Niall

 - How is she? säger jag fort.

 - She's pretty good. We don't know how it's gonna be in the future. As we think, this is all about that she haven't enough with blood. So we're gonna put her first and find a donor for her, säger han.

 - Can I go and meet her? säger jag.

 - We're about to take her in here, so you can meet her then, säger han med ett leende och jag nickar.

Han går ut igen, men bara några sekunder senare kördes hon in på rummet. Hon var vaken, bara väldigt trött. Hennes ögon var halvt öppna, men man kunde se att dom var röda. Hon hade dropp i armen och en slang i näsan. Var det allvarligt?

 - Honey? säger jag tyst.

Först reagerar hon inte, som att hon var flera mil bort. Men när hon  ser att jag är där flyttar hon sig längre bak i sängen.

 - Please, I'm sorry. I don't know why I did that, säger jag med tårar i ögonen och gråten i halsen.

Hon prövar sätta sig upp, men stönar till när hon kväver ett skrik. En tår rinner nerför hennes vänstra öga och hon lägger sig sakta ner igen. Killarna går ut igen, fast inte Louis, såklart. Han kunde ju inte gå, inte än. Jag tar försiktigt hennes svaga hand, men hon drar undan den. Då brister det. Allt. Väggen jag byggt upp för att hindra tårarna brister.

 - Please forgive me! I'm so sorry! I love you so much! I really don't know why I did that! I was a idiot to you! Please Tiffany.... gråter jag och lutar huvudet i händerna med armbågarna mot sängen.

Hon sitter tyst. Men snart snyftar hon och jag sneglar upp mot henne. Hon torkar några tårar som sakta ringlar nerför hennes kinder. Hon tar min hand och kramar den så hårt hon kan, vilket inte är hårt. Sedan stänger hon ögonen och öppnar munnen för att säga något. Efter en stund får hon ut orden.

 - I love you... viskar hon och förblir tyst.

Hennes grepp om min hand blir svagare och snart lossar den helt. Hennes andetag blir tyngre och hon somnar om igen. Sakta torkar jag tårarna och ser på Louis som somnat i sin säng. Med ett leende går jag ut igen och sätter mig bredvid de andra.

 - Niall, I think you should go home. Shower, change clothes and stuffs, säger Liam allvarligt.

 - But what if...

 - No what if, we'll call you if something happens, säger Harry.

 - Promise? säger jag osäkert.

 - We promise!

Jag lämnade därefter sjukhuset och åkte buss mot min lägenhet. Väl där tar jag en dusch och byter om till lite fräscha(?) kläder. Sedan äter jag lite mat innan jag packar en väska åt Tiffany med lite nya kläder och andra saker.

Då plingar min mobil och jag tar upp den. Ett nytt SMS från Liam.

She's awake now! We'll be in their room when you get back :)

Jag ler lite och knappar in ett svar. Sedan tar jag på mig mina skor innan jag går ut igen och tar den här gången en taxi till sjukhuset.

Jag förstår inte varför jag var så negativ mot Tiffany. Jag förstår helt och hållet om hon är arg på mig. Det som förvirrar mig är att hon sa att hon älskar mig. Jag menar, efter att jag var sån mot henne borde hon säga att hon hatar mig. Visst, jag är jätteglad att hon sa att hon älskar mig, absolut. Men det hela förvirrar mig bara.

När vi är framme vid sjukhuset betalar jag chauffören och går till  hissarna och trycker på knappen med en pil uppåt på. Medans jag väntar stampar jag lite otåligt i marken med foten. Snart plingar det till och jag stiger in. Jag är själv i hissen, vilket jag tycker är lite konstigt. Borde det inte vara massa doktorer som åker upp och ner hela tiden?

Jag tänker inte mer på det utan går till väntrummet där det är tomt, precis som Liam sa. Så jag knackar försiktigt på hennes/deras rum och jag hör Harry säga Come in. Så jag öppnar dörren och ser upp på Tiffany. Hon ser ledsen ut. Ögonen är röda och killarna (minus Louis) sitter runt henne. Zayn håller henne i handen och smeker hennes hand med sin tumme.

 - Hi, säger jag försiktigt och Tiffanys ögon fylls av tårar.

Smärtan inom mig är obeskrivlig. Hon är rädd för mig. Den känslan åt mig levande, inifrån och ut. Tänk om hon aldrig förlåter mig? Tänk om hon lämnar mig med hennes ring?

Tårarna stiger i mina ögon men jag harklar mig och håller upp väskan med hennes kläder jag packade i.

 - I brought some clothes for you, säger jag och kollar på Tiffany.

 - Niall, can I talk to you for a minute? Alone, säger hon hest och svagt.

Killarna ser oroligt på henne, men hon bara nickar. De går ut och klappar mig lite på axeln, Louis ligger där och jag tror han sover, vilket är ganska skönt. Jag lägger väskan bredvid dörren och sätter mig på pallen bredvid hennes säng.

 - Look, I'm truly sorry for how... börjar jag, men blir avbruten av att hon lägger sitt pekfinger på mina läppar.

 - Don't say anything, säger hon tyst innan hon fortsätter efter att ha tagit bort sitt finger. Can you promise me one thing? säger hon, ännu en gång hest och tyst.

 - Anything, säger jag allvarligt och tar hennes hand.

 - Don't leave me, säger hon och en tår lämnar hennes öga.

 - No, why would I ever do that? säger jag och hon börjar gråta igen.

 - Beacuse I'm pregnant, säger hon och min värld stannar till.

Gravid?

----------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera på bara!

Det vart ganska kort kände jag... Men ville få ett bra slut på kapitlet, och jag tyckte det passade där!

Hur tror ni Niall kommer reagera? Arg? Besviken? Lycklig? Överlycklig?

Well... Det får ni reda på i NÄSTA KAPITEL!

(haha, oh geez, låter som en tönt...)

 

Amanda

5 maj 2012 23:06

Jätte bea! Längtar efter nästa kapitel. Undra vad han säger då...

http://amandakarlstrom.blogg.no

 

Rim

6 maj 2012 00:32

Skriv meeeer Tommo! Du äger!!! :) <3

 

JoJo

6 maj 2012 11:30

O.M.G, gravid? Fast det känns som det passar in i den här novellen. Åh, du måste skriva snart, jag vill veta vad som kommer hända! LÄNGTAR...

 

Elisabeth

7 maj 2012 17:47

Blev jätte chockad att hon var gravid men det förstod man ju av värför men ändå så. Längtar efter kapitel !!! :D

http://www.mylifeandmystory.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...