Två veckor senare

Efter tiden i Hawaii följde jag med killarna till London. Men jag ska snart tillbaka till Sverige. Jag och Niall har letat efter en lägenhet i London och vi har hittat den perfekta. Så jag ska hem och packa ihop mina saker för att sedan åka hit igen. Vi får flytta in när vi vill, så vi har bestämt oss för att flytta in om två veckor ungefär. Men det beror ju på hur fort vi packar.

 - Honey, we're going now! Are you sure you don't want to come?! ropar Niall från hallen.

 - Yes, I'm sure! ropar jag tillbaka.

 - And you'll be okey here? säger han och kommer mot mig som sitter i soffan.

 - Yepp. I got Ben And Jerrys, some really sad movies and some candy, I'll be fine, flinar jag och han pussar min panna.

 - We'll be back in an hour or two, ler han och går till hallen igen där killarna klagar på att han tar för lång tid på sig.

 - Bye boys!! ropar jag.

 - Bye Tiffy!!

De har börjat använda mitt smeknamn Tiffy väldigt ofta. Det får mig att tänka mycket på Aniston (för er som inte minns, hennes tvillingsyster som dog). Men jag har bestämt mig för att leva för henne också.

Killarna smäller igen dörren efter sig och jag sätter på Poesidon(?). Jag äter på min kära Ben And Jerrys medans jag är helt förtrollad i filmen. Även om jag redan har sett den så är den spännande.

Efter den filmen loggar jag in på Twitter och FaceBook.  Skriver lite nytt, uppdaterar, svarar på några mentions från fansen, följer några fans, kollar vad vännerna gör och ja... Typ det?

 - We're back!!!

 - Back of curly boy!

 - Hey! Silent! She's sleeping!

 - Opss....

Sakta öppnar jag ögonen och ser hur killarna stirrar på mig som om jag vore ett ufo. Men så trött som jag var reagerade jag inte på att de var killarna utan flyger upp och de hoppar skräckslaget bak flera meter.

 - Oppss, sorry... Hehe, skrattar jag nervöst och de börjar asgarva.

 - Sleepy head, viskar Niall i mitt öra och kysser mig.

 - Aww! skrattar killarna och ramlar ihop på golvet medans de skrattar.

 - Well, I think they're very tired, but maybe, if we just walk really slowly out of here, they wont see that we're leaving, säger Niall lite tyst, men ändå så att killarna hör.

 - Good idea.

Vi smyger tyst mot sovrummen och vi hör hur de kommer efter oss. Vi låser in oss på vårt sovrum och börjar asgarva. När vi tillslut öppnar flyger de på oss med kuddar och slår oss: tredje världskriget har börjat.

Vi ligger helt utslagna på golvet och fnissar lite åt oss själva. Fatta hur roligt det här måste se ut. Men efter ett tag är vi alla ganska hungriga och vi bestämmer att jag och Louis ska åka till McDonalds för att köpa mat.

 - So, what do everyone want? frågar jag och alla börjar prata i munnen på varandra.

 - HEY! skriker Louis och hans röst går upp i falsett. Harry, what do you want?

När alla har sagt vad de ska ha tar jag och Louis på oss skor och jackor. Han plockar upp bilnyckeln och mobil, samt plånbok, medan jag tar med mig mobil och plånbok.

 - Bye baby, ler jag och kysser Niall.

 - I'm gonna miss you, säger han och gör puppyface.

 - It wont take more than an hour, säger jag förvirrat.

 - That's all it takes for me to miss you, ler han.

 - Come on now, lovebirds, suckar Louis.

Vi fnissar och jag följer med Louis ut till bilen. Han sätter sig bakom ratten medans jag sätter mig bredvid. Jag slår på radion och POV med Mcfly börjar spelas. Jag sjunger med lite tyst och ser på allt vi åker förbi. Louis ler lite mot mig och slår på ratten i takt till musiken. Han stannar vid ett stopljus och ser sig omkring. När det blir grönt åker han, och ska precis svänga när jag ser två strålkastare mot oss. Den kör rakt mot oss och jag skriker.

 - WATCH OUT! skriker jag och bilen träffar oss på sidan så vi voltar.

Jag skriker och känner hur Louis tar min hand. Glasen spricker och glassplittror finns överallt. Jag vågar inte öppna ögonen. Allt blir tyst. Det ända jag hör är långt borta. Bilar som bromsar, syrener, folk som skriker. Men det är långt borta.

 - What happened?

 - Have anyone called the ambulance?!

 - Oh God! Are they alive?!

Sakta öppnar jag ögonen och jag märker att bilen är upp och ner. Mitt bälte har åkt upp och jag ligger på golvet, eller taket, eller.... Ja. Louis ligger bredvid mig. Han blöder i pannan och är blek.

 - Louis? viskar jag hest. Louis, come on, säger jag med gråten i halsen. Louis! säger jag högre och försöker putta till honom.

Han öppnar ögonen och jag märker att han fortfarande håller min hand. Jag börjar gråta och jag hör röster komma närmre. Men jag orkar inte koncentrera mig. Allt blir svart och det sista jag hör är Louis röst.

 - Everything will be alright...

Harry

 - They have been gone in more than an hour, where the hell are they?! säger Zayn.

Niall går fram och tillbaka. Han är orolig över Tiffany, det vet vi alla. Teven står fortfarande på, men ingen lyssnar. Vi har sänkt ljudet så vi ska höra om någon bil kör nere på gatan. Men plötsligt dras min blick till skärmen.

 -Guys.... säger jag och höjer volymen.

 - Louis Tomlinson i bandet One Direction och Tiffany Jones, Niall Horan i One Directions fru, har nyss råkat ut för en bilolycka. Deras bil voltade efter att en annan personbil kört på dom. De färdas nu med ambulans till St. Peters sjukhus. Det är oklart hur illa skadorna är.

Alla tappar hakan. Alla får tårar i ögonen och Niall är först till dörren.

 - Niall! Wait!

Han smäller igen dörren och vi springer efter honom. Vi hoppar in i min bil och jag börjar köra mot sjukhuset. Ibland slänger jag en blick på Niall som storgråter.

Niall

När Harry stannar utanför sjukhuset springer jag in till receptionen.

 - Where is Tiffany Jones and Louis Tomlinson?! småskriker jag medan jag gråter.

 - Third floor, room 241 amd room 242, säger hon snabbt.

Vi springer till hissen och springer vidare till rummen. Vi lägger märke till att det här är akut avdelningen. När jag ska öppna dörren till rum 241 där Tiffany ligger stoppar en läkare mig.

 - I'm sorry, you can't go in there, säger han allvarligt.

 - How is she? frågar jag.

 - Hard to say, you can sit there and wait. I'm gonna tell you when I know something, säger han och pekar mot några soffor.

Vi sätter oss där och väntar på något. Vad som helst. Men vi får inte veta något.

----------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

I am BACK ON TRACK! YAAY!

 

Rim

1 maj 2012 14:47

Oh god! Wilma du kan inte göra så här!!! :'(
Aja, jätte bra kapitel! I have missed you! C u tomorrow in school! :D xoxoxo

http://mylove4onedirection.bloggplatsen.se

 

JoJo

1 maj 2012 17:42

O.M.G, stackare... Du får inte göra såhär... å andra sidan så är det ju KUL med drama, haha jag älskar det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...