Jag vart lite sårad, såklart. Hans sätt har verkligen ändrats. Han är mycket mer negativ och agressiv. Det sårade. Tänk om han aldrig blir som förut igen? Tänk om det här är hans nya jag. Eller så är det bara en period... Hur fan ska jag veta?! Sakta stiger tårarna och en ensam tår rinner nerför min kind.

 - Who are you? viskar jag och han ser konstigt på mig.

 - Niall, why? säger han halvt drygt.

 - Why are you like that?! You are not that guy I married with! säger jag sårat.

Han tystnar och ser ner i marken. Sakta lägger jag handen på pannan och suckar. Han tänker precis säga något när jag avbryter honom genom att sätta upp fingret i luften.

 - Just... Go, please? säger jag.

 - What? No, Tiffa...

 - Go, Niall! säger jag högre och han ser ångerfull ut.

Men han gör som jag säger och går ut. Då rinner tårarna igen. Sophia kommer in och tröstar mig lite. Hon berättar att Louis mår bra och att de fixar honom för att sedan köra in honom till mitt rum. När hon går ut så börjar jag gråta igen. Efter bara några minuter öppnas dörren och Sophia kommer gåendes med Louis på en bår. Han ler svagt mot mig men slutar när han ser att jag gråter.

Sophia ställer hans säng bredvid min och går ut.

 - What's wrong? säger han tyst.

 - Niall isn't he self anymore, gråter jag och han sätter sig försiktigt upp.

Han reser på sig och går sakta mot min säng. Ibland kvider han till, men snart är han framme och lägger sig bredvid mig. Han drar in mig i sin famn och stryker handen över min rygg. Kan det bli sämre? Ens man är jätte konstig och man har precis varit med om en bilolycka...

Jag vaknade av ett högt och snabbt pipande ljud. Snabbt öppnade jag ögonen och satte mig upp. Det värkte i hela kroppen, men det struntade jag. Min blick for mot Louis. Han låg helt livlös på sängen.

 - Louis? Louis?! Louis, it's time to get up!! Louis!! skriker jag och börjar gråta.

Massa sjuksköterskor rusar in i rummet och tar ut honom från mitt rum.

 - No! Louis! LOUIS! skriker jag och börjar storgråta.

Jag bara gråter, kan inte sluta. Mina andetag blir oregelbundna och jag känner hur allt snurrar. Snart svartnar det för mina ögon och jag faller ihop i sängen. Allt jag  hör innan allt försvinner är ett evigt pipande och massa röster.

 - We're losing her! We're losing her!

Niall

Plötsligt ser jag hur sjuksköterskorna kör ut Louis säng. Han ligger livlös på sängen och jag kan höra Tiffany skrika. Man kan höra henne gråta. Men plötsligt blir allt tyst. Helt tyst. Inga andetag, inga snyftningar, inga skrik... Sakta reser jag mig upp och går mot hennes rum. Killarna har åkt hem, de ska komma tillbaka imorgon.

 - Tiffy? säger jag lågt och tittar in i rummet.

Hon ligger helt livlös i sängen och maskinen bredvid henne piper hejvilt. Jag rusar fram till henne och skakar om henne. Tårarna stiger och jag känner paniken komma.

 - Tiffany! Tiffany, answer me! Tiffany! skriker jag och skakar om henne, men hennes ögon förblir stängda.

Tårarna rinner nerför mina kinder och jag märker att massa sjuksköterskor springer in. De tar med Tiffany bort ifrån rummet. Då, i den stunden då dom körde bort henne, ångrade jag allt jag gjort. Allt jag sagt. Jag älskar henne, och nu, då och förevigt. Att se henne försvinna i det skicket är det värsta jag varit med om. Tänk om hon inte överlever? Tänk om jag aldrig kommer få se hennes vackra ögon igen?

Snabbt plockar jag upp mobilen och slår Liams nummer. Efter några signaler svarar han, då kom jag på att det är mitt i natten.

 - Niall? The clock is 3am, mumlar han trött.

 - It's Tiffany, gråter jag och berättar allt.

Zayn

Efter bara några minuter sitter vi i bilen på väg till sjukhuset. Alla är tysta och Harry kämpar för att hålla ögonen öppna. Mörkret ligger tätt runt oss och endast några strålkastare från bilarna och gatulycktorna syns. Jag sitter bak och ser ut genom rutan. Liam sitter fram med Harry.

Min oro för Louis och Tiffany är riktigt jobbig. Den värker inifrån och ut. Jag märker att Liam nästan gråter. Tårarna syns tydligt i hans ögon. Han försöker dölja det genom att kolla bort, men vilken människa som helst skulle märka det.

Snart är  vi framme vid sjukhuset och vi rusar upp till deras rum. Utanför sitter Niall och storgråter. Man kan höra honom från flera meters avstånd.

 - Niall! säger Harry och skyndar fram till honom.

Harry omfamnar honom och låter honom gråta ut. Jag och Liam börjar också gråta ganska snart. Två av våra bästa vänner kan liksom vara borta inom den närmaste tiden. Kanske kommer vi aldrig få se dom igen.

Efter en timme i soffan utanför deras rum så kommer några doktorer tillbaka med Louis på en bår. Hans ögon var halvt öppna och när han såg att vi satt utanför och väntade log han lite. De körde in honom till hans och Tiffanys gemensama rum. Snart gick doktorerna ut och vi antog att vi fick gå in, så det gjorde vi.

När vi kom in låg Louis och såg rastlöst runt i rummet. Hans blick landade på oss och han började le.

 - Boys! utbrister han och vi ger honom en grppkram.

Niall sätter sig i hans fotända medans vi andra sitter på stolar omkring honom. Det ser ut som han letar efter något, och plötsligt ser han oroligt på oss.

 - Where is Tiffany? säger han och Niall börjar gråta igen.

 - We don't know... säger jag tyst.

Harry berättar vad som hänt och Louis börjar gråta igen. Snart sitter vi alla och gråter. Men efter bara några minuter öppnas dörren och en doktor kommer in. Han ser lite på oss, ner i sina papper och sedan upp på oss igen.

 - We have some news for Tiffany Jones...

----------------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!

YAAY!! Bara så ni vet kommer jag försöka avsluta novellen ganska snart... Bara så ni är förberedda!!!

 

Alicia ;}

2 maj 2012 22:11

Skitbra! MEEER!! <3 ;D

http://1dforever.bloggplatsen.se

 

Stina

2 maj 2012 23:08

And the tears steam down my face...

Jättebra!! <3

http://onedirectionnooveller.blogg.se

 

JoJo

3 maj 2012 16:25

Åh, det var bra att Niall fick en utskällning, haha så hemsk jag är... Nej, men det var jättedåligt, nej men vad skriver jag, jag menar att det var helt underbart jätte AmaZayn <3 ya and i <3 the novel

 

lea

3 maj 2012 16:58

OMG skiit assåå now words for this!!!!! :O
Vill ha mera mera mer mer!!!!!! såå spännande!!! såå bra :D

http://lonleyfreak.blogg.se

 

ttheresebjörkman, :)

4 maj 2012 22:13

Hej!
Gillar du One direction? Då borde du kolla in våran blogg!
Vi lägger upp bilder på de, uppdaterar vad de gör och skriver imagines med mera! :)

http://ttheresebjorkman.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...