Lyssna samtidigt ;)

Niall brast ut i gråt och försökte springa fram till britsen, men jag och de andra höll honom tillbaka.

 - NO! LET ME GO!! TIFFANY!! Skrek han och jag började gråta.

 - Niall, calm down. She alright. Controll you're concern. Use that strenght. Sa jag och snyftade.

 - She's gonna die! Grät han och sjönk ner på golvet.

 - No, Niall, she isn't. I wont let her. Sa Zayn och satte sig på huk framför Niall.

 - Don't you get it?! It's over! You saw her! She's gonna die! Just accept that! Skrek han och sprang ut från sjukhuset.

Liam sprang efter honom och jag föll ner längst väggen. Jag drog handen genom mitt hår och hade andra handen på min mage. Jag drog upp benen och snyftade. Louis och Zayn gick fram till mig medans Harry gick fram till någon doktor.

 - Hey, she's gonna be alright. Sa Louis och la handen på min axel.

 - What if she don't? God have been with her everytime. Protected her from death. What if this is the end?

 - God wont let a soul like that disappear this early. Her time isn't in get. Sa Zayn och jag såg allvarligt på honom.

 - Do you really think she'll survive? Honestly now. Sa jag och han såg ner i golvet.

 - I think so. Sa Louis snabbt när han märkte att Zayn tvivlade.

 - She's strong. Sa Zayn och Harry kom tillbaka till oss.

 - I talked to a doctor. He said that she just fainted. It's nothing that dangerous, she'll survive if she just believe she can. It sounds crazy, but  that's the truth. Sa han.

Niall

När jag kommit utifrån sjukhuset satte jag mig på en bänk längre bort. Där grät jag ut. Jag grät som aldrig förr och skakade väldigt mycket.

 - Hey buddy, don't cry. Sa Liam och satte sig bredvid mig.

 - Why not?! The only girl I want is gonna die! How is it posible for me to not cry?! Skrek jag och han kramade mig.

 - Calm down, Niall. We doesn't know if it was something serious. Sa han lugnt och jag grät ut mot hans axel.

Just nu kändes det bra att ha en så bra vän som Liam. Plötsligt fick jag dåligt samvete för att bara ha skrikit rakt i Cillas ansikte.

Efter en stund gick vi tillbaka till de andra. De satt i sofforna och bara stirrade tomt framför sig. När vi kom kollade de på oss och Cilla sprang fram till mig. Hon kramade mig hårt och jag kramade tillbaka.

 - I'm sorry for screaming at you before. Viskade jag.

 - It's okey.

 - Something new about Tiff? Frågade jag och satte mig i soffan.

 - No. Not sense she left.

Jag suckade och försvann i min egna bubbla. Allt omkring mig försvann och endast Tiffany fanns i min hjärna.

Fem timmar senare

Klockan var nio på kvällen och vi har inte hört något. Eller jo, de skickade in henne till akuten så vi sitter i det väntrummet istället. De visste inte säkert vad som hade hänt, men de sa att det liknade någon slags diagnos, men de sa inte vilken. Det var inte så allvarligt i nuläget, men det var upp till Tiffany att vakna igen. Jag har inte varit inne hos henne, inte de andra heller.

Efter ytterligare några minuter kom en doktor fram till oss och började prata med Cilla. Hennes ögon tårades och snart strömmade tårar nerför hennes kinder. Jag fruktade det värsta. Hon är borta. Kommer aldrig mer tillbaka. Hon kommer aldrig mer kyssa mig, aldrig mer skratta, aldrig mer se världen...

Doktorn satte sig på huk framför Cilla och sa något tyst till henne. Hon nickade och han gick iväg. Cilla sjönk ner på golvet och vi var snabba med att sätta oss runt henne.

 - What did he say? sa jag oroligt.

 - She's in room 394. Viskade hon och vi hjälpte henne upp.

Vi gick sakta längst korridoren och stannade utanför rum 394.

 - I've got to tell you something. Sa Cilla tveksamt innan vi gick in.

Cilla

Hur fan skulle jag kunna berätta? Hur skulle jag kunna säga sanningen? Men jag var tvungen. JAg skulle inte låta dom få reda på det från doktorerna. Då skulle de ta det värre.

 - I've got to tell you something. Sa jag snabbt men tveksamt utanför rummet.

 - What? Sa Zayn oroligt.

 - Ehm... She like... Öhm... She's got... Eh, cancer...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!

Ganska kort, men jag skriver ett till nu, eller börjar i alla fall. Vad tycker ni om novellen?!

Hur kommer killarna reagera? Kommer Tiffany klara sig? Kommer Tina låta henne vara?

LÄS VIDARE OCH FÅ SVAR ;)

 

SiRl

18 mars 2012 16:53

Öh... VAD I HELA FRIDEN?! Ger du stackarn cancer nu med... Hittade dom det först nu eller har hon haft länge? (Lika bra som alltid föresten... Är helt klart beroende av det här :P)
P.S Kan du kolla in min novellblogg någon gång när du får tid? Vill veta vad folk tycker om saken...

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

 

issa

18 mars 2012 16:53

Hon måste leva!!!! Hon får inte döö inte ge upp! Okej det där kanske låter som om jag är galen eller något, men jag är så fast i denna novellen! Den är sååååå j*****a bra! :D :D :D Längtar till kapitel 28, fast om du skriver på den nu blir det kapitel 29 för jag antar att du läser detta efter kapitel 28 O.o Nu blev allt rörigt, hur som helst, SKRIIIIIIIIIIIV!!! :D:D::DD:D:D:D:D:D::D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D

http://www.thelifeaboutme.bloggplatsen.se

 

zeynab

18 mars 2012 17:06

Älskar den! Låt henne inte få dö bara! Låt Tiffany och Tina bli vänner men istället så blir ngn påkörd eller .... CRAZY I KNOW!! Men mer drama och mer kärlek! LOVE IT, LOVE IT!

 

Amanda

18 mars 2012 17:16

Gud du är jätte begåvad! Sjukt duktig på det du gör. Jag är helt fast vi novellen kommer aldrig glömma bort denna novell!

http://amandakarlstrom.blogg.no

 

Mimmi

18 mars 2012 17:52

Snälla, låt henne leva och att hon och Tina blir vänner!
Jag tycker så synd om Tiffany och Niall nu när de äntligen blivit ihop... Och snälla inga mer självmords försök!
Jag bara älskar den här novellen!
//Mimmi

http://miss-mia.bloggplatsen.se

 

Stina

18 mars 2012 20:24

Helt plötsligt känner jag mig stolt över att känna dej. Du är ju värsta författaren ju!! Och vad tycker jag då? Ja, ifall du kanske inte har märkt det så.. JAG ÄLSKAR DEN! Helt otroligtmegajättesuperbra! :D <3
Btw, älskar designen :) <3

http://www.onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se

 

elin

18 mars 2012 20:48

nej snälla låt henne leva! nu när hon och niall har funnit varandra! är så spänd på nästa kapitel, du skriver verkligen super ! <3

http://mylifeisdance.blogg.se

 

Rim

18 mars 2012 20:55

gaah!!! du skriver så jävla bra! skriv en bok för fan! hon måste överleva, och jag vet att det är kul att plåga karaktärerna men du plågar de för mycket!!! i alla fall, skit bra skrivet! :) Xoxoxo

 

JoJo

21 mars 2012 09:19

Snälla sig att hon blir av med cancern sen!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...