Direktlänk till inlägg 11 maj 2012
Tiffany
Efter några veckor får både jag och Louis åka hem. Jag är just nu i Sverige för att packa mina saker, eftersom jag och Niall ska flytta ihop. Jag är så glad!! Kan knappt vänta. Just nu sitter jag på mitt rum och packar ner gamla foton och ja, minnen. Ibland fäller jag en tår och ibland skrattar jag till. Snart ska jag säga hejdå till mina kompisar. Imorgon åker jag hem, då följer Lucas och mamma med till flygplatsen. Mamma gillade verkligen inte att jag var gravid, men det är ju mitt liv liksom...
Jag stänger den sista lådan och lägger händerna i bakfickorna på mina jeans medans blicken vandrar över det tomma rummet. Nu står bara sängen kvar. Snart brummade det utanför och jag gick till fönstret för att kolla ut. Lastbilen är här. Niall fixade så att en lastbil skulle komma och hämta mina saker - förutom två resväskor - och den skulle köra ner allt till London. De räknade med att det skulle vara framme om några dagar.
Några män kommer in och hälsar. De hjälper mig att lyfta ut alla flyttlådor eftersom mamma inte var villig att hjälpa till. Hon har förändrats så mycket. Lucas står vid mamma och gråter lite smått. Jag vill inte lämna honom, verkligen inte. Det är inte det bästa med att flytta direkt...
Cilla
Jag ligger i min säng och stirrar upp i taket. Snart åker Tiffany till London igen, den här gången föralltid, eller i alla fall för en lång tid. Zayn och jag har pratat om att jag ska flytta in med honom, men vi är inte riktigt redo än.
Zayn har jag föresten inte hör något ifrån på tre dagar. Inget SMS, inget samtal, inget. Men jag antar att de har mycket att göra. De är kända liksom! Dom har säkert inte tid att prata med sina flickvänner varje dag.
En månad senare/Tiffany
JAg ler stort mot Niall som kommer gåendes med två koppar varm chocklad. Det är ganska kallt ute nu, eftersom det är oktober (säger så...). Vi är i vår egen lägenhet just nu. Min mage har blivit lite större, men inte mycket. Det syns inte så jätte mycket.
Lägenheten är perfekt. Inte för stor, inte för liten. Perfekt! Två sovrum - ett större än det andra -, ett kök, två badrum och ett lite större vardagsrum som sitter ihop med köket. Det är en öppen planlösning när man går in i lägenheten och där är köket till vänster, vardagsrummet till höger, balkongen rakt fram och till vänster är den lilla korridoren till sovrummen och badrummen. Det finns också en liten WIC som är inne i det stora sovrummet.
- Babe, the lads are coming over, is it okey? säger Niall och jag nickar med ett litet leende.
- That's more than okey, ler jag och han kysser mig snabbt.
Efter några minuter reser jag på mig och går mot vårt sovrum. Där inne fortsätter jag till min och Nialls WIC och letar efter min One Piece. Jag ser dens limegröna tyg och drar på mig den över ett linne, bh och Pieces trosor. Jag drar upp den vita dragkedjan och går ut till sovrummet igen. Blicken vandrar över rummet och söker desperat efter min McBookAir. Den ligger på den stora sängen. Så jag går fram till sängen och tar den under armen för att sedan gå tillbaka till Niall. Han sitter och pratar i telefonen i soffan.
Han ser lite bekymrad ut, men sedan börjar han le. Mer och mer. Jag går fram till soffan och sätter mig i den. När jag sitter i skräddarställning lägger jag datorn i knäet och sätter på den.
- Yeah, I will. See ya, Hazza, bye!
Niall lägger ner mobilen och ler lite mot mig.
- What? flinar jag och trycker upp Safari på hemskärmen.
- Nothing. I just find out that we're going to tour in a week, säger han och mitt leende försvinner och blicken faller på honom.
- And you're happy for that? Pfft, thanks, muttrar jag och vänder blicken mot datorn igen.
- Hey, I haven't told you everything. The best part is that you're going with us!
- Serious?! utbrister jag och han nickar.
- Yes!!
- Oh my God!! THANK YOU!! skriker jag och slänger mig på honom.
Jag kysser honom hårt och kramar honom lika hårt. Han skrattar och kramar mig försiktigt tillbaka. Efter bara några minuter knackar det på dörren och Niall flyger upp. Han kastar sig på dörren och öppnar. Där står killarna med pizza.
- Surprise!! skriker dom och vi skrattar.
- FOOD! skriker Niall och alla börjar garva.
Jag kramar alla och de ler lite mot min mage. När Louis försiktigt rör den märker jag något på hans finger. Vänta... Va?!
- Louis?! säger jag och tar hans hand.
Jag skådar ringen och ser upp på honom. Han ler lite svagt och rycker på axlarna.
- I'm getting married, ler han och jag slänger mig på honom.
- Congrats brother! ler jag och han släpper ner mig.
- Thanks.
Vi hjälper till och ställa fram pizzorna på köksbordet och när jag står och fixar med glas och dricka känner jag armar om min midja och händer på min mage. Snart lägger Niall sin haka på mig axel och kysser mig på halsen. Jag fnissar och vänder mig mot honom för att kyssa honom.
- I love you, ler han och jag kysser han igen.
- I love you too, becoming father, flinar jag.
Han ler och hjälper mig med alla glas som vi ställer på bordet. När vi kommer dit har alla redan börjar äta. Jag fnissar när Niall slänger sig på hans pizza och börjar äta. Jag slår mig ner bredvid Harry och Niall och lägger upp en liten bit pizza på min tallrik. Biten var liten för att 1. Jag var inte hungrig och 2. Jag hade absolut ingen aptit. När jag ätit två bitar pizza la jag ifrån mig tallriken och de ser chockat på mig.
- Aren't you about to eat more, darling? säger Niall oroligt.
- No, I'm not hungry, and I have appetite, säger jag och dricker lite Cola.
- Are you sure? I don't think it's good to stop eating with a baby inside of you, säger han försiktigt.
- So everything is about the baby now, huh?! utbrister jag och reser mig upp för att gå till vårt sovrum.
Jag smäller igen dörren och ser mig omkring. Vad håller jag på med? Varför är jag så arg? Kanske är det mina hormoner som förändras. Jag har varit riktigt känslig de senaste veckorna. Gråtit för minsta lilla, blivit arg och irriterad för ingenting. Men jag ville inte gå ut dit än.
Jag satte mig på sängen med huvudet i händerna och armbågarna mot mina knän som var uppdragna mot mitt bröst. Jag drog in fingrarna i mitt hår på bakhuvudet och lutade ansiktet ner mot mina ben. Sakta börjar tårarna rulla och jag börjar gråta hyseriskt. Tänk om Niall blir arg på mig och lämnar mig? Tänk om han blir trött på att jag alltid ska gråta och hålla på och lämnar mig ensam med ett barn i mig?
Plötsligt öppnas dörren och jag förväntar mig att det ska vara Niall, men där står istället Zayn. Han ser medlidsamt på mig och stänger dörren efter sig. Jag sätter mig i skräddar ställning och torkar mina tårar. Zayn sätter sig bredvid mig och drar in mig i hans famn.
- It's okey to cry, you know, viskar han och då börjar tårarna rinna igen.
- Is he gonna leave me?! Is he mad at me?! får jag ut mellan tårarna.
- No, he loves you, and your baby. He would never leave you.
Niall
Jag ställer mig utanför sovrumsdörren när Zayn stängt den. Jag hör honom viska något till Tiffany och hon börjar gråta. Jag tänker mig att hon sitter i hans knä och gråter mot hans axel.
- Is he gonna leave me?! Is he mad at me?! hör jag henne gråta och tårar bildas i mina ögon.
- No, he loves you, and your baby. He would never leave you, säger Zayn.
Jag börjar gråta tyst av tanken att hon är rädd att jag ska lämna henne. Hon borde förstå att jag älskar henne och bebisen i hennes mage.
Det var det sista jag tänkte innan jag lämnade lägenheten med brännande blickar i ryggen.
---------------------------------------- ----------------------------------------------- ---------------------------------------
Förlåt för USEL uppdatering!
Känner mig hemsk!!
Det går in minst 50- här varje dag och känner mig så hemsk när jag inte skrivit något! Förlåt! Har haft nationella prov den här veckan och massa läxor och skit. Har inte haft idéer, tid eller lust att skriva... Vet inte, men på sista tiden har jag fundera på att sluta... Det är INTE klart ännu! Tänker inte lägga ner den än i alla fall, tror jag... Men jag kanske tar någon paus eller något... VI FÅR SE!
TACK TILL ALLA SOM GÅR IN PÅ BLOGGEN OCH SOM ÄLSKAR MIG ÄVEN OM JAG INTE SKRIVIT PÅ LÄNGE! ÄLSKAR ER OCKSÅ!
23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...
24:e december Chachi's POV "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...
"Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg. "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom. "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...
"Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen. "Hi Chachi!" skriker N...
p>
Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...