistle, POV, I Like It Like That, The A Team och Paradise. Jag körde igenom några av dom innan John sa att jag skulle upp på scenen. Så jag ställde mig bakom och såg på mannen som presenterade mig.

 - And here she is! Ellinor Stanley, everybody! säger han och jag kliver upp.

Alla applåderar och jag sätter mig med ett leende på en pall. Jag stämmer gitarren lite och fixar så att micken som står på golvet i ett litet stativ är rätt framför munnen.

 - Hi! ler jag och ser ut över publiken.

Jag letar efter killen som John beskrivit. Killen som fyllde år. Han stod med fyra andra killar i hans ålder och jag ler lite mot dom. Alla pratar lite hela tiden, vilket ger mig en liten avkopplad känsla.

 - I'm going to start with Happy Birthday and I want everyone to hang on! ler jag och killen flinar.

Jag börjar spela och snart sjunger alla i salen. Efter det så applåderar alla, inklusive jag. Sedan tänker jag snabbt igenom vilken låt jag ska ta och bestämmer mig för att spela The A Team. JAg börjar spela och drar in ett djupt andetag.

 - White lips, pale face. Breathing in snowflakes. Burnt lungs, sour taste... börjar jag och fortsätter medan jag möter några blickar i publiken.

När låten är slut applåderar alla och jag ler lite. En man ställer en vattenflaska på bordet bredvid pallen och jag ler lite innan han försvinner igen.

Jag börjar spela på She Will Be Loved och jag ser många gillande blickar. Medan jag sjunger letar jag efter den där killen. Han var ju söt! Den här gången stod han med ryggen emot mig och snackar med någon kille med svart hår. Han petar den söta killen på axeln och han vänder sig om. Generat ser jag bort och fortsätter sjunga.

Efter en halvtimme får jag en paus. Så jag reser på mig, dricker lite vatten och ställer gitarren mot pallen. Då ser jag ett vitt piano på scenen. Hur kunde jag missa det?! Jag går bakom scenen och letar på John.

 - Hey! John! ropar jag och han vänder sig mot mig.

 - Oh, hi! You're great!

 - Thanks! But, can I borrow the piano? frågar jag och han nickar.

 - Yeah, sure!

Jag ler stort och fixar till mitt hår snabbt innan jag går ut på scenen igen.

------------------------------------------------------------------------

Första kapitlet, vad tycker ni?

I alla fall... Hon kommer träffa killarna väldigt snabbt i den här novellen, men jag ska försöka dröja på kärleken ;)

Kommentera vad ni tycker! Kommer lägga upp en video i nästa kapitel så ni vet UNGEFÄR hur hon låter

Kommentera mer vad ni tycker om den nya novellen. Jag börjar först när jag har fått flera kommentarer så jag vet att jag inte kommer börja på en tråkig novell... Gillar ni den inte kan jag skriva en ny handling

Ellinor Michelle Stanley är 17 år. Hon har levt i en egen lägenhet i snart ett år. Men det var inget hon valde. Om hon fick bestämma skulle hon bott kvar med sina föräldrar. Men de kastade ut henne. Några dagar senare fick hon meddelande om att de dött i en bilolycka. Tydligen hade hennes pappa kört när han var full.

Om det är något Ellinor verkligen gillar så är det att spela piano, gitarr och att sjunga. Utan musiken skulle hon inte ha någonting. Hur får hon pengar då? Jo, hon uppträder på teatrar och fester. Men bara dom möjligheter som hon får betalt av.

Även om Ellinor kan verka stark och ganska normal så lider hon av sina föräldrars död. Ofta på kvällarna sitter hon i sängen och tänker tillbaka på tiden då de var som lyckligast. Hon kollar ofta på stjärnorna och drömmer om att hon får vara i hennes mammas varma famn.

Vad händer när hon blir allvarligt kär i en person som är helt omöjlig att få? Läs och få reda på det!

*

Vad tycker ni? Verkar den värd att börja på eller ska jag tänka ut en ny? LÄS SLUTET AV "Love Make Me Blind" HÄR UNDER!

 - Mum!! Hurry up!! skriker Vicky.

 - I'm on my way! skrattar jag och går ut till hallen.

Niall har klätt på Vicky. Hon har på sig ett par lösa jeans, ett sött linne och en rosa jacka, samt en rosa mössa med en boll på. Hon är så söt!

Vicky är alltså min och Nialls dotter. Hon har fått Nialls blåa ögon, mina läppar, min näsa, Nialls hårfärg men mitt hår... Så otroligt söt är hon! Hon har precis fyllt tre, vilket är helt otroligt!

 - Come on mum, hurry! skojar Niall och vi skrattar.

Vi går ut och ner till gatan. När vi ska över bilvägen springer Vicky ut, men jag är snabb efter. Precis då kommer en bil, men jag drar undan henne. Jag skyndar sedan över gatan med Vicky i famnen och andas snabbt. Paniken tog över. Niall kom oroligt över till oss.

 - Are you okey?! frågar han.

 - Don't ever do that again, Vicky! säger jag strängt och hon ser skamset ner i marken.

 - Are you okey, hun? frågar Niall och jag nickar sakta.

 - I just got so scared.

Vi fortsatte gå mot lekparken. Men den här gången håller vi hennes händer. Jag håller i henes högra och Niall i hennes vänstra. När vi kommer fram springer hon mot klätterställningen och klättrar upp. Jag och Niall sätter oss på en bänk precis bredvid och tar varandras händer. Han kysser mig och vi börjar småprata lite. Ett gulligt fan kommer fram och sträcker fram ett block och en penna till Niall.

 - Honey! We're going home! Come on now! ropar Niall och Vicky kommer springandes.

Vi tog hennes händer igen och började gå mot Louis hus där alla skulle vara idag.

 - Are we going to uncle Louis? frågar Vicky och vi skrattar.

 - Yes, we are.

Eftersom Niall tillbringar så mycket tid med Louis och killarna tror Vicky att de är bröder. Så hon kallar alla killarna för Uncle Louis, Liam, Harry and Zayn. Det är såå gulligt!!

Jag kan inte fatta att det här är mitt liv. Att just jag fick chansen att leva det och att jag fick träffa Niall. Men jag antar att det är ödet. Innan jag träffade Niall trodde jag inte på ödet. Jag trodde det bara var bullshit, men det var sant. Undrar om jag ens skulle leva om jag inte hade Niall. Och när vi fick Vicky var det som pricken över i.

Jag, Danielle, Eleanor och Cilla håller ihop. Vi är fortfarande riktigt tajta. Jag och killarna också. Vi är som en enda stor familj. Allt är perfekt. Jag har mina bästa vänner, min man och min underbara dotter. Det är allt jag behöver. Såklart har jag ju mamma och pappa också, men jag har inte så jätte bra kontakt med dom längre.

Kärlek kan vara konstig, jobbig och kan verka onödig. Men utan kärlek så skulle ingen av oss finnas här idag. Kärleken kan göra en blind, men det är nyckeln till livet. För utan kärlek, finns inget.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Avslutet för novellen finns under här! Imorgon får ni nog i alla fall prologen för nästa novell. På onsdag ska jag åka till Sälen eftersom vi har lov torsdag fredag. Men jag tar med mig datorn, så vi får se hur mycket jag skriver.

Vad tycker ni om novellen? Var den helt kass? Eller var den bra? Kommentera på bara!

Tiffany

 - Follow me out, säger Zayn och hjälper mig upp.

Han lägger handen på min rygg och leder mig ut till vardagsrummet. Men där sitter bara tre killar: Louis, Liam och Harry. Ett sting av oro sköljer över mig och jag känner tårarna i ögonen och gråten i halsen.

 - Where is Niall? säger jag hest och tyst.

 - He ran out of here two hours ago... säger Harry och allt brister.

Tårarna sprutar och mitt hjärta värker. Han är borta. Tänk om han aldrig kommer tillbaka? Han hatar mig. Allt är mitt fel. Han kommer aldrig förlåta mig. Han kommer aldrig se mig i ögonen igen. Han kommer lämna mig med ett litet barn.

Plötsligt öppnas och stängs dörren. När jag kollar upp ser jag bara Harry. Han står framför mig och ser sorgset på mig. Efter en liten stund sträcker han fram handen och jag tar den. Han drar upp mig och hjälper mig till soffan. Jag orkar inte ens gå. Alla tårar har taigt all min energi.

 - He's going to leave me, isn't he? viskar jag trött och hest.

 - He'll come back. I promise...

Det är det sista jag hör innan jag faller in i en orolig sömn utan Niall...

Zayn

Jag, Liam och Louis går ut för att leta efter Niall. Vi ringer honom gång på gång och letar överallt. Kylan tränger in under min hud och jag ryser. Vi går till stranden och letar. Då ser vi någon på bryggan. Vi går dit och ser Niall sitta gråtandes med benen över kanten.

 - Niall! säger jag och han vänder sig om.

 - Why did you go? Tiffany is really worried about you! She think you're going to leave her and she's crying really much! Please follow us home, säger Liam.

 - I'm sorry... viskar han hest och börjar gråta igen.

Vi hjälper honom upp och tar honom med oss till deras lägenhet. När vi kliver innanför dörren möts vi av konstiga ljud och Harry som sitter oroligt på golvet framför soffan med Tiffanys hand i sin. Tiffany ligger och vrider på sig medan tårar rinner nerför hennes kinder.

 - What's going on?! säger Louis.

 - She's sleeping, and she doesn't wake up! säger han oroligt och Niall är snabbt framme vid henne.

Tiffany

Jag springer över ängen. I hopp om att försvinna från helvetet. Killarna finns ingenstans. Niall är borta. Han lämnade mig med Olivia. Ja, jag har fött vår dotter och Niall har jag inte sett någon gång. Olivia har precis fyllt tre. Och nu är pengarna slut. Hon är hos en fosterfamilj och jag gråter varje natt.

Jag ser tågrälsen och ställer mig på den. Som tur är ser jag ett tåg en bit bort. Jag slutar ögonen och tänker på Niall. Hans vackra ögon. Hans söta skratt. Hans underbara personlighet.

 - Babe? Babe, wake up...

Jag ser mig omkring. Toppen! Nu kan jag höra hans röst också!

 - Honey, please!

Nu strömmar tårarna ner och jag önskar att jag aldrig hört hans röst.

 - I love you... viskar jag samtidigt som tåget träffar mig.

JAg skriker högt och sätter mig kvickt upp. Killarna sitter oroliga framför mig. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag ser Niall sitta orolig bredvid mig och han slänger sig på mig.

 - I'm sorry! gråter jag och han ser allvarligt på mig.

 - No, I am sorry! You haven't done anything wrong! I promise...

Han kysser mig och jag besvarar den. Killarna ler lite runt oss och jag flinar lite. Niall bär upp mig och jag lutar mig trött mot hans axel. Han lägger mig i vår säng och bäddar om mig. Han kysser mig godnatt och jag somnar om igen med Nialls leende i mitt huvud.

När jag vaknar igen känner jag doften av pannkakor i hela lägenheten. Jag kan höra Niall vissla och jag ler lite trött. Sakta reser jag mig upp och drar på mig ett par mjukisar och ett linne. Sedan går jag ut mot köket medan jag sätter upp håret i en bulle.

 - Morning, säger jag och sätter mig vid köksön.

 - Godd morning hun, how are you? ler Niall och pussar min panna för att sedan gå tillbaka till spisen.

 - Good.

 - I'm sorry about yesterday... säger han tyst.

 - Me too.

Vi äter under tystnad. Det känns lite spänt, men den stämningen försvann ganska snart. Vi pratade ganska mycket medan vi ställde in i diskmaskinen, sedan slog vi oss ner i soffan.

 - So.. What do you want to day? frågar Niall och jag ser ut genom fönstret.

 - I don't know. I think it's going to rain, so maybe we could just stay home. Watch movies, play games, or something, säger jag och han nickar.

 - That sounds like a great idea! ler han.

Vi sätter på Fifa och kör det i en timme ungefär. Sedan spelar vi kort. Niall blir sur över att han alltid förlorar, men jag bara skrattar. Efter en stund slår han bort alla korten och stönar frustrerat. Jag skrattar högt och kysser honom.

Såhär vill jag ha det. Bara vara med min man i livet. Och snart får vi ett barn också. Det kommer vara perfekt. Se barnet växa upp. Se det lära sig gå, prata och läsa. Det kommer vara så perfekt. Det här är mitt liv. Och jag kommer definitivt fortsätta leva det!

---------------------------------------------------------------

SLUT PÅ NOVELLEN!

Men ta det lugnt! Kommer lägga ut en epilog, förhoppningsvis ikväll! Sedan börjar jag på en ny novell så snabbt som möjligt! Måste bara få lite idéer först!

VAD TYCKER NI OM NOVELLEN?! DÅLIG/BRA? Kommentera, snälla!!