Vi springer ner till min bil och hoppar in. Sedan gasar vi iväg mot höghuset där alla killar bor (fast i olika lägenheter). När vi är framme och jag parkerat springer vi till hissen, men jag springer uppför trapporna istället. Jag snubblar flera gånger, men fortsätter.

Flåsandes öppnar jag dörren till Louis och Harrys lägenhet och sliter av mig skorna.

 - Oh, good, you're here, säger Harry och tar mig till dörren som antagligen leder till ett sovrum.

 - Is he in there? viskar jag och han nickar.

Harry tassar iväg till de andra och jag lutar pannan mot dörren. I flera minuter låter jag tankarna samla ihop flera meningar som jag kan säga, samtidigt som jag låter öronen ta in ljudet av Liams snyftningar. Sakta öppnar jag munnen för att säga något.

 - Liam? säger jag först, bara så att jag vet att han hör.

 - What?! ryter han.

Det låter inte alls som Liam. Han som alltid var samlad och hade ett bra humör. Men jag antar att alla har en sida som ingen annan sett tidigare.

 - Just listen to me, please, säger jag och han snyftar.

 - Why? You probably think I'm a loser that think that you like me back, snyftar han och jag skrattar till glädjelöst.

 - You don't know that, säger jag.

Han tystnar. Sakta sätter jag mig med ryggen mot dörren och lutar huvudet bak mot den. Min blick är fast i taket och tankarna är inne hos Liam. Undrar vad han gör? Har han skärt sig själv?

Liam

Jag snyftar och håller rakhyveln tryckt mot handleden, men jag vågar inte. Jag är för feg. Även om jag verkligen vill, så går det inte. Något tar emot. Som att kärleken drar mig tillbaka. Vad skulle fansen säga om de fick reda på det? Såklart de skulle, förresten! Vem skulle inte märka det?

 - Liam, I just... Don't do anything you don't want too, hör jag Ellie säga.

 - Why? säger jag hest och flyttar mig från mitten av golvet till dörren.

Jag glider nerför den och lutar huvudet mot den.

 - You know... I've been there too. When my parents died. I sat on the bathroom floor with that stupid razor in my hand, thinking about doing it. Believe me, I wanted to do it. More than everything. I thought that maybe that would help me. Help me to get away from the pain, and the sadness. I thought it would be good to me. Even though my parents threw me out...

 - They threw you out? säger jag fövånat och hon skrattar tyst och glädjelöst till.

 - Yepp. And I even don't know why. We had a really great time together. We did everything together. We went on vacations, they helped me with my homeworks, they did everything for me. My mum was so close to me. She was the one that helped me with the music. The day I got the phonecall, when that guy told me that my parents was dead, well... I can't describe the sorrow I felt. It was like my life was over. Even now, a year later, I'm sitting up late at night, watching the stars... Thinking about them. Cleaning my thoughts. I used to sit on my balcony until the sunrise, but not anymore. Or, sometimes, but not often...

Jag blir chockad. Hon hade mått skit. Hon hade upplevt sorgen av ens föräldrars död i ung ålder, något inte många ungdomar gjort. Och här sitter jag och deppar loss för att en tjej inte gillar mig. Det är ju helt sjukt.

 - Liam, please don't hurt yourself... viskar hon hest och man hör att hon är nära gråten.

Jag blir tyst. Fäster blicken på rakhyveln. Varför ska jag göra det? Skulle det verkligen hjälpa? Jag sitter ett långt tag, men efter tjugo minuter reser jag på mig och lägger den på byrån. Sedan går jag till dörren och öppnar den. När jag kommer ut ser jag Ellie sitta mot väggen bredvid dörren. Hon har huvudet lutat mot sina knän och armarna om benen.

 - I'm sorry, Ellinor, säger jag hest och hon ser upp.

Hennes ögon är röda och kinderna är blöta. Snabbt reser hon sig upp och kastar sig i min famn. Jag tar emot henne och drar in hennes doft. Hon har sin favorit parfym, Christina Aguilera's Royal Desire. Hennes hås doftar shampo.

 - Did you do it? viskar hon och jag skakar på huvudet.

 - No...

 - Thank you, viskar hon och börjar gråta.

 - I'm sorry, but I have to know... Do you like me? frågar jag försiktigt och hon drar sig sakta ifrån mig för att se mig i ögonen.

Ellinor

Jag ler svagt mot honom och rycker på axlarna.

 - I think so... säger jag hest och snyftar.

Han ler stort och kramar mig hårt igen. Det pirrar i magen och mina ben blir svaga. Jag lägger armarna om hans nacke och trycker mitt ansikte mot hans hals.

Efter en stund släpper vi varandra och jag ser honom i ögonen. Han öppnar munnen för att säga något, men jag ser att han tvekar.

 - So... Are we like... Together? Or dating? säger han osäkert och jag ler svagt.

 - I'm maybe not ready for a relationship, but we can maybe start dating and see what happens, säger jag tyst och han ler.

 - Of course! ler han och pussar min kind.

Vi går ut till de andra och killarna går snabbt fram till Liam. Då ser jag Louis sitta i soffan med huvudet i händerna. Jag går emot honom och sätter mig på huk framför honom.

 - Louis? säger jag och han ser på mig.

 - Yeah? säger han hest.

 - Don't be mad at me, please? säger jag med klumpen i halsen. Because if you do, I may wont be able to hang out with you guys, and that would make me really sad, fortsätter jag.

 - I'm not mad at you. I'm just pretty sad about that you choosed Liam, but I guess that you're making the choice that makes you happy, säger han, reser på sig och går in till sitt sovrum.

Han stänger dörren och jag hör honom låsa. Jag kniper ihop ögonen och suckar högt. Sedan sätter jag mig med ryggen mot soffan och lutar bak huvudet.

 - What's wrong with Lou? frågar Zayn.

 - He is sad that I didn't choose him, mumlar jag och masserar tinningarna.

 - You choosed the one that you like the most, right? And then he have to live with that. You haven't done anything wrong, säger Harry och jag ser Liam stå bakom de andra och ser sorgset ner i golvet.

Varför ska det vara så komplicerat?

----------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Här har ni kapitlet! Har inte så mycket att säga... HA DET BRA!

 

JoJo

29 maj 2012 14:13

Grymt bra!<3 Du är så himla bra på att skriva<3:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...