onedirectiontolove

Direktlänk till inlägg 13 maj 2012

Kapitel 48

Av Wilma - 13 maj 2012 14:11

Tiffany


 - Follow me out, säger Zayn och hjälper mig upp.

Han lägger handen på min rygg och leder mig ut till vardagsrummet. Men där sitter bara tre killar: Louis, Liam och Harry. Ett sting av oro sköljer över mig och jag känner tårarna i ögonen och gråten i halsen.

 - Where is Niall? säger jag hest och tyst.

 - He ran out of here two hours ago... säger Harry och allt brister.

Tårarna sprutar och mitt hjärta värker. Han är borta. Tänk om han aldrig kommer tillbaka? Han hatar mig. Allt är mitt fel. Han kommer aldrig förlåta mig. Han kommer aldrig se mig i ögonen igen. Han kommer lämna mig med ett litet barn.

Plötsligt öppnas och stängs dörren. När jag kollar upp ser jag bara Harry. Han står framför mig och ser sorgset på mig. Efter en liten stund sträcker han fram handen och jag tar den. Han drar upp mig och hjälper mig till soffan. Jag orkar inte ens gå. Alla tårar har taigt all min energi.

 - He's going to leave me, isn't he? viskar jag trött och hest.

 - He'll come back. I promise...

Det är det sista jag hör innan jag faller in i en orolig sömn utan Niall...


Zayn


Jag, Liam och Louis går ut för att leta efter Niall. Vi ringer honom gång på gång och letar överallt. Kylan tränger in under min hud och jag ryser. Vi går till stranden och letar. Då ser vi någon på bryggan. Vi går dit och ser Niall sitta gråtandes med benen över kanten.

 - Niall! säger jag och han vänder sig om.

 - Why did you go? Tiffany is really worried about you! She think you're going to leave her and she's crying really much! Please follow us home, säger Liam.

 - I'm sorry... viskar han hest och börjar gråta igen.

Vi hjälper honom upp och tar honom med oss till deras lägenhet. När vi kliver innanför dörren möts vi av konstiga ljud och Harry som sitter oroligt på golvet framför soffan med Tiffanys hand i sin. Tiffany ligger och vrider på sig medan tårar rinner nerför hennes kinder.

 - What's going on?! säger Louis.

 - She's sleeping, and she doesn't wake up! säger han oroligt och Niall är snabbt framme vid henne.


Tiffany


Jag springer över ängen. I hopp om att försvinna från helvetet. Killarna finns ingenstans. Niall är borta. Han lämnade mig med Olivia. Ja, jag har fött vår dotter och Niall har jag inte sett någon gång. Olivia har precis fyllt tre. Och nu är pengarna slut. Hon är hos en fosterfamilj och jag gråter varje natt.

Jag ser tågrälsen och ställer mig på den. Som tur är ser jag ett tåg en bit bort. Jag slutar ögonen och tänker på Niall. Hans vackra ögon. Hans söta skratt. Hans underbara personlighet.

 - Babe? Babe, wake up...

Jag ser mig omkring. Toppen! Nu kan jag höra hans röst också!

 - Honey, please!

Nu strömmar tårarna ner och jag önskar att jag aldrig hört hans röst.

 - I love you... viskar jag samtidigt som tåget träffar mig.

 

JAg skriker högt och sätter mig kvickt upp. Killarna sitter oroliga framför mig. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag ser Niall sitta orolig bredvid mig och han slänger sig på mig.

 - I'm sorry! gråter jag och han ser allvarligt på mig.

 - No, I am sorry! You haven't done anything wrong! I promise...

Han kysser mig och jag besvarar den. Killarna ler lite runt oss och jag flinar lite. Niall bär upp mig och jag lutar mig trött mot hans axel. Han lägger mig i vår säng och bäddar om mig. Han kysser mig godnatt och jag somnar om igen med Nialls leende i mitt huvud.


När jag vaknar igen känner jag doften av pannkakor i hela lägenheten. Jag kan höra Niall vissla och jag ler lite trött. Sakta reser jag mig upp och drar på mig ett par mjukisar och ett linne. Sedan går jag ut mot köket medan jag sätter upp håret i en bulle.

 - Morning, säger jag och sätter mig vid köksön.

 - Godd morning hun, how are you? ler Niall och pussar min panna för att sedan gå tillbaka till spisen.

 - Good.

 - I'm sorry about yesterday... säger han tyst.

 - Me too.

Vi äter under tystnad. Det känns lite spänt, men den stämningen försvann ganska snart. Vi pratade ganska mycket medan vi ställde in i diskmaskinen, sedan slog vi oss ner i soffan.

 - So.. What do you want to day? frågar Niall och jag ser ut genom fönstret.

 - I don't know. I think it's going to rain, so maybe we could just stay home. Watch movies, play games, or something, säger jag och han nickar.

 - That sounds like a great idea! ler han.

Vi sätter på Fifa och kör det i en timme ungefär. Sedan spelar vi kort. Niall blir sur över att han alltid förlorar, men jag bara skrattar. Efter en stund slår han bort alla korten och stönar frustrerat. Jag skrattar högt och kysser honom.


Såhär vill jag ha det. Bara vara med min man i livet. Och snart får vi ett barn också. Det kommer vara perfekt. Se barnet växa upp. Se det lära sig gå, prata och läsa. Det kommer vara så perfekt. Det här är mitt liv. Och jag kommer definitivt fortsätta leva det!

---------------------------------------------------------------


SLUT PÅ NOVELLEN!

Men ta det lugnt! Kommer lägga ut en epilog, förhoppningsvis ikväll! Sedan börjar jag på en ny novell så snabbt som möjligt! Måste bara få lite idéer först!

VAD TYCKER NI OM NOVELLEN?! DÅLIG/BRA? Kommentera, snälla!!

 
 
Ingen bild

JoJo

14 maj 2012 21:09

Asså omg, du får inte sluta skriva... Jag vill läsa mer av den! Den här var verkligen jättebra!<3 No words 4 this:D

 
Ingen bild

Sara Vierlander

18 maj 2012 21:01

lille vän... en novell har inte 48 kapitel.. oftast är en novell bara en sida. Inget illa menat, du skriver skit bra! men jag tänkte bara att du skulle veta det :)

 
ida

ida

3 juni 2012 14:37

Du skriver de bästa novellerna jag vet. Älskar de!!! Har både gråtit och skrattat av de. Allt blir väldigt levande!

http://twilightandhg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Wilma - 22 december 2013 20:11

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

Av Wilma - 22 december 2013 16:15

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

Av Wilma - 18 december 2013 20:00

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

Av Wilma - 4 december 2013 18:15

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Av Wilma - 27 november 2013 21:00


Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards