onedirectiontolove

Alla inlägg under april 2012

Av Wilma - 7 april 2012 12:58

Sakta går jag med tunga steg mot Cillas rum. Rum 354B. Cilla ligger på en sjukhussäng med stängda ögon. Hon har ett bandage runt huvudet och mörka ringar under ögonen på hennes bleka ansikte. Tårarna stiger i mina ögon. Tänk att min ex bästis har gjort det här... Jag fattar inte hur hon kan göra något sånt!

Jag klarar inte av att se henne såhär, och veta att det är mitt fel. Så jag går ut. Och går riktigt fort till killarna. Jag säger till Zayn att han kan gå in till henne. Sedan brister allt. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag kryper in i Nialls famn.

 - Nämen! Är det du, Tiffany?

Jag ser upp och ser min egen doktor stå där. Han ser lite oroligt på mig men ler lite ändå.

 - Det är jag, ler jag.

 - Så bra! Jag tänkte precis ringa dig och be dig komma hit, men det behövs ju inte. Du är ju redan här! Kan du följa med på en liten undersökning? frågar han och ser lite menande på killarna.

 - Ja, visst, säger jag och ser på killarna. I'm just going to examination, I'll be right back, säger jag och går med Daniel (doktorn) till hans egna undersökningsrum.

Jag sätter mig på britsen och låter honom kolla puls och sånt.

 - Så... Varför är du här då? frågar han och plockar lite med olika sprutor.

 - Min bästis råkade ut för en olycka, säger jag kort.

 - Oj, vad hände då? frågar han och går mot mig.

Jag berättar vad som hände och han lyssnar noga. Frågar lite saker ibland, och jag svarar. Snart är vi klara och han skriver ut ny medicin till mig. När jag kommer tillbaka till väntrummet är det bara Zayn som sitter där.

 - Oh, hey, where are the others? frågar jag försiktigt och sätter mig bredvid honom.

 - They all went home. I wanted to stay, so did Niall, but they needed to go, ler han.

 - How is Cilla? frågar jag tyst.

 - Well, good. I mean, she'll survive, säger han tyst och jag harklar mig för att få bort klumpen i halsen.

Efter en stund bestämmer vi oss för att åka igen. Så vi går ner och tar en taxi hem till mig. Killarna -förutom Zayn- är inte hemma, tydligen. Mamma jobbade och Lucas... Ja, han var väl med kompisar eller nåt. Jag ser att Zayn vill säga något, men som att han inte vågar.

 - What? frågar jag sakta.

 - I don't need to, but I think I need to be with the boys. We're about to have an interview, and I feel like I have to be there, säger han tveksamt.

 - Why shouldn't you go? frågar jag förvånat.

 - I don't want to leave you here, säger han, en aning generat.

 - Aww, that's cute! But you know, I'm not five. I'm actually seventeen now, säger jag.

 - By the way, before I forget it, when is your birthday? frågar han och jag ler lite.

 - That's a secret, flinar jag. But go now, you can't be late for an interview, ler jag och nästan puttar ut honom ur huset.

Han skrattar, ropar hejdå och hoppar in i en taxi som står på gatan. När han åkt iväg stänger och låser jag dörren för att sedan ta mina tabletter. Tre stycken, sammanlagt. Jag sväljer dom snabbt med vatten. Sedan sätter jag på den svenska filmen "I taket lyser stjärnorna". Jag gråter, som vanligt till den. Men när den närmar sig slutet så rycker någon i dörrhandtaget, för att sedan ringa på klockan. Jag pausar och öppnar dörren. Där utanför står killarna, blöta.

 - Wow, what happened to.... börjar jag men avbryter mig själv när jag ser att det spöregnar.

Snabbt släpper jag in dom och försöker undvika att bli blöt, vilket är ganska omöjligt eftersom dom är så kramgoa, och ska såklaart krama mig, alla på en gång.

 - Hello sunshine, it's a beautiful weather outside, isn't it? skojar Louis och jag ger honom onda ögat.

Sedan slänger jag mig på soffan igen och startar filmen igen. Killarna kommer efter att ha bytt om och sätter sig med mig. Men efter ett tag stönar Zayn irriterat.

 - What the hell are they saying?! utropar han och jag brast ut i asgarv.

Killarna bara fnissar åt mig och Niall kysser mig. Men snart reser de sig alla samtidigt och lämnar mig kvar.

 - Ha! What was that?! Are you leaving me now?! ropar jag och Niall kommer springades mot mig.

 - I forgot. Love you, säger han, kysser mig och springer efter killarna.

 - Jag ser det... mumlar jag för mig själv och sätter in mig i filmen igen.

När den är slut så går jag efter killarna som jag inte hittar någonstans.

 - Guys! Where are you?! ropar jag och går in i alla rummen i huset.

Efter några minuters letande lägger jag mig på min säng och tar fram mobilen. Loggar in på Twitter och läser mina mentions. Elaka ord om mig finns det gott om. Men ibland hittar jag några få snälla. Men glädjen när jag läser dom försvinner snabbt när jag läser en negativ. Tårarna stiger, men jag kämpar tillbaka.

Die your bitch!

 

Leave our Niall alone!

 

Die in hell, whore!

 

Hope you die in cancer or something!

 

Plötsligt hoppar killarna fram från min garderob, precis då brister allt. Tårarna strömmar och de ser förvånat på varandra. Niall rusar fram till mig och lägger händerna på mina axlar.

 - Hey, what's wrong honey? frågar han men jag svarar inte.

Men Liam har fattat. Han tar upp min mobil och läser medans de andra står bakom och läser över hans axel. Niall är fullt upptagen med att trösta mig, men när killarna läst klart visar Zayn honom allt.

Den kvällen spenderar vi på mitt rum. De försöker få mig att le, skratta, vara lycklig. Men det funkar inte. Inte nu. Istället ligger jag tyst, snyftar lite då och då. Men gråter inte. Istället är jag insatt i min egna bubbla.

Varför? Varför jag? Varför ska någon människa behöva gå igenom det här? Det är verkligen saken som förstör ens liv. Människorna som hackar på andra... Det finns inget värre. De kan ju ta reda på sina egna liv istället för att förstöra andras.

 - We're going to bed, I think. Are you two gonna be okey? säger Louis försiktigt och vi nickar.

Alla lämnar rummet, förutom Niall. Vi ligger och bara myser ett tag innan vi går upp för att byta om och göra oss i ordning för kvällen. När jag står framför spegeln i badrummet ser jag på mig själv. Varför valde Niall mig? Varför mig av alla vackra tjejer där ute i världen? Varför mig? Jag som har cancer, jag som är hatad av alla... Jag fattar inte?

 - What are you thinking about? frågar Niall och kramar mig bakifrån.

 - Nothing, svarar jag snabbt och ser ner.

 - Hey, it's gonna be okey, right? We'll make this, together, säger han och ser mig djup i ögonen.

 - We'll make this, svarar jag och kramar honom hårt.

På något sätt har jag fortfarande hopp. Hopp för en framtid med Niall. Hopp om att min cancer ska botas... Kommer mitt hopp försvinna?

--------------------------------------------------------------------


FÖRLÅT!

Har verkligen usel uppdatering! Men jag har verkligen TON MED LÄXOR! Två redovisningar, glosor, prov, test, allt! Men jag fick lägga ut det här snabbt, kände mig tvingad till det eftersom ni förtjänar en bättre uppdatering. Och jag vet att jag tjatar, men jag har ett liv utanför datorn!

ÄLSKAR ER!

Av Wilma - 2 april 2012 11:49

Jag satt helt still. Han la på. Han klickade mig. Han stöttar mig inte. Sakta tar jag ner mobilen och lägger den på bordet.

 - What did he say? Frågar Niall oroligt.

 - He is glad that we getting married... säger jag tyst.

 - And what about the cancer? Frågar han försiktigt.

 - Nothing.

 - What do you mean? Frågar han och tar min hand över bordet.

 - He didn't say anything. Viskar jag och känner tårarna i ögonen.

 - He maybe just need some time to think.

Jag nickar och snyftar för att sedan torka mig under ögonen. Niall kommer fram till mig och drar upp mig från stolen, in i hans famn. Han drar mig hårt intill sig och pussar min nacke.

 - He'll call you. Soon he's going to regret it. Viskar han.

Sedan betalar han för oss två och vi går ut. Vi ser Harry och Louis i någon karusell. De håller handen och Louis sprattlar med benen. Nedanför står Zayn och Liam och bara skrattar. Cilla syns inte till. Så vi går fram till killarna och de ler mot oss.

 - Where is Cilla? frågar jag och de ser på varandra.

 - She.. She walked away with Tina. säger Liam och jag stelnar till.

Snabbt ser jag mig omkring och ser någon dra Cilla runt ett hörn. Snabbt springer jag mot dom och ser Tina dra in henne i någon källare. Cilla möter min blick och jag försöker  läsa av den Hon menar något i stil med att jag ska gå, men aldrig i livet. Jag springer fram mot dom, puttar undan Tina och tar Cillas hand. Sedan springer vi därifrån, men hinner inte långt. Tina drar i Cillas tröja så hon ramlar ner på marken.

 - MEN VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?! Skriker jag på henne.

Cilla slår i huvudet i marken och de börjar blöda från hennes huvud.

 - Du skulle ha tänkt på det här innan du sa ja. Säger Tina innan hon springer därifrån.

Jag börjar gråta och sätter mig bredvid Cilla som är helt blek i ansiktet. Hennes ögon rullar och hon skakar. Någon/några springer mot oss och Niall sätter sig direkt bredvid mig. Zayn sätter sig på andra sidan och börjar gråta smått han med. Dom gillar varandra, helt klart.

Tänk om hon försvinner? Tänk om hon inte kan vara med på mitt bröllop? Tänk om hon aldrig får se solljuset igen? Jag börjar storgråta och Niall drar in mig i hans famn.

 - Come here. Mumlar han och försöker dra mig bort ifrån Cilla.

 - NO! Skriker jag och försöker slita mig från hans grepp.

 - Tiffany, stop it. Viskar han och jag faller ihop på marken.

Det här är mitt fel. Jag gjorde det här mot Cilla. Jag kommer orsaka hennes död...

 - Niall... Gråter jag och han drar mig intill honom.

Jag hör hur Liam pratar i telefonen och hur de andra snyftar och viskar med varandra. Jag hör hur de viskar att hennes puls går ner. Kanske viskar dom bara för att inte jag ska höra. Men det gör jag. Alla andra ljud är bortkopplade. Allt som hörs är mina ojämna andetag, deras viskningar och alla snyftningar. Niall stryker handen längs min rygg och jag hör syrener. Sedan höga röster och snabba steg. Snabbt ser jag upp och ser ambulansen åka iväg.

 - NEJ! CILLA!! Skriker jag och springer efter.

 - Tiffany! Ropar de andra efter mig.

Allt går liksom i slowmotion. Mina andetag är snabba och jag snubblar nästan över mig själv. Men ambulansen är snabbare. Den åker längre och längre ifrån mig och snart försvinner den bakom ett hörn. Jag saktar in och bara står där. Tårarna rinner nerför mina ögon och jag snyftar högt.

 - Honey, she'll be alright. Säger Niall andfått och kramar mig hårt bakifrån.

Efter en stund sitter vi i bilen på väg till sjukhuset. Alla är tysta. Ibland hörs snyftningar. Zayn sitter bredvid mig och håller min hand. Jag skulle nog säga att han och jag är närmast Cilla. Dom har ju något på G och jag och hon är bästisar.

 - Hej, vad kan jag hälpa er med? ler kvinnan i "receptionen". 

 - Vilket rum ligger Cilla Nilsson (vet inte om jag skrivit hennes efternamn förut) i? frågar jag och snyftar.

 - Hon är inne på operation nu, i operationsal 5B. Men ni kan vänta i väntrummet utanför. Tredje våningen, sedan går ni till höger, ler hon och jag nickar.

Jag tar Nialls hand igen och drar med mig honom till hissen, såklart följer de andra efter. Zayn kommer fram till mig när vi väntar på hissen.

 - What did she say? frågar han oroligt.

 - She was about to do a surgery, svarar jag.

 - Was it bad? frågar han tyst och vi stiger in i hissen.

 - I don't know. She didn't tell me. But she's going to be fine, Zayn. I can't promise you,but if she's strong enough, she's going to be fine. And she is strong, right? säger jag och han ler lite.

 - Yeah, super strong, ler han och jag ler lite sorgset.

Vi stiger ut och går till höger. Över en dörr med en glasruta står det Väntrum, så vi går in där. Vi sätter oss i en soffa och väntar på... Något. En doktor kommer ut och ser ner i sina papper.

 - Annhöriga för Cilla Nilsson? säger han och jag nickar.

 - Det är vi, säger jag.

 - Vem är närmast släkting? frågar han.

 - Det är jag.

 - Okej, kom med här, säger han och jag nickar.

 - I'll be right back, säger jag till killarna och följer med doktorn.

Vi stannar utanför ett vad som ser ut som ett kontor och går in. Han sätter sig bakom ett skrivbord och jag sätter mig på andra sidan.

 - Jag är Emil och jag kommer ha hand om Cilla när hon är här. Hennes operation blev precis kvar, men hon har inte vaknat än. Vi fick ta ut några gruskorn ut såret på huvudet och sedan sy åtta stygn. Förhoppningsvis kommer hon vakna inom någon timme och får åka hem imorgon bitti, säger han och jag andas ut av lättnad.

 - Oh, tack Gud, viskar jag och lutar bak huvudet.

 - Du får skriva på några papper nu så får du gå in till henne sedan? säger han och jag nickar.

---------------------------------------------------------------------------------------


Kommentera!

Förlåt för dålig uppdatering!! Har haft mycket att göra de senaste dagarna och ja... Jag skriver så ofta jag kan helt enkelt!

Av Wilma - 1 april 2012 11:41

När Lucas gått ifrån rummet kommer Niall in. Vi myser en stund innan vi bestämmer oss för att hitta på något med killarna och Cilla. Mamma har tydligen gått till någon väninna, så vi kan äta frukost i lugn och ro med killarna. När vi sedan gjort det ringer vi över Cilla som kommer med nyheten om att det är en marknad på torget. Vi bestämer oss för att gå dit. Så när alla tagit på sig skorna går vi ut. Jag tar tag i Nialls hand och ser på de andra som går framför oss. De skojar och puttar varandra, fram och tillbaka.

Men plötsligt ser Cilla något och hon stannar. Killarna kollar konstigt på henne med kollar på det hennes blick är fäst på. Jag med. Hela jag stelnar till och jag känner hur Niall tar ett hårdare tag om min hand.

 - I'm right beside you, she wont touch you again. Viskar han i mitt öra.

Cilla går på min andra sida medans Harry, Liam, Louis och Zayn går lite före oss. De pratar tyst med varandra och jag ser hur hon går mot oss.

 - Du är så feg, vet du det? Har massa såkallade beskyddare runt dig, hela tiden. Erkänn det, du vågar bara inte gå ensam just nu. Flinar Tina och Cilla stönar högt.

 - Kan du inte bara lämna oss ifred! Och så är det ju faktiskt du som är feg! Du pratar ju svenska bara så att inte killarna ska förstå! Ryter Cilla och Tina håller upp händerna med ett elakt skratt.

 - Wow, ta det lugnt nu.

 - Tina, du kommer aldrig få min på fall. Jag och Niall är redan förlovade. Säger jag lugnt och jag ser hur Niall reagerar lite på sitt namn.

 - Förlovade? Säger Tina, en aning sårat.

 - Ja, FÖRLOVADE! Vet du inte vad det betyder? Säger Cilla drygt.

 - Såklart jag vet det! Fräser Tina.

 - Vad vill du egentligen? Frågar jag och släpper Nialls hand, samtidigt som jag går mot henne. Du vet att du inte kan få mig på fall längre. Och du kommer inte få Niall, så varför är du på mig hela tiden? Hitta dig ett liv istället. Fortsätter jag och hon skrattar till, glädjelöst.

 - Jag har redan hittat mitt liv. Vill jag ha något, så får jag det, Tiffany. Har du inte fattat det än? Jag får det jag vill ha! Jag tar det jag vill ha! Jag slutar inte kämpa, inte tills jag får det jag vill ha. Ganska enkelt, faktisk. Säger hon och tar ett steg emot mig.

 - Du är så patetisk. Viskar jag och böjer huvudet mot henne.

 - Du ska få se. Viskar hon tillbaka och tar sitt huvud närmre mitt.

Med en suck vänder jag mig om och märker att alla ser på mig (killarna och Cilla). Snabbt går jag emot Niall och tar hans hand. Sedan drar jag med honom därifrån. Killarna och Cilla följer efter.

 - What did she say? Frågar Niall.

 - Nothing. Suckar jag och ser mig omkring.

 - Tiffany, it has to be something.

 - She just teased me, nothing else.

 - Did she call you something bad?

 - No, she didn't. But this isn't going to  ruin our day, right?

Det sista riktar jag till alla. De svarar bara med ett mumlande jag. Helt chockat försvinner alla ifrån mig och Niall så fort vi kommer fram. Jag fnissar.

 - I think they really enjoy their time with us.

 - Yeah, I think so too. Flinar han.

Vi går mellan stånden och kollar lite. Jag köper lite godis bara, men inget mer. När vi har kollat runt överallt så sätter vi oss på ett utomhus kafé.

 - So... How do you want our wedding to be like? Frågar Niall och rör runt i den varma chockladen som står framför honom.

 - I used to dream about a wedding in Hawaii, at the beach, in the sunset. My dress would be simple and like... fluttering in the wind. But, I think that's just a dream that can't come true. Ler jag och han ler tillbaka.

 - That sounded awesome. Ler han.

 - When do you guys leave? Frågar jag tyst och ser ner i min kopp som är halvfylld med varm choklad.

 - In a week, almost. Säger han och jag nickar.

 - When are we going to have the wedding?

 - When we come back? Säger han försiktigt och jag nickar sakta.

Vi planerar bröllopet lite smått och vi kommer snabbt överrens. Det kommer bli magiskt, det vet jag. Med Niall blir allt magiskt. Men det enda jag grubblar över nu är mamma. Hon hatar verkligen idén om att jag ska gifta mig. Hon kanske inte ens kommer på bröllopet? Jag måste ringa pappa också. Han vet inte ens att jag har cancer... Undrar hur han kommer reagera... Plötsligt kände jag ett stark behov av att ringa honom.

 - Niall, can I just call dad? Frågar jag försiktigt och han nickar snabbt.

 - Yeah, of course!

Jag tar upp mobilen och ringer upp pappa. Han svarar efter bara några få signaler.

 - Mr. Jones here!

 - Hi dad! It's Tiffany!

 - Tiffany! Hi! Wow, it's awesome to hear your voice!

 - Haha, it's nice to hear your to, daddy.

 - So... Was it something special?

 - Yes... Two things, actually. Do you want to hear the good or the bad one first? Niall ler mot mig.

 - The good one, please. Jag fnissar åt hans roliga "dialekt".

 - I'm gonna marry Niall. Ler jag och Niall ler stort.

 - Oh my God! Seriously?! Congratulations!! Wow, that's huge! What does mum think about it?

 - Well, she hates the idea. But I mean, it's my life. I know what I am doing.

 - You know how she is... Okey, so what's the bad one?

 - Ehm... I like... Got cancer...

Jag hör hur han drar efter andan. Efter några sekunder av tystnad lägger han bara på.

-------------------------------------------------------------------------------------------


Kommentera på!!

Har ni blivit lurade på första april? ;) Eller ni kanske är för smarta för att bli lurade, haha. Funderar på att börja avsluta novellen ganska snart och börja på en ny, vad tycker ni om det? Bra/dåligt?

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards